Vid flera tillfällen reagerade den svenska lärarkåren på övergrepp i Tyskland, särskilt när barn drabbades. Detta sågs som ett hot mot demokratins skola och de humana ideal lärarna stod för.644 Trots att lärare var på plats både under den stora svälten i Ukraina 1932-33 och de stora utrensningarna 1936-38 finns det inga dokumenterade reaktioner på barns lidande under dessa katastrofer. Åtskilliga lärare blev offer för den stora terrorn, men någon empati för deras öden märks inte. I motsats till de tyska och österrikiska lärare, som av politiska eller rasmässiga skäl rensades ut.645
642 Se vidare s.165-167, FT 1944: 12, 13, 14, 15-16, 18, 20, 22, 23, 26. 643 SL 1945:41, s. 1113-1114.
644 Det har jag visat på tidigare, t.ex. SL 1936:1, s.6, ”Ett återgivande av ett påbud från riksuppfostringsministern att till påsk alla tyska skolor skall vara ’rasåtskilda’, d.v.s. alla av judisk ras, även kristna halvjudar skall gå i särskilda skolor”.
645 Ett urval av artiklar på detta tema i SL, SL 1933:29, s 647, ”Endast nazistiska lärare i Tyskland”, SL 1933:39, s. 904, ”Arierna i de tyska skolorna”, SL 1933:47, s. 1139, ”De
Flera artiklar i lärarpressen lyfte fram hur judiska barn trakasserades av klasskamrater och skolpersonal. Genom dessa skildringar ville lärarpressen skapa pathosbetonade argument mot nazismen. 646 När judiska barn 1935 helt uteslöts från det allmänna skolväsendet skrev SL om detta i mycket kritiska ordalag:
För den som vet, för vilka lidanden de judiska barnen är utsatta för i de tyska skolorna, vilket oerhört psykiskt tryck de måste utstå, kunde vara benägen att hälsa detta påbud välkommen. I själva verket innebär emellertid en dylik reglering, att de judiska och halvjudiska barnen [...] hänvisas till den primitivaste skoltypen.647
När trycket mot de judiska barnen ökade 1938 gavs flera uttryck för en solidaritet mot dessa barn. Den 28 oktober 1938 publiceras en recension av en engelsk skrift som redogjorde för denna utsatthet och detta lidande:
Över tusen judebarn ligger i nuvarande Tyskland i ett pressande tryck; de är barn som ängslas och våndas för en tillvaro, som inte har plats för dem, därför att de är födda judar, barn som skäms över sina föräldrar, barn som leva i ständig ångest.648
I Sovjetunionen drabbades miljontals barn av ett liknande lidande då de övergavs av sina föräldrar. Som barn till ”folkfiender” utsattes de för samma typ av angrepp från sina klasskamrater och lärare som de judiska barnen i Tyskland. Det var i stor utsträckning Komsomol som ledde dessa trakasserier. Under den stora terrorn 1936-38 lämnades miljontals barn vind för våg när deras föräldrar arresterades och avrättades, många hamnade på barnhem, men åtskilliga blev gatubarn och livnärde sig genom att stjäla. Mellan åren 1935 och 1940 dömdes 102 000 barn för småbrott och sattes på arbetskoloni.649
Även vid kollektiviseringen av jordbruket valde många kulaker att lämna sina barn när de deporterades till ”specialbosättningar”.650 Polisen uppskattar att 842 144
tyska lärarna – äkta Hitlerkämpar”, SL 1933:50, s.1226, ”Lärare talar illa om Goebbels - fem månaders fängelse”, SL 1933:52, s. 1289, 1936:7, s. 167, ”i främsta rummet skulle sådana aspiranter antagas, vilka ’tillhörde den nationalsocialistiska rörelsens organisa-tioner’, LF 1936:15, s. 5, ”Opinionsmöte för Ossietzky”, SL 1938:20, s. 582, ”Särskilda skolor för judebarnen i Wien”, SL 1938:37, s. 957, ”Judiska lärare fördrives i Italien”,
SL 1938:46, s.1251, ”Insamling för nödställda tjeckoslovaker”, SL 1938:52, s. 1460,
”Med landsflyktiga lärare”, SL 1939:2 s. 33, ”Inga judiska lärare”, SL 1939:14, s. 427-28, ”Många tyska lärare har avskedats pga. politisk inställning”.
646 Se vidare s. 79-80, SL 1933:24, s. 555. 647 SL 1936:1, s. 6.
648 LF 1938:44, s. 4-6.
649 Orlando Figes 2009, s. 367.
föräldralösa barn var registrerade 1934-35.651 Förekomsten av dessa föräldralösa vilda barn och dess öden var helt klart känt i Sverige. Ett exempel på detta är en artikel i Kommunal skoltidning från 1935, ”Barnaöden i Sovjet”. Där berättades utan omsvep om ”barnens elände i sovjetparadiset, dessa föräldralösa barn, som ströva omkring i landet och gripits av sovjetmyndigheterna”. En konkret beskrivning görs av ett arbetsläger på ön Kond, ”där döden härskar som värd.”652
Hur kommer det då sig att denna gigantiska tragedi för de sovjetiska barnen gick så spårlöst förbi de svenska lärarna, trots att det uppenbarligen skrevs om detta till och med i skolvärldens egna publikationer som många lärare läste? Problemet med gatubarn till och med förnekades i lärarpressen. I en artikel i LF den 22 augusti 1934 konstaterades att det är ”svårt att upptäcka några vilda barn i Ryssland”. Tidningen ”har funnit de vilda barnens problem helt slutlikviderat.” 653 Även Erik Brandt förnekade denna förekomst i sin reseskildring i LF:
Några ’vilda barn’ förekomma inte mer i Ryssland. Ett sådant f.d. vilt barn stiftade vi bekantskap med i Morosovs kulturhus i Moskva – barnet hade hunnit bli föreståndare för flygmaskinavdelningen. Detta kulturhus för barn bär namn efter den 12-årige ’pionjären’ Paul Morosov, som mördades av kulakerna, närmare bestämt sin egen kontrarevolutionäre morfar.”654
Samma år var över 800 000 barn registrerade som föräldralösa av de sovjetiska myndigheterna och över 100 000 satt inspärrade i arbetskolonier. Varför denna diskrepans och tystnad och rena förnekelse av ett stort lidande för dessa barn? Det handlar till stor del om de kulturskillnader jag tidigare talat om. Förmågan till inlevelse var mycket svårare vad gäller de ryska barnen. Informationen därifrån blev till stora delar statistik, som gav upphov till en kognitiv dissonans som var lättare att avleda. De tyska barnens lidande var det betydligt lättare att identifiera sig med. Där fanns direkta personskildringar om barn som led.
Det faktum att Brandt okritiskt återger myten om Pavel (Paul) Morozov är ytterligare ett tecken på godtrohet och förförståelsens makt över det kritiska sinnet. Även Nazityskland hade sina myter kring faktiska och inbillade barnmartyrer, men dessa genomskådades av de besökande lärarna, till exempel myten om Herbert Norkus, som knappast skulle omnämnas i en svensk lärartidning, trots att även han fick många uppfostringsinstitutioner uppkallade efter sig.655
651 Orlando Figes 2009, s. 129.
652 Kommunal skoltidning 1935:7, s. 204-205. 653 LF 1934:25, s. 3.
654 LF 1934:22, s. 1.
655 Norkus blev knivhuggen till döds vid ett slagsmål med den kommunistiska ungdomsorganisationen Rote Jungfront i januari 1932, han fick i den nazistiska propaganda spela samma martyrroll som Morozov, Johan Dietsch 2015, s. 103-118, Klas-Göran Karlsson, 2003b, s. 189.