Svenska kraftnäts verksamhet finansieras till största del genom avgifter som
regionnätsföretag, stora elproducenter och balansansvariga betalar. Förutom avgifter finansieras verksamheten även av kapacitetsavgifter, investeringsbidrag och anslag (enbart elberedskapsverksamheten). Nedan beskriver vi dessa finansieringskällor närmare.
4.1.1 Nätavgifter
Transmissionsnätsverksamheten finansieras till största del av en
transmissionsnätstariff som består av två delar: en effekt- och en energiavgift.
Effektavgiften ska täcka drift, underhåll, avskrivningar och kapitalkostnader för nätet och är den del av nättariffen som ska bära den största delen av det ekonomiska avkastningskravet. Energiavgiften ska täcka kostnader för överföringsförluster på transmissionsnätet, det vill säga de förluster som orsakas av inmatning respektive uttag i de enskilda anslutningspunkterna, och ge ett litet bidrag till avkastningskravet.
Dessa avgifter baseras på den geografiska placeringen av varje inmatnings- och uttagspunkt i nätet.
DEN FINANSIELLA STYRNINGEN AV SVENSKA KRAFTNÄT
Det är viktigt att transmissionsnätstariffen är kostnadsriktig och ger korrekta styrsignaler i syfte att främja ett effektivt nätutnyttjande. Samtidigt ska nättariffen möjliggöra för Svenska kraftnät att leva upp till affärsverkets avkastningskrav och den intäktsram som Energimarknadsinspektionen sätter för alla elnätsföretag.
(Avkastningskravet och intäktsramen beskrivs närmare i avsnitt 4.3 och 4.4.) Svenska kraftnät sätter sina nättariffer årligen som en del av budgetprocessen.
Processen inleds vanligtvis i april med att en kostnadsbudget för kommande år tas fram. Utifrån prognosen görs en beräkning av hur stora de totala intäkterna behöver vara för att täcka de prognosticerade kostnaderna. Hänsyn tas också till tidigare års över- eller underskott. Utöver det gör Svenska kraftnät även en bedömning av hur planeringen av kommande anslutningar ser ut för att också fånga upp eventuella volymökningar som kan komma att påverka nättariffens storlek. Beräkningsmodellen för nättariffen är komplex och består av ett flertal olika koefficienter. Det är dock avkastningskravet som sätter den primära riktlinjen för tariffens storlek. Förslag på intäktsbehov läggs fram i juni och sedan görs en uppdaterad bedömning i augusti samtidigt som nättariffen beräknas. Den nya beslutade nättariffen gäller sedan från 1 januari kommande år.
Utöver nättariffen finansieras investeringar i transmissionsnätsverksamheten även till viss del av kapacitetsavgifter, investeringsbidrag och lån i Riksgäldskontoret. De två första beskrivs närmare i avsnitten nedan.
För att finansiera systemansvarsverksamheten tar Svenska kraftnät ut avgifter från de balansansvariga företagen. Avgifterna grundar sig på den balansansvariges
förbrukning och produktion samt förbrukningsobalanser.
4.1.2 Kapacitetsavgifter
Kapacitetsavgifter uppkommer som en följd av överföringsbegränsningar i
transmissionsnätet. Dessa överföringsbegränsningar brukar benämnas flaskhalsar och uppstår på grund av obalanser mellan förbrukning och produktion inom och mellan elområden. När transmissionsnätet inte kan överföra all den el som efterfrågas delas handeln på elbörsen in i flera prisområden. Indelningen är fast utifrån flaskhalsarna och har inte förändrats sedan införandet 2011. På den sida om begränsningen där det finns ett överskott av produktion kan det bildas ett lågprisområde medan
underskottsidan kan bilda ett högprisområde. För kapacitetsavgifter som uppstår mellan länder gäller att 50 procent tilldelas Svenska kraftnät och 50 procent de angränsade landets transmissionsnätsoperatör, medan kapacitetsavgifter som uppstår mellan svenska elområden tillfaller Svenska kraftnät till 100 procent.
När det kommer till kapacitetsavgifter som uppstår mellan länder är det Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2019/943 som reglerar hur
kapacitetsavgifterna får användas. I enlighet med förordningen ska
kapacitetsavgifterna i första hand användas till att garantera tilldelad kapacitet, optimera användandet av tillgänglig kapacitet samt finansiera investeringar som syftar till att förstärka eller bibehålla kapaciteten mellan länder. Om dessa mål är uppfyllda får kapacitetsavgifterna därefter användas till att sänka nättariffen.
Investeringarna utvärderas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv där kostnader och nyttor vägs mot varandra. Det är i regel inte samhällsekonomiskt lönsamt att förstärka nätet till den grad att flaskhalsar aldrig uppstår.
De kapacitetsavgifter som uppstår inom Sveriges olika elområden regleras av
Svenska kraftnäts interna riktlinjer vilka ligger i linje med ovan nämnda förordning. I tillägg till hanteringen ovan får de interna kapacitetsavgifterna vid behov även användas till att begränsa stora tariffhöjningar samt resultatunderskott för att skapa en långsiktig stabil tariff till nytta för marknadens aktörer.24
Inflödet av kapacitetsavgifter kan variera stort från år till år då en mängd olika faktorer påverkar utfallet såsom temperatur, tillgång på vatten i vattenmagasinen, kärnkraftens tillgänglighet, tillgänglighet på överföringsförbindelser med mera.
Under de senaste åren har Svenska kraftnät erhållit höga inflöden av
kapacitetsavgifter, vilket i sin tur har inneburit att behovet av upplåning i princip har eliminerats. Figur 2 visar en översikt över erhållna kapacitetsavgifter hos Svenska kraftnät de senaste tio åren.
Figur 2 Erhållna kapacitetsavgifter
Källa: Affärsverket svenska kraftnäts årsredovisningar 2011–2020
24 Affärsverket Svenska Kraftnät, Årsredovisning 2020.
DEN FINANSIELLA STYRNINGEN AV SVENSKA KR AFTNÄT
Redovisning av kapacitetsavgifter hos Svenska kraftnät
Fram till och med 2010 intäktsfördes kapacitetsavgifterna i resultaträkningen. Från och med 2011 ändrades dock detta och endast den del av kapacitetsavgifterna som motsvaras av kostnader för mothandel25 redovisas i resultaträkningen medan resterande del redovisas som skuld i balansräkningen. Likviditeten från
kapacitetsavgifterna får användas till framtida investeringar som behåller eller ökar kapaciteten på gränsförbindelser.26
Erhållna kapacitetsavgifter redovisas numera i balansräkningen som långfristig skuld och avräknas i första hand mot mothandelskostnader. I andra hand nyttjas de som investeringsbidrag till investeringar som bibehåller eller ökar transmissionsnätets överföringskapacitet. Kapacitetsavgifter som används som bidrag till genomförda investeringar aktiveras i balansräkningen med samma avskrivningstid som de
anläggningar som bidragen kopplats till (aktiverade kapacitetsavgifter). I takt med att de aktiverade kapacitetsavgifterna skrivs av redovisar verket intäkter. Därmed bidrar kapacitetsavgifterna till att minska den årliga kostnaden för anläggningarna.
Eventuella outnyttjade medel balanseras på separat konto i balansräkningen som långfristig skuld till dess att det blir möjligt att använda dem i enlighet med förordningens föreskrifter (balanserade kapacitetsavgifter).
4.1.3 Investeringsbidrag
Investeringsbidrag är den vanligaste finansieringskällan när investeringar behövs för att ansluta ny elproduktion eller ny elförbrukning. Om det inte finns ledig kapacitet i nätet eller om driftsäkerheten påverkas negativt får den anslutande producenten eller elanvändaren betala ett investeringsbidrag för att finansiera den investering som krävs för att ansluta. Investeringsbidraget ska alltså finansiera de åtgärder som av kapacitets- eller driftsäkerhetsskäl behöver vidtas för att ansluta en viss anläggning till transmissionsnätet. Investeringsbidrag kan även ges av markägare som genom nya nätutbyggnader erhåller frigjord mark.