Bengt Furåker *
3.3 Arbetsrätt och arbetsmarknad
3.4.3 Undersökningen 2000
Som tidigare nämnts handlar studien år 2000 om människors kunskap och inställning i frågor relaterade till arbetslöshetsförsäkringen. De två frågor som här har valts ut är det närmaste vi kan komma de ovan analyserade. Den ena lyder: ”Om du själv blev ar-betslös, vad skulle du då kunna tänka dig att göra för att få ett jobb? Skulle du ta ett jobb om du därmed blev tvungen att byta bostadsort?” Anledningen till att denna fråga formulerades var att det finns ett krav att personer med a-kasseersättning ska vara be-redda att flytta på sig geografiskt. Den bakomliggande intentionen befinner sig alltså mycket nära den tidigare frågan om byte av bostadsort, men formuleringarna är inte identiska. Ytterligare en skillnad är att svarsalternativen i 2000 års undersökning ger respondenterna möjlighet att – förutom ja, nej och vet ej – säga ”kanske”.
Den andra frågan har med lönen att göra: ”Om du själv blev arbetslös, vad skulle du då kunna tänka dig att göra för att få ett jobb? Skulle du ta ett jobb om lönen var lägre än a-kasseersättningen?” Också denna fråga är motiverad av reglerna i arbetslöshetsför-säkringen; där anges att man som arbetslös ska vara beredd att ta ett lämpligt jobb som kan innebära upp till tio procents lägre lön än vad ersättningen från a-kassan ger. Även
i detta fall förekommer svarsalternativet ”kanske”. Frågan ligger ganska nära den vi tidigare analyserat för åren 1993 och 2001, men en avgörande skillnad måste framhål-las; de åren handlar frågorna om viljan att sänka lönen för att rädda det jobb man har, medan det här rör sig om huruvida man kan gå med på en betalning som understiger a-kasseersättningen. Vi har med andra ord i stället ett mått på respondenternas acceptans av nedåtriktad lönerörlighet för att vid arbetslöshet alls få ett jobb. För att uttrycka saken på ett annat sätt gäller frågan huruvida individerna godtar en reservationslön (den lägsta lön till vilken man är villig att ta ett jobb) under den ersättningsnivå som a-kassan erbjuder.
I Tabell 3-5 redovisas svarsfördelningarna på de två frågorna med uppdelning av respondenterna efter huruvida de har fast eller tidsbegränsad anställning. Vi kan till att börja med observera att de tidsbegränsat anställda här utgör precis 15 procent av samtliga anställda (se tabell 3-B i tabellbilagan) vilket är nästan identiskt med det aktuella nationella genomsnittet för år 2000 som var 15,2 procent. Det finns i varje fall på den punkten ingen snedfördelning i vårt material.
Granskningen av Tabell 3-5 visar att det totalt sett bara är ungefär en femtedel som svarat ja på frågan om byte av bostadsort; drygt 16 procent har svarat kanske och resterande knappa två tredjedelar har antingen sagt nej eller vet ej. Andelarna vet ej-svar är små eller – för att vara exaktare – något under respektive något över två procent för de båda frågorna. Som synes verkar de tidsbegränsat anställda i större utsträckning än de fast anställda vara inställda på att vid arbetslöshet byta bostadsort; däremot är det en större andel av de fast anställda som har svarat kanske. Sammantaget är det likväl en större andel som antingen direkt sagt nej eller att de inte vet. Vi får se hur denna bild står sig när vi strax ska introducera andra variabler.
Tabell 3-5 Svarsfördelning bland fast och tidsbegränsat anställda på frågorna om man vid arbetslöshet skulle ta ett jobb som innebär byte av bostadsort respektive lägre lön än a-kasseersättningen. År 2000. Procent.
Ja Kanske Nej eller vet ej
Totalt och antal Ta ett jobb som innebär byte av
bostadsort
Fast anställning 18,9 17,0 64,1 100 (1138)
Tidsbegränsad anställning 28,7 12,4 58,9 100 (202)
Totalt 20,4 16,3 63,4 100 (1340)
Chi2=11,08; p=0,004*** (df 2)
Ta ett jobb med lägre lön än a-kasseersättningen
Fast anställning 34,0 21,9 44,1 100 (1139)
Tidsbegränsad anställning 41,6 18,3 40,1 100 (202)
Totalt 35,1 21,4 43,5 100 (1341)
Chi2=4,51; p=0,105, ej sign. (df 2)
Beträffande den andra frågan rörande acceptansen av en lägre lön än a-kasseersätt-ningen är sambandet inte signifikant, men det pekar ändå i samma riktning som beträf-fande byte av bostadsort; det är de tidsbegränsat anställda som i störst utsträckning svarat ja och i minst utsträckning svarat nej eller vet ej. Detta ligger alltså inte i linje med vad vi fann i 1993 och 2001 års undersökningar, men vi måste här betona skillna-derna i hur frågorna ställdes. Tendensen i materialet från år 2000 är – även om resulta-tet inte är statistiskt säkerställt – att tidsbegränsat anställda är mer positiva än fast an-ställda till nedåtriktad lönerörlighet för att över huvud taget få ett jobb. Om vi däremot intresserar oss för individernas acceptans av nedåtriktad lönerörlighet för att rädda det jobb de har finner vi den omvända bilden – och i det fallet har vi åtminstone kunnat notera ett statistiskt signifikant utfall när vi kontrollerat för andra faktorer.
3.4.4 Multivariata analyser
Vi har just sett att anställningsform inte kan påvisas ha någon betydelse för frågan om godtagande av lägre lön än a-kasseersättningen och den aspekten ska därför inte här bli föremål för ytterligare analys. Jag har emellertid gjort motsvarande multivariata logis-tiska regressionsanalyser som tidigare och vill bara nämna att intressant nog tycks inte heller de övriga kontrollvariablerna ha så stor betydelse. Vi skulle uppenbarligen be-höva ta med andra variabler för att förklara utfallet. Nu har inte denna uppsats till syfte att presentera en sådan förklaring så jag har valt att inte redovisa dessa resultat och att
inte heller att gå vidare med bearbetningen. I stället ska vi koncentrera oss på frågan om beredskapen att flytta geografiskt.
De multivariata bearbetningar som här ska presenteras innehåller samma kontrollvari-abler och samma uppdelning i modell 1 och 2, som vi tidigare stiftat bekantskap med då flyttviljan vid arbetslöshet analyserades i 1993 och 2001 års undersökningar. En liten skillnad finner vi i det att åldersindelningen är gjord på ett något annorlunda sätt, men detta spelar ingen väsentlig roll. Tabell 3-B i tabellbilagan presenterar hur fördel-ningarna ser ut beträffande de oberoende variabler som används i bearbetningen av det empiriska materialet från 2000.
Utfallet vad gäller frågan om byte av bostadsort i 2000 års undersökning kan utläsas i Tabell 3-6. I stället för att välja en multinominell lösning har jag valt att redovisa dubbla binära modeller; i det ena fallet har jag ställt ja-svaren mot de övriga (kanske/nej/vet ej) och i det andra fallet är det summan av ja- och kanske-svaren som står mot de övriga (nej/vet ej). Först redovisas dock regressioner där anställningsform är den enda oberoende variabeln och därefter införs samma kontrollvariabler som förut.
Tabell 3-6 Effekter på odds bland anställda att uppge sig villiga att vid arbetslöshet ta ett jobb som innebär byte av bostadsort. År 2000. Logistisk regression. Oddskvoter.
Ja Ja/kanske
Modell 1 Modell 2 Modell 1 Modell 2
Anställningstyp
Fast (ref.) 1 1 1 1
Tidsbegränsad 1,73*** 1,42* 1,25 1,08
Kön
Kvinna (ref.) 1 1
Man 1,33* 1,37**
Ålder
16-24 år 2,61*** 2,19***
25-39 2,41*** 2,40****
40-54 2,28*** 1,90***
55-64 (ref.) 1 1
Civilstånd
Gift/samboende (ref.) 1 1
Ensamstående 2,32**** 1,95****
Hemmavarande barn
Ja (ref.) 1 1
Nej 1,58*** 1,29*
Socioekonomisk ställning
Arbetare (ref.) 1 1
Tjänstemän på lägre eller
mellannivå 1,34* 1,45***
Högre tjänstemän 3,60**** 3,01****
Konstant 0,23**** 0,04**** 0,56**** 0,14****
Nagelkerke R2 0,011 0,133 0,002 0,103
n 1340 1339 1340 1339
Signifikansnivåer: **** =p<0,001; ***=p<0,01; **=p<0,05; *=p<0,10.
När vi utgår från det rena ja-alternativet finns det en starkt signifikant skillnad mellan fast och tidsbegränsat anställda; de senare är klart mer inställda på att vid arbetslöshet ta ett jobb som förutsätter byte av bostadsort. Detta samband kvarstår i modell 2, även om det försvagas avsevärt. Försvagningen är förstås en följd av introduktionen av andra faktorer: kön, ålder, civilstånd, hemmavarande barn och socioekonomisk ställning.
Resultaten för samtliga dessa variabler faller ut på i princip samma sätt som i Tabell 3-3, även om det finns skillnader i koefficienternas storlek och beträffande statistisk signifikans. Skillnaderna är emellertid inte så stora och vi behöver därför inte orda närmare om dem.
Bilden blir något annorlunda när vi sammanför ja- och kanske-svaren till en kategori som ställs mot dem som svarat nej eller vet ej. Den skillnad som finns mellan fast och tidsbegränsat anställda är inte statistiskt säker ens från början och den försvagas ytterli-gare när kontrollvariablerna inkluderas. Samtliga dessa kontrollvariabler visar sig ge statistiskt säkra utslag, vilka går i samma riktning som i den föregående analysen. Det finns vissa skillnader men de är i allmänhet små.
Frågan är nu hur vi ska tolka resultaten i Tabell 3-6. Ett rimligt antagande är att svaret ja är bättre än kombinationen ja och kanske om vi vill förutse huruvida människor faktiskt kommer att flytta vid arbetslöshet. Om detta är riktigt kan vi alltså säga att en viss skillnad tycks finnas mellan fast och tidsbegränsat anställda och att de senare är mer flyttningsbenägna. Samtidigt bör framhållas att alla andra faktorer som tidigare visat sig ha betydelse ger nästan lika tydliga utslag i båda analyserna.