SYSTEMUPPBYGGNAD OCH
ENTREPRENÖRSKAP FRÅN GRUNDEN
Fallstudie: ”off-grid” vatten- och avloppslösning på VärmdöPATRIC HJORT JOEL NYGREN
Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik
Kurs: Examensarbete i Industriell Ekonomi Kurskod: FOA402
Ämne: Industriell Ekonomi
Handledare: Anna Launberg Examinator: Pär Blomkvist
Systemuppbyggnad och entreprenörskap från
grunden: Fallstudie: ”off-grid” vatten- och
avloppslösning på Värmdö
av
Patric Hjort
Joel Nygren
Examensarbete i Industriell Ekonomi Mälardalens högskola, Västerås
i samarbete med
SAMMANFATTNING
Datum: 1 juni 2020
Nivå: Examensarbete i Industriell Ekonomi, 30 ECTS
Institution: Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik (EST), Mälardalens högskola
Författare: Patric Hjort Joel Nygren 12 juli 1993 31 mars 1995
Titel: Systemuppbyggnad och entreprenörskap från grunden: Fallstudie: ”off-grid” vatten- och avloppslösning på Värmdö
Handledare: Anna Launberg, Mälardalens högskola
Nyckelord: Sociotekniska system, Stora tekniska system, Multinivåperspektiv, Kritiska gränsskiktet, Entreprenörskap, VA-branschen
Problemställning: Hur kan Aspviksmodellen generera nytta för den traditionellt fungerande VA-branschen?
Vilka är de huvudsakliga utmaningarna för regimaktörer att implementera system liknande det som härrör från Aspviksmodellen? Syfte: Studiens syfte är tvådelat. För det första ämnar vi undersöka
systemuppbyggnad och entreprenörskap från grunden i ett lokalt VA-projekt och dess affärsmodell. För det andra syftar studien till att ge förståelse för hur organisationen och VA-utbyggnadsprocessen skiljer sig mellan det lokala VA-projektet och den befintliga regimen.
Metod: Studien var av kvalitativ karaktär med utgångspunkt i en abduktiv ansats. Den teoretiska referensramen var baserad på vetenskapliga publikationer och böcker samt studentlitteratur. Den empiriska datainsamlingen utgjordes av insamling av primära och sekundära data, varav primärdata erhållits genom totalt 13 semistrukturerade intervjuer och sekundärdata via webbsidor, offentligt tryck (lagar och förordningar) och övriga källor. Utifrån den teoretiska referensramen och den empiriska data genomfördes en tematisk analys.
Slutsats: Aspviksmodellen kan generera nytta då den bidrar med att tillhandahålla en affärsmässig strategi med ökad transparens och visualisering över vilka möjligheter branschaktörer har och vad det kan kosta. Med transparens blev rådande problem och flaskhalsar i branschen mer tydliga. Det finns stora miljömässiga fördelar med att öka utbyggnadstakten av det kommunala VA-nätet. Från regimens synvinkel är det huvudsakligen vattentjänstlagen i sig, 6 § i synnerhet som utgör en utmaning mot en effektivare utbyggnad av VA-nätet, både ekonomiskt och tidsmässigt. För att hantera det krävs någon organisatorisk förändring på regimnivå för att kunna hantera flera projekt samtidigt, alternativt att från regimens sida ge ett ökat stöd till privata initiativ i samma slag som Aspviksprojektet.
ABSTRACT
Date: 1st June 2020
Level: Degree Project in Industrial Engineering and Management, 30 ECTS Institution: School of Business, Society and Engineering, Mälardalen University Authors: Patric Hjort Joel Nygren
12th July 1993 31st March 1995
Title: System development and entrepreneurship from below: Case study: "off-grid" water and sewage solution at Värmdö
Tutor: Anna Launberg, Mälardalen University
Keywords: Socio-technical systems, Large technical systems (LTS), Multi-level perspective (MLP), Critical interface, Entrepreneurship, Water and sewage industry
Research questions: How can the Aspvik model be useful for the traditionally functioning water and sewage industry?
What are the main challenges for regime actors to implement systems similar to those derived from the Aspvik model?
Purpose: The purpose of the study is two-fold. Firstly, we intend to investigate system development and entrepreneurship from below in a local project in the water and sewage industry and its business model. Secondly, the study aims to provide an understanding of how the organization and the development process differ between the local Aspvik project and the existing regime within the water and sewage industry.
Method: The study was of a qualitative nature based on an abductive approach. The theoretical framework was based on scientific articles and publications as well as books. The empirical data collection consisted of the collection of primary and secondary data, of which primary data was obtained through a total of 13 semi-structured interviews and secondary data via web pages, public print (laws and regulations) and other sources. A thematic analysis was performed based on the theoretical framework and the empirical data.
Conclusion: The Aspvik model can generate usefulness as it contributes by providing a businesslike approach with transparency and visualization of what opportunities the industry actors have and what it may cost. With transparency, the current problems and bottlenecks in the industry became more evident. There are major environmental benefits in increasing the rate of development of the municipal water and sewage grid. It is mainly the Water Services Act, section 6 in particular, which is the main challenge for achieving a more efficient expansion of the water and sewage grid,
INNEHÅLL
I. FIGURFÖRTECKNING ... iii II. TABELLFÖRTECKNING ... iv III.FÖRKORTNINGAR ... v IV. NOMENKLATUR ... vi V. FÖRORD ... viii 1 INLEDNING ... 1 1.1 Problematisering ... 61.2 Studiens bidrag och avgränsning ... 7
1.3 Disposition ... 8
2 TEORETISK REFERENSRAM ... 9
2.1 Sociotekniska system ... 9
2.2 Stora tekniska system ... 10
2.3 Multinivåperspektiv ... 12
2.4 Utbyggnad av sociotekniska tjänster ... 15
2.5 Entreprenören och entreprenörskap ... 18
2.6 Tredelat analysramverk ... 19
3 METOD ... 20
3.1 Arbetsgång och initialläge ... 20
3.2 Fallstudie ”off-grid” vatten- och avloppslösning på Värmdö ... 22
3.3 Litteraturstudie och empiriinsamling ... 22
3.4 Intervjuer - studiens deltagare ... 24
3.5 Tematisk analys ... 25
3.6 Metoddiskussion och studiens kvalité ... 25
4 VA-BRANSCHEN OCH ASPVIKSMODELLEN ... 28
4.1 VA-branschen och dess befintliga affärsmodell ... 28
4.1.1 Samverkan ... 30
4.1.2 Lagen om allmänna vattentjänster och dess praktiska betydelse ... 31
4.1.3 Lagen om offentlig upphandling och dess praktiska betydelse ... 31
4.1.4 VA-tjänster via samfällighet och privata aktörer ... 32
4.1.5 Missanpassningar och det kritiska gränsskiktet ... 33
4.2 Motiven bakom initiativet Aspviksprojektet ... 34
4.2.1 Aspviksmodellen ... 37
4.3 Framgångsfaktorer (salients) ... 40
4.3.1 Tekniska framgångsfaktorer ... 41
4.3.2 Sociopolitiska framgångsfaktorer ... 42
4.3.3 Affärsmodell ... 43
4.4 Motverkande faktorer (reverse salients) ... 46
4.4.1 Tekniska motverkande faktorer ... 47
4.4.2 Sociopolitiska motverkande faktorer ... 47
4.5 Entreprenörens betydelse ... 51
4.6 Framtidsutsikter ... 54
5 DISKUSSION ... 57
5.1 Aspviksmodellens praktiska nytta och betydelse för VA-branschen ... 57
5.2 Rekommendationer för regimaktörer i VA-branschen ... 59
5.3 Kritiska reflektioner ... 60
6 SLUTSATSER ... 62
6.1 VA-branschen och Aspviksmodellen ... 62
6.2 Teoretiska slutsatser ... 63
6.3 Förslag till framtida forskning ... 63
REFERENSER ... 64 Bilaga 1: Intervjuguide ... I Bilaga 2: Andelstalslängd Räknäs: Anläggningsförrättning Aspvik GA:11 ... II Bilaga 3: Beslut: Kommunal vatten- och spillvattenanslutning till Räknäs ... IX Bilaga 4: Lantmäteriet Förrättningskarta: Aspvik GA:11 ... XII
I. FIGURFÖRTECKNING
Figur 2.1 Sociotekniska system (Hoffmann et al., 2020, p. 5312). ... 10
Figur 2.2 Nivåer enligt MLP som en hierarkisk uppsättning (Geels 2002, p. 1261). ... 13
Figur 2.3 Sociotekniska förändringar ur ett multinivåperspektiv (Geels 2002, p. 1263) ... 15
Figur 2.4 Europa och Nairobi: teknologisk stil (Blomkvist & Nilsson, 2017, p. 294). ... 17
Figur 2.5 Balans mellan den lokala nivån och regimen (Blomkvist et al., 2020, p. 5). ... 18
Figur 3.1 Studiens abduktiva arbetsgång (egen konstruktion) ... 21
Figur 4.1 Aspviksmodellen: innovation i det kritiska gränsskiktet (egen konstruktion med inspiration från Blomkvist et al., 2020, p. 5). ... 34
Figur 4.2 Aspvik, Värmdö kommun: teknologisk stil (egen konstruktion med inspiration från Blomkvist och Nilsson (2017, p. 294)). ... 46
II. TABELLFÖRTECKNING
Tabell 3.1 Studiens respondenter Aspviksprojektet ... 24
Tabell 4.1 Observerade missanpassningar inom VA på Värmdö ... 33
Tabell 4.2 Identifierade framgångsfaktorer ... 41
III. FÖRKORTNINGAR
GA Gemensamhetsanläggning LOU Lagen om offentlig upphandling
LTS Stora tekniska system (Large technical systems) MLP Multinivåperspektiv (Multi-level perspective)
IV. NOMENKLATUR
Allmän VA-anläggning Vattenförsörjning och avloppsanläggningar som ägs och/eller kontrolleras av kommunen.
Avloppsvatten Samlingsnamn för dagvatten, spillvatten och dräneringsvatten (dränvatten).
Detaljplan Ett demokratiskt framtaget dokument som är juridiskt bindande för alla aktörer som har intresse i ett område. Detaljplanen reglerar rättigheter och skyldigheter kring mark- och vattenanvändning för att pröva om ett område är lämpligt för till exempel nybyggnation. Detaljplanen antas antingen av kommunfullmäktige eller kommunens byggnadsnämnd. Ekonomisk förening Förening vars syfte är att bedriva någon form av ekonomisk
verksamhet som föreningens medlemmar nyttjar och medverkar i. Minst tre personer som inte är juridiska personer (företag) eller investerande medlemmar kan bilda en ekonomisk förening.
Enskild VA-anläggning Vattenförsörjning och avloppsanläggningar eller andra VA-anordningar som ägs och/eller kontrolleras av privata fastighetsägare.
Gemensamhetsanläggning En rättighet för flera fastigheter som har andelar i anläggningen och därmed gemensamt äger och förvaltar den. Gemensamhetsanläggningar kan dessa fastigheter dra nytta av och vanliga exempel är vägar, lekplatser, bryggor, grönytor, garage och parkeringsplatser. Bildas med stöd av anläggningslagen vid en lantmäteriförrättning.
Lantmäteriförrättning Åtgärd i syfte att ändra uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del. Ledningsrätter, samfälligheter, gemensamhetsanläggning och dylikt kan uppkomma och förändras genom lantmäteriförrättningar. Även äganderättsutredningar och fastighetsbestämning kan ske genom förrättningen.
Multinivåperspektiv Ett teoretiskt analytiskt ramverk för sociotekniska övergångar och förändringar. Ramverket skiljer på tre nivåer: socioteknisk landskapsnivå (makro), regimnivå (meso) och lokal nivå eller nischnivå (mikro).
Nedströmsaktiviteter Aktiviteter som att ansluta slutkonsumenter av vattentjänster till anläggningen genom att bygga vattenledningar.
Samfällighet Egendom som gemensamt tillhör flera fastigheter som man tillsammans äger och förvaltar. Gemensamhetsanläggningar och marksamfälligheter är vanliga exempel.
Samfällighetsförening Sköter förvaltning av en samfällighet eller en gemensamhetsanläggning i form av juridisk person.
Sociopolitik Det som beskriver handlingar eller omständigheter som avser att ge tillbörliga levnadsvillkor för de boende i ett område. Socioteknisk landskapsnivå Utgör de yttre omständigheterna (makronivå) och innefattar
externa strukturer som innesluter de lokala nivåerna och regimnivåerna.
Socioteknisk lokal nivå Utgör en från omgivningen skyddad miljö där nya innovationer kan uppkomma.
Socioteknisk regimnivå Utgör det tekniska systemet som dess helhet (mesonivå) och utgörs av processer, teknologier, erfarenheter, ekonomiska och sociala aspekter, infrastruktur och institutioner.
Sociotekniska system Föreningen mellan samhälle och teknik som beskriver samspelet mellan det sociala (människor) och de tekniska aspekterna inom en organisation eller ett tekniskt system. Stora tekniska system Ett teoretiskt beskrivande angreppssätt utvecklat av Thomas
Hughes som används vid analys av förändringar på tekniska system med betydande komplexitet.
Teknologisk inlåsning Ett val av teknologisk standard som inte nödvändigtvis utgör det bästa alternativet bland flera andra alternativ vars standard som är svår att frångå eller förändra. Teknologisk inlåsning kan representera en rådande marknadsineffektivitet då det bästa alternativet inte är valt.
Uppströmsaktiviteter Aktiviteter som att anlägga dammar, finna nya vattenresurser och utveckla affärsmodeller kring vattentjänster.
VA-huvudman Den som äger och oftast även driver en allmän VA-anläggning. VA-plan Långsiktig samt allomfattande planering för kommunens
tjänster både inom och utanför befintlig verksamhet. Med VA-planen ämnar man redovisa och identifiera områden som kan bli aktuella för VA-utbyggnad.
V. FÖRORD
Följande examensarbete utgör en avslutande del i vår civilingenjörsutbildning inom industriell ekonomi vid Mälardalens högskola. Arbetet omfattar 30 högskolepoäng på avancerad nivå och har utförts vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm under våren 2020.
Vi vill rikta ett stort tack till forskargruppen som driver projektet SEQWENS på KTH Vattencentrum, främst projektledare David Nilsson (professor och forskare i historia för vetenskap och teknik), Pär Blomkvist (forskare i industriell ekonomi, initiativtagare till vår studie), Timos Karpouzoglou (Ph.D och forskare i samhällsvetenskap, teknik och miljö), Jörgen Wallin (Ph.D och forskare i energiteknik), Farzin Golzar (postdoktor i energisystem), Daniel Ddiba (doktorand KTH) och Eftychia Ntostoglou (doktorand KTH) som alla vid ett flertal tillfällen givit oss värdefull kritik och viktiga synpunkter som förbättrat kvalitén på uppsatsen. Vi vill även tacka mastersstudenterna vid KTH: Walter Deltin, Susanne Bergstrand och Niklas Edström för deras oppositioner på vår uppsats.
Vi vill även tacka uppsatsens handledare Anna Launberg och studentkollegor från MDH, som agerat opponenter under flera seminarier och bidragit med värdefulla synpunkter för vår studie och skrivandet av uppsatsen. Ett stort tack riktar vi till studiens samtliga respondenter som tog sin tid och ställde upp på intervjuer, vilket har varit av stort värde för oss och uppsatsen.
Tack!
Patric Hjort Västerås juni 2020
Joel Nygren Västerås juni 2020
1 INLEDNING
“ […] we inadvertently create the complexity of tomorrow by trying to solve the problems of today with the mindset (models, theories and methods) of yesterday.” (Hollnagel, 2012, p. 205).
Att utmana, påverka eller förändra en bransch och dess tillhörande affärsmodell kan göras på många olika sätt, däribland att i egen regi bygga upp ett system från grunden med ett annorlunda tillvägagångsätt. Hur systemuppbyggnad ska ske är kopplat till systemets utformning och komplexitet. Större tekniska system som har en samhällsfunktion beskrivs i litteraturen som
sociotekniska system (Appelbaum, 1997; Cooper & Foster, 1971). Vid utvecklandet och uppbyggande
av sociotekniska system är det enligt Appelbaum (1997) viktigt att de designas med hänsyn till både teknik och det sociala (människor) för att ge bästa resultat. Kopplat till sociotekniska system finns ofta en betydande regimaktör som anses stå för stabiliteten i systemet (Geels, 2004; Kern, 2012). Med utgångspunkt i detta är dessa system ofta styva och svåra att förändra (Blomkvist & Johansson, 2016; Blomkvist & Nilsson, 2017). Stundtals uppstår det dock lokala innovationer och förändringar i dessa system, påverkat av antingen ineffektivitet i systemet eller av yttre makrofaktorer (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007). Förändringar av dessa system sker ofta av flera personer med olika ansvarområden inom en organisation men kan också ske av en skicklig entreprenör som tar sig an båda delarna (Hughes, 1987). MacKenzie (1987) argumenterar vidare för att det krävs dels ingenjörsmässiga bedrifter samt goda affärsmässiga egenskaper för den som framgångsrikt bygger upp ett stort tekniskt system.
Vatteninfrastruktur kan beskrivas som sociotekniska system där kommunen, utifrån lagstiftning, är en naturlig regimaktör (vattentjänstlagen, SFS 2006:412). Genom entreprenörskap och innovation har man i Aspvik, Värmdö kommun i Stockholms län, genom den privat uppkomna Aspviksmodellens vatten- och avloppslösning, lyckats med att skapa något nytt i en annars traditionellt fungerande bransch. Aspviksmodellen är huvudsakligen framtagen och utvecklad av tre privatpersoner som är boende i Aspvik men det är en av dem som varit mest drivande, kallad initiativtagaren i denna rapport. Aspviksmodellen är inte särskilt innovativ från en teknisk ståndpunkt men däremot i tillvägagångssättet och dess innebörd för berörda intressenter, något som kommer undersökas vidare i denna rapport. I denna studie betraktas Aspviksmodellen som en lokal innovation och kommuner som sociotekniska regimer. Hädanefter används begreppen ”kommun” och ”regimaktör” utan åtskillnad och är därmed omväxlande. Detta examensarbete är en del av ett forskningsprojekt med namn SEQWENS som drivs av KTH (Kungliga Tekniska högskolan) i Stockholm, vars syfte är att undersöka hur hållbara vatten- och energisystem kan utvecklas genom aktörsdrivna och disruptiva innovationslösningar. Med en ökad allmän kännedom om global uppvärmning och andra miljöproblem är hållbara VA-lösningar ett led i att komma tillrätta med dessa problem samt uppfylla Förenta Nationernas (FN) Sustianable Development Goals för Agenda
2030 (United Nations, u.å.). Mer specifikt är det mål nummer 6: Rent vatten och sanitet för alla (clean
water and sanitation) som detta arbete vidrör.
Innovation och entreprenörskap hävdas göra det möjligt för nya aktörer att äntra en konkurrensutsatt marknad men dessa möjligheter formas efter tekniken som finns tillgänglig (Marsili, 2002). Detta motiverar till innovation och att driva förändring för att överleva en hårdnande konkurrens. Forskare påvisar att den oberoende individen, som utgör den historiska grunden till teknisk innovation och förändring, inte begränsats av att större aktörer har tagit över rollen som innovatörer genom egna forskningsavdelningar (Baumol, 2002; Bessonova & Gonchar, 2019; Marsili, 2002). Man hävdar att individens bidrag till innovation har varit mer revolutionerande, men dock även att en entreprenör som ämnar att driva förändring som leder till innovation ofta inte bidrar med något produktivt. Vad som kan hindra eller främja möjligheterna till utbredandet av innovation och entreprenörskap är således den tillgängliga tekniken och de strategier som entreprenören har tillgång till. Innovation och viljan att kunna driva förändring beskrivs som viktiga drivkrafter hos entreprenörer (Baumol, 2002; Marsili, 2002).
När vi diskuterar en entreprenör utgår vi från definitionen enligt Balu & Johanson (2010) att denne skulle vara innovatör och problemlösare som behagas av att lösa problem, men även en som använder befintliga resurser för att skapa ny välfärdsproducerande kapacitet (Drucker, 1985; Mooney, 1985). Vi ser även att entreprenören beskrivs som en företagsam person med intresse för att skapa nytt användarvärde genom att se vinstmöjligheter och bryter vedertagna mönster (Kirzner, 1985). Den typiske entreprenören tar ofta risker och karaktäriseras av ett genomträngande självförtroende som driver denne till att finna lösningar (Cornelius et al., 2006). Drivkraften hos entreprenören kan vara dels belöningar i monetära termer bestående av potentiella intäkter men även betydelsen och värdet av själva åtagandets konsekvenser tycks vara en drivande faktor.
Förändringar inom ämnet ”transition studies” definieras som strukturella övergångar som innefattar komplexa processer och även mekanismerna som driver tekniska förändringar är ofta väldigt komplexa (Hoffman, 2013; Zhang, 2016). Man har inte enbart definierat ”technological transitions” som större tekniska förändringar inom samhällsfunktioner, utan det beskrivs även som institutionella förändringar i infrastrukturen och beteendemönster kring användningen (Geels, 2002; Zhang, 2016). Teorier om sociotekniska system, vilket är tekniska system som utgör en viktig kärna i samhället med stort allmänintresse och är starkt sammankopplat med sociala delar av systemet, har bidragit med kunskap om dess möjligheter och utmaningar för att uppnå mer hållbara samhällslösningar (Lawhon & Murphy, 2012). Geels (2002) förde studier inom olika sociotekniska system för att identifiera och lära om de olika mekanismerna i hur innovationer uppkommer i utvecklingen av dessa system och dess förändringar. Ett perspektiv som framhävs bygger på förståelsen kring hur innovationer uppstår genom att anpassa den tekniska samt sociala
sociotekniska system (Blomkvist & Nilsson, 2017; Geels, 2002; Geels & Schot, 2007; Zhang, 2016). MLP syftar till att utgöra en analytisk sammankoppling mellan teknisk samt samhällelig utveckling. Detta för att bättre kunna förstå interaktioner mellan innovationer som sker, aktörer som verkar och dess omvärld (Geels & Schot, 2007; Genus & Coles, 2008). Nivåerna som MLP skiljer på är landskapsnivå, regimnivå och lokal nivå eller nischnivå (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007; Hoffman, 2013; Rip et al., 1998). MLP har dock fått kritik från olika forskare och argumenterar för att de olika nivåerna är svåra att tillämpa empiriskt och andra menar att MLP inte bidragit med en tydlig bild på de huvudmekanismer som driver förändringen på sociotekniska system (Berkhout et al., 2004; Geels & Schot, 2007; Panetti et al., 2018). Forskare har hävdat att MLP är lämpligt att använda för att kunna ge en helhetsbild av breda tekniska förändringar men att det däremot brister i att lyckas förklara processen kontextspecifikt (Blomkvist & Nilsson, 2017). Man föreslår att kombinera det tillvägagångssättet att analysera förändringar med stora tekniska system (Large technical
systems eller LTS) som angreppssätt, vars begrepp historiskt bearbetats av Hughes (1983; 1987) och
använts av Blomkvist & Johansson (2016, 2017). Då MLP kan jämföras som en teoretisk konstruktion för endast analysändamål, framställs LTS vara ett beskrivande angreppssätt som har en definierad fysisk och geografisk form. I denna studie utforskas stora infrastrukturförändringar på LTS ur ett multinivåperspektiv i kontexten av sociotekniska system för vattentjänster i Aspvik, Värmdö Stockholm.
Vattentjänster
Vattentjänster innefattar bortförande av spill- och dagvatten (avlopp) och tillförande av dricksvatten och är reglerad i lagen om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412), även kallad vattentjänstlagen. Enligt 1 § vattentjänstlagen, syftar lagen till att ”...säkerställa att vatten- och avlopp (VA) ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”. Denna skyldighet och ansvar att säkerställa att VA ordnas ligger hos kommunerna som ska ordna med allmänna VA-anläggningar och beskrivs i 6 § vattentjänstlagen, där det bland annat framgår att det ska ske ”snarast” om behov finns (vattentjänstlagen, SFS 2006:412). Det finns två begrepp som är oklara i denna lag och ger utrymme för tolkning. Dessa är betydelsen av ”i ett större sammanhang” och ”snarast”. Större sammanhang har tolkats att gälla för minst 20 till 30 hushåll eller i vissa fall även något färre, men enligt praxis hur domstolar tolkat lagen, har det visat sig att det i princip alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön (Grönvall, 2018). Vad gäller ordet snarast, menas i 6 § vattentjänstlagen, att en allmän VA-anläggning ska uppföras omedelbart efter att beslut om sådan fattats. Något som dock inte kan ske utan planering och tiden för denna planering och sedan genomförande av den varierar. Här har praxis varit mer generös i tolkningen av begreppet (Grönvall, 2018). Det har historiskt visats på brister hos kommuner vad gäller utbyggnad av VA till områden som är i behov av VA-tjänster (Grönvall, 2018). I enlighet med 51 § vattentjänstlagen, är det länsstyrelsen som ska utöva tillsynen över att kommunen fullgör sin skyldighet i enlighet med 6 § vattentjänstlagen (SFS 2006:412). Det har visats sig att vissa kommuner till och med valt
att inte exploatera nya områden eller ytterligare bebyggelse för att slippa ordna kommunalt VA av ekonomiska skäl (Grönvall, 2018).
Finansiering av VA-anläggningarna sker inte genom skatter utan genom en självkostnadsprincip av de ägare till de fastigheter som ligger inom anläggningens verksamhetsområde, som erlägger en avgift motsvarande kostnaden för uppförandet samt drift av anläggningen (Nordenswan, 2019). Huvudmannen, det vill säga den som äger och ansvarar för drift och underhåll av anläggningen får dock inte ta ut vinst från verksamheten, utan enbart så att deras kostnader täcks. Dock med rätt att ta ut ett visst överuttag så länge det går till en investeringsfond för att bekosta nyinvesteringar (Nordenswan, 2019). Huvudman är vanligtvis kommunen eller via kommunen helt eller delvis ägt bolag där kommun har rättsligt inflytande (Svenskt Vatten, 2016). VA-verksamheten är med andra ord ett naturligt monopol som finansieras av taxor som bestäms av huvudmannen (Svenskt Vatten, 2017a). Däremot får självfallet vinst tas ut av entreprenader och andra upphandlade leverantörer och partners som utför själva arbetet med VA-anläggningen som är beställt av huvudmannen.
VA-situationen i Sverige
I Sverige var ungefär 1 500 000 fastigheter anslutna till kommunala VA-anläggningar år 2015 och ungefär 950 000 fastigheter, varav 450 000 fritidsfastigheter var inte anslutna (Grönvall, 2018). Samma år rapporterar Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (Olshammar et al., 2015) att 26 % av drygt 691 000 mindre, oftast privatägda avloppsanläggningar är i avsaknad av korrekt reningsprocess och bedöms därmed vara olagliga (Grönvall, 2018). Det här kan jämföras med 2013 års rapportering från Havs- och vattenmyndigheten (2013) som visade att den här siffran var ungefär 130 000 jämfört med 2015 års siffra på ungefär 180 000 avloppsanläggningar. Åtgärdstakten bedömdes då vara väldigt låg och i dag finns det fortfarande ungefär 180 000 avloppsanläggningar som inte uppfyller de krav som ställs på reningsprocessen och antalet tycks öka (Grönvall, 2018; Havs- och vattenmyndigheten, 2013). Undersökningar har visat att åtgärdstakten varit låg på grund av att ägarna av avloppsanläggningarna saknat incitament för att under egen regi åtgärda anläggningarna (Grönvall, 2018; Havs- och vattenmyndigheten, 2013). Åtgärder har i stor utsträckning endast gjorts om det förelagts av en tillsynsmyndighet som har kunnat tvinga fram åtgärder. Enligt 11 kap. 17 § miljöbalken (SFS 1998:808) framgår det att en ägare till en vattenanläggning, vilket vanligtvis är fastighetsägaren när det gäller mindre avloppsanläggningar, är skyldig att underhålla den så att dess påverkan inte skadar omgivningen. Avloppsanläggningar som inte underhålls kontinuerligt och saknar korrekt rening riskerar att vara en fara både för miljö och människor (Havs- och vattenmyndigheten, 2013). Det här kan vara ett problem i avlägsna eller svåråtkomna områden utanför tätbebyggelse, såsom på landsbygden och i skärgårdsmiljöer, där det förekommer att man som fastighetsägare har egen vattenbrunn och eget avlopp.
VA-situationen på Värmdö
Värmdö, med cirka 45 000 invånare är en av landets snabbast växande kommuner och är också Stockholms läns näst största kommun sett till ytan. Värmdös geografiska läge vid skärgården och närheten till centrala Stockholm gör det till ett attraktivt turistmål, inte minst sommartid då antalet boende kan öka till uppåt 100 000 personer. Kommunen består av mer än 10 000 öar och omkring 14 000 fritidshus. (Värmdö kommun, u.å.-b). Förutom den ökade exploateringen och inflyttningen till Värmdö är en annan trend att många av nuvarande fritidshus görs om till permanenta bostäder (Värmdö kommun, 2014b). Denna omvandling har skett i snabbare takt än vad det kommunala VA-nätet byggts ut, vilket har lett till ett gap mellan utbud och efterfrågan på VA-tjänster då de i dag omkring 15 000 enskilda VA-anläggningarna är anlagda för fritidsboende och saknar kapacitet för att klara av permanenta boenden (Värmdö kommun, 2014b). VA-anläggningarna består oftast av egna brunnar och mindre avloppssystem med naturlig filtrering genom jorden. När mindre fritidshus görs om till året-runt-bostäder ökar belastningen på avloppssystemen och behovet av kommunala avloppssystem ökar. En annan utmaning är vattenförsörjningen, som framförallt påverkar brunnägare är låga grundvattennivåer, något som Värmdö fått erfara under somrarna de senaste åren enligt flertalet nyhetsmedier (Berlin, 2018; Langert, 2019; Leveby Andersson, 2017). Förutom att kommunen uppmanar invånarna till att spara på vatten finns det en risk med saltvatteninträngning till grundvattnet, vilket påverkar dess kvalité (Leveby Andersson, 2017; Värmdö kommun, u.å.-a). Det utgör motiv till varför en snabbare utbyggnad av de kommunala VA-nätet behöver ske.
Aspvik som tillhör Värmdö kommun består av fyra områden som tillsammans har cirka 170 bebyggda fastigheter fördelat på både permanenta bostäder och fritidsbostäder. Till dessa områden hör även fyra obebyggda fastigheter varav två jordbruksfastigheter. Byggbolaget JM äger sedan flera decennier tillbaka ett tiotal obebyggda styckade skogstomter. JM har sedan 2013 presenterat detaljplaner för bostadsbebyggelse om cirka 200 bostäder inom området. Boende i Aspvik har varit delade i JM:s detaljplaner men som kollektiv har de motsatt sig planerna och har genom en löpande dialog med kommunen, fått deras stöd i frågan, som då dragit tillbaka detaljplanerna eller fått JM själva att dra tillbaka dessa. JM:s detaljplaner ingår dessutom inte i kommunens översiktsplan för 2025 som motsäger en sådan etablering i Aspvik (RES1).
Motiven som föranledde en egen VA-anläggning i Aspvik var bland annat att det enligt initiativtagaren till Aspviksprojektet hade under hösten samt våren åren 2015–2016, pågått diskussioner i området om att kommunens miljöavdelning skulle gå ut och göra revisioner på samtliga avlopp senast år 2021 (RES1). Något som oroade många fastighetsägare då de visste att deras avlopp var gamla och i sämre skick, vilket skulle innebära ett stort investeringsbehov per fastighet som åtgärd. Aspvik var ett av de områden inom Värmdö kommun som saknade kommunalt VA vid den tiden och enligt kommunens översiktsplan från 2014 (Värmdö kommun, 2014a) skulle den kommunala utbyggnaden av VA till Aspvik ske tidigast 2025, något som
initiativtagaren snarare trodde skulle bli av någon gång mellan 2030-2035 (RES1). Innan den nya VA-anläggningen var byggd hade alla Aspviks fastigheter egna brunnar och avlopp. Att uppdatera de befintliga avloppen för att möta miljökraven skulle enligt uppskattning kosta från 50 000 kr upp till så mycket som 300 000 kr per fastighet (RES1; RES10). Dessutom var man motståndare till JM:s etableringsplaner i området och såg möjlighet till att begränsa dessa planer genom att äga sin egen VA-anläggning i området. Dessa var några av de avgörande anledningarna till att initiativtagaren år 2016 såg över och inledde idén om att bygga och finansiera sin egen VA-anläggning och ansluta till det kommunala VA-nätet. Denna VA-VA-anläggning blev senare den inskrivna gemensamhetsanläggningen, Aspvik GA:11 i Lantmäteriets fastighetsregister (RES1).
1.1
Problematisering
Vid eftersökning har det visat sig finnas få, om knappt någon alternativ lösning eller branschbrytande innovation inom VA i Sverige. Detta projekt i Aspvik tycks därmed vara unikt i sitt slag. För att hitta någon studie som tar upp ämnet, har vi hittat en rapport av Krozer et al., (2010) som undersöker varför det är så få innovationer inom vattensektorn i Nederländerna. Det är ett land med liknande system för VA som i Sverige, då det är centraliserat genom offentliga företag och kommuner som ytterst ansvariga för VA-tjänster och därav jämförbar med vår studie. Som tidigare nämnt är innovationer delvis drivna av vinstmöjligheter. Författarna till den holländska studien beskriver just vinstmöjligheterna som ett möjligt hinder för innovationer inom VA. Det är stora infrastruktursystem som man har att göra med vilket kräver mycket kapital, något som kan vara svåra att hantera för många mindre och nya aktörer. En annan faktor som författarna tar upp är att de möjliga förbättringarna på vattenmiljön som kan åstadkommas med innovationer inom VA, ofta är immateriella och därav inte tillräckligt motiverade för att skapa innovationer (Krozer et al., 2010). Varför det har uppstått en lokal innovation på Värmdö och hur detta kan vara intressant för rådande regimaktör samt övriga VA-branschen är något vi fann intressant att undersöka vidare. Utvecklingen av urbana vattensystem i medel- samt höginkomstländer har övergått från mer traditionella lösningar till alternativa lösningar, såsom ”mikro-grid” eller ”off-grid”-lösningar (Hoffmann et al., 2020). Detta sker i takt med ökad urbanisering och ökat antal permanentboende i närheten av städer. Hoffmann et al. (2020) menar på att de nuvarande lösningarna som existerar har god potential men att det kommer att krävas ytterligare studier från både tekniska och sociala perspektiv. Hoffmann et al. (2020) anser även att framtida studier bör fokusera på och identifiera potential samt utmaningar i dessa alternativa lösningar för att sedan kunna förmedla deras med- och motgångar i VA-branschen, vilket leder in på studiens syfte.
andra syftar studien till att ge förståelse för hur organisationen och VA-utbyggnadsprocessen skiljer sig mellan det lokala VA-projektet och den befintliga regimen.
Så länge det råder ineffektivitet, oavsett om det är på en marknad eller i en bransch, i processer eller affärsmodell kommer nya lösningar att vilja ta form tills situationen har förändrats till det bättre. Entreprenörer är oftast intresserade av att finna bättre lösningar på sådant som traditionellt sätt alltid har varit och har satt återkommande käppar i hjulet för innovation och progression. Situationen som råder på Värmdö med ett växande antal permanentboende och ökade krav på hållbara VA-lösningar har motiverat privata initiativ för att angripa problematiken. Litteraturen har tidigare huvudsakligen fokuserat på att adressera problematik utomlands, exempelvis i Nairobi, Afrika (Blomkvist et al., 2020; Blomkvist & Nilsson, 2017). Vi kan se liknande problematik i Sverige, mer specifikt på Värmdö i Stockholm. Målsättningen med vår studie är således att bidra med värdefull information inom ämnet och förhoppningsvis bidra till ökad kunskap för att kunna effektivisera VA-branschen ur ett både samhällsekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Detta för att kompensera för bristen på tidigare studier i Sverige. Studiens syfte mynnar ut i studiens problemställning. Specifikt två forskningsfrågor har formulerats för att uppfylla syftet med studien och dess problemformulering, båda av praktisk karaktär.
Hur kan Aspviksmodellen generera nyttaför den traditionellt fungerande VA-branschen?
Vilka är de huvudsakliga utmaningarna för regimaktörer att implementera system liknande det som härrör
från Aspviksmodellen?
1.2
Studiens bidrag och avgränsning
Vi kan bedöma att studien bidrar på två sätt: ett teoretiskt bidrag och ett praktiskt bidrag. Vi har ämnat utöka området för systemuppbyggnad och entreprenörskap, detta genom att undersöka hur ett lokalt VA-projekt kan beskrivas ur ett multinivåperspektiv samt hur utbyggnad sker över det
kritiska gränsskiktet (Blomkvist & Nilsson, 2017; Geels, 2002). Det genomförs kombinerat med
Hughes (1983, 1987) teorier om stora tekniska system vars teoretiska sammankoppling ämnar fylla de luckor som finns beskrivet i studiens problembakgrund. Dessutom bidrar studien med kunskap om hur regimaktörer kan främja nya tankesätt inom utbyggnation av VA-tjänster. Det praktiska bidraget riktar sig främst till aktörer inom VA-branschen som kan finna studiens resultat intressant för sin verksamhet att ta hänsyn till, bland annat hur de kan möta en eventuell utveckling och effektivisera sina affärsmodeller.
Studien är avgränsad till att undersöka en privat uppkommen affärsmodell inom VA-branschen som applicerats i Aspvik, Värmdö i Stockholms län. Vi har utelämnat Sveriges övriga kommuner och enbart fokuserat på Värmdö kommun samt Aspvik som en avgränsad skärgårdsmiljö i Sverige.
Studiens resultat kan likväl vara intressant och tillämpligt för andra skärgårdsmiljöer och kommuner runt om i Sverige med anledning av dess liknande samhällsutveckling. Vi undersöker och analyserar Aspviksmodellen i sin helhet och fokuserar inte på intäkter och kostnader vid en detaljnivå mer än att det nämns kort. Tekniska aspekter diskuteras i viss övergripande mån men störst fokus ligger i att undersöka affärsmässiga innovationer och om det finns några branschbrytande mönster inom organisation och entreprenörskap. Dessa avgränsningar är val som vi författare gjort då vi anser att det utanför inte tillför resultatet och analysen något av betydenhet.
1.3
Disposition
Följande avsnitt redogör för studiens struktur och disposition genom att kort beskriva innehållet i varje kapitel.
Kapitel 1 syftar till att introducera ämnet för läsaren och de vetenskapliga teorier om systemuppbyggnad och entreprenörskap som kommer att användas i studien. Vidare innehåller kapitlet en kort beskrivning till vad studien kommer att handla om samt bakgrund med problematisering till ämnet och varför detta är intressant att undersöka. Kapitlet avslutas med att klarlägga studiens syfte och problemställning tillsammans med studiens bidrag och avgränsningar.
Kapitel 2 presenterar studiens teoretiska ramverk och förklarar mer djupgående de teorier som introducerats i inledningen. Kapitlets fem första avsnitt baseras på en litteraturstudie med relevant forskning inom ämnet. Det sjätte och sista avsnittet presenterar ett eget konstruerat analysramverk.
Kapitel 3 presenterar den metod som legat till grund för utförandet av studien, innehållande arbetsgång, vald forskningsansats, val av fallstudie, metod för litteraturundersökning samt metod för insamling av empiriskt material. Kapitlet avslutas med att diskutera den valda metoden.
Kapitel 4 ämnar presentera samt analysera den insamlade empiriska data med stöd från den funna litteraturen inom ämnet. Initialt redogörs för VA-branschen och den problematik som råder utifrån missanpassningar. Detta leder sedan in till motiven bakom, samt förklaring av studiens fallstudie, Aspviksmodellen. Sedan analyseras modellen ur ett systemperspektiv för att avsluta kapitlet med entreprenörens roll och bidrag i det hela samt framtidsutsikter för Aspviksmodellen.
Kapitel 5 diskuterar studiens resultat och analys från föregående kapitel. Kapitlet ämnar ge svar på de forskningsfrågor som anges i problematiseringen. Studiens bidrag och vad resultatet betyder för ämnet och samhället diskuteras likaledes. Kapitlet avslutas med ett reflektionsavsnitt som syftar att granska och ifrågasätta vår egen undersökning och dess resultat.
2 TEORETISK REFERENSRAM
I följande kapitel presenteras studiens teoretiska ramverk som baseras på en litteraturstudie där relevant forskning och teoretiska begrepp för studien undersöktes. De två inledande avsnitten i studiens teoretiska ramverk introducerar sociotekniska system (avsnitt 2.1) och stora tekniska system (avsnitt 2.2) och dess angreppssätt. Det följs åt av teorier om multinivåperspektivet i avsnitt 2.3. De två nästkommande avsnitten beskriver specifikt utbyggnad av sociotekniska system (avsnitt 2.4) samt berör entreprenörens roll (avsnitt 2.5). Den teoretiska referensramen avslutas i avsnitt 2.6 med ett eget konstruerat analysramverk som används i vår analys.
2.1
Sociotekniska system
Sociotekniska system (socio-technical systems) definieras som föreningen mellan samhälle och teknik och
beskriver samspelet mellan det sociala (människor) och de tekniska inom en organisation eller ett system, se figur 2.1 (Appelbaum, 1997; Cooper & Foster, 1971). Begreppets ursprung och dess teori påstås ha sin uppkomst från Trist och Bamforths (1951) studie på effekten av en större teknisk förändring i en kolgruva i Storbritannien. Den tekniska förändringen i gruvan innebar dels att maskiner för kolbrytning ersatte de tidigare metoderna med brytning ”för hand”. Denna förändring ledde till att nya arbetsmetoder och arbetsgrupper bildades och ett skifte till en allt smalare och tydligare arbetsroll från tidigare uppgiftsvarierande arbete och metoder för kolbrytning. Operativa problem och flaskhalsar i produktionen uppstod då arbetarna upplevde maktlöshet och frustration över sitt arbete i mötet med komplexa och styva system. Detta var ett resultat av avsaknad av interaktion mellan det sociala och tekniska inom ett system. (Trist & Bamforth, 1951)
Trist och Bamforths (1951) studie grundlade alltså begreppet sociotekniska system inom organisationsteori och har lett till vidare forskning inom ämnet och vikten av och hur samspelet dessa emellan ska byggas upp. Flertalet författare har sedan dess tagit fram och utvecklat olika ramverk för hur sociotekniska system ska designas (Cherns, 2016; Cooper & Foster, 1971; Trist et al., 1963). Appelbaum (1997) förklarar att sociotekniska system ska designas ur ett optimeringsperspektiv där både de fysiska (tekniska) och de sociala ska ge positiva resultat. Denna metod med att utgå från sociotekniska system och optimera båda komponenter gemensamt står i kontrast mot konventionella metoder där man först utvecklar det tekniska och sedan låter anpassa människorna därefter, något som ofta leder till mediokra resultat och höga kostnader (Appelbaum, 1997). Detta kan exemplifieras inom VA-branschen där kommunerna har naturligt monopol över verksamheten och människorna som är användarna av systemet har liten påverkan över systemets utformning, dess processer och kostnader.
Figur 2.1 Sociotekniska system (Hoffmann et al., 2020, p. 5312).
Litteratur har visat att utvecklingen av urbana vattensystem i medel- samt höginkomstländer har övergått från mer traditionella lösningar till alternativa lösningar, såsom ”mikro-grid” eller ”off-grid”-lösningar (Hoffmann et al., 2020). Detta sker i takt med ökad urbanisering och svårare utmaningar när det kommer till klimatförändringar. Man argumenterar för att det måste finnas både social och teknisk innovation integrerat i urbana vattenförsörjningssystem för att kunna främja alternativa lösningar. Hoffmann et al. (2020) menar även på att de nuvarande lösningarna som existerar är hoppingivande men att det kommer att krävas ytterligare forsknings och studier från både tekniska och sociala perspektiv.
2.2
Stora tekniska system
Tekniska system definieras och byggs upp av komplexa komponenter som är socialt konstruerade och de formar samhället där de finns. De utgörs av dels fysiska komponenter såsom pumpar, rör, elektronik och diverse mätare men de utgörs även av organisationer som ligger bakom, såsom entreprenörer, föreningar, banker och andra aktörer. Här ingår även vetenskapliga beståndsdelar såsom vetenskapliga publikationer och tidskrifter, facklitteratur, utbildning men också lagar och regler kan utgöra komponenter. Dessa komponenter samspelar i ett ömsesidigt beroende. (Hughes, 1983, 1987)
Om en policy förändras i en juridisk enhet som har en systematisk koppling till det tekniska systemet kan det komma att förändra policyer inom andra komponenter i systemet. (Hughes, 1987)
Systemen som utvecklas och dess komponenter är socialt konstruerade i och med att de som utformar systemet, utöver de fysiska tekniska delarna, även skapar organisationer och företagsverksamheter, alltså sociotekniskt system. Hughes (1987) menar att det vanligen är flera olika personer som har olika ansvarsområden i att utveckla både organisationen runt ett tekniskt system som själva systemet i sig men att det även kan vara en skicklig individ som tar sig an båda delar. Författaren beskriver även att utmärkande drag hos den som konstruerar tekniska system är att möjliggöra samstämmighet i ett läge om oreda och samtidigt skapa en enhet utifrån något mångsidigt. Entusiastiska entreprenörer och problemlösare, menar Hughes (1987), utmanar konventionella arbetsmetoder och undviker inte att gå utanför kunskapsgränser för att finna nya lösningar. Författaren beskriver en entreprenör som bygger tekniska system, en framgångsrik sådan som även kan lösa ekonomiska problem och svår ledningsproblematik.
Diskussionen om en resultatrik entreprenör som bygger tekniska system fortsätter av MacKenzie (1987) som menar på att det inte går att hålla isär de rent tekniska aspekterna och de sociala aspekterna ifrån varandra. Man argumenterar även här för att framgångsrikt fortskrida uppbyggandet av ett stort tekniskt system krävs både ingenjörsmässiga bedrifter ur ett tekniskt perspektiv men även rent affärsmässiga, såsom att vara priskonkurrenskraftig mot befintliga aktörer och politiska samt juridiska bedrifter genom uppförandet av korrekta avtal.
Vid uppförande av tekniska system bör en framgångsrik entreprenör klara av att lyfta ett problem på mikronivå till meso- eller makronivå och vice versa (Geels, 2002; Hughes, 1983; MacKenzie, 1987). Här använder MacKenzie (1987) Thomas Edison som exempel då han lyckades lösa ett ur makroperspektiv svårt problem på mikronivå. Då Edison hade det svårt att priskonkurrera med gasbelysning på grund av det höga priset på koppar (makronivå) löste han det med uppfinningen av en glödtråd med hög resistans som kräver lägre ström (mikronivå). Det är viktigt att inte skarpt avskilja det tekniska systemet från dess omgivning i ens analys och utförande. Resultatrika entreprenörer bör fortlöpande underlätta systemets utveckling och uppförande genom att forma omgivningen och därmed kunna lyfta problematik från en mikronivå till makronivå. (MacKenzie, 1987)
Stora tekniska system (LTS) är ett beskrivande angreppssätt utvecklat av Hughes (1983) som används
vid analys av förändringar på tekniska system och är vår viktigaste teoretiska inspiration för denna studie. Vatteninfrastruktur kan undersökas som LTS och systemen beskrivs vara styva och tätt sammankopplade, varför de är svåra att förändra (Blomkvist & Johansson, 2016; Blomkvist & Nilsson, 2017). Både institutionella och tekniska funktioner är beständiga och syftet med vatteninfrastrukturen förändras inte. Berkers & Geels (2011) jämför detta genom ett exempel som lyder att växter i ett växthus trots en plötslig förlust av belysning skulle klara av att fortsätta växa,
till skillnad från om vatteninfrastruktur blir skadat i någon utsträckning, tappar systemet hela dess funktion. Vatteninfrastruktur och dess komponenter är standardiserat och kontrolleras i allmänhet på en centraliserad nivå vilket utesluter systemens egentliga användare från att kunna påverka dess funktion (Blomkvist & Nilsson, 2017). Det är osannolikt att innovationer och förändringar sker på dessa system (Berkers & Geels, 2011). Inom LTS beskriver Hughes (1983; 1987) två centrala begrepp, nämligen salients och reverse salients. Begreppen används för att beskriva komponenter i ett givet tekniskt system som antingen ligger i framkant eller ligger efter i förhållande till övriga komponenter i systemet. Salients beskrivs som fenomen vars innebörd visar på hur ett system kan utvecklas. Reverse salients är något som istället förhindrar systemets utveckling samt prestanda och beskrivs som en delsystemkomponent som med avseende på övriga systemkomponenter ger den lägsta prestandanivån (Dedehayir & Mäkinen, 2011; Hughes, 1983). Prestandan av givet system påverkas alltså och hämmas av den obalans som orsakat av reverse salient. Både salients samt reverse salients påverkar systemet i fråga och ger ofta upphov till innovation och nya idéer (Hughes, 1983, 1987; Sovacool et al., 2018). I vår studie använder vi begreppen för att beskriva betydande framgångsfaktorer (salients) och motverkande faktorer (reverse salients) kring systemuppbyggnad och dess processer.
2.3
Multinivåperspektiv
Utveckling och förändring som sker i samhället sker vanligtvis parallellt med den tekniska utvecklingen. Multinivåperspektivet (Multi-level perspective eller MLP) används som ett analysperspektiv och är användbart för att förklara och förstå förändringsdynamik inom storskaliga sociotekniska
system (Blomkvist & Nilsson, 2017). Man kan med MLP vid flera nivåer förstå anpassningar mellan
systemets förändringar och dess utveckling samt förklara interaktioner mellan innovationer, aktörer och dess omvärld (Geels & Schot, 2007; Genus & Coles, 2008). De olika analysnivåerna som MLP omfattar är socioteknisk landskapsnivå, regimnivå och lokal nivå eller nischnivå (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007; Hoffman, 2013; Rip et al., 1998). Den sociotekniska landskapsnivån kan beskrivas som ett makroperspektiv och påverkas av heterogena faktorer, såsom politiskt läge, ekonomiskt tillväxt, pris på råvaror och miljöproblematik (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007). Regimen skulle motsvara det tekniska systemet som dess helhet och utgörs av processer, utnyttjade teknologier, erfarenheter, ekonomiska och sociala aspekter, infrastruktur och institutioner (Kemp et al., 2001; Rip et al., 1998). Aktörer som verkar inom regimen skulle utgöra de som förvaltar och bygger systemet (Blomkvist & Nilsson, 2017). Det är på den lokala nivån som innovationer sker och kan liknas vid ett mikroperspektiv (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007). Figur 2.2 visualiserar de tre olika nivåerna som en hierarkisk uppsättning.
Figur 2.2 Nivåer enligt MLP som en hierarkisk uppsättning (Geels 2002, p. 1261).
Sociotekniska landskap utgör de yttre omständigheterna och innefattar externa strukturer som innesluter de lokala nivåerna och regimnivåerna. Dessa landskap påverkas ständigt av yttre makrofaktorer men de har oftast en låg förändringstakt i jämförelse med de andra nivåerna. Det som sker och utvecklas på landskapsnivå kommer att påverka och prägla de lokala nivåerna och regimnivåerna (Geels, 2002; Geels & Schot, 2007). Kern (2012) använder ett elkraftsystem som exempel och menar att klimatförändringar som yttre påverkansfaktor utvecklas långsamt men har i hög grad inverkan på hur energisystemens utveckling fortskrider. Dessa yttre omständigheter är utom den enskilde individens kontroll.
En socioteknisk regim utgör grundstrukturen i ett sociotekniskt system och anses stå för stabiliteten i systemet (Geels, 2004; Kern, 2012). Det innefattar även konfiguration av regler som ska koordinera och vägleda aktiviteterna i olika enheter som utgör systemet i helhet (Geels, 2011). Enheterna är alltsomoftast företag, myndigheter, forskare och juridiska institutioner. Exempel på dessa regler inom regimen kan enligt Geels (2011) vara rättsligt bindande kontrakt, rutiner, kompetenser, gemensamma uppfattningar, institutionella förordningar och användarpraxis. Åter till exemplet om elkraftsystem enligt Kern (2012), som menar att den i dag fossilbaserade energiregimen består av en sammanställning av tekniska artefakter, användarmetoder, marknadsstrukturer, regelverk och forskning. Anpassningen av regimen möjliggör stabilitet för utvecklingen av teknologier, dock sker förändringar på den nivån inte helt obehindrat (Geels, 2010; Kern, 2012). Stabiliteten som finns inom den fossilbaserade energiregimen kan motverka inträdet av alternativa teknologier trots deras möjligheter att minska utsläpp av växthusgaser och att de har oftast positiva, både ekonomiska och miljömässiga fördelar (Kern, 2012; Unruh, 2000). Befintliga och dylika regimer karakteriseras av detta fenomen som benämns av Unruh (2000) ”technology
lock-in” eller teknologisk inlåsning. Inom sådana regimer sker innovationer med små steg som i sin tur resulterar i stabila förändringar (Geels, 2011).
Nischnivån eller den lokala nivån beskrivs motsvara en från omgivningen skyddad miljö som exempelvis utvecklingsavdelningar på företag (Geels, 2011). Aktörerna som verkar på denna nivån är oftast nystartade företag och entreprenörer som arbetar med att utveckla och skapa innovation. Denna typ av innovation utmanar och skiljer sig från hur den befintliga regimen är organiserad och arbetar. Geels (2011) menar att entreprenörer förväntar sig och arbetar för att deras innovationer förr eller senare tas upp av regimen och används, eventuellt ersätter något befintligt. Det argumenteras för att vara problematiskt i och med att den lokala nivån vanligtvis inte kan vara anpassad för regimnivån som exempelvis bristen av utvecklade och anpassade regelverk och infrastruktur. Lokala innovationer får utrymme att utvecklas och testas tills dess att det går att anpassa dessa till den omgivande regimen (Schot & Geels, 2008). Man menar att politiska beslutsfattare vanligtvis utgör en del i processen för utveckling av dessa innovationer. Yttre effekter är ofta drivande i utvecklingen och uppkomsten av lokala innovationer som bidrar till dess målsättningar och förväntningar (Geels & Schot, 2007). Innovationer på lokal nivå framställs vara helt nödvändiga för tidigare beskrivna ”technological transitions” i och med att de initierar någon typ av förändring och dessa innovationer har tvingats att övervinna den påverkan från regimer, som varit begränsad historiskt (Geels, 2002; Geels, 2011; Smith et al., 2010). Dock enligt Smith et al. (2010) är det vanligt att innovationer på lokal nivå inte alltid är framgångsrika i att expandera eller att lyckas överleva på lång sikt. Exemplet om elkraftsystemet enligt (Kern, 2012), beskriver nischnivån som nya regelverk och tekniska innovationer inom förnyelsebara energikällor som långsamt utvecklas för att sedan kunna spridas och tas upp av regimen. Det framgår i litteraturen att den lokala nivån är grunden till innovation men att potentialen är begränsad och bearbetas genom de mer stabila strukturerna på regimnivå (Bos & Grin, 2008; Geels, 2005a; Roep et al., 2003).
Regimen fungerar som urvalsmiljö och bestämmer vilka innovationer som är tillräckligt anpassade och dessa lokala innovationer är de som överlever på lång sikt. Vanligtvis anpassar man utvecklingen och målsättningen med innovationer på lokal nivå för att just möjliggöra upptaget på regimnivån (Geels et al., 2016). Figur 2.3 visar en representation hur sociotekniska förändringar sker och interagerar där de olika analysnivåerna härrörande från MLP framgår. Varje socioteknisk förändring är i sig unik men dessa kännetecknas av interaktioner mellan dessa på de olika nivåerna enligt MLP (Geels, 2011). Dessa beskrivs enligt Geels (2011) vara att (1) innovationer på lokal nivå utvecklar drivkrafter internt, (2) regimen pressas från det som sker på landskapsnivå, och (3) möjligheter för lokala innovationer skapas då destabilisering av regimen sker.
Figur 2.3 Sociotekniska förändringar ur ett multinivåperspektiv (Geels 2002, p. 1263) Ramverket inom MLP tyder på att det inte finns endast en särskild drivmekanism eller orsak till socioteknisk förändring, utan att det istället är flertalet drivkrafter som samverkar mellan de olika nivåerna (Geels, 2011). Historiskt har man kunnat se fördelarna och nyttan av MLP för att förklara och öka förståelsen kring sociotekniska förändringar (se exempelvis Geels, 2002; Geels 2005b; H. Driel & Schot, 2005).
2.4
Utbyggnad av sociotekniska tjänster
Nedströmsaktiviteter inom vatteninfrastruktur kan vara att ansluta konsumenterna av vattentjänster
till systemen genom att bygga vattenledningar och uppströmsaktiviteter kan vara att anlägga dammar, finna nya vattenresurser och utveckla affärsmodeller (Blomkvist & Nilsson, 2017). Författarna myntar begreppet intrasystemisk anpassning (intra-systemic alignment) som inom tekniska system behandlar vertikal integrering och standardisering varigenom anpassning kan ske mellan upp- och nedströmsaktiviteter (utbud och efterfrågan). Denna typ av anpassning av systemets både tekniska och institutionella komponenter behandlar även utvecklingen av affärsmodeller och metoder för kostnadstäckning (Blomkvist & Nilsson, 2017; Tongur & Engwall, 2014; 2017). Vertikal integration innebär att en aktör kontrollerar hela leveranskedjan, från där vattenresurser finns till
slutanvändarnas vattenkranar. Det är vanligt i europeiska städer, exempelvis Stockholm, att kommuner och myndigheter helt ansvarar för och kontrollerar vattentjänsterna och att det därmed råder hög vertikal integration jämfört med slumområden i exempelvis Nairobi, se figur 2.4 (Blomkvist & Nilsson, 2017). I Europa har större tekniska system och infrastruktur expanderat i takt med att även dess användare och potentiella användare har lyckats att anpassa till utbudet av systemen (Blomkvist et al., 2020). Det har bland annat varit möjligt då levnadsstandarden har blivit bättre i och med att hushållens inkomster har ökat. Men det intressanta är när den lokala nivån, exempelvis skärgårdsmiljön på Värmdö eller slumområden i Nairobi, inte hänger med i utvecklingen och inte kan anpassa sig till systemens utveckling. I vissa av dessa områden har den kontrollerande regimen inte varit anpassad i linje med omgivningen och har lett till att flertalet slutanvändare inte har blivit integrerade i systemet, och då istället tvingats att ta till alternativa lokala lösningar (Blomkvist et al., 2020). Författarna menar att man generellt sett har varit obenägen som regimaktör att försöka tänka om, testa nya strategier och innovationer utanför randen av det tekniska systemet.
Blomkvist & Nilsson (2017) inför även en annan form av anpassning, internivåanpassning (inter-level
alignment) som utgår från de tre nivåerna inom MLP-ramverket, landskapsnivå, regimnivå samt lokal
nivå. Syftet med internivåanpassning, menar författarna, är att fokusera på processen att anpassa det tekniska systemet till både dess marknads- och användarsammanhang men även dess fysiska och institutionella omgivning. Forskning som bedrivs om MLP har varit tydlig med att internivåanpassning är en oundgänglig utgångspunkt för att en institutionell samt teknisk förändring ska kunna ske framgångsrik (Blomkvist & Nilsson, 2017; Geels, 2011; Rip et al., 1998). Om målsättningen för regimen är att utöka verksamheten och tillhandahålla vattentjänster för de lokala aktörer som inte integrerade i systemet ännu, föreslår Blomkvist et al. (2020) internivåanpassning för att kunna förstå hur en anpassning kan göras utan regimens vertikala integration.
Figur 2.4 Europa och Nairobi: teknologisk stil (Blomkvist & Nilsson, 2017, p. 294).
Författarna inför begreppet det kritiska gränsskiktet (critical interface) som utgör det gränsområde som separerar regimen och slutanvändarna som på en lokal nivå inte är fullt anslutna till systemet (Blomkvist et al., 2020; Blomkvist & Nilsson, 2017). Mellanrummet börjar i randen på det tekniska systemet och man beskriver det även som ett institutionellt mellanrum där aktörer på den lokala nivån utvecklar en innovationsprocess. Vid det kritiska gränsskiktet råder det avsaknad av
internivåanpassning och över detta skikt krävs det någon form av lokal innovation som behövs för en
förändring mot ökad integrering nedströms. I figur 2.5 kan vi åskådliggöra den balans som är helt nödvändig mellan utnyttjandet av regimaktörens tjänster och intäkter över gränsskiktet för att det ens ska bli aktuellt för regimaktören att integrera den lokala nivån (Blomkvist et al., 2020).
Figur 2.5 Balans mellan den lokala nivån och regimen (Blomkvist et al., 2020, p. 5).
Man argumenterar för att innovationsaktivitet måste finnas i gränsområdet när lokala presumtiva kunder inte lyckats anpassa sig i linje med den kontrollerande regimen. Denna aktivitet ska just koncentrera på att lösa de problem som uppstår genom missanpassning mellan regimnivån och lokala nivån och dessa innovationer har möjlighet att utmana samt utveckla den befintliga regimen (Blomkvist et al., 2020; Blomkvist & Nilsson, 2017).
2.5
Entreprenören och entreprenörskap
Flera forskare har genom historien försökt definiera begreppet och förklara innebörden av
entreprenörskap (Diaz‐Foncea & Marcuello, 2013; Palmer, 1971; Schumpeter, J. A., 1936; Shelton &
Minniti, 2018; Shepherd et al., 2014). Enligt Balu & Johanson (2010) är entreprenörskap en kreativ aktivitet där något nytt tillförs marknaden av en entreprenör. Bygrave & Hofer (1991) beskriver den entreprenöriella processen som något som involverar alla funktioner och aktiviteter associerade med att se och förstå möjligheter samt skapandet av nya organisationer för att uppnå dem. Dock råder ingen gemensam definition av begreppet entreprenörskap enligt Bull et al. (1995), utan istället
ta sig an och lösa problem. Drucker (1985) definierar entreprenören som någon som använder befintliga resurser för att skapa ny välfärdsproducerande kapacitet. Kirzner (1985) å andra sidan beskriver entreprenören som någon som ser vinstmöjligheter och agerar för att fylla otillfredsställda behov eller för att förbättra ineffektivitet. När man diskuterar entreprenörskap och entreprenör som teoretiska begrepp och dess ekonomiska roll för samhället är det oundvikligt att inte nämna den framstående nationalekonomen Joseph A. Schumpeter och hans verk Theory of economic development, vilken ofta är citerad och använd av andra författare (Balu & Johanson, 2010; Bull et al., 1995). Enligt Schumpeter (1936) är den ursprungliga idén hos entreprenören innovation, och ekonomisk utveckling skapas utifrån innovation när nya kombinationer tillsätts (Balu & Johanson, 2010; Bull et al., 1995). Dessa nya kombinationer kan vara (1) en ny produkt eller tjänst, eller en ny variant av existerande produkt/tjänst, (2) en ny produktionsmetod, (3) införande av en ny marknad, (4) erövrande av en ny källa av tillförsel av rå material eller komponenter, eller (5) omorganisation av någon industri (Bull et al., 1995).
Samhället genomgår ofta förändringar som ger upphov för nya problem i både större som mindre utsträckning. Cornelius et al. (2006) menar att strukturella förändringar frambringar osäkerhet och obalanser som därigenom främjar och ger upphov till innovation och entreprenörskap. Oavsett om incitamentet är jakten på ekonomisk lycka eller inte argumenteras det för att den tydliga drivmekanismen är önskan att nå framgång. Typiskt för en entreprenör verkar vara, trots dennes eventuella motgångar och upprepande misslyckanden, att denne inte gärna ger upp sina åtaganden utan fortsätter och fullföljer sitt arbete för att snart nå den eftersträvade framgången (Cornelius et al., 2006).
2.6
Tredelat analysramverk
För att analysera och kategorisera den empiriska insamlingen ur ett systemuppbyggande perspektiv används ett eget konstruerat ramverk som är baserat på de tre centrala beståndsdelarna tekniskt,
sociopolitiskt samt affärsmodell. Ramverket är konstruerat med inspiration från Blomkvist et al. (2020)
studie. Tekniskt rör de delar som är av mer teknisk karaktär för systemet. Sociopolitiskt härrör från faktorer som är av mer social karaktär, det vill säga påverkan på människor och samhälle samt kopplade till sociopolitisk litteratur, såsom sociotekniska system, multinivåperspektiv med mera.
Affärsmodell syftar till faktorer som är direkt kopplade till affärsmässig hantering av
Aspviksmodellen och systemets uppbyggnad. Det är faktorer såsom prisbild, organisation, samverkan med mera. Ramverket presenteras dels i löpande text samt genom sammanfattande tabeller. Ramverket är framtaget som ett ytterligare analysperspektiv vilket vi författare anser behövs för att förenkla för läsaren genom en ökad visualisering och en enklare struktur att följa.
3 METOD
Följande kapitel presenterar den metod som legat till grund för utförandet av studien. Först under avsnitt 3.1 redogörs för arbetsgången och dess initialläge som la grunden för den valda forskningsansatsen. Avsnitt 3.2 beskriver val av fallstudie. Även metod för litteraturundersökning och insamling av empiriskt material (avsnitt 3.3) samt studiens deltagare och valda intervjurespondenter (avsnitt 3.4) kommer att presenteras. Följer gör avsnitt 3.5 som behandlar val av tematisk analys. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion i avsnitt 3.6.
3.1
Arbetsgång och initialläge
Studieobjektet är en del av ett forskningsprojekt på KTH i Stockholm under namnet SEQWENS: Ensuring sustainability and equality of water and energy systems during actor-driven disruptive innovation, projektnummer 2018–00239 (KTH Royal Institute of Technology, 2020). Syftet med forskningsprojektet är att undersöka hur hållbara vatten- och energisystem kan utvecklas genom aktörsdrivna och disruptiva innovationslösningar. Målsättningen är att kunna förstå aktörers incitament, strategier och affärsmodeller samt att initiera en dialog mellan fastighetsaktörer, beslutsfattare och infrastrukturägare. För projektet används fallstudier i Stockholm, Göteborg och Värmdö, där olika fastighetslösningar testas och det genomförs i samarbete med både privata och offentliga aktörer inom energi-, vatten- och fastighetssektorn (KTH Royal Institute of Technology, 2020). Ansvariga för forskningsprojektet är en tvärvetenskaplig forskargrupp som består av experter inom områden såsom vatten- och energiteknik, innovationsstudier, systemmetoder, historia och industriell ekonomi. Vårt bidrag till forskningsprojektet är en fallstudie på ett privat initiativ för en VA-utbyggnad i Aspvik, Värmdö där vi undersöker systemuppbyggnad och entreprenörskap från grunden.
Studiens syfte var tvådelat. Vi önskade dels undersöka systemuppbyggnad och entreprenörskap från grunden i ett lokalt VA-projekt och dess affärsmodell. För det andra syftade studien till att ge förståelse för hur organisationen och utbyggnadsprocessen skiljer sig mellan det lokala VA-projektet och den befintliga regimen. Studien startade med att identifiera problematiken kring den tröghet och ineffektivitet som råder i VA-branschen och därefter etablera studiens syfte och dess frågeställningar. För att få en heltäckande bild av studieobjektet inleddes studien men en sonderade intervju med Aspviksprojektets initiativtagare. Därefter initierades en litteraturstudie där relevant forskning undersökes där stort fokus lades på stora tekniska system, multinivåperspektiv, systemuppbyggnad och entreprenörskap. Det här utgjorde grunden till studiens teoretiska ramverk och bestämde inriktningen på insamlingen av relevant empiriskt material.
