LIU-IEI-FIL-G--14/01153--SE
Lojalitetsplikten i samarbetsavtal
Good faith in cooperation agreements
Jacob Farrow
Sebastian Åberg
Vårterminen 2014
Handledare Herbert Jacobson
Kandidatuppsats i Affärsrätt/Affärsjuridiska programmet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Sammandrag
Lojalitetsplikten är vanligt förekommande i samarbetsavtal som t.ex. licensavtal,
outsourcingavtal, avtal om företagsförvärv etc. Plikten finns för att se till att parter förhåller sig lojala gentemot varandra, genom att iaktta motpartens intressen. Eftersom det inte finns någon tydlig reglering av lojalitetsplikten i svensk lag uppstår vanligtvis tvister mellan avtalsparter vad gäller de olika parternas förpliktelser och krav på att förhålla sig lojala gentemot varandra. Syftet med uppsatsen är att belysa vilken betydelse lojalitetsplikten har i ett samarbetsavtal oavsett om det har reglerats i avtalet eller inte. Eftersom parterna inte alltid är medvetna om att de ingått ett enkelt bolag kommer lojalitetsplikten att belysas ur ett associationsrättsligt och avtalsrättsligt perspektiv.
Vi har funnit att det inte har någon betydelse om plikten regleras i en särskild klausul i ett samarbetsavtal eftersom plikten är allmänt accepterad inom svensk rätt. Pliktens omfattning och dess utsträckning är dock fortfarande oklar. Plikten är stark sett utifrån såväl det bolagsrättsliga och avtalsrättsliga perspektivet. Vi har även funnit att det ställs ett tämligen högt krav för att principen ska läggas till grund för en jämkning likt 36 § AvtL av oskäliga avtalsvillkor. Det krävs därför mer än bara ett illojalt agerande för att ett avtal ska kunna jämkas. Med tanke på det bakomliggande syftet med ett långvarigt avtal så förefaller det lämpligast att jämka ett
samarbetsavtal om en part förfarit illojal.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 6 1.1 Problembakgrund ... 6 1.2 Problemformulering ... 7 1.3 Syfte ... 7 1.4 Avgränsning ... 7 1.5 Metod ... 7 1.6 Disposition ... 8 2 Bakgrund ... 9 2.1 Allmänt om lojalitetsplikten ... 9 2.2 En historisk redogörelse ... 12 2.3 Kännetecknande för lojalitetsplikten ... 13 2.4 Sammanfattning ... 153 Ett associationsrättsligt perspektiv ... 17
3.1 Rättspraxis om enkla bolag ... 17
3.2 Vad karaktäriserar ett enkelt bolag? ... 20
3.3 Vilken betydelse har lojalitetsplikten i ett enkelt bolag? ... 22
3.4 Rättsförhållandet mellan bolagsmännen ... 24
3.5 Sammanfattning ... 26
4 Ett avtalsrättsligt perspektiv ... 27
4.1 Rättspraxis inom avtalsrätten ... 27
4.2 Långvariga avtal och dess betydelse ... 28
4.3 Letter of intent ... 31 4.3.1 Culpa in contrahendo ... 31 4.4 Lojalitetsplikten i 36 § AvtL ... 32 4.5 Samverkansavtal ... 34 4.5.1 Licensavtal ... 34 4.5.2 Avtal om företagsförvärv ... 36 4.5.3 Outsourcingavtal ... 36 4.6 Sammanfattning ... 37
5.1 Analys ... 39 5.2 Slutsats ... 44 Källor och litteratur ... 45
Förkortningar
Förkortning Förklaring
A.a. Anfört arbete
AD Arbetsdomstolen
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
BL Lag (1980:112) om handelsbolag och enkla bolag
DCFR Draft Common Frame of Reference
HagL Lag (1991:351) om handelsagentur
HD Högsta domstolen
HovR Hovrätten
NJA Nytt juridiskt arkiv
Prop. Proposition
RH Rättsfall från hovrätten
SamÄL Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt
SkL Skadeståndslag (1972:207)
SOU Statens offentliga utredningar
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
Lojalitetsplikten har inom nordisk rättsvetenskap en allmänt känd definition som brukar beskrivas som en plikt att iaktta motpartens intressen. Denna förpliktelse förekommer ofta i doktrin men omtalas sällan inom svensk rättspraxis.1 Lojalitetsplikten kan beskrivas som en princip, eftersom den saknar tillräcklig konkret karaktär för att vara en rättsregel. Det finns därmed inget närmare krav på att vara lojal men om en part bryter mot de krav som
lojalitetsprincipen uppställer blir rättsföljden negativ.2
Att det inte finns någon tydlig reglering av lojalitetsplikten i svensk lag kan leda till tvister mellan avtalsparter. Det är vanligt förekommande att problem uppstår i näringslivet, när parter ingår samarbetsavtal med varandra, utan att i en klausul reglera lojalitetsplikten. I och med att det inte finns något tydligt lagstöd på lojalitetsplikt uppstår en otydlighet vad gäller de olika parternas krav på att förhålla sig lojala mot varandra.
Lojalitetsplikten i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare är något som har diskuterats i olika avhandlingar. Här tycks slutsatsen vara att det finns ett krav på viss lojalitet. Eftersom lojalitetsplikten sträcker sig långt mer än t.ex. den arbetsrättsliga situationen så har vi för avsikt att undersöka hur denna princip är utformad i samarbetsavtal utifrån ett bolagsrättsligt och ett avtalsrättsligt perspektiv.
Vi har varit i kontakt med ett företag i Linköping, som har flera samarbetsavtal med andra företag runt om i världen. Den uppfattning vi har fått från dem är att det råder en oklarhet kring lojalitetsplikten i dessa typer av avtal. Samarbetsavtalen kan exempelvis innebära att ett företag anlitat ett annat företag för att under en längre tid leverera produkter genom ett s.k.
outsourcingavtal, bolagsavtal där parterna vill utveckla en produkt tillsammans, eller samarbeta för att få igenom en gemensam affär. Det finns en stor variation av samarbetsavtal där det kan uppstå problem att tolka lojalitetspliktens utsträckning.
1 Munukka (2007), s. 12-13. 2 A.a. s. 461.
1.2 Problemformulering
Har det någon betydelse om lojalitetsplikten regleras i ett samarbetsavtal? Hur förändras lojalitetsplikten före, under och efter avtalsförhållandet? Vad blir konsekvenserna när en samarbetspartner agerar illojalt? De ovan nämnda frågeställningarna kommer att besvaras dels utifrån parternas gemensamma intressen och dels utifrån parternas egenintressen, eftersom det i avtal ofta finns två motstående intressen.
1.3 Syfte
Uppsatsen har till syfte att belysa vilken betydelse lojalitetsplikten har i ett samarbetsavtal oavsett om det har reglerats i avtalet eller ej. Vi har för avsikt att tydliggöra hur långt lojalitetsplikten löper i samarbetsavtal mellan näringsidkare. I uppsatsen har vi även försökt klargöra lojalitetspliktens innebörd på det bolagsrättsliga och avtalsrättsliga området.
1.4 Avgränsning
Uppsatsen har avgränsats till att omfatta den svenska lojalitetsplikten, vad gäller olika
samarbetsavtal mellan näringsidkare. Här har vi utgått från två olika rättsområden, bolagsrätt och avtalsrätt med fokus på långvariga samarbetsavtal. Vad gäller den bolagsrättsliga delen har vi fokuserat på lojalitetsplikten mellan bolagsmän i enkla bolag. Lojalitetsplikten i aktiebolag och handelsbolag kommer således inte att närmare behandlas. Urvalet motiveras främst av att det räcker med ett konkludent handlande, dvs. att avtal sluts när parterna agerar som om ett avtal existerar, för att ett enkelt bolag ska uppstå. Därför har vi funnit det intressant att undersöka lojalitetsplikten eftersom parterna inte alltid är medvetna om att de ingått ett sådant bolagsavtal med varandra. Ofta är dessa typer av bolagsavtal gällande under en längre period, därmed har vi undersökt plikten ur ett avtalsrättsligt perspektiv vad gäller långvariga avtal.
1.5 Metod
För att kunna besvara våra frågeställningar har vi utgått från en rättsdogmatisk metod. Metoden innebär att en analys och systematisering görs av gällande rätt utifrån lagar, förarbeten,
rättspraxis och doktrin. Eftersom det inte finns någon tydlig lagreglering vad gäller
lojalitetsplikten har vi bl.a. fått använda oss av rättspraxis och doktrin. Utgångspunkten för arbetet med denna uppsats har utgjorts av rättspraxis från HD. Rättsutlåtandena i HD har varit
sparsamma och vi har därför använt doktrin som ett komplement till rättspraxis för att skapa en ökad förståelse.
1.6 Disposition
Denna uppsats är indelad i fem kapitel.
I kapitel två ges en allmän beskrivning och en historisk redogörelse av lojalitetsplikten och dess innebörd. Syftet med redogörelsen är att ge bakomliggande fakta kring begreppet samt ge en introduktion till de kommande kapitlen.
I kapitel tre behandlas lojalitetsplikten utifrån ett associationsrättsligt perspektiv. I denna del kommer det att undersökas närmare vad som karaktäriserar ett enkelt bolag, bolagsmännens rättsliga förhållande gentemot varandra samt en redogörelse för vad som framkommit i rättspraxis om pliktens betydelse i dessa bolagsavtal.
Kapitel fyra avser lojalitetsplikten utifrån ett avtalsrättsligt perspektiv, där olika långvariga samarbetsavtal ligger i fokus. I kapitlet kommer vi bl.a. att undersöka rättspraxis men även hur plikten förhåller sig i samverkansavtal.
Uppsatsens femte och sista kapitel innehåller en avslutande analys. I kapitlet kommer
frågeställningarna att besvaras för att i sin tur ligga till grund för våra slutsatser. På detta sätt har vi försökt reda ut den oklarhet som råder i samarbetsavtal.
2 Bakgrund
2.1 Allmänt om lojalitetsplikten
Parter kan bl.a. avtala om garantiåtaganden, ansvarsfördelningar, avtalsklausuler, men vi anser att den allmänna uppfattningen ändå tycks vara att lojalitetspliktens omfattning är diffus och lämnar utrymme för intressekonflikt.
Enligt vad Jori Munukka skriver i sin bok, Kontraktuell lojalitetsplikt, ses lojalitetsplikten som en allmänrättslig och obligationsrättslig grundsats eftersom den finns angiven i lagförarbeten och doktrin.3 Hans Nicander anser i sin text, Lojalitetsplikt före, under och efter avtalsförhållanden, att det dock saknas rättsfall inom svensk rätt där det genomförts närmare analyser på
lojalitetspliktens innebörd. Det talas ofta om att principen är allt för abstrakt för att fullt ut kunna vara en acceptabel princip vid domstolsavgöranden.4
Lojalitetsplikten förekommer i ett flertal olika situationer såsom exempelvis,
anställningsförhållanden, samarbetsavtal, upplysningsplikt, vårdplikt, tystnadsplikt etc. Principen finns till för att se till så att parter förhåller sig lojala gentemot varandra, genom att iaktta
motpartens intressen. Lojalitetsplikten regleras nödvändigtvis inte bara under själva avtalstiden mellan två parter, utan förekommer såväl innan som efter avtalstiden.5 Plikten att vara lojal gentemot motparten är tydligare före och under avtalstiden än vad den är efter kontraktstiden. Det beror på att lojalitetsförpliktelserna efter avtalstiden inte utformats efter någon strikt metod, utan beskrivs som en kontraktuell efterverkan. Gränsen när en plikt ska anses omfatta den postkontraktuella avtalstiden, dvs. efter avtalstiden, uppkommer när avtalet fullgjorts. Att avtalet fullgjorts innebär att parter genomfört huvudprestationen i samarbetet. Gränsen måste sättas vid fullgörandet av huvudprestationen, annars skulle alla prestationer alltid vara att ses som
kontraktuella.6 Konkurrensförbud är ett vanligt exempel på en postkontraktuell
lojalitetsförpliktelse. Förbudet är oftast tidsbegränsat och kan exempelvis avse en plikt att inte
3 Munukka (2007), s. 192. 4 Nicander (1995-1996), s. 38. 5 A.a. s. 32.
konkurrera med motparten. Plikten kan även avse ett förbud att bistå eller handla med konkurrenter till motparten.7
Inom många rättsområden saknas en reglering av lojalitetsplikten i lagtext, och när den finns reglerad blir följdfrågan: hur långt ska principen sträcka sig? Agentavtal är ett exempel på när regleringen sker i lagtext, se Lag (1991:351) om handelsagentur. I 5 § HagL. och 7 § HagL. anges det att parterna ska agera lojalt, plikttroget och redligt gentemot varandra, samt dela med sig av information som har betydelse för samarbetet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för agenten att ta tillvara huvudmannens intressen så länge uppdraget håller sig till vad som är rättsligt tillåtet.8 När det sedan kommer till frågan huruvida agenten kan bedriva konkurrerande verksamhet tycks ett konkret förbud saknas, även om agenten enligt lagen fortfarande har en vårdplikt att tillvarata huvudmannens intressen.9
Precis som i HagL finns lojalitetsplikten även reglerad i ett annat mellanmansförhållande,
nämligen avseende kommission. Plikten innebär att kommissionären som handlar i eget namn för kommittentens räkning ska agera lojalt avseende bl.a. upplysningsplikt, aktivitetsplikt,
redovisningsplikt etc.10 I 4§ Kommissionslag (2009:865) stadgas det att kommissionären har en skyldighet att ta tillvara kommittentens intresse genom att t.ex. följa instruktioner från
kommittenten, samt upplysa om information som är av betydelse för verksamheten.11
Munukka skriver i sin bok, Kontraktuell lojalitetsplikt, att det finns en postkontraktuell
skyddsplikt för både kommissionären som såväl handelsagenten. Plikten löper under en tid när kommittenten själv inte har möjlighet att bevaka sina intressen, förutsatt att det inte uppstår en väsentlig kostnad och olägenhet för kommissionären. Det sistnämnda innebär därför en
begränsning av skyddsplikten efter avtalstiden.12
7 Munukka (2007), s. 151.
8 Munukka (2007), s. 277-281, och Nicander (1995-1996), s. 42. 9 Nicander (1995-1996), s. 43.
10 Munukka (2007), s. 234. 11 A.a. s. 235.
I enlighet med propositionen till HagL föreskrivs det precis som ovan nämnts att parterna ska ha en ömsesidig lojalitetsplikt och informationsskyldighet gentemot varandra.13 Plikten innebär att agenten vid en konflikt mellan huvudmannen och tredje man har en skyldighet att tillvarata hu-vudmannens intressen. Om agenten vill bedriva konkurrerande verksamhet får en bedömning göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.14 Parternas rättigheter och skyldigheter vid
agentur och kommission innebär enligt propositionen att huvudmannens lojalitetsplikt och informationsplikt lagfästs, liksom hans skyldighet att utge ersättning för sådan skada som han eventuellt kan ha vållat. Huvudmannens lojalitetsplikt innebär en skyldighet att ge agenten eller kommissionären ett visst stöd och en viss hjälp.15
Det finns ett rättsfall, NJA 2009 s.672, se mer om fallet i avsnitt 4.1, som belyser de problem som kan uppstå när ett långvarigt agentavtal sägs upp. I rättsfallet ansågs lojalitetsplikten ha haft en stor inverkan på Högsta domstolens dom enligt Munukka.16 Professor Christina Ramberg har precis som Munukka reflekterat över HD:s avgörande i sin text om uppsägningstid vid
långvariga avtal. Hon antyder att det är anmärkningsvärt att Högsta domstolen, till skillnad från hovrätten, inte nämner någonting om lojalitetsplikten i sina domskäl. Ramberg drar slutsatsen att lojalitetsplikten inte utgör en självständig rättsgrund.17
Lojalitetspliktens omfattning är varierande utifrån avtalens utformning och längd. Vanligtvis ställer långvariga avtal såsom exempelvis licensavtal, bolagsavtal, leasingavtal etc. större krav på en mer långtgående lojalitetsplikt, än vad kortvariga avtal gör.18 Vi kommer därför i
nedanstående kapitel närmare lyfta fram vilken innebörd lojalitetsplikten har för dessa långvariga avtal.
Med ovanstående fakta i beaktande, kommer vi i detta kapitel kortfattat att redogöra för den historiska bakgrunden till denna allmänna rättsprincip. Vi kommer även att undersöka själva syftet med lojalitetsplikten.
13 Prop. 1990/91:63, s. 26. 14
A.prop. s. 57. 15 A.prop. s. 140. 16 Munukka, SvJT 2010 s. 848. 17 Ramberg, SvJT 2010 s. 97. 18 Nicander (1995-1996), s. 33.
2.2 En historisk redogörelse
Lojalitetsplikten anses ha sitt ursprung i den romerska rätten där det romerska begreppet, bona fides anses haft en central betydelse för lojalitetsreglerna.19 Bona fides betraktas idag som en princip vars innebörd är att juridiska förpliktelser ska tolkas och utföras ärligt och vederhäftigt.20
När en jämförelse görs mellan bona fides-begreppet och dagens lojalitetsplikt uppstår dock skillnader. Bona fides var tidigare en dygd som skulle utföras utan kopplingar till moralen, likt Aristoteles lära om skälighet och rättvisa. Bona fides växte fram som en egen rättsgrundsats och blev senare ett begrepp som förknippades i samband med rättsregler som exempelvis,
godtrosförvärv, hot eller tvång och dolus in contrahendo (avsiktligt vilseledande av motpart). Dock var principen om bona fides inte lika omfattande som dagens lojalitetsbegrepp. Den romerska rätten saknade i tidigt stadium exempelvis förbud mot förvärv i ond tro, tvång och svek. Grundidén med bona fides var att motverka orättvisa rättsregler, men eftersom parternas skydd mot illojalitet var ytterst begränsad, ledde det till att syftet med idén inte uppfylldes. Ocker kunde ses som en tillåten handling, förutsatt att det inte också utgjorde svek. I samband med att nya lagregleringar ökade lojalitetspliktens betydelse och begreppet bona fides anses ligga till grund för denna utveckling.21 Lojalitetsplikten har vuxit sig starkare från mitten av 1900-talet i jämförelse med tidsperioden när bona fides-begreppet tillämpades. Plikten har med denna utveckling blivit allmänt erkänd genom ett flertal referenser i förarbeten. Tidigare regler med krav på uppsåt har också kompletterats med regler baserade på vårdslöshet, gällande vad som ska anses utgöra rimlig omtänksamhet mot den andra parten.22
Den romerska rätten och dess principer anses också ha haft betydelse för lojalitetsbegreppets utveckling i det nordiska rättssystemet.23 Det är ur bona fides-begreppet som den moderna lojalitetsplikten; ”Good faith” utvecklats inom europeisk avtalsrätt. Good faith utgör ett vanligt åberopat begrepp inom den europeiska avtalsrätten och dess doktrin.24
19 Munukka (2007), s. 17. 20 http://www.ne.se/bona-fide-principen 21 Munukka (2007), s. 17-19. 22 Munukka, SvJT 2010 s. 837-838. 23 Munukka (2007), s. 52-53. 24 Norlén (2004), s. 239-240.
Bona fides har varit en viktig hörnsten för lojalitetspliktens betydelse inom nordisk rätt. Det går dock att se skilda inställningar om lojalitetsplikten genom historien i de olika nordiska länderna, detta i samband med tolkningen av de abstrakta avtalslagarna som infördes vid 1900-talets början. Avtalslagens 30 § och 33 §, om svek och tro och heder, lämnar stort utrymme för tolkning, och det finns en tydlig skillnad länderna emellan när det kommer till rättspraxis och doktrin. De nordiska ländernas rättsystem skiljer sig från varandra, gällande lojalitetspliktens funktion och dess betydelse. Gemensamt för de nordiska länderna är dock att lojalitetsplikten inte har fått formen av ett allmänt rättsligt stadgande.25
2.3 Kännetecknande för lojalitetsplikten
Lojalitetsplikten är en abstrakt princip där en konkret och tydlig handlingsnorm saknas och den blir därför svår att lagreglera.26 Ändamålet med lojalitetsplikten anses vara en reglering där tanken är att parter som ingår avtal har en plikt gentemot varandra att samarbeta.27 Vid en
granskning av lojalitetspliktens innebörd tas hänsyn till bl.a. situationen i det enskilda fallet och i vilken utsträckning lojalitetsplikten ska gälla. Som ovan nämnts i punkt 2.1, krävs en större grad av lojalitet i långvariga avtal. Två parter som samarbetar med varandra utgör vanligtvis ett enkelt bolag, sett ur ett associationsrättsligt perspektiv, även om det inte skulle finnas något skriftligt avtal beträffande en sådan bolagsform, vi återkommer i kapitel tre i denna fråga.28
När lojalitetspliktens ändamål ska beskrivas kan indelningen göras utifrån två olika synsätt. Det första synsättet tar hänsyn till en mer rättsekonomisk grund som i första hand beaktar
rättsekonomiska intressen, i andra hand från motpartens intressen. Även om det i vissa fall kan göras värderingsavvägningar, är maximering av avtalsnyttan för parterna det viktigaste.29 Det andra synsättet som Munukka beskriver i sin bok handlar om att se lojalitetsplikten utifrån en kommutativ rättvisa, en s.k. bytesrättvisa. Lojalitetsplikten fungerar som ett hjälpmedel för att tydliggöra oklara riktlinjer. På samma sätt som skälighetsvillkoren i 36 § AvtL görs en
25 Munukka (2007), s. 52-53. 26 Nicander (1995-1996), s. 32. 27 A.a. s. 31. 28 Dotevall (2009), s. 123-124. 29 Lindskog (2010), s. 67.
avvägning mellan parternas intressen. Lojaliteten har en kommutativ rättvisa som sitt primära mål.30
Lindskog anför i sin bok, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, tre rekvisit som enligt hans uppfattning ska vara uppfyllda för att lojalitetsplikten ska kunna tillämpas. Rekvisiten är enligt följande:
”(i) Ett visst förhållningssätt är ägnat att ha mer påtagligt positiv effekt på motpartens avtalsvärde. (ii) Förhållningssättet innebär ingen eller begränsad uppoffring. (iii) Förhållningssättet skall framstå som närliggande och naturligt för en normalt kringsynt
och omtänksam person.”31
Dessa tre punkter ska enligt Lindskog vara kumulativa som en företeelse, dvs. vara ihopslagna.32 Lindskogs ovan uppställda kriterier har dock kritiserats av Munukka, som istället anser att kriterierna är alldeles för begränsade för att vara hållbara, särskilt vad gäller det andra kriteriet. Munukka antyder exempelvis vid agentavtal i enlighet med 6 § HagL att uppoffringen för agenten kan vara av en mer omfattande karaktär än vad som anges i det andra kriteriet.33
En av de viktigare funktionerna som lojalitetsplikten har är att kunna främja rättvisa och/eller moraliskt goda värderingar i avtalsförhållanden. Detta blir av särskilt stark betydelse när det kommer till samarbetsavtal av mer långvarig karaktär där ett lyckat samarbete bygger på tillit gentemot varandra. Eftersom löftesbundenheten är en av de viktigaste grundstenarna inom svensk avtalsrätt riskerar en ”friare” avtalstolkning med hjälp av lojalitetsplikten att rubba förutsebarheten. Detta resulterar i att HD fortfarande är restriktiv i sin uttryckliga hänvisning till lojalitetsplikten. Även om lojalitetsplikten ligger till grund för gällande rätt är principen vag och bör anses ha ett nära förhållande till det avtalsrättsliga grundbegreppet skälighet. Vid bedömning av skälighet görs det likt lojalitetsplikten en avvägning utifrån parternas intressen. I
30 Munukka (2007), s. 507. 31 Lindskog (2010), s. 68. 32 A.a. s. 68.
avtalsförhållanden som avser arbetstagares lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren har dock plikten fått ett mera allmänt erkännande.34
2.4 Sammanfattning
Lojalitetsplikten är en princip som har vuxit sig starkare med åren, och utgör idag en allmänt accepterad princip. Det finns olika synsätt vad gäller vilken rättslig påverkan principen ska ha. Den överensstämmande bilden med principens huvudsakliga syfte tycks ändå vara att det finns en plikt att iaktta eller ta hänsyn till motpartens intressen.
Trots en större acceptans av lojalitetsplikten är principen abstrakt, vilket förmodligen är en av anledningarna till att den har använts sparsamt i olika domar, för att inte på något sätt rubba förutsebarheten i det svenska rättssystemet. Omfattningen utav lojalitetsplikten varierar, där långvariga avtal tycks utgöra ett större krav på lojalitet parterna emellan. När det gäller
omfattningen av lojalitetsplikten skiljer sig åsikterna och lämnar stort utrymme för diskussion. Utifrån Christina Rambergs text, Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal, är resultatet av HD:s dom vad gäller långvariga avtal att lojalitetsplikten i sig inte utgör en självständig
rättsgrund. Ramberg hävdar att följden av detta är att en juridisk argumentation eller ett domskäl inte direkt ska kunna byggas på lojalitetsprincipen.35 Ovan anförda ger en mer restriktiv bild än den som Jori Munukka beskriver i sin bok, Kontraktuell lojalitetsplikt, angående principen och dess påverkan på gällande rätt.36
Det finns i dagsläget flera domar från AD som bekräftar lojalitetspliktens betydelse vad gäller anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare. Däremot lyser lojalitetspliktens allmänna rättsliga roll med sin frånvaro i domstolsavgöranden när det gäller långvariga
samarbetsavtal näringsidkare emellan.37 Vilken betydelse avsaknaden av rättspraxis i dessa områden får för lojalitetsplikten är därför något vi kommer att belysa mera i nedanstående
kapitel. När parter ingår långvariga avtal med varandra bildas ipso jure, i kraft av själva lagen, ett
34 Munukka, SvJT 2010 s. 839. 35 Ramberg, SvJT 2010 s. 97. 36 Munukka (2007), s. 507. 37 Nicander (1995-1996), s. 32.
enkelt bolag.38 Vi kommer således i nedanstående kapitel att utgå både utifrån ett
associationsrättsligt som såväl ett avtalsrättsligt perspektiv, med långvariga avtal i fokus.
3 Ett associationsrättsligt perspektiv
3.1 Rättspraxis om enkla bolagI följande avsnitt återges de rättsfall som vi anser har varit av avgörande betydelse för lojalitetsplikten inom det associationsrättsliga området med avseende på långvariga samarbetsavtal.
NJA 1962 s.359, Lojalitetsplikten mellan bolagsmän i ett enkelt bolag
Parterna B och N hade slutit ett avtal som innebar att N skulle sälja B:s produkter och
nettoinkomsten av försäljning skulle delas lika mellan parterna. Vid ett eventuellt kontraktsbrott skulle kontraktet direkt kunna sägas upp.
B åberopade i fallet att N gjort sig skyldig till kontraktsbrott, i och med att N ljugit om en större order samt att denne slutit avtal med en nyckelperson från B:s företag. Den första frågan HD fick utreda var huruvida rättsförhållandet kunde hänföras till ett enkelt bolag. HD ansåg i sin dom att ett sådant bolagsförhållande förelåg, och att det fanns ett personligt förtroende mellan B och N. Med detta i beaktande kom HD fram i sin dom att N hade brustit i sin lojalitet och vilja att samarbeta på ett förtroendefullt sätt vilket var det bakomliggande syftet med samarbetet. HD fann därför att bolaget genast skulle träda i likvidation, eftersom N:s illojala beteende hade undanröjt förutsättningarna för ett fortsatt samarbete.39
Det här rättsfallet är av central betydelse för lojalitetsplikten i enkla bolag, och är återkommande i doktrin. Rättsfallet tydliggör att om en bolagsman åsidosätter sina skyldigheter ska bolaget träda i likvidation med stöd av 2 kap. 25 § Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
NJA 1986 s.402, Oaktsam delägare i ett enkelt bolag
Tio personer hade gemensamt bidragit med pengar för att under tio veckor turas om att lämna in en gemensam tipskupong. Personernas s.k. tipsbolag ansågs utgöra ett enkelt bolag och när en av delägarna i bolaget, Tomas S, glömde lämna in en kupong som hade varit vinstgivande så
väcktes skadeståndstalan mot Tomas S.
Tomas S som hade glömt att lämna in kupongen ansåg sig vara omedveten om att deras
samarbete utgjorde någon form av bolag och bestred betalningsskyldigheten. HD kom i sin dom fram till att ett enkelt bolag hade kommit till stånd och att Tomas S hade skadat de andra
bolagsmännen när han av oaktsamhet glömt lämna in tipskupongen. Dock kom HD fram i sin dom att p.g.a. uppdragets vardagliga karaktär så skulle Tomas S:s oaktsamhet inte föranleda någon skyldighet att ersätta de andra bolagsmännen för den uteblivna vinsten, enligt 4 kap. 2 § och 2 kap. 14 § 1 st. BL.40
Det nyss nämnda rättsfallet tog inte upp lojalitetsbegreppet men är ändå av betydelse för kapitlet om enkla bolag, eftersom det tydliggjorde hur enkelt ett vardagligt samarbete kan övergå till ett bolagsavtal. Även om det inte utgick något skadestånd i det här rättsfallet var det otvivelaktigt att ett enkelt bolag hade kommit till stånd.
NJA 2005 s.276, Likvidation av enkelt bolag
Den 1 december 1994 ingick syskonen G, I och S ett samägandeavtal rörande två fastigheter. I avtalet angavs det att Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt inte skulle vara tillämplig om en delägare ville överlåta fastigheterna eller del därav. Slutligen angavs i avtalet att en uppkommen tvist skulle hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän enligt Lag (1929:145) om skiljemän. S ansökte skriftligen till Stockholms tingsrätt om förordnande av likvidator för avvecklande av parternas enkla bolag p.g.a. G åsidosatt sin redovisningsskyldighet. S åberopade att bolaget trätt i likvidation med stöd av 2 kap. 24 och 25 §§ BL. G och I bestred bifall till ansökan och hävdade att det inte förelåg grund för likvidation och anförde att skiljeklausulen i bolagsavtalet utgjorde ett hinder för prövning i domstol.
HD började med att konstatera att bestämmelserna i 2 kap. 24 och 25 §§ BL är tvingande på så sätt att en bolagsman inte kan avtala bort bestämmelserna på förhand. Parterna kan dock komma överens om att inte åberopa likvidation som grund när ett åsidosättande av avtalet har inträffat. Frågan om det förelåg en grund för likvidation ansågs vara skiljedomsmässig.
Skiljedomsklausulen hindrade därmed frågan om bolaget trätt i likvidation skulle avgöras av allmän domstol. HD lämnade överklagandet utan bifall.41
Precis som NJA 1962 s.359 behandlar det nämnda rättsfallet likvidation av ett enkelt bolag vid illojalt agerande, med stöd av 2 kap. 25 § BL. Rättsfallet tydliggör också att bestämmelsen i 2 kap. 25 § BL är tvingande.
RH 2012:39, Ett enkelt bolag som bildats genom konkludent handlande har ansetts trätt i likvidation när verksamheten upphört
A ansökte till tingsrätten om förordnande av likvidator för att avveckla ett enkelt bolag som hon tidigare drivit tillsammans med V. V bestred att han hade bedrivit en gemensam verksamhet med A och gjorde gällande att han efter försäljning av verksamheten hade avvecklat och upphört med det enkla bolaget. A gjorde gällande att det enkla bolaget inte hade trätt i likvidation utan att V överlåtit verksamhetens tillgångar, och att han inte delat verksamhetens tillgångar med henne. HovR började med att konstatera att ett enkelt bolag träffats mellan parterna genom ett
konkludent handlande med stöd av 1 kap. 3 § BL. Det saknades ett uttryckligt formkrav för avtal om enkelt bolag, eftersom parterna inte avtalat om att samarbetet skulle vara under en bestämd tid, ansågs avtalet ingått på obestämd tid. HovR:n konstaterade därefter att parterna varit överens om att sälja bolaget, vilket inneburit att likvidationsgrunden varit uppfylld, bolaget hade därmed automatiskt trätt i likvidation. En likvidator skulle därmed utses av domstolen med stöd av 2 kap. 37 § BL, 4 kap. 7 § BL eftersom V inte ville att bolaget skulle träda i likvidation.42
Med HovR:ns dom i beaktande kan vi dra slutsatsen att bolagsmän gemensamt kan besluta om att bolaget ska likvideras. I det här fallet sågs det konkludenta handlandet, när bolaget såldes, som ett gemensamt beslut att likvidera bolaget.
41 NJA 2005 s.276 42 RH 2012:39
3.2 Vad karaktäriserar ett enkelt bolag?
En vanligt förekommande situation i näringslivet är att två parter eller flera, vilka kan vara både fysiska som såväl juridiska personer, bestämmer sig för att ingå ett samarbetsavtal med varandra. Avtalet kan antingen ingås skriftligt eller muntligt, oavsett avtalsform är sannolikheten stor att ett enkelt bolag har bildats.43
Ett enkelt bolag är inte en juridisk person och karakteriseras av att, som ovan nämnts, två eller flera personer ingår ett samarbetsavtal med ett gemensamt verksamhetsändamål.44 En
förutsättning för att det avtalsgrundande bolagsförhållandet ska vara att betrakta som ett enkelt bolag är att ett handelsbolag inte föreligger, se 1 kap. 3 § BL. Även om ett grundläggande rekvisit för ett enkelt bolag är det gemensamma bolagsändamålet, så behöver nödvändigtvis inte vinstsyfte vara ett primärt mål. Det vanligaste bakomliggande syftet är dock vinstsyftet.45 Finns en vinstfördelning angiven i bolagsavtalet ska samma grund gälla vid en eventuell
förlustfördelning, se NJA 1962 s. 359.46 Exempel på samarbetsavtal som kan ligga till grund för ett bolagsbildande kan vara avtal mellan företag som omfattar ett bestämt projekt,
distributionsavtal mellan två affärsdrivande företag etc.47
Vanligtvis ligger ett konkludent handlande till grund för att bilda ett enkelt bolag. Till skillnad från andra associationsrättsliga former som exempelvis ett handelsbolag, finns det inget
nödvändigt krav på att några direkta formaliteter ska vara uppfyllda vid samarbetets början. En viktig förutsättning för det enkla bolaget är rätten att själva besluta om bolagets interna
förhållanden, enligt 4 kap. 1 § BL.48
Bolagsformen enkelt bolag betecknas ofta som t.ex. ett konsortium. Konsortialavtal kan utgöras bl.a. utav ett avtal mellan parter där ändamålet med sammanslutningen är att exempelvis
förvärva eller förvalta en egendom, eller genomföra ett visst projekt. Även termen joint venture,
43 Dotevall s. 123-124. 44 Ibidem. s. 123-124.
45 Sandström (2013), s. 41-42. 46 Nial och Hemström (2008), s. 150. 47 Sandström (2013), s. 41-42. 48 A.a. s. 43.
och s.k. joint venture-avtal, är en vanligt förekommande term för dessa bolagsavtal.49
Konsortialavtal delas sedan in i olika undergrupper beroende på vad avtalet avser, det kan t.ex. vara fråga om förvaltningskonsortier, ägarkonsortier, projektkonsortier m.fl. Det sistnämnda är vanligt förekommande inom byggsektorn, när flera olika bolag har ett gemensamt byggprojekt att utföra.50 Genom att lagregleringen är oklar finns det risk för att konflikt uppstår mellan parterna, t.ex. problem avseende avtalstiden för projektet. När det gäller avtal som rör
samäganderätt finns det lagtext att falla tillbaka på, Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt, men hur ska problem lösas när det gäller sådana samarbeten som inte innehåller några särskilda lagregleringar? Nyss nämnda exempel visar på problem som kan uppstå vid den relativt ”fria” bolagsformen som ett enkelt bolag utgör.51
Torsten Sandström uppmärksammar i sin bok, Handelsbolag och enkla bolag, att en närmare granskning av avtalet bör genomföras innan termen konsortium används. Att en sammanslutning klassificeras som ett bolag behöver inte vara synonymt med ett konsortium. Ibland kan det t.ex. vara så att ett handelsbolag har rubricerats som ett konsortialavtal, men att det finns ett
uppdragsavtal som döljer sig bakom detta avtal. Ett enkelt bolag kan därmed skapas trots att det inte finns något konsortialavtal.52
I och med avsaknaden av bolagsrekvisit för att ett enkelt bolag ska komma till stånd, så är ofta parter omedvetna att ett enkelt bolag har bildats. Gränsdragningen huruvida ett enkelt bolag har uppstått eller ej kan vanligtvis betraktas som otydlig. För att kunna särskilja förhållandet görs en helhetsbedömning för att kunna se huruvida ett bolag föreligger.53
Gränsdragningsfrågorna är av stor betydelse när bolagsformen enkelt bolag diskuteras. En problematisk fråga är gränsdragningen mellan enkla bolag och samäganderätt, när det kommer till egendom som är samägd. Enligt 19 § SamÄL gäller inte SamÄL om en egendom ingår i ett enkelt bolag.54 När gränsdragningen genomförs ska syftet med den samägda egendomen tas i 49 Lindskog (2010), s. 883. 50 A.a. s. 890. 51 A.a. s. 884. 52 Sandström (2013), s. 42. 53 Dotevall (2009), s. 125. 54 A.a. s. 127.
beaktande. Ett avtal som enbart avser rätten att nyttja en samägd egendom utgör således inget enkelt bolag.55 Förhållandet kan dock ändra sig om egendomen köpts in med avsikt att hyras ut och generera intäkter. Ibland kan det även vara så att det finns flera mindre avsikter med en egendom, här måste det huvudsakliga syftet ligga till grund för huruvida egendomen avser ett bolag eller ett samägande. Rättsfallet NJA 1980 s.547 belyser denna gränsdragningsproblematik på ett bra sätt. Fallet avsåg två personer som bedrev en fiskeverksamhet i ett enkelt bolag och som gemensamt hade köpt ett fritidshus vars ändamål var att användas i verksamheten. HD klargjorde i sin dom att det huvudsakliga syftet var den gemensamma fiskeverksamheten och att bostaden således skulle tillhöra det enkla bolaget. Med tanke på regleringen i 19 § SamÄL, blev samäganderättslagen inte tillämplig i detta fall.56
När ett enkelt bolag jämförs med en förening kan det uppstå gränsdragningsproblematik mellan de två associationsrättsliga förhållandena, särskilt om föreningen är ideell. Eftersom en sådan typ av association, precis som ett enkelt bolag, inte uppställer något krav på registrering.57 För att särskilja dessa bolagsformer från varandra bör avgörande vikt läggas på organiseringen i
associationen. Ett enkelt bolag är till skillnad från en förening en sluten association som innebär att det krävs ändringar i bolagsavtalet för att ett medlemsbyte ska genomföras.58
3.3 Vilken betydelse har lojalitetsplikten i ett enkelt bolag?
Ett enkelt bolag ställer inte upp några formella krav och i många situationer saknas även en medvetenhet om att ett bolag har bildats. Lojalitetspliktens omfattning i ett enkelt bolag finns lagreglerad, vilket innebär att om en bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter ska bolaget träda i likvidation, enligt 4 kap. 7 § BL som hänvisar till 2 kap. 25 § BL, se RH 2012:39.
Bolagsmännen i ett enkelt bolag kan när som helst gemensamt besluta att bolaget ska likvideras, vilket kan vara en konsekvens av ett illojal beteende. Likvidationstillståndet inträder vanligtvis omedelbart, om inget annat framgår av beslutet. Parterna kan dock besluta att likvidationen ska
55 Dotevall (2009), s. 128. 56 A.a. s. 129.
57 Ibidem. s. 129.
inträda vid en senare tidpunkt som t.ex. slutet av ett räkenskapsår. Om bolagsavtalet slutits på obestämd tid, kan en bolagsman säga upp avtalet när som helst. I enlighet med 2 kap. 24 § BL ska bolaget träda i likvidation inom sex månader efter uppsägning om inget annat har avtalats. Ett bolagsavtal som löper under en bestämd tid kan inte likvideras i förtid såvida inte en viktig grund föreligger, i enlighet med 2 kap. 25 § BL. Frågan huruvida ett bolagsavtal slutits under bestämd eller obestämd tid beror främst på avtalets innebörd, vilket avgörs utifrån avtalsrättsliga tolkningsregler. Ett bolagsavtal för bestämd tid föreligger först och främst om det anges att bolaget ska finnas ett visst antal år eller till ett visst datum.59
Rolf Dotevall skriver i sin bok, Samarbete i bolag. Om personbolag, att det finns en
lojalitetsplikt kopplat till alla de allmänna associationsrättsliga principerna. Även om plikten inte uttryckligen skulle finnas angiven i avtalet omfattas parterna av denna allmänna rättsprincip. Eftersom förhållandena kan ändras med tidens gång så har lojalitetsplikten en stor betydelse för bolagsavtalen, framför allt om det är ett avtal av mer långvarig karaktär där parterna har ett gemensamt intresse.60
Dotevall anser dessutom att lojalitetsplikten är stark, eftersom parternas gemensamma ändamål ligger till grund för skapandet av ett enkelt bolag. När parterna ingår ett sådant bolagsavtal där det finns ett gemensamt intresse att samarbeta uppstår ett krav att vara lojala gentemot varandra. Dotevall skriver i sin bok att lojalitetsplikten både omfattar en plikt gentemot varandra att samarbeta och en förpliktelse att verka för bolagets ändamål genom att förse den andra parten med information som är av väsentlig betydelse för samarbetet.61 Lojalitetsplikten är en allmänt accepterad princip för bolagsmännen när det gäller bolagsavtal.62 Om en bolagsman uppträder illojalt mot sin medkontrahent, kan det bli fråga om uppsägning av bolagsavtalet men även skadeståndsskyldighet.63
Lojalitetsplikten finns som en del av bolagsavtalet och har på så sätt betydelse i det enkla bolaget. Dock måste vi närmare undersöka rättspraxis för att få en klarare bild om hur HD har
59 Nial och Hemström (2008), s. 250-251. 60 A.a. s. 136.
61 Ibidem. s. 136. 62 Lindskog (2010), s. 69.
dömt när den ena parten varit illojal gentemot den andra parten. Rättspraxis rörande plikten och dess påverkan på bolagsavtalen är relativt sparsam, men det finns rättsfall som berör principen och som exempelvis tar upp uppsägningsrätten vid illojalt beteende. Rättsfallet NJA 1962 s.359 är ett exempel som Torsten Sandström belyser i sin bok. Sandström anser först och främst att även om det finns en plikt att agera lojalt gentemot varandra bör avtalet inte utgöra en sådan omfattning att det binder samman parterna allt för hårt.64 I fallet hade den ena parten agerat illojalt utifrån det syfte med bolagsavtalet som parterna gemensamt kommit överens om, HD ansåg därför att bristen på lojal samarbetsvilja från den ena parten låg till grund för likvidation eftersom det undanröjde förutsättningarna för ett fortsatt samarbete. Med stöd av 2 kap. 25 § BL kunde bolaget träda i likvidation. Vad gäller uppsägningsgrunderna i nyss nämnda lagreglering ställs det normalt ett lägre krav än i de civilrättsliga reglerna, eftersom det i bolagsavtal förutsätts kräva ett större förtroende parterna emellan än vid exempelvis förmögenhetsrättsliga avtal.65
3.4 Rättsförhållandet mellan bolagsmännen
I enlighet med 4 kap. 1 § BL bestäms bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter genom avtal, vilket innebär att AvtL därmed gör sig gällande. Regleringen i 4 kap. 1 § BL är dispositiv, vilket innebär att parterna själva får avtala om avtalets innebörd såtillvida att bestämmelserna är skäliga och inte strider mot 36 § AvtL.
Oavsett bolagsavtalets utformning finns det en allmänt godtagen inställning om att bolagsmännen har en lojalitetsplikt gentemot varandra. Lojalitetspliktens betydelse i ett handelsbolag och i ett enkelt bolag har en annan betydelse än vad den har i ett aktiebolag. I handelsbolag och enkla bolag vars grund är själva bolagsavtalet finns det ett krav på en bidragsplikt vilket saknas i ett aktiebolag där aktieägaren istället ska bidra med kapital.66 Bidragsplikten innebär att bolagsmännen har en förpliktelse att arbeta för bolagsändamålet. Bidragsplikten ska ta hänsyn till de förpliktelser som krävs för det gemensamma syftet med avtalet och fungerar som en skyldighet utöver det ansvar som bolagsmän har i förhållande till bolaget, såsom tillskottsplikt och förvaltningsskyldighet. Bidragsplikten och lojalitetsplikten är
64 Sandström (2013), s. 59. 65 A.a. s. 58.
två begrepp som bör hållas isär. Vanligtvis anknyts inte lojalitetsplikten till bolagsavtalet, utan till oskrivna rättsregler.67
Det är normalt att bolagsmännen i ett enkelt bolag kan ha rätt att bedriva konkurrerande verksamhet. Dock ska en bedömning utifrån resultatintresset och verksamhetsföremålet göras. Om verksamheten inriktar sig på vissa konkreta affärsmöjligheter utgör detta med stor
sannolikhet ett konkurrenshinder, är dock verksamheten att anses som konkurrensutsatt bör konkurrenshindret kunna vara undanröjt. Avvägningar får göras utifrån det enskilda fallet.68
När en bolagsman agerar illojalt mot sin medkontrahent kan det bli aktuellt med skadestånd. Det kan eventuellt handla om att en bolagsman startar en konkurrerande verksamhet som strider mot verksamhetsföremålet. Vid ett illojalt beteende från en av bolagsmännen kan det som rättsföljd bli fråga om uppsägning av avtalet, likt HD:s dom i NJA 1962 s.359 vilket berördes under punkt 3.3.69 Uppsägning av bolagsavtalet kan göras med stöd av 4 kap. 7 § BL och 2 kap. 25 § BL. Har den bristande lojalitetsplikten uppkommit p.g.a. vårdslöst eller uppsåtligt beteende från en av bolagsmännen kan denne bli skadeståndsskyldig enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § BL och 2 kap. 14 § BL. Bolagsverksamhetens karaktär och omfattning har betydelse för de krav som finns uppställda på bolagsmännen. Här kan det exempelvis finnas skillnader mellan handelsbolag med omfattande näringsverksamhet kontra enkla bolag. I ett enkelt bolag jämfört med ett
handelsbolag behöver den skadevållande bolagsmannen enbart betala de skadelidande bolagsmännens del i skadan.70
Ansvaret gentemot tredje man skiljer sig också för bolagsmännen beroende på vilken typ av bolagsform det rör sig om. Handelsbolag är en juridisk person vilket inte ett enkelt bolag är.71 I det enkla bolaget ligger förpliktelserna på bolagsmännen personligen och det är endast den bolagsman som deltagit i avtalet som kan bli ansvarig, enligt 4 kap. 5 § BL.72 I och med att det enkla bolaget inte utgör en juridisk person kan det medföra problem i samband med större 67 Lindskog (2010), s. 45. 68 A.a. s. 71-72. 69 A.a. s. 72-73. 70 Dotevall (2009), s. 136-138. 71 Sandström (2013), s. 80. 72 Dotevall (2009), s. 138.
kapitalkrävande samarbetsprojekt, där det finns ett behov av att kunna skapa en bas för att bolaget ska vara så ekonomiskt effektivt som möjligt. För att lösa problematiken på ett relativt smidigt och effektivt sätt kan bolagsmännen använda sig av fullmakter vilket ger
fullmaktsinnehavaren rätt att flytta pengar från annan bolagsmans konto.73
3.5 Sammanfattning
Utifrån vad som ovan har anförts är det vanligt förekommande att både fysiska som såväl juridiska personer ingår samarbetsavtal med varandra där det gemensamma ändamålet ligger till grund för samarbetet. I och med avsaknaden av formella krav leder dessa typer av samarbetsavtal ofta till bildandet av ett enkelt bolag, trots att bolagsmännen själva kanske inte är medvetna om förhållandet. På grund av oklarheten kring frågan huruvida ett enkelt bolag föreligger eller ej, kan det vara svårt för avtalsparterna att avgöra i vilken utsträckning de behöver vara lojala mot sin medkontrahent. Avsaknaden av omfattande rättspraxis försvårar även möjligheten att ge en klar bild av lojalitetspliktens utsträckning på detta område.
Trots de gränsdragningsproblem som kan uppstå samt avsaknaden av såväl rättspraxis som lagstiftning, är lojalitetsplikten betydande enligt doktrin. Det gemensamma ändamålet är kärnan i samarbetsavtalet, vilket medför att viljan att fortsätta samarbeta utgör en viktig grund för ett enkelt bolag. Om en part skulle agera illojalt mot sin medkontrahent kan det gemensamma bolagsintresset påverkas negativt. Vad vi kan utläsa ifrån de rättsfall som finns men även från vad som står i doktrin så ska lojalitetsprincipen kunna göras gällande vid ett illojalt agerande. I och med det nyss nämnda rättsfallet tycks lojalitetsplikten kunna ställa höga krav på
bolagsmännen och principen bör kunna betraktas som allmänt accepterad även om HD varit restriktiva i användandet av principen.
4 Ett avtalsrättsligt perspektiv
4.1 Rättspraxis inom avtalsrättenI följande avsnitt återges två rättsfall som vi anser har varit av avgörande betydelse för
lojalitetsplikten inom det avtalsrättsliga området med avseende på långvariga samarbetsavtal.
NJA 2009 s.672, Gemensam produktutveckling
Malmsbergsbagarn och Allbröd hade slutit ett avtal om samarbete som innebar att Allbröd efter beställningar från sina kunder sålde och distribuerade Malmsbergsbagarns bröd till beställarna. Allbröd köpte brödet till rabatterat pris från Malmbergsbagarn och sålde det vidare till affärer. Mellan de två parterna fanns även ett samarbete om gemensam marknadsföring och
produktutveckling. Avtalet hade uppstått som ett muntligt avtal och löpte på obestämd tid. Efter sju års samarbete sade Malmbergsbagarn upp avtalet till omedelbart upphörande. Frågan uppstod om det måste regleras en skälig uppsägningstid i återförsäljningsavtalet om avtalet löper på obestämd tid utan att det förekommit ett kontraktsbrott. I HD:s dom uppkom två frågor, i första hand huruvida en leverantör är skyldig att iaktta en skälig uppsägningstid i förhållande till sina återförsäljare och i andra hand hur lång tid den i så fall ska vara.
HD började med att konstatera i linje med HovR:n att Allbröd inte visat att parterna ingått en överenskommelse om uppsägningstid. HD undersökte därefter vad den utfyllande
rätten innehåller för uppsägningstid med stöd av bl.a. 1914 års kommissionslag, DCFR, tidigare rättsfall etc. HD fastställde att en part som säger upp ett återförsäljningsavtal ska vara skyldig att iaktta skälig uppsägningstid om parterna inte avtalat om annat. HD anförde slutligen i sitt
domslut att den skäliga uppsägningstiden skulle utgöra tre månader.74
Rättsfallet redogör för vad som ska anses utgöra en skälig uppsägningstid. Lojalitetspliktens betydelse och påverkan på HD:s dom, i detta fall, är något som har diskuterats av Christina Ramberg och Jori Munukka, se avsnitt 4.2.
NJA 1978 s. 147, Projekteringsavtalet
En fastighetsägare och ett livsmedelsbolag hade ingått ett muntligt projekteringsavtal avseende en framtida upplåtelse av en butikslokal i en planerad byggnad. Avtalet innebar att
livsmedelsbolaget sedan lokalen blivit färdigställd skulle få hyra den eller förvärva bostadsrätt till den. Fastighetsbolaget hade inrättat lokalen efter livsmedelsbolagets önskemål, någon etablering kom dock aldrig till stånd. Fastighetsbolaget hävdade därmed att livsmedelsföretaget hade gjort sig skadeståndsskyldig p.g.a. culpa in contrahendo genom sitt vårdslösa beteende när motparten drog sig ur avtalsförhandlingarna.
HD började med att uttala att projekteringsavtalets muntliga utformning inte medför någon absolut eller ens villkorad skyldighet för parterna att träffa ett upplåtelseavtal. HD ansåg att projekteringsavtalet enbart medförde en förpliktelse att samarbeta med sikte på den framtida lokalupplåtelsen. De två företagen skulle därmed ta skälig hänsyn till sin medkontrahents intressen. HD kom på så sätt fram till att parternas samverkan hade resulterat i ett risktagande och att livsmedelsföretaget hade en skyldighet att visa en lojalitetsplikt för att verka för en etablering samt att löpande underrätta fastighetsbolaget. Fastighetsbolagets skadeståndstalan ogillades eftersom de själva inte effektivt hade bevakat sina intressen gentemot sin
medkontrahent.75
Även om skadestånd inte utdömdes i det nyss nämnda rättsfallet, blir slutsatsen att
lojalitetsplikten kan stärkas med hjälp av ett föravtal, se mer nedan under avsnitt 4.3 om letter of intent.
4.2 Långvariga avtal och dess betydelse
Det är viktigt att göra en distinktion mellan såväl långtidsavtal (varaktiga avtal) och korttidsavtal (momentana avtal). Kurt Grönfors skriver i sin bok, Avtal och Associationsrätt, att en längre avtalstid kan ge upphov till förändringar i avtalet med avseende på parternas inbördes rättsförhållanden. Grönfors anser att avtalstidens längd kan resultera i en bolagisering av parternas inbördes förhållande. Avtalet tvingar på så sätt fram en samverkan av parternas
gemensamma intressen.76 Ett långvarigt avtal anses även ge upphov till en fördjupad
lojalitetsplikt mellan parterna än kortvariga avtal som t.ex. köp.77 Behovet av ett fungerande samarbete får en större betydelse när avtalet sträcker sig över en längre period.78 För att undersöka om en förändring skett i avtalet görs en bedömning dels utifrån förändringar i
parternas inbördes förhållanden och dels utifrån de yttre förhållandena kopplade till omvärlden.79 Varje avtal tillkommer i syfte att uppnå ett gemensamt mål som hjälper till vid tolkningen av avtalets innehåll.80 Ett långtidsavtal sammanför således avtalsparterna mot ett gemensamt mål vilket på så sätt övergår till ett associationsrättsligt förhållande. Ett antal varianter av långvariga avtal kan uppstå, som kan vara svåra att avgränsa i förhållande till varandra.81
Avtal kan kategoriseras efter den kontraktuella relationen som kan finnas i ett samarbete mellan flera parter. David Campbell presenterar ett kortfattat urval av skrifter om relationella avtal, från Ian Macneil i sin bok, The Relational Theory of Contract: Selected Works of Ian Macneil. Macneil konstaterar först och främst att ett kontrakt påverkar ett socialt beteende. Därefter konstaterar han att det sociala beteendet innebär ett socialt samarbete som karaktäriseras av en vilja och förmåga att arbeta med andra. Macneil menar även på att det finns fem grundläggande beståndsdelar som karaktäriserar ett kontrakt: 1. samarbete; 2. ekonomiskt utbyte; 3.
framtidsplaner; 4. potentiella externa påföljder, och 5. social kontroll och manipulation.82 Utifrån det ovan nämnda vill vi poängtera att parternas samarbete påverkas av det sociala beteendet som utvecklas mellan dem. Om de fem grundläggande punkterna är uppfyllda anser vi att det uppstår ett samarbetsavtal, som i sin tur resulterar i ett krav på lojalitet mellan parterna.
Christina Ramberg analyserar i sin text, Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal, HD:s dom NJA 2009 s.672. Ramberg anser att HD:s dom ger stöd för att längden på avtalen har stor betydelse när uppsägningstiden ska avgöras. HD anförde att om ett distributionsavtal är
kortvarigt leder det till att uppsägningstiden blir kortare. I domen gav HD stöd för att en den skäliga uppsägningstiden kan understiga tre månader förutsatt att (i) distributionsavtalet är 76 Grönfors (1997), s. 9. 77 Nicander (1995-1996), s. 33. 78 Grönfors (1997), s. 11. 79 A.a. s. 12. 80 A.a. s. 13. 81 A.a. s. 64. 82 Campbell (2001), s. 9-10.
kortvarigt, (ii) att distributören inte har några investeringskostnader, (iii) att distributören enkelt kan skaffa ersättningsuppdrag och (iv) att leverantören inte har någon kvarvarande nytta av distributörens marknadsbearbetning. I bedömningen av vad som anses vara en skälig
uppsägningstid kom HovR fram till sitt domslut med stöd av lojalitetsplikten. HD angav samma domslut som HovR men nämnde aldrig ordet lojalitet i sina domskäl. Ramberg anser i och med detta att lojalitetsplikten inte utgör en självständig rättsgrund, en åsikt som stärks av att ordet lojalitet aldrig omnämns i HD:s dom. I och med detta hävdar Ramberg att lojalitetsplikten inte kan anses vara en legitim juridisk argumentation och som bör användas med stor försiktighet.83
I enlighet med Rambergs bedömning har rättsfallet haft en stor betydelse för andra varaktiga samarbetsavtal som t.ex. outsourcing-, franchise- och uppdragsavtal. Ramberg bedömer på så sätt att tre månaders uppsägningstid är en utgångspunkt för uppsägningstiden i alla långvariga avtal när det saknas lag om uttrycklig uppsägningstid.84
Precis som Christina Ramberg analyserar Jori Munukka HD:s dom NJA 2009 s.672, men ger en annan syn på lojalitetspliktens betydelse. Munukka anser till skillnad från Ramberg att
lojalitetsplikten faktiskt ligger till grund för HD:s dom. Enligt Munukka är det tydligt att ordet lojalitet och dess innebörd har haft betydelse för domen, och han anför därför att det inte går att förkasta dess existens bara för att HD i detta fall inte uttrycker lojalitetsbegreppet i sin dom. Munukka anser att det finns en ömsesidig förpliktelse i s.k. synallagmatiskt avtal som måste respekteras mellan parterna.85 Anledningen till försiktigheten från HD:s sida är förmodligen att en användning av denna princip skulle kunna leda till ett allmänt accepterande. Problem uppstår därmed p.g.a. lojalitetspliktens abstrakta utformning, vilket kan leda till en minskad
förutsebarhet. Oavsett om HD utlämnat lojalitetsresonemanget betraktar Munukka domen som en bekräftelse på lojalitetspliktens existens.86
83 Ramberg, SvJT 2010 s. 95-97. 84 A.a. s. 97.
85 Munukka, SvJT 2010 s. 846 och Bergström, m.fl. (2002), s. 182. 86 Munukka, SvJT 2010 s. 846.
4.3 Letter of intent
Letter of intent eller en s.k. avsiktsförklaring utgör en form av principöverenskommelse som visar om parterna har för avsikt att ingå ett avtal. Vanligtvis upprättar parter en handling som visar att de är överens om att fortsätta med förhandlingarna för att uppnå ett definitivt avtal. Avsiktsförklaringar med bindande klausuler kan både vara rena och orena. Orena
avsiktsförklaringar innehåller särskilda rättsligt bindande klausuler vilket rena saknar. Det råder delade meningar om en ren avsiktsförklaring där det saknas bindande klausuler ska anses medföra bindande rättsverkningar. Grundfrågan är istället om det räcker med att parterna enbart gett uttryck för att de ingått ett avtal genom att underteckna ett letter of intent? Axel Adlercreutz anser att den lojalitetsplikt som själva avtalsförhandlingen kan ge upphov till inte är tillräcklig för att ett skadeståndsansvar ska kunna göras gällande. Adlercreutz anför istället att en
lojalitetsplikt kan stärkas med hjälp av ett letter of intent, vilket kommer till uttryck i NJA 1978 s. 147.87
4.3.1 Culpa in contrahendo
Skadeståndsskyldighet kan göras gällande när ena parten varit vårdslös i sitt agerande i samband med ingående av ett avtal, s.k. culpa in contrahendo. Om en part väljer att förhandla med en annan part så gör han det på egen risk. Vanligtvis aktualiseras skadestånd i samband med ett klandervärt beteende för att täcka ett negativt intresse, som innebär att kostnaderna överstiger den vinst som den skadelidande skulle ha erhållit, om avtalet slutförts. För att culpa in
contrahendo ska kunna göras gällande krävs det att en part har handlat culpöst (vårdslöst) i förhållande till sin motpart.88 Culpa in contrahendo kan göras gällande i två situationer. Den ena situationen är att inledande förhandlingar inte resulterar i ett bindande avtal. Som exempel kan nämnas när en part ger oriktiga upplysningar till sin motpart och något slutligt avtal kommer därmed inte till stånd eftersom oriktigheten upptäcks. Den andra situationen handlar om påföljden av ett kontraktsbrott när en säljare försumligt lämnar oriktiga uppgifter till en köpare vid en avtalsförhandling, och där avtalet sedan fullföljs.89
87 Adlercreutz (2011), s. 123-124. 88 A.a. s. 119-121.
Följande rättsfall, NJA 1978 s.147, kan illustrera frågan om skadestånd som kan uppstå i
samband med ett muntligt projekteringsavtal, fallet finns närmare angivet under avsnitt 4.1 ovan. Rättsfallet visade att skadestånd kan göras gällande före ett avtal kommer till stånd som i själva verket aldrig resulterar i ett fulländat avtal p.g.a. ett vårdslöst beteende. Projekteringsavtalet ansågs därmed fungera som en typ av avsiktsförklaring som behandlats mer ingående under punkt 4.3 ovan.90
I samband med att en part agerat illojalt kan både såväl ett utomobligatoriskt och ett kontraktuellt skadeståndsansvar göra sig gällande beroende på om ett kontrakt kommit till stånd eller inte. Bestämmelserna om skadestånd finns reglerat i Skadeståndslag (1972:207). 1 kap. 1 § SkL föreskriver att bestämmelserna i skadeståndslagen ska tillämpas om inte annat finns föreskrivet i annan lagstiftning eller annars föranleds av avtal eller i övrigt följer av särskilda regler som utarbetats mellan parterna.
4.4 Lojalitetsplikten i 36 § AvtL
Andreas Norlén skriver i sin avhandling, Oskälighet och 36 § avtalslagen, att det med stöd av förarbetena går att hävda att generalklausulen i 36 § AvtL bygger på lojalitetsprincipen. I
förarbetena nämns ett exempel när lojalitetsprincipen kan göra sig gällande, nämligen när en part begär en påföljd för ett kontraktsbrott, trots att någon förlust eller olägenhet inte har uppstått. Exempel på påföljd skulle kunna vara skadestånd i samband med en avtalsförhandling när den ena parten inte uppfyller lojalitetspliktens krav, ett sådant agerande betraktas därmed som illojalt.91 Det är dock viktigt att observera att kraven ställs tämligen högt för att
lojalitetsprincipen ska läggas till grund för en jämkning av oskäliga avtalsvillkor. Det krävs på så sätt mer än bara ett illojalt agerande för att ett avtal ska kunna jämkas. Därmed är det svårt att se om innehållet i avtalsvillkoren skulle kunna betraktas som oskäliga eftersom principen är
handlingsinriktad. Om exempelvis en part bryter mot sin upplysningsplikt och ingår ett avtal med sin medkontrahent, kan den uteblivna upplysningen utgöra en omständighet vid avtalets tillkomst snarare än en del av avtalets innehåll.92 Om en part bryter mot lojalitetsprincipen i ett långvarigt samarbetsavtal, kan inte de vanliga påföljderna vid avtalsbrott som exempelvis hävning och
90 Adlercreutz (2011), s. 119-121. 91 Norlén (2004), s. 262.
prisavdrag göras tillämpliga. I ett långvarigt avtal vill ingen av parterna vanligtvis avsluta samarbetet, därmed blir en modifiering av avtalet lämpligare och avtalet bör på så sätt istället jämkas.93
Enligt förarbetena till 36 § AvtL är det inte ovanligt att utvecklingen av ett långvarigt avtal blir en annan än vad parterna kunnat förutse vid tidpunkten när avtalet upprättades. Ofta är det dock önskvärt att parternas avtalsförhållande ska fortsätta men med ändrade villkor p.g.a. nya
förhållanden. Med hjälp av förarbetena till föregångaren av generalklausulen som rörde hyra, har det föreskrivits att jämkning av avtalet kan ske p.g.a. ändrade förhållanden. I enlighet med förarbetena till generalklausulen ligger det i linje med 36 § AvtLs funktion att det i övrigt vid varaktiga avtal och ändrade förhållanden ska finnas ett formellt stöd för förändring och upphörande. Det poängteras dock i förarbetena att generalklausulen inte ska ersätta bristande förutsättningar enligt den s.k. förutsättningsläran. För att ett långvarigt avtal ska kunna jämkas, krävs det att hänsyn tas till många olika omständigheter som t.ex. längden på avtalstiden.94
När ett avtal jämkas måste lojalitetsprincipen avvägas mot såväl tillitsprincipen och vigiliansprincipen.95 Vigiliansprincipen betyder kortfattat att respektive avtalspart har en
skyldighet att med omsorg tillvarata sina intressen. Den som agerar vårdslöst riskerar därmed att inte erhålla rättsordningens hjälp. Andreas Norlén anför i sin bok om, 36 § AvtL avtalslagen, med stöd av Stig Jägerskiöld att vigiliansprincipen ger reglerna om ogiltighet p.g.a. svek ett begränsat tillämpningsområde.96 Tillitsprincipen har istället som syfte att tillgodose
medkontrahentens intressen av att förlita sig på rättshandlingar om denne är i god tro. Tillitsprincipen utgör således en godtrosskyddsprincip som blivit en dominerande princip i nordisk rätt, vilken blivit lagfäst i AvtL.97
Petra Sund-Norrgård anser dock till skillnad mot Andreas Norlén att lojalitetsprincipen och skälighetsprincipen i 36 § AvtL utgör två separata principer, eftersom de avser olika
tillämpningsområden. Sund-Norrgård anser vidare att skälighetsprincipen till skillnad mot 93 Norlén (2004), s. 265. 94 SOU 1974:83, s. 156-157. 95 Norlén (2004), s. 244. 96 Jägerskiöld (1967), s. 35. 97 Adlercreutz (2011), s. 42.
