T v e n n e fall af prolapsus mucosse urethrae.
Af K a r o l i n a W i d e r s t r ö m .
(Föredrag i obstetrisk-gynekologiska sektionen d . 2 9 febr. 1905.)
N ä m n d a åkomma tycks vara temligen sälls3mt. Dels af detta skäl, dels därför a t t den t e r a p i j a g användt varit mycket enkel och dock f ö r t till målet, h a r j a g ansett de båda fall, j a g behandlat, * t a r a värda a t t meddela.
Den förste af d e båda patienterna sökte m i g i m a r s 1894. D e t var e n 72-årig tjänarinna. virgo. Hon hade arbetat strängt, hade h a f t t r ö g afföring sedan långt tillbaka samt de senare vintrarna lidit af hosta, s a m m a vinter dock kanske mindre än eljest. H o n hade en kortare tid besvärats af t ä t a och s m ä r t s a m m a urineringar; f ö r f y r a dagar sedan förnam hon helt plötsligt en känsla af a t t något brast sönder i vulva; för handen kändes d e t som om en t a r m hade fallit ned. Urinbesvären minskades härefter, m e n det var svårt f ö r pat. a t t sitta och svulsten besvärade äfven f ö r öfrigt.
Vid undersökning af patienten fann j a g u r f r ä m r e delen af vulva f r a m s k j u t a en rödblå l ä t t blödande, p å y t a n ojämn, veckig, mycket m j u k t u m ö r af e t t mindre plommons storlek.
Den dolde introtus vaginge, hvilken dock befanns vara f r i bakom den. R u n d t ikring tumörens bas en blek, skarp slem
hinnerand. Midt i t u m ö r e n en liten öppning genom hvilken katetern inkommer i blåsan och utskaffar klar urin (höll något alb.). Min första tanke v a r a t t försöka reponera prolapsen. Kokain påpenslades och repositionen erbjöd inga svårigheter. U r e t h r a vid, e t t finger ingår ledigt. K o m pressionsförband med T - b i n d a anlades för några t i m m a r ; pat. lades till sängs (hon var intagen p å m i n privatklinik).
Hon behandlades m e d injektioner i u r e t h r a hvarannan d a g
af 2 % lapislösning; såväl urinering som defekation fick ske
i liggande ställning. Urethralslemhinnan något vulstig, höll
K a r o l i n a Widekstköji :
sig fullständigt inne, trots d e t a t t u r e t h r a alltjämt var ganska vid. E f t e r e n vecka l ä t j a g pat. ligga ofvanpå s a m t urinering oeli defekation ske sittande. F j ä r d e dagen af uppevaron i n t r ä d d e t ä t a och något s m ä r t s a m m a urineringar;
vid undersökning befanns a t t e t t bönstort parti af bakre u r e t h r a l s l e m h i n n a n prolaberat. D e t reponerades och förutom m e d f o r t s a t t a lapisinjektioner behandlades u r e t h r a n u med daglig massage p e r vaginam u n d e r en veckas tid. D å pat.
d ä r e f t e r gick u t , förefanns blott e n h e l t liten f r a m b u k t n i n g af bakre m u k o s a n ; n e d r e delen af u r e t h r a var emellertid fortfarande vid och tillgänglig f ö r fingret; mukosan kändes vida m i n d r e vulstig ä n strax efter repositionen. D å j a g efter n å g o n m å n a d återsåg patienten h a d e ingen försämring inträdt. E f t e r n å g r a m å n a d e r hörde j a g i f r å n h e n n e och d å befann h o n sig subjektivt väl.
D e n a n d r a patienten tillsändes m i g af e n kollega i j a n . 1903. H o n v a r också 7 2 å r och virgo. H a d e a r b e t a t
ifrigt, l y f t t u n g a saker m . m . F ö r 5 d a g a r sedan h a d e plötsligt en svulst u p p t r ä d t i vulva och samtidigt t ä t a urineringar börjat. Sedan kom ofta litet blod p å linnet.
Äfven h ä r v a r prolapsen ringformig: den var af ungefär e t t h ä l f t plommons storlek, m ö r k t rödblå, p å y t a n gangrenös, illaluktande. U n d e r half narkos gick d e t l ä t t a t t reponera d e n . K a t e t e r n infördes ej. P å aftonen s a m m a d a g var temp.
38,6°; sedan v a r d e n normal. E f t e r e t t p a r dagar utkom m e d urinen e n m ö r k g r å slamsa. U r i n e n h e l a tiden klar.
U r e t h r a slöt sig s n a r t till vanlig vidd. P a t . fick ligga till sängs i en vecka; urinering och defekation skedde i liggande ställning. I n g e n t e r a p i f ö r öfrigt. P å 10:de dagen gick p a t . h e m . N ä r j a g längre f r a m p å våren återsåg pat., h a d e i n t e t recidiv inträffat. N u , i febr. 1905, h a r j a g vid för
f r å g a n hos pat:s släktingar f å t t höra, a t t allt fortfarande ä r b r a .
R ä t t märkligt ä r j u a t t i n t e t operativt ingrepp (den a n n a r s vanligaste terapien) behöfde f ö r e t a g a s i något af dessa fall.
H v a d som n o g r ä t t kraftigt bidrog till a t t slemhinnan höll sig kvar inne efter repositionen, v a r dels sängliggandet u n d e r någon tid e f t e r å t s a m t a t t defekation och urinering skedde
l
Tvenne fall af prolapsus mucosce urethrce. 3 i liggande ställning; dels i d e t första fallet lapisinjektionerna
och massagen, i det a n d r a fallet den omständigheten a t t någon ytlig gangrän förefanns, hvilken antagligen gaf anled
ning till en viss ärrig sammandragning af slemhinnan efteråt.
Gifvetvis k a n m a n icke vänta sig f r a m g å n g af repositions
terapien a n n a t ä n .vid r e n a prolapser, d . v. s. d ä r slemhinnan ä r nerkrängd u r u r e t h r a ; vid repositionen kränges den d å ock fullständigt tillbaka och ligger u t j ä m n a d (om ock vulstig) öfver hela u r e t h r a s insida. Ä r d e t däremot en u r e t h r a l - polyp som prolaberat — vid första påseendet liknar en sådan en enkel prolaps, ^om d e n ock ä r fastare till konsi
stensen —• så behåller den äfven efter repositionen karak
t ä r e n af en polyp, d. v. s. en utväxt f r å n slemhinnan, som e j låter släta u t sig; och i t y fall gör reposition ej till
fyllest, u t a n m å s t e exstirpation tillgripas.
Stockholm, Isaac Marcus' Boktr.-Aktiebolag, 1905.
* ^
