3 «
14 ii i’ I ii t v i <9£iK i i i g a r .
A k a d e m i s k a f h a n d l i n g ,
med vidlerfarna Medicinska Facultetens i Upsala
tillstån d,
under inseende af
DOCTOR
C A K L 11 Ë N II I K B E R G S T R A N D
P ro fessor i Chirurgien och B arnförlossn in gsk onsten,
for M e d i c i n s k a G r a d e n s erhållande
utgifven af f ö r f a t t a r e n
JOIMft OLOF CRON
af Vermlinda L an dskap, R iksstatens S tip e n d iat,
oeli till offentlig granskning framställd pä Medicinska Auditorium den 8 April 1848
p. y. t. e. m,
U P 8 A L A W A H L S T R Ö M A C.
A K A D E M I E A P O T I I E K A R E N
ineil tacksaiukcl och vänska|)
af J . O . C R O N .
Om K ü r l i i t v l d g n l n g
( A n g ic c t a s i , a f to â y y o ç j k ä r l och è'xtctôiç u tv i d g n in g ) . L i t t e r a t u r . G r œ f e , C. F ., A ngiectasie, ein B ei
tra g zur rationellen C ur u n d E rken tn iss der G efäss- A u sd e h n u n g en . L eipzig 1808.
B e i l , J . C . , LJ eher E rk en tn iss u n d K ur d er Fieber. B a lle 1820.
E l c ta s i är hvarje utvidgning a f e t t k ärl öfver dess normala d ia m eter; d e tta kärl må vara a r t e r , ven eller ly m fkärl; slam , gren eller capillärkärl m. m. Vid kroppens tillväxt i allm änhet vidga sig äfven k ä rle n ; likaså vid periodisk till växt af vissa o r g a n e r, t. ex. slägtsorganerna vid p u b e rte te n , Uterus oeb Mamrnæ vid hafvandskapet och digifningen o. s. v. E huru utvidgningen dervid ä r ganska b ety d lig , hörer den dock till h älsan; lifsverksamheten visar sig dervid i sin hög sta normala s te g rin g ; blod och kärl äru lika activa. Samma verkan framkallas äfven af en anomal lifsverksamhet vid upp komst af m isshilduingar, P o ly p e r o. s. v. Utvidgning af karlgrenar vid blodöfverfyllnad och efter compression af deras slammar sker på ännu våldsammare sätt. Tydligast framstår k araktären af kärlutvidgning såsom sjuklig, om lo kal sjukdom i sjelfva k ärle n , hvarigenom deras normala m ot ståndskraft minskas, a r orsaken till densamma. Här kan endast kärlutvidgning komma ifrå g a, såvida som den är sjuklig.
D i a g n o s e n .
Beträffande diagnosen af angiectasier i allm änhet, så är den tämmeligen l ä t t , såvida dessa ligga klara för syn eller k ä u s el, såsom i kroppens y t a , hvilken då antager en egen f ä r g , olika efter det utvidgade kärlets olika innehåll. U t vidgning af a r te re r i vtan af kroppen är h ö g rö d , af vener
v iolett eller m ö r k b l å , af lymfkärl hvit eller genomskinlig. Vid d jupa re ectasier å t e r rnåsle man observera huruvida svull- sten stå r i sammanhang med kanale rna för b lo d o m lo p p e t e lle r ej. Detta ig enkänner man p å de fö rändringar com pression ofvan och nedom densamma åstadkom mer. Vid ar- ter-u tv id g n in g t. ex. tillväxer svullstcn vid compression nedanom densamma och aflager vid compression emellan den och h j e r t a t ; vid ven- och lym fkärl-utv id gning cger e t t m o ts att förhållande rüm. D elia tillv äxande och afta- g ande är tillika fö rb u n d et med förändrad elasticitet i svull- sten. A ro på samma ställe flera småkarl u tv id g a d e , sä kännas de näslan som et t knippe melmaskar.
T ill inre ectasier kan man h l o l t slula a f anom alier i pulsslagen och stö rd a functioncr i det o rg a n , i h vilkct el l e r i hvars n ärh et eclasien förekommer. Vanligen sälla sig o ck h ärtill känsla af tryckning och spä nning, hvilken vid irrita tio n i blo d o m lo p p et til lta g er; vid fullkomlig sl ill Det å t e r minskas. A nevrysmat. eller varikösa u tvidgningar af R etinas kärl orsaka r b lin d h e t, af Vasa th yreoidea s t u m h e t , a f A rter, renal Ischuri, af hjärnans kärl h u fv u d v ärk , svin d e l , sinnessjukdom ar o. t. o. m. Apoplcxi. F ö r al t kunna laga dessa sy m ptom cr såsom bevis på ec tasi, måste man äfven berä kna de öfriga fenomenerna vid sk adade k ärl; i annat fall är man ej säker för misstag.
A l l m ä n Æ t i o l o g i .
Såsom nSrinaste orsak kan man anlaga kärlv äggarnes eftcrgifvenhet. Bland mera aflägsna äro de præ dispone rande a f stö rre betydelse än de occasionella. Till de förra höra n ärm a st d et allmänna anlaget hos k ä r le n , a t t såsom hin n k a n a le r utvidga sig. «Iu mera rent cellartad byggnaden hos e t t k ä rl ä r , t. ex. den hos Vener och L y m fk ärl, d es to m er äro de disponerade för utvidgning. Hos A r t e r e r n a , hvilka dessuto m hafva en egen, föga eftergifvande h in n a , före komma utv id gningar derföre mera sällan än hos de fö re nämnde. Delta allmänna anlag stegras hos några vissa kärl genom deras egna läge och fö rlo p p , i följd hvaraf de äro m era blo ttstä lld a för den påträngande och utvidgande b l o d strömmen. De k ä r l , som under sitt lo pp bilda b å g a r , äf- vensom de s tä lle n , på hvilka kärlen utgå i stö rre vinkel från sina s ta m m a r, eller der d e , genom kroppens egna ställningar och lä g e n , ofta böjas i vinkel, äro mera b l o t t
ställda för utvidgningar än d e , der kärlen fo rtg å mera rakt. Sålunda förekommer t. ex. A nevrysm er vanligen mest på A o rtas b å g e , i E x trem itelern as ledgånga r ock i den frän A o rta i nästan rät vinkel utgående Art. Coeliaca. Yena jugularis utvidgar sig företrädesvis i fossa ju g u la ris, d er den k rö k er sig nedåt. Orsaken till dessa fenomener ligger väl i blodströmm ens k r a f t , s o m , genom vis a t e r g o , bar tendens a t t gå ra k t fra m åt, men vid vinklar ocb kröknin gar bos kärlen med våld drifves mot. den midteraot liggande kärlvnggen; ocb eburu n a t u re n , till kärlens b e try g g a n d e , fö rsett den u tå t convexa kärldelen med tjoc kare vägg än den concava, förmår detta ofta dock ej förekomma utvidg ningar. Kärlens anastomoser bid raga äfven till uppkomst af ec tasier, hvilket man tydligast ser vid kro p p en s öppnin g a r , eller der den y ttre buden öfvergår till en slemhin n a , der kärlen mötas ocb förena sig med hvarandra i b å gar. Dispositionen stegras dessutom a f sju k d o m ar, som för än d ra kärlväggarnes m otståndskraft ocb organisation. — S å dana ä r o : sto r slapphet ocb svaghet i k ä r l e n , antingen de b e ro af e tt allmänt idiopatkiskt lidande eller framkallas af d y s k ra s ie r, med eller utan organiska förändringar i väg- garne. S corbu tus, S yp h ilis, M ercurialism us, Chlorosis, A r tr itis , S crofulosis, förgiftn in g genom narcoticu, öfverdrifvel begagnande a f spiritu ösa, vistelse i f u k tig , med skadliga ämnen m ättad lu f t, brist på ljus (bos bergsfolk och fån g a r ) , fö r ym n igt begagnande af varm a bad framkalla ofta så b etydlig disposition, a t t kärlutvidgningar bilda sig pä
ilera ställen af kroppen pä samma gång. Understundom
b ä r r ö r äfven eclasien från verklig förlamning af väggarne, kvilken då kan bero a f inre eller y ttr e o r s a k e r , t. ex. com m otion o. s. v. Ofta ligger äfven ärftligt anlag till grund t. ex. vid Hæmorrboidala åkommor.
Allmännaste tillfälligbetsorsaken är kärlens öfvcrfyllnad af d e t fluidum de innehålla, ocb ulan denna förekommer ingen utvidgning. Denna öfvcrfyllnad ä r antingen allmän, såsom vid P leth ora universalis; eller lo c al, såsom vid con gestion till enskilda delar. Den förra b e r o r af alltför y m nig blodberedning vid blode ts bristande eller jetnförelsevis ringa fö rb ru k an d e ; den scdnare kan bafva många orsaker, a f k vilka vi vilja anföra: 1) Local retn in g; denna orsak vi sar sig serdeles betydelsefull vid de mindre kärlens utvidg n in g ; 2 ) O fta återkommande svallningar i cirkulations-syste m et genom sinnesrörelser, såsom vrede , f ru k ta n , ångest o. s. v .; 5) Mekaniska an strän gnin gar, synnerligen om de
s k e hastigt och p lö ts lig t, åstadkom ma cclasicr derigenom a t t de i vissa delar af k ärlsystem et orsaka öfverfyllnad af b l o d , t. ex. vid häftigt s k rik a n d e , ly fta nde a f svara b ö r d o r , ridande, vid fö rlossningsarbete, vid häftig och ihål lande kräknin g o. s. v . ; 4 ) mekaniska h inder i blodomlop p e t: man r ä k n a r hit kärlens läkning e fte r nnderhindningar och andra sju k d o m stillstå n d , valvelfel, ansvällning, hrosk- och bcnvandling i k ä rle n , främmande k r o p p a r (ste n a r enligt W a l t h e r och maskar enligt T r e u t l e r ) , sv ullnader och u t v äx ter på kärlväggarne och tryckning på kärlen. Den t r y c kande k roppen ä r antingen absolut y t tr e , t. cv. h ä r d t å t sittande b a n d , sn ö rlif o. s. v., eller relalifl y t t r e , t. ex. svullnader i k r o p p e n , sjuklig uppdrifning a f vissa o r g a n e r, såsom lc fv e rn , m jelte n ; hit kan äfven räknas hafvande lif- m oder, ehuru uppdrifningen d er naturligtvis ej kan kallas sjuklig; 5) lilo d sto ck n in g a r, som vid för mycket s itta n d e uppkomma i underlifvel och vid ständigt stående i n ed re extremileterna. L äskarlar t. ex. hafva ofta hawnorrhoider ; b oktryckare varices po benen.
D e c u r s u s .
Några ectasier tillv äxa hastigt och faran b ero r a f k ä r lens b ristn in g , hvarigenom f o rts a tt u tg ju tn in g af deras c o n tentum j och alla d e f a r o r , som d eraf kunna uppkom m a. A ndra tillväxa långsam t eller stanna på samma punkt då de u p p n ått en viss g r a d ; till- och aftaga perio diskt o c h tyckas likasom tjena naturen till förekommande af ett s t ä r r e ondt. Tilltaga ectasierna b ety d lig t utan a t t b r i s t a , så f ö r störa de genom tryckning närliggande härda och mjuka «de l a r , orsaka lamhet och åstadkom m a betydliga s tö ra n d e n i circulationen.
P r o g n o s e n .
Några a r te r af ectasier äro föga b e t y d a n d e , orsaka o b e tydlig eller ingen plåga och kunna bestå hela lifvet igernom utan skadlig in v e rk an , t. ex. cldmärken. A ndra å l e r äro till relatif hälsa och för vid m agthållandet af vissa orgamcr nödv än d ig a, t. ex. utvidgning a f hæm orrhoid al k ärlen, u t vidgning af arto rg ren ar efter undcrbin dning a f stammar o. s>. v. Deremot kunna en del blifva ganska besvärliga och farliiga, t. ex. utvidgning af sädcsslrängens v en e r, af kärlen i brösttet, underlifvel och å nedre e x trem ile tern a m. i u.
F a r a n vi«l nngiectasier heror i allmänhet pä sjukdomens grad och pä det angripna kärlets storlek; ju större kärlet ä r , d esto stö rre är äfv e n , ceteris parihus, faran, emedan circulalionen då betydligare stores. Faran är dessutom olika efter kärlens byggnad; vid utvidgning af de föga eftergif- vande A rtererna har man förr att befara hristning än hos V enerna och Lymfkärlen. A f s to r betydelse är äfven här n ärliggande delars dignitet och det större eller mindre stö r a n d e , som i dessa uppkommer. P ro g n o se n bestämmes vi d are af de aQägsnare orsakerna och af lättheten eller svå righeten a t t bekämpa dessa. Vid allm änna, möjligen ärft liga, anlag kommer man sällan till läkning, eller nya ut vidgningar uppkomma å andra ställen. A ro allmänna dys- k rasier disponerande o rsa k , så heror prognosen på möjlig heten att kunna bortskaffa dessa eller ej. 1 afseende på sjuk dom ens duration och förhandenvarandc complicalioner, så äro nya och enkla ectasier lättare att läka. Vid gamla är ofta all tonus hos det utvidgade kärlet försvunnen. En vigtig om ständighet i prognostiskt hänseende är äfven det ondas säte och möjligheten alt kunna localt inverka på det samma. Inre ectasier äro derföre vida farligare än y ttre , och d etta desto m era, ju närmare de ligga kärlsystemets m edelpunkt.
A l l m ä n n a r e g l o r f ö r b e h a n d l i n g e n .
Iiärlutvidgningar försvinna ofta af sig sjelfva, om man ly c k a s häfva deras aflägsna orsaker, och om de ej nått en så d an g r a d , att all contractionsförmåga hos väggarne fö r sv unnit. Ä r detta å ter händelsen, så fordras derjemte en d i r e c t behandling, hvilken dessutom i alla händelser på s k y n d a r kuren.
I ) Ilä fva n d et a f de aflägsna orsakerna: a) — a f de disponerande. b) — a f de tillfälliga.
V id disponerande orsaker, slapphet hos kärlen, allmän s v a g h e t o. s. v., måste patienten undvika alla försvagande p o t e n s e r , vistas i friska luften, njuta god föda m. in.; dess u t o m begagna Roborantia, Tunica och Adstringentia , hland h v ilk a m ineralsyror, jern och köld. H ärrö r svagheten af
»>y
s k r a s i , så söker man motarbeta densamma.V id tillfällighets-orsaker : Om alluiän p le th o ra är för h a n d e n , söker inan nedstämma d en n a , t. o. m. u n d er nor m e n , antingen in d irect gcuora n e d s a tt , föga närande die t, eller d irect genoin allmänna och locala M odultöm ningar och b e fo rd ran d e af s e c re tio n e rn a , serdeles tarm kanalens ock nju- rarnes. L a x a n tia , företrädesvis k y la n d e , vegetabiliska sy r o r , medclsalter o. s. v. D iu retica , serdeles digitalis. Vid b ety d a n d e svallning i b lo d e t och vid stark h je rtverksam het b a r blåsyra hlifvit rekom m enderad säsom hufvudmedel. Vid local öfverfyllnad återställa nde af jemnvigten genom 1) af- lägsn ande a f livar je local r e tn in g , (nedstämning af den ste g r ad e sensibiliteten och käfvande af sm ärtorna m edels t allmän och local b lo d u ttö m n in g ; sedativa, hyoscyamus, opium, digital, m. fl.) genom 2 ) C on traretn in g, (varma retande arm- och
t fotbad och retning af vissa se cretionsorganer) e l le r genom
5 ) L in d rig retning i hela kärlsystem et (genom ljumma bad och m edelm åttig rö re lse i ren och mild luft vid m e d el t e m p e r a t u r , undvikande a f alla ansträngnin gar bade till k r o p p och själ). Om local congestion eger run» till följd a f me kaniska h in d e r, så måste dessa häfvas ( b o rtta g a n d e a f för h å r d t åtsittande baud m. m., fördelande eller cx s tirp e ra n d e a f tryckande s v u lls te r, upplösande af sto ckningar i inelf- vorna o. s. v.). Aro eclasierna följd af för mycket s itta n d e eller s tåen d e , så undvike man delta.
2 ) L äkning genom omedelbar inverkan ti sjelfva de:t u t vid g a d e kärlet: Ä r endast möjlig vid ytliga ectasier. Man sö k e r förhöja kärlv äggarncs conlractionsförmåga genomi lo- calt användande af ad strin g en tia, eller mekanisk com pression. O bliteration genoin caustica o. s. v. Vid dessa direcUa el le r indirecta behandlingssätt är man dock ingalunda säker a t t läka ectasien. E rfarenheten visar deremol ofia alt ideona k u r a r otillräcklig och utan följd; och man ege r d å intet medel utom:
5 ) A tt sä tta ectasien utom förbindelse med (dltmänna kretsloppet: antingen genon» exstirpation a f svullslen eller underbindning af stammen.
Vi vilja här anföra en cclasie af mindre vanlig bieskaf- f e n h e t, hvilken fö rta tta re n sjelf haft. tillfälle all o b s e r v e r a p ä Kongl. L a sa rette t i Stockholm.
Il
S j u k d o m s h i s t o r i a .
Bonden L a r s S v e n s s o n från Sunne Socken i VVerm-l.md, 2 0 år gam mal, inlngs ä Lnngl. Seraphim. Lazaretteis Chirurg, afdelning d. \ Oel. 18-5G.
D i a g n o s : T um ör af.obestäm d natur.
S tatu s antecedens. P atie n te n, som är af lynifatiskt tem p eram ent, u p p g er att han alltid njutit en tämnieligen god hälsa. F ö r 7 nr sedan fick han en svår tandvärk i en oxel- ta n d i venstra uedra käften, hvilken tand styckevis sedan bortgick. Sam tidigt med tandvärken inställde sig svullnad i venstra ansigtshalfvan, sträckande sig långt nedåt samma halssida. I)ä svullnaden i ansiglet sedan lade sig, märkte patienten alt en ” knöl” dock qvarstod pä halsen, och har denna sedan dess fo rlv a rit, utan att han deraf haft några p l å g o r ; dock säger han sig fö rm ärkt, att den vid vissa tillfällen och synnerligen dä han på nägot sätt varit illa m å en d e , betydligen tilltagit i volym, men äter minskats då han hlifvit fiisk. Någon medicin har aldrig hlifvit använd, med undantag a f ett ”starkt liniment”, hvilket han, kort före sin intagning å L az aretlet, begagnat till ett par in- gnid ningar, dock utan att någou förändring i tumören deraf lorm ärkts. P atienten som i sommar varit på arbete här i S to ck h o lm , sökte inträde å Lazaretlet d. 5 Oct.
d. \ Oct. S tatu s prœsens. Patienten är mycket hle k , har et t a ltä r d t och lidande u tse en d e, men klagar ej öfver några plågor. A venstra sidan af hal sen förefinnes en tumör af ett större gåsäggs s t o r l e k , mjuk och eflergifvaride för känseln och utan sträng begränsning, så att den små ningom sammansmälter med kringliggande lex- tu rer. Inuti och omkring dess basis kännas s m ä , nästan ste n h å rd a , runda och rörliga för* hård n in gar eller rättare egna tum örer, för kän seln liknande stö rre ä r t e r , hvilka utan rin gaste känsla af smärta kunna klämmas mel lan finjjrrarne. Huden öfver tumören är nor-
mal och hudfärgen oförändrad. P å patientens respiration ulöfvar denna tumör intet inflytän d e , såsom belägen mer åt sidan uppåt örut
och liksom i fortsättningen af P a r o l i s , cj h el le r på circulationen till och från hufvudct. Med undantag a f gastriskt hclag d tu n g a är vid p a tientens allmänna h ä lsotillstå nd intet a t t a n märka.
d. 10 Oct. Några d agar efter inkomsten fick p atienten en lindrig in term itten t feher af o reg elb u n d en t y p , åtföljd af svettning och fullkomlig apyrexi. U n der bvarje frossanfall kände patienten en full het och spänning i ofvauheskrifne t u m ö r oeh p å s to d , a l t den ”b e t y d lig t tillväxte”, hvilket dock för palicnlens känsla var mera m ä r k b a r t , än för y ttr e undersökning. Någon ö k a d full h et eller turgor kunde dock alltid iakttagas. E fter 0 à 8 anfall af frossan häldes denna g e nom användning af su lp has quinic.
d. 2 0 — Sedan patienten återv u n n it k rafter efter frossan b e s lö ts, a t t , för erhållande af cn n oggran kän nedom om tu m ö re n , i densamma göra en inci s io n , samt d e ra f låta d et b e r o , antingen dess to tala eller partiella exslirpation för k u re n k u n de anses tjenligast.
Operatio nen verkstä llde s af b iträ d an d e Öfvercliirtirgen H err D octor D. V. L u n d b e r g . En incision g jo rd es frän nedre spetsen af P a ro tis omkring 2 ^ —7t tum n e d å t h alsen , parallelt med sträeknin gen a f Stern o-C leidom astoideu s, hvar- efter Casein superficialis Colli öppnades och cellulosan upp- dissequerades. Nu framstod tum ören nästan fri i s å re t oeh fö re ted d e en m örkblå och ojemn y t a , om klädd af en t j o c k , fibrös m em bran; vid tryckning mellan fingrarna lät den sam- uianprässa sig till högst ringa volym och liksom u ttöm m a sig. Dess vasculära n a tu r insågs nu lä tt e l i g e n , hvarföre den noga skonades för all inskärning o c h , så vidt möjlig t, sökte o pera töre n isolera och utskala den. Delta lyckades med den b etydligaste d ele n , men en prolo ngatio n a f densamma s t r ä c k te sig i riktningen a f venstra sidans tonsill. F ö r d et b e t y d liga djupet ocb partiernas sammanträngda läge kunde tu m ö rens totala isolerande ej verkställas och o p era tö re n b es lö t underbinda den tjocka nedstigande roten och afskära den isolerade delen af densamma. En tjock dubbel lig a tu r för des sålunda genom tu m ö re n , hvarofter den und erb a u d s åt båda sid o r, afskars tä tt öfver ligatu rerna och lemnades till
suppuration. S året betäcktes med ett enkelt förband oeh patienten lades till sängs.
Herr D octor L u n d b e r g har om den exstirperade tu mören godbetsfullt meddelat följande:
” Vid undersökning af den exstirperade tumören befanns dess te x tu r ganska mycket afvika från an d ra , mera kända tum örers och äfven från de ereelila, dit den dock påtagli gen måste räknas. Den var s ta rk t sammanfallen, för kän seln seg ocli betydligt u tlä n jb a r, till färgen blåröd. Om den utsträcktes mellan fingrarna , syntes dess yta utgöras af ma s k o r , bildade af en fibrös t e x tu r , mellan hvilka öppna myn ningar befunno sig, hvilka blefvo platta och aflånga då tu mören fick sammanfalla, men stodo öppna och med runda
mynningar då den uttänjdes. Dessa gångar communicerade
t ä l t och ofta med k v a ra n d ra , men tycktes ej aftaga i cali b e r , utan bildade ett sto r t nät med täta anastomomoser utan a t t öfvergå i något capillärnät. Sjelfva maskornas väggar, undersökta under m ikroskopet, visade en fibrös textur, sam- manhopad till en sorts tnibeculce, hvilka på midten af sin sträckning voro tjo c k are, lö sa re , med mindre tä lt samman p ackade fibrer, hvilka sednare deremot sammanträngdes mot ändan af Ira beklerna, som här voro smalare och liksom bil d ad e en fin sträng; från denna förträngning utbredde sig fibrerna ånyo penselformigt och öfvergingo i närliggande tra- heklcr. Hela tumörens byggnad tycktes förete en betydlig likhet med corpornn cavernosa penis och dess egenskap att hopkrympa och utvidga sig sammanstämde härmed. Emedan tum ören endast var particlt exstirpcrad och hade en otalig mängd öppna m ynningar, kunde ingen injection verkställas, som i annat fall om dess byggnad kunnat lemna de bästa upplysningarna.
F ö r e t t antal år sedan hade på Seraphiincr-Lazareltet en lik a rtad tum ör blifvit exstirpcrad af Herr Generaldirek t ö r E k s l r ö m e r . Denna hade sitt säte på patientens arm , had e form af ett finger och var ömsom slapp och samman fa ll e n , ömsom turgcscerande och tilltog betydligt i volym. Ingendera företedde pulsation eller arteriell ursprung.
De ofvannämnda små runda förhårdningarna utgjordes af ru n d a k u l o r ? från e t t pepparkorns till en större ärtas s t o r l e k , här och der inströdda i den större tumören. De voro till färgen blåhvita, liksom b r o s k , bårda och kunde ej sammantryckas mellan fingrarna. Vid genomskärning
utgjor-des de af tu n n a , concent riska lager ellei- sk ifv o r, sonai belt oeb ballet kunde afskalas, h varefter de undre bib eh ö lloo den lilla tum örens form och utseende o f ö rä n d ra d e , eburu m in skade till omfånget. Inuti de s tö rre befanns en liten b e n h ård k ä r n a , men denna saknades i de mindre. Vid laander- sökning under m ikroskopet utgjordes lamellerna af sm.åå, o- inogna b ro s k ce lle r, t ä t t sam m anpackade, ocb kärnan af en börjande förbeningspunkt.”
d. 2 7 Oct. P a tie n te n , som under natteu haft tänirmacligen god r o , k la g ar öfver svårighet a t t svälja. O b e tydlig blödning. Någon svullnad kring sssäret. d. 2 9 — Svårigheten a t t svälja nästan försvunn>e;cn och
patienten säger sig må m ycket b ättre. 1 F ö r s t a förb an d et ömsades ocb s å re t företedde g'oiod s u p puration. T o r r t förband.
d. 31 — P atien ten sv äljer utan svårighet. Supipmuralio-nen god.
d. 3 Nov. Patientens tillstån d h a r dagligen f ö rb ii ä ä t t r a t s , såre t visat god suppuration ocb vackra granu- tio n e r , tills ban i dag på morgonen klaiiagar ö f ver rysningar och förlorad matlust.
d. C — Rysnin garna fortfa ra äfven i d a g ? hvarfioööre ban får sulph. quinic. ocb mot qvällen opiuimm. d. 7 — I dag vid ronden klagar patienten öfvrreer sloi
sv årighet a t t svälja och förm år ej skilja*i j k äfta r na m er än om kring | tum. U tta le t oretdddigt oel svårt a t t förstå. Omgifningarna kriinçgg såre hafva b e ty d lig t svällt an. S å r e t fö rb in itad e s son vanligt med t o r r t charpei och varma omsla; påläggas dessutom.
d. 8 — T illstån d e t föga fö rb ä ttr a d t sedan gårdagteeen. S. E d. 1 0 — Då svullnaden i de y t t r e b etäc k n in g arn aa aa, efte
3 dagars b r u k af de varma om slagen, la g t si ocb p atienten i dag förm ådde b ä t t r e öpp^npna mur n en , un d ersö k te s sv a lg e t, hvarvid en s to i n o r svulb förefanns em ellan veustra to nsillen o c h n b uvuli hvilken sednare var b ety d lig t förd å t t b t höge P a tie n te n har sv å rt a t t svälja och t a l a . . ...
d. 12 d. 14 d. 16 d. 18 d. 10 d. 2 0 d. 2 2 d. 2 7
Ree. Nitrat. Argent, gr. xij. Solv. in
Aqu. destill. Lib. j. S:r Gurgelvatten.
Nov. P atienten känner sig b ättre i svalget. Svull naden undersöktes i dag närmare och befanns vara af samma utseende ocb beskaffenhet, som den exstirperade tumören. Dålig nattro. S. B. — S å r e t, som genom de varma våta omslagen blif-' vit sla ppt och orent, toucberades och förbands t o r r t . Patienten mär något b ä t tr e , men svull naden visar sig ånyo i de y ttre betäckningarna. — Patienten har haft bättre sömn. Såret i dag re nare. S vårigheten att sv älja, äfvcnsom svullna den i svalget betydligt ökade och uvula helt ocb hållet trängd åt höger. Svullnaden i yttre betäckningarna äfven ökad och hårdare än förr. — Svullnaden hade i dag öppnat utåt såret ock
uttöm de vid ronden cn mängd var. Patienten känner sig må b ättre ocb sväljer någorlunda lä tt. S. B.
— Patienten uppger i dag vid ronden, att han se dan någon t i d , omkring 8 dagar, småningom f ö rlo ra t hörseln på venstra ö rat, äfvensom han påpekade cn större svullnad ofvanom samma öra. H året afrakades ocb svullnaden, som fluctuera- d e , Öppnades, hvarvid mycket var uttömdes. — Patienten betydligt fö rb ä ttrad , har god matlust*
Såret förbindes med charpi ocb varma omslag. — T illståndet fortfar att förbättras.
—- Patientens tillstånd har dagligen förbättrats' Svullnaden inuti halsen betydligt förminskad; dock qvarstå ännu till vcnsler några ärtstora k n ö la r, liknande dem i den exstirperade tumö ren. Såret i y ttre betäckningarna läkt. Utskrif- ves på egen begäran för att återvända till Verm- land.
Äfven viti läkningsprocessen fö reter denna Itiniör en s lu r öfverensslämmelse med de kända ereetila tumörerna. Genom iinderhindningcn framkallades en utitredd reaction i den qvar- ' varande d e l e n , som i början s ta rk t ansvälldc, öfvergick i su ppuration och uttö m d e sig genom de ofvanbeskrifna ahsccs- se rn a , samt sederm era sammanföll; o b lite rerad e s och b etäck tes med fast cicatris. Läkningens gang vid min dre crectila tu m ö r e r, som behandlas med u n d e rb in d n in g , h a n k , n å l a r , caustica eller injectiv a, förete ju oafvändt samma öfvergän- g a r , ehuru med olika intensitet. Detta b eh a n d lin g s s ä tt, p ar tiell exstirpation och underbindning a f d et p a r t i , som möj ligen ej kan aflägsnas, to rd e sålunda kunna anses ända m å ls enligt och ratio n ellt i de fall, der tum örens läge mellan el le r under vigtiga och delicata p a r t i e r , gör dess to tala e x stirpation alltfö r vådligt. A l t reaction in tr ä d e r och fram kallar kärlens o bliteration äfven i re tro g ra d rik tning ä r för öfrigt e t t k än d t fen o m en , t. ex. vid underbindning af p o ly per e t c . , d e r polypen ofta afskiljcs från b as en , om än lig a turen icke kunnat anläggas vid sjelfva dess ro t.
Slu tlig en må nämnas at t fö rfattaren i O c to b e r m å n ad förlidel år träffade den o p ererade k a r le n , hvilken d;å var fullkomligt frisk. N ågra få små k n ö l a r , af de ofvanbeskrif- n e , q v arstodo inuti halsen, dock utan någon o lä g en h e t.
