Ingen kan idag säga hur gammalt ett pappersdokument kan bli. Bland de äldst kända pappersdokumenten finns några kinesiska handskrifter från 200-talet e.Kr. som hittades av Sven Hedin under en av hans expeditioner till nordvästra Kina. Handskrifterna bevaras numera på Folkens museum Etnografiska. Under ideala förhållanden kan papper hålla åtminstone 1800 år, alltså fullt jämförbart med papyrus och pergament. I våra arkiv och bib-liotek finns hyllkilometer av äldre handskrifter och tryckta böcker, vars pap-per verkar orört av tidens tand.
Nedbrytning av papper kan vara orsakad av kemiska reaktioner och fysi-kaliska mekanismer som är kopplade till varandra. Komplexiteten i ned-brytningsförloppen är känd men ännu ej i detalj beskriven. Huvuddragen är däremot väl dokumenterade.
Den kemiska nedbrytningen av fibrerna kan sammanfattas i två begrepp, hydrolys och oxidation. Den sura hydrolysen är den främsta orsaken till att fiberväggarnas cellulosapolymerer spjälkas, men också oxidativa angrepp förstör. Andra typer av kemisk nedbrytning är fotoinducerad eller av mikro-biell natur (cellulolytisk aktivitet, enzymer).
Den kemiska nedbrytningen påskyndas om det finns metalljoner av järn, koppar eller aluminium närvarande. Färger i text och bild inverkar också på papperets hållbarhet. Välkänt är problemet med järngallusbläck som i fuk-tig miljö ofta missfärgar och ger kraffuk-tiga frätskador på papper, liksom de gröna kopparpigmentfärger som användes exempelvis i medeltida bokillus-trationer eller på gamla lantmäterikartor.
Även värme, vatten/fukt, luftföroreningar och ljus innebär skaderisker.
Värme sätter igång kemiska reaktioner. Hög luftfuktighet påskyndar dessa reaktioner. Färska studier visar att upptaget av luftföroreningar ökar påtag-ligt med ökad fukthalt i papper, vilket i sin tur leder till bildandet av sura föreningar som bryter ner cellulosan. Därtill kommer de synergieffekter som uppstår, när olika typer av luftföroreningar reagerar med varandra.
Vid luftfuktighet över 60 % RF är risken stor för mögelangrepp. I fuktig miljö trivs olika skadeinsekter som bokmal, silverfisk och ängrar. Silver-fiskangrepp är exempelvis vanliga i äldre boksamlingar som har förvarats mörkt och fuktigt.
Ljus påverkar också papper negativt. Allra påtagligast är det för trä-haltiga (hög ligninhalt) papper som finns i t.ex. dagstidningar och pocket-böcker. Om detta papper får ligga framme i solen, syns redan efter några dagar resultatet, att papperet har gulnat. Det blir efterhand sprött och går lätt sönder vid hantering. Ljusets energi inducerar kemiska reaktioner som missfärgar och försurar materialet eller bleker färgerna och skriften.
Materialens inneboende egenskaper har stor betydelse för deras hållbarhet. I det här fallet är det bläcket (järngallus) i kombination med värme och fukt som har orsakat den kraftiga skadan. I bläcket finns rikligt med järnjoner som lätt oxideras och därmed katalyserar sura reaktioner som bryter ner fibrerna i papperet.
Pappersdokument 147
Konservering
Skador
De flesta skador vi ser idag på pappersdokument och böcker härrör från bränder, översvämmningar, vattenläckage, mögel och skadedjursangrepp eller intensiv och ovarsam hantering. Dåliga förvaringsmedel och dåligt för-varingsklimat har också bidragit till skador. Alltför vanliga är magasin och arkivlokaler som är för varma, fuktiga, ljusa eller saknar luftrening. Dålig hållbarhet på såväl papperet som den grafiska tryckfärgen har också haft sin betydelse. Självfallet måste de skadliga faktorerna minimeras, om man vill uppnå en så lång livslängd som möjligt på sina samlingar.
Den samlade mängden av dokument i svenska arkiv och bibliotek som är i behov av konservering har uppskattats till motsvarande en sträcka på 100 kilometer, om de staplades efter varandra. Sverige är dock inte värst drabbat. I många länder är andelen skadat material betydligt värre som en följd av varmare klimat och större städer med mer luftföroreningar.
Det har därför under de senaste tre decennierna, främst internationellt, gjorts åtskilliga försök att effektivisera lagnings- och konserveringsarbetet. Olika typer av lagningsmaskiner och storskaliga avsyrningsanläggningar är exem-pel på detta.
En bra beredskap vid katastrofer av olika slag är nödvändig för att förhindra stora förluster av viktiga dokument. Biblioteksbranden i Linköping 1996 visade på ett beklagligt sätt att brand-skyddet var dåligt. Trots att brandkåren var på plats redan inom 10 minuter, var det för sent att rädda biblioteket. Ett sprinklersystem hade i det här fallet stoppat brandutvecklingen.
Åtgärder
Papperskonservering var länge en del av det traditionella bokbinderiarbete som förr bedrevs i arkiv och bibliotek. Arbetet var därför mycket präglat av ett mekaniskt hantverkstänkande som allför sällan tog hänsyn till objektens integritet. Gamla slitna bokpärmar ersattes gladeligen med nya, ofta av helt annan karaktär. Trasiga kartor och ritningar lagades på löpande band, allt-för många helt i onödan. Därtill kommer också en nästintill obefintlig doku-mentation.
De senaste tio åren har en mer nyanserad syn på konservering vuxit fram.
Det direkta lappandet och lagandet har fått träda tillbaka för preventiva åtgärder. Där lagning och konservering fortfarande är nödvändig tas större hänsyn till objektens ursprungliga karaktär. Vid val av konserveringsmetod tas också hänsyn till användarfrekvens och krav på tillgänglighet i original-form. I många fall erbjuds låntagarna i första hand en mikrofilmad kopia eller numera en digital version, vilket i de flesta fall är fullt tillräckligt.
Slitaget på originalen minskar, liksom behovet av lagningar. Riskabla in-grepp för att komma åt informationen i kraftigt skadade dokument kan idag undvikas på ett smidigt sätt. Genom att avfotografera dokumenten digitalt kan innehållet ofta rekonstrueras med hjälp av ett bildredigeringsprogram i en dator.
Användning och hantering ger på sikt nötningsskador av olika omfattning. Bra material håller självfallet längre. Arkivvolymen längst ner i bunten har en kraftigt nedbruten skinnrygg, vilket försämrar bandets hållbarhet på sikt. Detta är typiskt för många av 1800-talets böcker och arkivvolymer. Nya garvningsmetoder och dåliga skinnsorter började användas, vilket medförde en påtaglig försämring av hållbarheten.
Pappersdokument 149 Det nya förhållningssättet kan beskrivas på följande sätt. Välbevarade böcker från 1700-talet med tidstypiska mjuka pärmar ska aldrig förses med hårda pappärmar för att de ska hålla bättre vid utlåning och hantering. Det skulle förstöra originalkaraktären. Om de mjuka pärmarna är på väg att lossna, måste de lagas för att inte ramla av vid upprepad användning. Lap-pa och laga får dock inte överdrivas, för det är också att förstöra. Då bör man hellre mikrofilma boken och tillhandahålla innehållet på det sättet.
Hantering
Hanteringen av samlingar är ofta en svag länk i bevarandekedjan. Vid trans-porter, framtagning, utlåning och utställningar uppstår alltför ofta skador.
Nyttjandet sliter hårt på materialet och många gånger är det samma doku-ment som ständigt efterfrågas. Det flitiga fotokopierandet av originalen, en uppskattad service på de flesta arkiv och bibliotek, ger skador på sikt i form av knäckta bokryggar och trasiga sidor.
Ett bra sätt att angripa dessa problem är att först skapa sig en bild över hur hanteringsflödet ser ut. Har man många onödiga transporter av material från depåer till huvudbyggnad? Är depåerna onödigt många? Har perso-nalen tillräckliga kunskaper beträffande hantering? Finns det råd och an-visningar om hur materialet bör hanteras och packas för inte komma till skada? Ett sätt att minska slitaget av direktkopiering är att scanna det ma-terial som är särskilt frekventerat och lagra de digitaliserade kopiorna på CD eller hårddisk. Vid efterfrågan gör man direkt en pappersutskrift av de digitala kopiorna. Originalen får då vila i lugn och ro i magasinet, där de helst bör vara så mycket som möjligt. Vid låneförfrågan utifrån skickar man lämpligen en kopia på den aktuella datafilen direkt från datorn som e-post. Man kan också lägga upp frekventerade dokument som textfiler på en web-sida, vilket ökar servicegraden ytterligare. Det vanligaste sättet är dock fortfarande att mikrofilma och tillhandahålla läskopior i form av s.k.
mikrofiche.
Förvaring
Förvaring av arkivhandlingar avhandlas ingående i Riksarkivets föreskrifter för arkivlokaler (RA-FS 1997:3). En svensk standard för förvaringsmedel i arkiv har nyligen tagits (SS 62 81 07) och likaså för bindning av arkivhand-lingar och böcker (SS 66 70 05). För biblioteken finns inga formella före-skrifter, men Kungliga bibliotekets råd och anvisningar följer i stora delar arkivens riktlinjer.
Vid förvaring av pappersdokument gäller generellt föjande kriterier:
mörkt, svalt och torrt. Arkivlokalen, bokmagasinet ska var fritt från vatten-ledningar, ha ett acceptabelt brand- och stöldskydd och inga onödiga el-installationer. Skåp och hyllor får inte avge några skadliga kemiska ämnen som angriper materialen. Hårda träslag som t.ex. ek bör undvikas, däremot
är väl torkad furu användbar, då det inte avger fullt så mycket organiska syror. (Jfr förvaring av textilier.) För ömtåligt material bör man dock gard-era sig med ugnslackgard-erade plåtskåp.
Arkivvolymer och böcker
Bundna arkiv- och biblioteksvolymer förvaras av praktiska skäl stående och gärna tätt packade, vilket minskar luftcirkulationen mellan bladen. Vill man vara extra noga bör de dessutom förvaras i pappboxar som skyddar mot damm och smuts. Detta gäller särskilt för värdefulla och ömtåliga böcker.
Boxarna bör helst vara formskurna, för att det ska bli så litet luftutrymme som möjligt. Lösa handlingar förvaras också i pappboxar. Närmast doku-menten lägger man ett neutrallimmat och buffrat papper (aktomslag) som skyddar dokumenten (SS 62 81 07). Aktomslaget underlättar vid hanteringen av materialet. Man bör unvika billiga förvaringsboxar, då de ofta har sämre fysisk hållbarhet och är gjorda av sur kartong. Arkivboxars utformning och beskaffenhet redovisas ingående i svensk standard SS 62 81 07.
Kartor och ritningar
Till kartor och ritningar väljer man en neutrallimmad och buffrad kartong med ytvikten 180–200 g/m2 (SS 62 81 07). Vid större format än A0 kan man vara tvungen att förvara materialet rullat runt en cylinder med stor diameter
Bra förvaring ser inte bara trevlig ut, den inbjuder också till en varsammare hantering.
Ett syrafritt omslag skyddar originalen och är därmed en viktig del av det förebyggande konserveringsarbetet. På bilden ses ett handskrivet, medeltida pergamentbrev med vaxsigill som förvaras i en flikmapp av syrafritt papper.
Pappersdokument 151 (ca 10 cm eller större), för att undvika brott i papperet. De rullade doku-menten bör helst förses med ett skyddande omslag av papper eller bomulls-lärft.