JA N HO L M B E R G
I kapitlet Ett bra hus har vi diskuterat olika krav på den byggnad som ska rymma museimagasinet. När det gäller utformningen av själva rummet som utgör museimagasinet, finns det en mängd regler att följa. Reglerna är natur-ligtvis till för att hjälpa fastighetsägare och nyttjare att få ett väl fungerande bra hus. Boverkets byggregler (BFS 1993:57), liksom Boverkets allmänna råd BÄR 96, om ändring av byggnad (Allmänna råd 1996:4) ger information om många av de egenskaper som ett bra hus ska ha.
Med stöd av Arkivförordningen har Riksarkivet utfärdat föreskrifter och allmänna råd om planering, utförande och drift av arkivlokaler. Dessa före-skrifter och råd är utmärkt vägledning även för museer, men de gäller som lag endast för arkiv. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1997 och de arkivlokaler som ej uppfyller de nya kraven ska vara åtgärdade före utgång-en av år 1999. Vi kan med avund se hur krav på arkivlokaler stöds av statutgång-en, medan museisidan saknar statens stöd för krav på museimagasin.
De synpunkter på byggnadens stomsystem som ges i kapitlet Ett bra hus ger en bild av de rum som kan inredas till museimagasin. Stomsystemets spännvidder styr rumsutformningen och i viss mån rummens storlek. Ett rum bör ej vara större än en brandcell. Brandcellens storlek bestäms bl.a. av möjlig-heterna att ordna reservutgång. Den tekniska magasinsinventeringen redo-visar att vi i Sverige har museimagasin från 10 m2 upp till flera tusen m2. Vad som är lämplig storlek beror naturligtvis på de lokala förhållandena, men när magasinet blir större än 500 m2, bör det definitivt delas upp i mer än en brandcell. Det kan finnas många skäl för att bygga mindre brandceller än så. RAÄ-ATm rekommenderar att brandcellerna ej görs större än 300 m2. Rumshöjderna kan variera från optimala 3–4 m upp till 5–6 m i industri-lokaler. Vid så stora rumshöjder är höglagring ett alternativ, trots höglagrets alla problem med tillgänglighet och logistik.
Golvbelastning har vi redan diskuterat, men lägg märke till att botten-och källarplan nästan alltid kan belastas mer än våningsplan.
Golvmaterial
På golvmaterial är kraven att de ska vara beständiga, slitstarka och tåla punktbelastningar av hyllor och lyftanordningar. Golven ska vara lätta att rengöra och får inte avge, emittera, skadliga ämnen.
Rummet med inredning 55 PVC-mattor
Det dominerande golvmaterialet i vårt land är tyvärr plastmattor. Binde-medlet i plastmattor och plastplattor är polyvinylklorid (PVC). Plastmattor tillverkas med eller utan ett bärande skikt av filt, väv eller glasfiber. Tjock-leken brukar variera mellan 1,5 och 3 mm. PVC-mattor avger flyktiga orga-niska ämnen (VOC). De emitterar olika kolväten och ketoner, liksom al-dehyder och alkoholer, i relativt stor mängd. PVC-mattor bör ej användas i eller kring ett museimagasin.
Linoleummattor
Linoleummattor tillverkas av trämjöl, korkmjöl och mineraliska fyllmedel.
Bindemedlet är linolja. Massan valsas ut på juteväv tillsammans med pig-ment och oxideras sedan vid förhöjd temperatur. Oxideringsprocessen fort-sätter även efter det att mattan är färdig. Mattan blir hårdare och styvare med åren. Tjockleken på linoleummattor är 2 till 6 mm. Linoleummattor avger relativt små mängder organiska ämnen, men toluen och butanol har registrerats. Linoleummattor är ett bra golv i museimagasin.
Textilmattor
Textilmattor för heltäckning tillverkas av konstfibrer som polyamid, akryl eller polypropen. Olika fibermaterial blandas vanligen. Mattornas baksida är ofta belagd med gummi eller plast. Tjockleken varierar mellan 5 och 10 mm.
Textilmattor avger aromatiska och alifatiska kolväten. Textilmattor är svåra att hålla rena, de binder damm. De är olämpliga i museimagasin.
Trägolv
Det gamla hederliga och slitstarka parkettgolvet i form av mindre stycken av massivt trä, för det mesta lagda i mönster, har tyvärr ersatts av lamell-konstruktioner. Dessa spar trä och minskar golvets fuktrörelser. Lamellkon-struktionen består av flera skikt som limmas samman. Limmet är ofta en karbamidhartsprodukt. Golvets tjocklek är vanligen 8 till 25 mm. En del moderna lamellgolv emitterar nästan lika mycket flyktiga ämnen som PVC-mattor, bl.a. alkoholer, estrar, terpener och aldehyder. Lamellgolv av trä är inte lämpliga i museimagasin.
Homogena trägolv är däremot lämpliga. Spåntade träplank är ett bra alternativ, helst gran, som redan nämnt i föregående kapitel i avsnittet Golv.
Stengolv
Golv av sten förekommer i gamla hus och äldre industribyggnader. De är vanligen mycket hållfasta men ojämna. Ett golv i ett museimagasin måste vara så plant att det går lätt att flytta en rullvagn.
Betonggolv
Betong kan numera läggas så plant och jämnt att det duger som golv. Det finns regler för planhet på betonggolv (HUS AMA 98). Betongen måste behandlas, så att golvet inte dammar. Det finns exempel på museer som har obehandlade betongväggar och tak, vilka då fortsätter att avge föroreningar i många år.
Flytspackel
Flytspackel är en avjämningsmassa som är självnivellerande. Massan an-vänds för att jämna ut betongvalv före golvläggning. Flytspackel kan inne-hålla polymerer och flytmedel som proteiner och formaldehydföreningar.
Även andra organiska tillsatser som naftalen och lignin, liksom bektericider eller fungicider, har förekommit. Det obehag som den utbredda användningen av flytspackel har orsakat är så väl känt idag att vi avråder från användning av flytspackel i museimagasin.
Målarfärg
En stor del av ytorna inomhus behandlas med färg eller lack, oftast flera gånger. Färgens uppgift är att skydda underliggande ytor eller att förbättra ytornas utseende. Om rätt färg har valts, blir det lättare att hålla ytorna rena och förhindra att ytorna avger damm. Tjockleken på en torkad färg- eller lackfilm är ca 0,05 mm. Färger består av bindemedel, pigment eller fyll-nadsmedel, lösningsmedel och tillsatser.
Bindemedlet är nu för tiden oftast plast, förr var det olja eller naturharts.
Bindemedlet består i sin fasta form av stora och icke flyktiga molekyler.
Pigmentet ger färgen täckförmåga, hållbarhet och kulör. Utan pigment är färgen en klarlack. Om färgen har endast små mängder pigment, talar man om lasyrfärg. Pigment och fyllnadsmedel kan båda vara såväl organiska som oorganiska föreningar.
Lättflyktiga lösningsmedel ger färgen dess konsistens. Som lösningsmedel används organiska ämnen eller vatten. Ibland är bindemedlet ej löst utan dispergerat i den flyktiga komponenten. Vanligen är då lösningsmedlet vat-ten. Det finns färger som ej har lösningsmedel, exempelvis färger med fly-tande bindemedel med mycket små molekyler, och som kan härda antingen ensamma som linolja eller genom kemisk reaktion med en härdare, t.ex. en tvåkomponent epoxifärg.
Tillsatsmedel används för att öka färgens torkhastighet, utflytning och glans eller ge beständighet mot mögel, brand eller ljus. Bland tillsatsmedlen finns både lättflyktiga och svårflyktiga ämnen.
Plastfärger, alkydfärger och lacker kan användas vid målning av musei-magasin. Till väggar och tak är vattenburna plastfärger lämpliga att an-vända. De avger mindre mängd organiska ämnen vid torkning än de andra färgsorterna. Alkydfärger med lacknafta som lösningsmedel används vanligen
Rummet med inredning 57 för snickerier. I alkydoljefärg är upp till ca 50 % av volymen lösningsmedlet lacknafta. Det kan diskuteras om snickerier i ett museimagasin behöver målas.
Ett intressant exempel är Folkens museum Etnografiska som har obelade förvaringsskåp, där endast ett litet område på skåpdörrarna kring hand-tagen har en skyddslack. Den svåra kompromissen är naturligtvis om man ska måla alla vägg- och takytor och därmed försämra fuktutbytet med om-givningen. Den tekniska magasinsinventeringen visade dock, att där mål-ning saknades, ökade damm- och partikelmängden.
Lim
Lim och fogmaterial har länge varit under observation av museivärlden.
Råvarorna i lim är i stort sett desamma som i färg, men i andra proportio-ner. Den viktigaste beståndsdelen är naturligtvis bindemedlet, som ger vid-häftningen. Det finns vattenbaserade, lösningsmedelsbaserade och lösnings-medelsfria limmer. De lösningslösnings-medelsfria limmerna kan vara enkomponent-eller tvåkomponentlim. Undersökningar visar att vattenbaserat PVA-lim emit-terar organiska lösningsmedel som toulen, terpener och xylener. UF-lim, karbamidlim, avger formaldehyd. Även MF-lim, melaminformaldehydlim
Stabila, skjutbara nätskärmar innebär ett kompakt och skonsamt system för hantering och bevarande av målningar.
liksom PF-lim, fenollim, kan avge formaldehyd. I tabell i bilaga 4 redovisas vanligt förekommande flyktiga organiska ämnen (VOC) i inneluft. Vi refererar även till Svenska Inneklimatinstitutets handbok H3, Föroreningar och emis-sionsförhållanden i innemiljön, och noterar att ämnesorådet kräver fortsatt skärpt uppmärksamhet. Om fogmassor kan sägas att de har bindemedel som polysulfider, polyuretaner, silikoner och akrylatdispersioner och att de bör undvikas i museimagasin.
Förvaringssystem
När museimagasinet väl är lokaliserat till ett bra hus och rummen bestäm-da, går det att planera förvaringssystemet. Det kan vara hyllställ, skåp, slutna fack, rörliga tätpackningssystem eller speciella, rörliga skärmar för stående eller hängande förvaring av exempelvis konst.
Hyllställ
Fasta hyllställ ska utföras enligt Svensk Standard SS 2241. Standarden gäl-ler hyllställ konstruerade för lagring av föremål som förvaras i kartonger på hyllor, i skåp eller lådor, av löst förvarade föremål på hyllor och av böcker, pärmar, mappar osv. Hyllställ kan vara enkelhyllor placerade längs väggar eller fristående dubbelhyllor placerade parallellt med eller vinkelrätt mot väggarna. Det kan vara slutna hyllställ, alltså hyllställ med heltäckande rygg och heltäckande gavlar eller öppna hyllställ. Hyllsystem kan kombine-ras med tätpackningssystem, men det är bjälklagens hållfasthet som dimen-sionerar. I standarden anges hur skydd för hyllställ ska utformas, exempelvis ska gavlar och stolpar kunna skyddas mot påkörning, entresolplan ska ha skyddsräcken osv. Om hyllstället har tyngre last per hyllplan än 100 kg vid max. 2 m höjd på hyllplanet respektive 200 kg vid 2,5 m höjd på hyllplanet ska hyllstället vara förankrat.
Innan hyllstället tas i bruk ska man kontrollera att monteringen är rätt utförd och det är nyttjarens ansvar att se till. Nyttjaren ska kontrollera stället varje år. Hyllstället ska vara märkt med leverantörens namn, hyll-ställets typbeteckning samt max. last per sektion respektive max. last per hyllplan i kg.
Det finns en svensk tillverkare av hyllsystem som levererar ett system med sex olika hylldjup, från 24 cm upp till 75 cm. Ett museum som utnyttjar detta hyllsystem är Skaraborgs länsmuseum. En annan svensk tillverkare levererar hyllsystem som är anpassade till Europapallen (SS 842007) som har måtten 120×80×14,4 cm. Att standardisera lagringssystemet till Europa-pallen kan ge avsevärda fördelar.
Det är viktigt att beräkna eller uppskatta det utrymme som erfordras fram-för en hylla fram-för att säkerställa hanteringen av lagrade fram-föremål. Den tekniska magasinsinventeringen hade alldeles för många anmärkningar på ”risk för hanteringsskador” i svenska museimagasin. Några nyckeltal i form av erfor-derliga utrymmesmått för olika aktiviteter i ett museimagasin är:
Rummet med inredning 59 Högsta höjd för bekväm insyn i låda 150 cm
Högsta räckhöjd för två händer 175 cm
Högsta räckhöjd för en hand 190 cm
Passagebredd i gång för en person med börda 65 cm
Passagebredd i gång för möte 70 cm
Passagebredd i gång för möte med börda 80 cm Passagebredd i gång för truck 120 cm Passagebredd i gång för två truckar 200 cm
Vändplats för truck 200×200 cm
Europapallen är ett utmärkt underställ för all slags uppställning av musei-föremål, såväl enstaka som packade i lådor, kartonger eller boxar. Pallen styr standarden på alla lyftredskap.
De pallastsystem som svenska tillverkare levererar är anpassade till Europa-pallen. Ett museum som utnyttjat fördelarna med enhetlig lasthantering är Armémuseum. Deras magasin i Stockholms frihamn är baserat på pallast-ning. Men även Folkens museum använde pallastsystem när de flyttade sam-lingarna inför nybyggnationen, se kapitlet Folkens museum Etnografiska.
Eftersom hyllsystem levereras i såväl stål som trä, är det på sin plats att avliva myten om att trähyllor är brandtekniskt svagare än stålhyllor. Avgö-rande för en hyllinrednings brandsäkerhet är under hur lång tid som inred-ningen bibehåller sin bärighet vid hög temperatur (brand). Stål och plåthyll-system förlorar vid stigande temperatur ganska snabbt sin hållfasthet. Efter 5 minuters brand så har sträckgränsen för oskyddat järn sjunkit till hälften,
Ett förvaringssystem som kräver stabilt klimat, tydlig märkning och digitaliserad registrering.
medan trä har kvar 95 % av sin styrka. Efter 10 minuters brand och när temperaturen är uppe i 700ºC så har oskyddat järn förlorat 85 % av sin ursprungliga hållfasthet. Trä har då kvar 80 % av sin hållfasthet! Likväl så rapporterar de stora leverantörerna till magasin och arkiv att stålhyllorna dominerar. Sannolikt har detta med priset att göra och med rädslan för att trä och trälim kan emittera skadliga ämnen. I allmänna museimagasin, med mindre effektiv klimatisering, är hyllställ av trä att föredra. Trä i ett musei-magasin har klimatutjämnande effekt. Trähyllor är mjukare på ytan än stål-hyllor. Skåp och lådor av trä för förvaring kan ge bättre klimatskydd än skåp och lådor av plåt. Plåt är ett neutralt material som inte utsöndrar ämnen. Kom ihåg att barrträ emitterar mindre mängd syror än lövträ. Gran emitterar mindre mängder än furu.
Det går naturligtvis bra att använda helt andra lagringssystem än de som refererats här. Man ”tager vad man haver” och använder det klokt.
Pallställ
Pallställ ska utföras enligt Svensk Standard SS 2240. I standarden anges att den gäller för lagring av lastpallar och löst styckegods m.m. Standarden behandlar enkla pallställ, alltså pallställ bestående av en eller flera i längd-led hopkopplade sektioner, och dubbla pallställ, två i djuplängd-led samman-byggda enkla pallställ. Pallställsgavlar och stolpar ska kunna skyddas mot påkörning, och påkörningsskydden ska vara målade så att de tydligt obser-veras. Standarden rekommenderar att alla stolpar förankras i golv. Pallställ
A
Diagram över brandtider och försvagning av olika material. Efter 5 minuters brand har sträckgränsen för oskyddat järn sjunkit till hälften, medan trä har kvar 95 % av sin styrka. A=sambandet mellan temperatur och tid vid en normal brand, B=handelsjärn, C=aluminiumlegering, D=trä. Källa AITC (Amerikanska Träforsk-ningsinstitutet).
Hållfasthet
%
Rummet med inredning 61 ska kontrolleras av nyttjaren på samma sätt som krävs för hyllställ, och pallställen ska vara märkta på samma sätt som hyllställen.
Mobila hyllställ
Mobila hyllställ eller kompaktsystem faller under de europeiska direktiven.
Om magasinet eller hyllstället är motormanövrerat, gäller det så kallade Maskindirektivet som redovisas av Arbetarskyddsstyrelsen i författnings-samlingen AFS 1994:48. Om hyllstället är handdrivet, gäller AFS 1996:5.
Dessa AFS-dokument redovisar alltså europeiska krav på mobila hyllställ som har upphöjts till svensk lag. Säkerhetsavstånd runt mobila hyllställ åter-finns i SS-EN 349, alltså en svensk standard som är Europaanknuten.
Tätpackning är ofta attraktivt, för man vinner ju mycken förvaringsyta jämfört med öppna hyllor på samma golvyta. Likväl finns det anledning att noga tänka igenom för- och nackdelar med mobila hyllställ. Föremål i ett museimagasin ska ju förvaras under lång tid och utan påverkan utom då de är forskningsobjekt eller utställningsföremål. För att nå ett föremål i ett mo-bilt hyllställ måste oftast nästan alla andra föremål i magasinet flyttas, om inte det föremål som ska fram står i yttersta hyllan. Hela samlingen utsätts
Tydlig och kompakt förvaring på fasta standardhyllor av furu.
för vibrationer och accelerationskrafter när ett enstaka föremål ska åter-finnas. Det lönar sig att inhämta erfarenheter från museer som redan har mobila hyllställ installerade.
Skåp
Skåp för förvaring är ofta bra för att ge samlingarna ett förstärkt skydd.
I kapitlet Folkens museum Etnografiska ges beskrivning av väl fungerande skåp. Villkoret för skåp är att magasinsklimatet är kontrollerat, dvs. att framför allt relativa luftfuktigheten (RF) hålls inom de gränser som vi angi-vit som riktlinjer i denna bok. Skåpen hindrar ju den luftströmning som vi bedömer vara så viktig i ett magasin.
Ett välgjort skåp kan fungera som ett rum i rummet. På 1980-talet under-söktes hur Naturhistoriska riksmuseets dåvarande montrar fungerade som klimatskydd för föremålen. Anledningen var att rumstemperaturen varie-rade kraftigt över dygnet, bl.a. därför att museet inte längre hade några vaktmästare på avdelningarna som manövrerade solskydden (gardiner).
Temperaturvariationer leder till variationer i relativ luftfuktighet (RF) som kan leda till variationer i fuktkvot. Resultatet av undersökningarna visade att temperaturen inne i montrarna varierade mindre än i rummen, och att RF i montrarna endast varierade med en fjärdedel av variationen i rummen. En välbyggd monter dämpar tydligen klimatsvängningar. Skåp är som montrar, rum i rummet.