De textilier som finns i våra museer var ämnade att brukas under lång tid och blev mer eller mindre utsatta för väder och vind, vilket medförde slitage och åldrande. Allt efter modets växlingar sydde man om sina modeller, spe-ciellt kläder och föremål av dyrbara tyger. Minsta lilla bit togs om hand, även om den suttit i en fåll eller linning. Tack vare detta blev föremålen väl omhändertagna och vårdade, de tvättades, lappades och lagades. Dessa gamla textilföremål är slitna, sköra och tål inte längre den robusta ”vård”
de tidigare varit utsatta för.
Hantering och förvaring
Textilföremål är ofta stora och utrymmeskrävande, vilket inbjuder till att vika och packa dem på ett för materialet skadligt sätt. Kläder som hänger fel, så att veck bildas, får på sikt bristningar. Om man har för avsikt att bevara dem för framtiden, bör de helst förvaras liggande med minimal han-tering i en god miljö. Tyvärr är detta inte alltid en realistisk tanke. Därför får man söka efter godtagbara alternativa lösningar som innebär både lig-gande och hänlig-gande förvaring. Några föremål kanske måste vikas eller rul-las. Stora föremål, gobelänger, täcken m.m. bör läggas med rätsidan neråt och vikas mjukt över tygklädda (tubgas) papprullar. Flaggor får ej rullas runt sin egen stång utan bör vikas mjukt i två eller tre delar med papprullar
Textila material 137 i vikningen. Stora ofodrade föremål bör rullas med rätsidan ut runt en tyg-klädd papprulle med märklappen sist.
Fodrade föremål får hårda veck som förorsakar bristningar i tyget om de rullas. De bör om möjligt förvaras plant. Föremål med fransar (dukar, scha-lar) placeras mellan silkepapper och rullas sedan med rätsidan utåt och märk-lappen sist. Rullen bör skyddas med ett lager silkepapper eller urtvättat tyg.
Knyt, men ej för hårt, ett par band om rullen. Märk paketet utanpå, så att det inte behöver öppnas, när man letar efter ett föremål. Observera! – an-vänd inte gummisnoddar, tejp eller gem som kan orsaka fläckar. Ett stycke tubgas med rätt diameter kan vara en bra ersättning för en gummisnodd.
Tejpens största nackdel är att den gulnar, torkar eller klibbar. Gem rostar.
Kläder bör förvaras liggande, utbredda med så få veck som möjligt. Pla-cera silkepapper i de veck som bildas. Tunna, tungt broderade plagg bör liksom stickade plagg och trikåföremål också förvaras liggande. På grund av platsbrist brukar man i de flesta museer välja att hänga sin klädsamling.
Plaggen bör i sådana fall hängas glest och luftigt, helst i skåp. För att minska risken med hängskador något kan man använda s.k. pälsgalgar av furu.
Att stapla hattar och mössor i varandra är ingen bra lösning. De bör placeras separat med pappersfyllning inuti. Servetter och mindre dukar kan läggas ovanpå varandra med ett silkepapper mellan varje föremål. Det är lätt att föremålen ”kommer bort” bland för många pappersark. Varning – om olikfärgade eller broderade förmål läggs på varandra, kan det eventuellt bli färgfällning vid för hög luftfuktighet. Mindre föremål bör placeras i en egen låda eller back. Märkning av textilföremål kan göras med permanent
Sammetsföremålet ligger plant mellan skynken av urtvättat bomullstyg, vilka tjänar dels som buffert vid pendlande klimat, dels som dammskydd. Hanteringen av föremålet underlättas genom att det kan lyftas i skynket.
bläck på ett stycke urtvättat och krympt bomullsband, vilket sys fast med några få lösa stygn. Placera märkbandet vid en fåll, söm eller i ett foder där det är lätt att hitta. Varje föremål ska ha tydlig märkning med samma place-ring för likartade föremål. Märkning med bläck får ej ske direkt på målen. För att undvika onödigt letande bland och onödig hantering av före-målen bör man ha en föremålskatalog i magasinet. En sådan förutsätter att föremål, hyllor, skåp och lådor är tydligt märkta.
Skåp och lådor bör ha god luftcirkulation och dimensioneras efter föremålen. Tyget på skåpets insida skyddar föremålen mot eventuellt trädamm.
Textila material 139 Förvaringsmöbler där textilier ska förvaras bör ha goda möjligheter till luftcirkulation. De ska vara lätta att hålla rena och bör inte placeras tätt mot ytterväggar på grund av risk för kondens. Spånskivor, plywood och lamell-trä innehåller formalinbaserat lim som alstrar myrsyra. Ek innehåller mycket garvsyra och björk mycket ättiksyra. Masonit kan, beroende på tillverk-ningsmetod, innehålla mindre mängder lim. Plast är nästan alltid olämpligt som emballage, eftersom fukt kan inneslutas, vilket kan ge bra grogrund för uppkomst av mögel. Förvaringsmöbler av plåt är lättast att hålla rena men är ur klimat- och brandsynpunkt mindre bra. Därför bör man om möjligt undvika dessa material, när det gäller förvaring av textilföremål. Nordiskt lövträ t.ex. alm och furu av hög kvalitet som inte utsöndrar kåda kan där-emot rekommenderas.
Oron över förvaringsmaterialens nedbrytande effekt på föremålens mate-rial kan ibland verka något överdriven. Det räcker knappast att man använt rekommenderade material till hyllor, skåp och lådor om de inte är dimen-sionerade för föremålen man har för avsikt att förvara där. En gobeläng som knycklats ner i en för liten låda av rekommenderat träslag kommer i första hand att skadas av nötning, vikveck och hantering, inte av eventuellt ned-brytande ämnen från lådans material. Om man inte, inom rimlig tid, anser sig ha tillräckligt god ekonomi för att skaffa förvaringssystem av rekom-menderade material, är det ändå värdefullt att ordna upp sin samling med de möjligheter som står till buds.
Klimat
Textil är ett levande och hygroskopiskt material som har stor förmåga att dels ta upp fukt från luften, dels avge åtskilliga procent av sin egen fukt, olika för olika fiberslag. Stabila fukt- och temperaturförhållanden spelar en stor roll för textilmaterialets bevarande. Pendlande klimat förorsakar meka-niska skador på textilfibrerna, speciellt om textilen innehåller vassa smuts-partiklar. Alla organiska föreningar sönderdelas i större eller mindre grad vid uppvärmning (termisk nedbrytning). Sönderdelningen yttrar sig bland annat som missfärgning och minskning av hållfastheten i materialet. När textilfibrer adsorberar (vidhäftning på ytan) fukt, utvecklas värme.
Värmeisoleringsförmågan hos ett tyg beror huvudsakligen på luften som finns i tyget. Mängden luft som kan förekomma i ett tyg bestäms i första hand av tygets tjocklek och porositet. Ju tjockare tyg desto tjockare luftskikt och därmed bättre värmeisoleringsförmåga. Om man t.ex. går från ett rum med en temperaturen 18ºC och RF 45 % till ett utomhusklimat där tempera-turen är 5ºC och RF 95 %, utvecklar en yllekavaj på 1 kg en värmemängd av 30 kcal eller lika mycket som vår kropp normalt producerar på 3 timmar.
Den utvecklade adsorptionsvärmen är direkt proportionell mot den fukt fi-bern tar upp. Värmeregleringseffekten är olika hos olika fibrer, och den blir större, ju mer fukt fibern kan binda. Vid 65 % RF har ull en egen fuktkvot på 14,3 % av sin egen vikt, viskosrayon 12,2 %, silke 9,9 %, bomull 6,5 % och nylon endast 4,3 %. Fiberns fukthalt stiger och faller med den omgivande
luftens relativa luftfuktighet. Det kan ta flera veckor innan jämvikt inställer sig i hårt packade textilier. Hos textilier som är löst utbredda eller hänger fritt kan jämvikt inträda efter några timmar, om luftväxlingen är livlig.
Föremål som förvaras på öppna hyllor bör på grund av dammrisken täckas med ett stycke urtvättat bomullstyg, vilket också kan fungera som buffert för ytskiktet i föremålet vid hastigt varierande klimat, se figuren på sidan 137.
Idealiska förhållanden för förvaring av textilföremål är lokaler där den relativa fuktigheten kan hållas mellan 40 % (ej under) och 60 % (ej över) och temperaturen lägst 9ºC och högst 18ºC. I värme över 25ºC utvecklas skadeinsekter bäst, och relativ luftfuktighet över 68 % gynnar uppkomst av mögel. RF under 45 % orsakar uttorkning av materialet.
Ljus
UV-strålning är skadlig för textilfibrer av alla slag. Ljus i kombination med förhöjd temperatur och ökad luftfuktighet påskyndar åldrandeprocessen. Det är inte bara själva textilfibrerna som skadas av ljuset utan även behandling-arna som textilierna genomgått, främst färgningen. Alla naturliga färgäm-nen är känsliga för ljus. En färgsubstans (t.ex. järnsalt i mörka färgnyanser) kan absorbera värme- och ljusenergi och därigenom påbörja och sedan på-skynda en oxidation. Magasin och permanenta utställningar bör ordnas i lokaler som kan mörkläggas vid behov. Allmänbelysningen i magasinen ska kunna tändas sektionsvis, och det är viktigt att arbetsbelysningen i ma-gasinen är effektiv och tänd endast under själva arbetet. Vid exponering av textilföremål i museer rekommenderas ljusvärdet 50 lux.
Biologisk inverkan
Smuts är den största källan och tillhållet för mikroorganismer. Alla arter av mikroorganismer är direkt eller potentiellt närvarande i vilken smutspartikel som helst. Smutsiga textilier angrips ofta av mögel. Många arter är allergi-framkallande eller cancerogena. Om mögelangrepp uppstått, ta ut föremålet, borsta bort möglet, dammsug om det behövs. Dammsugaren bör ha mikro-filter så att sporerna inte sprider sig i rummet. Bränn dammsugarpåsen efter avslutat arbete. Tvätta borsten noga. Använd skyddskläder och godkänt and-ningsskydd vid arbete med mögelsanering. Det är viktigt att man går igenom samlingarna regelbundet för att så tidigt som möjligt upptäcka skadedjurs-angrepp. Rena fibrer har inte tillräckligt med näring för att föda skadeinsek-ter genom en fullständig livscykel. Djuren trivs bra på ställen, där de får vara ostörda. Dammsug i skrymslen. Bränn påsarna om det finns misstankar om ohyra.
Biocider (bekämpningsmedel) kan orsaka färgförändringar av organiska färgämnen (nedbrytande effekt). Insektsmedel får därför inte sprutas direkt på föremålen. Oftast behövs emellertid effektivare åtgärder, t.ex. gasning eller frysning. Arsenik som har varit en vanlig biocid i museer används inte längre som bekämpningsmedel, eftersom det är skadligt både för människor
Textila material 141 och textilier. Tänk på att det fortfarande kan finnas kvar i föremålen.
Insektsbekämpning ska ske av specialister som känner till riskerna och vet vad som ska göras vid skadedjursangrepp. Att enbart avliva skadedjuren är bara en punktinsats. Om förvaringen är bra, textilierna rena och klimatet under kontroll, ska det inte behöva bli några angrepp eller skador.