Öst-väst miljösamarbete inkl ECE

Under denna rubrik ryms ett stort antal olika samarbetsformer. Inom den s.k. Envi- ronment for Europe processen inom ECE äger ca vart femte år miljöministermöten rum. Det senaste ägde rum i Kiev i maj 2003. Syftet med arbetet är främst att söka få länderna öster om kandidatländerna till EU att samarbeta i europeiska miljöfrå- gor. Exempel på detta är att vid Kievmötet skrevs det protokoll under om strategis- ka miljökonsekvensbedömningar (till stora delar liknande direktivet strategiska konsekvensbedömningar i EU). Ett annat exempel är protokollet om miljöansvar, även det liknande motsvarande nyligen antagna EU- direktiv.

Mellan miljöministermötena sker överläggningarna i ECE:s miljökommitté och i en speciell arbetsgrupp (EAP Task Force) i OECD.

Verket gjorde insatser i samband med Kievkonferensen. De kommande åren förväntas inte medföra någon ökad efterfrågan på verkets insatser även om verket kan komma att få vissa specialuppdrag från Miljödepartementet. Däremot medver-

kar verket i många möten inom ramen för antagna konventioner och protokoll. På dessa engagemang lägger verket ned ca 230 personveckor per år16.

Konventionsarbetet i ECE är högprioriterat för verket. Konventionen om lång- väga gränsöverskridande luftföroreningar, LRTAP behandlas i kapitel 4.6.

Konventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor (Århuskon- ventionen) undertecknades under miljöministermötet i Århus 1998. Den trädde i kraft 2001. Sverige har ännu inte ratificerat konventionen.

Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter med utgångspunkt att myndigheterna har en skyldighet att informera och ge allmänheten rätt till deltagande i miljöbeslut och till rättslig prövning. Någon motsvarande kon- vention finns inte på något annat politikområde. I grunden handlar konventionen om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar.

Hittills har två partsmöten hållits. De har främst uppehållit sig vid procedurfrå- gor och ikraftträdandet. Arbetsgrupper har tillsatts, bl.a. om procedurfrågor och GMO, genmodifierade organismer. Ett extraordinärt partsmöte hölls i samband med öst-väst miljöministermötet i Kiev i maj 2003, där ett protokoll till konventio- nen antogs, det s.k. PRTR protokollet (Protocol on Pollutant Release and Transfer Registers). Det har ännu inte trätt i kraft.

EU har skrivit på som part till konventionen och två EG-direktiv har tagits fram för att genomföra Århuskonventionen på gemenskapsnivå. Det gäller direktiv 2003/4/EG om tillgång till miljöinformation och 2003/35/EG om åtgärder för all- mänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön. Ett tredje direktiv är under utarbetande och gäller allmänhetens tillgång till rättslig provning av miljöfrågor. EU- kommissionen ska även ta fram ett internt beslut om hur man avser tillämpa konventionen på EU-institutionerna. De två direktiv som fattats beslut om har varit mycket svåra att förhandla fram i EU.

Östersjösamarbetet är mycket viktigt för svensk del. Den främsta organisatio- nen för miljöfrågor är HELCOM (se kapitel 3.7). Samarbetet i Baltic 21 har gene- rerat många intressanta projekt med framförallt Ryssland och de baltiska länderna men har ytterst små sekretariatsresurser och förväntas inte öka sin verksamhet under kommande år.

Samarbetet i Barentsområdet syftar till att samarbete kring de mycket stora mil- jöproblem som finns i området. Ett viktigt argument är också att söka engagera EU mer i samarbetet i denna del av Europa. Vid miljöministermöten i Luleå i augusti 2003 beslöts fattades beslut om kommande års arbete inom Barents- resp. Östersjö- samarbetet. En stor del av samarbetet i Barentsregionen syftar till att engagera de lokala och regionala myndigheterna i samarbetet. Det nordiska miljöfinansierings- organet NEFCO har numera stora engagemang i området.

I Arktiska rådet deltar verket i expertgrupperna PAME och CAFF bl.a.. I Ant- arktis samarbetet kommer Sverige att vara ordförandeland 2005. Det kan komma att medföra vissa extra resursinsatser. Det är dock Polarinstitutet som är operativ myndighet. Verkets insatser bör främst koncentreras till vissa forskningsinriktade

16

Denna tidsuppskattning är summan av den tid som medarbetare på verket har rapporterat läggs ned i Århuskonventionen, Espoo, LRTAP, samt gränsöverskridande vatten.

insatser, t.ex. MAB (Man and the biospere), klimat och turismfrågor. Verket bör även fortsättningsvis granska miljökonsekvensbedömningar inför Antarktisexpedi- tioner.

Bedömning och förslag

Östvästsamarbetet fyller en viktig funktion. Det övergripande ansvaret har främst Miljödepartementet. Konventionsarbetet inom ECE är däremot enligt vår bedöm- ning en viktig fråga för verket. Vidare kan verket spela en roll i några sakfrågor som hållbara konsumtions - och produktionsmönster och i det närbesläktade arbetet med renare teknik i Barentsområdet. I avsnittet om hållbar utveckling (kap 4) re- kommenderar vi att Naturvårdsverket ska engagera sig i visst utredande arbete. Det kan bli relevant även för öst-västsamarbetet.

Eftersom det råder oklarhet om det svenska engagemanget efter Kiev och Lu- leå-mötena föreslår vi att överläggningar äger rum mellan Miljödepartementets internationella enhet och U på verket om att klargöra vilka arbetsuppgifter som kan bli aktuella för de närmaste åren inom bl.a. Barentsrådet, Baltic 21 och Arktissam- arbetet. Enligt vår bedömning kommer dock verket inte beröras i särskilt hög grad av detta arbete.

Miljödepartementet har huvudansvar för förhandlingarna i Århuskonventionen. Verkets ansvar gäller främst det nationella genomförandet. Med den erfarenhet verket har blir verkets insatser dock efterfrågade också i annat arbete, bl.a. i inter- nationella förhandlingar och EU-frågor. Av Århuskonventionens tre ben så arbetar verket för närvarande främst med frågor rörande miljöinformation och hur Sverige idag lever upp till konventionens och direktivets krav på tillgång till och spridning av miljöinformation. Verket roll är främst att bistå Miljödepartementet i det natio- nella genomförandet och att ge underlag till arbetsgruppsmöten och förhandlingar. Någon förändring av ambitionsnivå för verkets del förutses inte de närmaste åren.

I Antarktis samarbetet ingår miljöfrågor som är viktiga för Sverige, men ver- kets roll bör vara att bistå Miljödepartementet med underlag kring särskilda miljö- frågor inom verkets kompetensområde.