Processer för hållbar utveckling

Slutsatser och förslag

· Verket bör lägga kraft på EU-arbetet med hållbar utveckling.

· Verket bör koncentrera sig på ett par frågor och där bidra med underlag till Regeringskansliet, t ex när det gäller analys av den årliga miljötill- ståndsrapporten, hållbar konsumtion och produktion och IPP.

· Verket bör delta i granskningen av de hållbarhetsbedömningar som kom- missionen kommer att göra på ett antal viktiga policydokument.

· Hållbarhetsarbetet i Norden och i Östersjöområdet förväntas inte kräva ytterligare resurser.

· Verket kan i utvalda sakfrågor komma att engageras i CSD- och UNEP- arbetet gällande hållbar utveckling.

· Verket bör ha kunskap om andra länders arbete med nationella hållbar- hetsstrategier.

Hållbar utvecklings plats i det internationella miljösamarbetet

Frågan om hållbar utveckling har fått ökad uppmärksamhet under senare år. Be- greppet lanserades ursprungligen av Gro Harlem Brundtland i slutet av 1980-talet och frågan fick sin första starka förankring i det internationella samarbetet i och med Riokonferensen. Länge har frågan av många betraktats som en ren miljöfråga men under senare år har principen om de tre dimensionerna av hållbar utveckling, den ekonomiska, sociala och den miljömässiga slagit rot. Många internationella institutioner har idag utvecklat mer eller mindre långtgående hållbarhetsstrategier. De för Sverige viktigaste fora är uppföljningen av Johannesburg i CSD och UNEP, OECD, EU, Baltic 21 samt Norden.

Vad gäller det globala hållbarhetsarbetet kommer det att domineras av uppfölj- ningen från Johannesburg, där man antog dels en kortfattad politisk deklaration, dels en genomförandeplan som anger rekommendationer för det framtida arbetet för att genomföra Agenda 21 och andra åtaganden.

I genomförandeplanen är de frågor som är av störst relevans för miljösidan åta- ganden att utarbeta vattenhushållningsplaner senast år 2005, avsevärt minska för- lusten av biologisk mångfald till 2010, återuppbygga och återställa fiskebestånden år 2015 om så är möjligt samt mål för att öka andelen förnybara energikällor. Även frågan om produktions- och konsumtionsmönster diskuterades och ett tioårigt ram- verk för olika åtgärder antogs. Vid ett efterföljande möte med CSD, FN:s kommis-

sion för hållbar utveckling under ECOSOC, enades man om ett tolvårigt arbets- program. CSD ska under tvåårscykler arbeta sig igenom de viktigaste besluten från Johannesburg. UNEP kommer att till stor del att svara för miljödelen av CSD:s arbete med hållbar utveckling.

I OECD antogs en hållbarhetsstrategi 2001. Arbetet med uppföljningen av stra- tegin pågår och avsikten är att slutföra arbetet under 2003. Med tanke på de stora åsiktsskillnaderna mellan OECD länderna i denna typ av frågor blir arbetet mycket allmänt upplagt och med stor fokus på de ekonomisk-politiska frågorna. Vid nästa miljöministermöte våren 2004 kommer man att göra en översyn av strategin. I EU har hållbarhetsfrågorna fått en framträdande plats. Genom besluten vid topp- mötet i Göteborg enades man om en EU- strategi och vid efterföljande toppmötet har man fattat ytterligare beslut om hur processen ska gå vidare. På miljösidan kommer EU-kommissionen tillsammans med EEA att till varje höst publicera en miljöårsbok och däri indikera vilka frågor man anser ska föras upp vid kommande vårtoppmöte inom den så kallade Lissabonprocessen. Miljöministrarna kommer sannolikt att anta rådsslutsatser på basis av denna rapport vid ett av sina höstmöten, som ger politiska signaler till kommissionen i arbetet med att utarbeta vårrapporten (tidigare syntesrapporten) till mars månads toppmöte. Genom senare års beslut har detta medfört att miljöfrågorna fått en mer central plats i Lissabon än tidigare. Men ännu är man långt ifrån målet att betrakta de tre politikområden som helt likställda i Lissabonprocessen. Fortfarande präglas hållbarhetsarbetet i EU av att man arbetar med tre parallella dimensioner, inte en helhet. Framtagande av strukturindikatorer är dock ett steg mot en ökad integrering.

I det nordiska arbetet har likaså en tioårig strategi för hållbar utveckling anta- gits (2001-11). Denna, liksom den nordiska miljöstrategin, ska omförhandlas och en ny strategi ska vara på plats till den 1 januari 2005. Arbetet med den nordiska hållbarhetsstrategin leds för närvarande av Sverige. Även inom Östersjösamarbetet, Baltic 21, har en hållbarhetsstrategi antagits.

Sveriges inriktning i det internationella hållbarhetsarbetet

Sverige har varit en av de starkaste tillskyndarna av arbetet med hållbar utveckling. Sverige spelade en central roll inför och under Riotoppmötet. Inför det svenska ordförandeskapet i EU våren 2001 togs miljöfrågorna och i synnerhet frågan om hållbar utveckling upp som en av de tre övergripande svenska målsättningarna. Sverige har fått uppskattning för att ha drivit på EU på detta sätt. Sverige har också varit aktivt vid de efterföljande toppmötena med att söka fastställa hur hållbarhets- arbetet ska drivas inom EU.

På motsvarande sätt har Sverige varit pådrivande i andra internationella organi- sationer. Det gäller i synnerhet sådana organisationer som Baltic 21 och Norden.

Statsrådsberedningen (SB) har markerat sitt intresse för frågan genom att fatta beslut om att upprätta en samrådsgrupp i hållbarhetsfrågor. SB:s intresse för frågan understryks också av det faktum att statsministern skrivit flera artiklar i frågan i internationell press.

På Miljödepartementet har under det senaste året upprättats en speciell enhet för hållbar utveckling. Avsikten är att på ett bättre sätt än tidigare hålla samman håll- barhetsarbetet på nationell, EU och internationell nivå.

Det finns vissa frågor som Sverige i det internationella arbetet speciellt betonat. Det är på det globala området hållbara produktions- och konsumtionsmönster samt miljöövervakning i synnerhet. Andra frågor som Sverige lyft fram är frågor om främjande av miljövänlig teknik och en högre andel av förnyelsebar energi i ener- gibalanserna samt miljö-hälsa. Sektorintegreringens vikt har också varit en svensk profilfråga under flera år. Sammanfattningsvis kan därför sägas att Sverige är ett av de länder som hårdast drivit frågan om hållbar utveckling regionalt och globalt.

Naturvårdsverkets arbete

Naturvårdsverkets avdelning för hållbar samhällsutveckling ska ses som ett tidigt försök att skapa en organisation för att möte ökande kraven på detta område. Ver- kets arbete är särskilt vara inriktat på den ekologiska dimensionen av hållbar ut- veckling.

Verket har i regleringsbrev fått i uppdrag att svara för återrapportering av Car- diff arbetet. Verket arbetar i nära samråd med Miljödepartementet i frågor som indikatorer, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt IPP. Verket har också varit ordförande i OECD:s grupp för hållbar utveckling och i det nordiska arbetet bistår nu verket Miljödepartementet att revidera den nordiska hållbarhets- strategin.

Dagordningen för de kommande 3-5 åren

Frågan om hållbar utveckling finns tydligt på den internationella dagordningen för de kommande åren. I det globala arbetet kommer uppföljningsarbetet i CSD med hjälp av UNEP vara centralt. Arbetet är så strukturerat att man i tvåårsperioder ska behandla ett antal sakfrågor. Tidtabellen är:

2004-5: vatten, sanitet och bosättningsfrågor

2006-7 energi, industriell utveckling luft och klimatfrågor

2008-9 jordbruk, landskapsutveckling och mark inklusive ökenspridning 2010-11 transport, kemikalier, avfallshantering, gruvdrift samt hållbara pro-

duktions- och konsumtionsmönster 2012-13 skog och biologisk mångfald

I EU kommer den ovan beskrivna arbetet inom Lissabonprocessen att vara tongi- vande. Det är sannolikt att miljörådets förberedelsearbete kommer att behöva bli mer omfattande än tidigare för att säkerställa att miljöfrågorna får sin rättmätiga uppmärksamhet vid vårtoppmötena.

I det nordiska arbetet tas hållbar utveckling upp regelbundet. En reviderad stra- tegi ska antas senast under 2004.

I Baltic 21 ska en översyn göras. Detsamma gäller OECD, där ministermötet våren 2004 blir avgörande.

Analys och förslag

Vi anser att frågan om hållbar utveckling blir en central fråga för Sverige att driva i flera fora. Miljödelen av hållbar utveckling kommer sannolikt vara den drivande delen av hållbar utveckling även under kommande år. Vi anser att Naturvårdsver- ket med den kompetens verket har goda förutsättningar att bidra med utredningar och underlag till kommande förhandlingar. Verket bör också delta mer aktivt i kommande förhandlingar.

Frågan om hållbar utveckling är en mycket politiknära fråga och det är naturligt att det är Regeringskansliet som har det övergripande policyansvaret. Med tanke på de nära interdepartementala samråd är det svårigheter för verket att löpande delta i alla frågor som förhandlas på det internationella fältet. Vi anser att verket bör kon- centrera sig på ett par frågor och där bidra med underlag till Regeringskansliet.

I slutsatserna från toppmötet i Göteborg sägs uttryckligen att EU:s sjätte miljö- program skall utgöra basen för miljöaspekterna av hållbar utveckling. Det innebär att den traditionella miljöpolitiken i EU med dess stora tonvikt vid lagstiftning och lagtillämpning är en viktig delkomponent i hållbar utveckling.

Flera länder, framförallt inom EU har utarbetat ambitiösa nationella handlings- planer för hållbar utveckling. Verket bör enligt vår mening ha överblick över dessa planer för att kunna utnyttja dem i Sveriges nationella arbete.

Vi föreslår att nya överläggningar sker med Miljödepartementet snarast möjligt efter det att rollfördelningen mellan SB och departementen blir klarlagt för att komma överens om vilken roll verket bör ha i det internationella hållbarhetsarbetet. Vi anser att verket har goda förutsättningar att särskilt koncentrera sig på följande områden:

· Lissabonprocessen Vi anser att miljösidan i allmänhet och Sverige i synnerhet bör fästa stor vikt vid Lissabonprocessen. Miljösidan har fått en ny spelplan genom detta och det måste enligt vår mening utnyttjas. Huvudansvaret för detta ligger på Regeringskansliet men verket bör ha en stödjande roll. Vi anser att verket har förutsättningar att bidra med analys av den årliga miljörapporten. Andra områden är hållbarhetsindika- torer, där verket redan har engagerat sig. Verket bör i samarbete med NUTEK arbeta med frågor som kommer att tas upp i den aktionsplan för miljöteknik som EU-kommissionen nu lägger sista handen vid. Verket bör också ha en roll att spela när det gäller att ta fram underlag för de frågor som kommer att tas upp i Lissabonprocessen bl.a. med utgångs- punkt i de årliga rapporterna inför vårtoppmötet.

· Hållbarhetsbedömningar i EU. Metoder för hållbarhetsbedömningar har tagits fram av kommissionen. Vi anser att verket bör ha goda förut- sättningar att granska och kommentera de hållbarhetsbedömningar som EU-kommissionen ska göra för ett antal viktigare policyförslag varje år. H-avdelningen har uttryckt ett preliminärt intresse för att ta sig an denna uppgift. Arbetet är svårplanerbart eftersom osäkerhet i allmänhet råder om när EU- förslagen presenteras och när rådsbehandlingen börjar. U- sekretariatet bör ges i uppgift att löpande hålla sig och verket informerat

om när de förslag (direktiv, förordningar eller program) förväntas som kommer att vara bedömda från hållbarhetssynpunkt.

· Sektorintegration. Frågan har stått på den internationella dagordningen alltsedan Rio-konferensen, globalt såväl som regionalt. Inom EU har frå- gan fått ökad uppmärksamhet på basis av den överenskommelse som nåddes vid det informella miljöministermötet i Cardiff 1998. Frågan har fått ökad aktualitet under det senaste året genom uttalanden vid vårtopp- mötet i EU. Verket har redan uppdrag att svara för arbete med sektorin- tegration nationellt och det vore naturligt enligt vår mening att även bistå Regeringskansliet i EU-arbetet samt i UNEP/CSD. För att verket ska kunna spela en katalytisk och samordnande roll fordras att tydliga riktlin- jer utgår från Regeringskansliet i förslagsvis regleringsbrevet.

· Hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Sverige har varit dri- vande i frågan inför Johannesburg. Det råder dock fortfarande osäkerhet om begreppets närmare innebörd, i synnerhet hur man ska se på detta be- grepp i förhållande till det övergripande hållbarhetsarbetet. I EU-arbetet diskutera man också kopplingen mellan arbetet med hållbara konsum- tions- och produktionsmönster och IPP (integrerad produktpolitik). Sve- rige bör driva denna fråga i nära samordning med EU. Verket bör kunna bidra med frågor som begreppets förhållande till det övergripande håll- barhetsarbetet och söka konkretisera begreppet ytterligare. Frågor som borde analyseras är vilka delfrågor ryms under begreppet, vilka av dessa är redan föremål för internationella förhandlingar och var finns luckorna i dagens samarbete m.m.