Överväganden och förslag

I regeringens proposition 2002/03:122 Sveriges politik för global utveckling före- slås att Sverige ska få en sammanhängande politik för global utveckling. Det fram- hålls att hela samhället ska engageras och att alla departement i regeringskansliet ska engageras. I kapitel 4 i propositionen lyfts åtgärder som föreslås är bl.a. stöd till genomförande av åtaganden i internationella miljökonventioner fram.

Vi anser att verket ska välkomna att miljökonventionerna uppmärksammas i det svenska utvecklingssamarbetet. Detta är ett gott exempel på sektorsintegration. En avgörande svårighet i miljökonventionsarbetet har just varit brist på uppföljning och genomförande i de avtalsslutande staterna, inte minst i u-länder (inklusive flertalet östländer). Ländernas svårigheter att klara sina internationella åtaganden beror på svaga och/eller otydliga institutionella strukturer. En förstärkning av dessa strukturer är en förutsättning för att enskilda konventioners åtaganden kan klaras. Av det skälet bör även integrerade insatser övervägas i de för alla konventioner

centrala områden som tillräcklig administrativ kapacitet, tydlig ansvarsfördelning, integrerade insatser etc.

Av de åtta globala konventioner som Sida har valt ut på miljöområdet är det fyra som Naturvårdsverket har god kompetens inom. Dessa är konventionen om biologisk mångfald, klimatkonventionen, Baselkonventionen samt Montrealproto- kollet inom Wienkonventioner om ozonnedbrytande ämnen. Montrealprotokollet och Baselkonventionen är konventioner av mer teknisk karaktär och projekt för Naturvårdsverket del borde kunna rymmas inom ramen för ett utvidgat miljösam- arbete med u-länder. (se vidare kap 4)

Åtgärder inom områdena klimat och biologisk mångfald är däremot frågor som på ett grundläggande sätt kommer in i mottagarländernas allmänna utveckling. Här fordras att de insatser som verket ev. kan göra inlemmas i det övergripande utveck- lingssamarbetet med landet ifråga. Bägge dessa områden är också centrala områden i EU:s biståndsinsatser (ett speciellt klimatprogram om EU- stöd till u-länderna tas nu fram inom EU t.ex.).

Många av de internationella konventionssekretariaten har rådgivning till sina medlemsländer i främst u-landsvärlden och ett svenskt stöd till konventionssekreta- riaten, t.ex. genom sekondering, bör i vissa fall övervägas.

Om insatser av Naturvårdsverkets personal ska övervägas inom områdena kli- mat och biologisk mångfald fordras nära samarbete mellan Naturvårdsverket och Sida i samverkan med Energimyndigheten och andra myndigheter. Ett gemensamt ägarskap i projekten bör vara en förutsättning för u-landsprojekt på detta område. Det är kanske t o m mest naturligt att man betraktar projekt inom klimatområdet som projekt där Sida har huvudansvar och där Naturvårdsverket har rollen som teknisk rådgivare i specifika frågor som hänger samman med det internationella klimatsamarbetet. Sveriges erfarenheter av det nationella klimatarbetet kan också vara intressant erfarenhet för många öst- och u-länder. Sida självt har omfattande erfarenhet att arbeta på energiområdet med Sveriges samarbetsländer och klimat- frågorna är så nära knutet till ländernas allmänna energipolitik.

Ett annat samarbetsområde mellan Sida och Naturvårdsverket kan vara att ver- ket regelbundet informerar Sida om utvecklingen på områdena klimat och biolo- gisk mångfald. Detta skulle kunna ske genom möten, skriftligt underlagsmaterial, besök i vissa programländer etc.

Naturvårdsverket och Sida diskuterar f.n. möjligheterna för ett ökat engage- mang i framförallt Balkan och vissa u-länder. Överenskommelser mellan myndig- heterna blir färdiga under år 2004. Vi anser att insatser att stödja genomförandet av åtaganden i miljökonventioner ska rymmas inom ramarna för ett sådant utvidgat samarbete. Vi anser att samarbetet ska byggas upp successivt och föreslår att två områden väljs ut som försöksområden. Vi föreslår att Sida och Naturvårdsverket inleder överläggningar om vilka områden som ska bli aktuella.

Då det gäller konkreta insatser i enskilda u-länder föreslår vi att de sker i de länder med vilka Sverige redan har ett bilateralt miljösamarbete. För Vietnam där det redan finns planerade insatser på miljö- och kemikalielagstiftningsområdet skulle t ex samarbete på POPs- området kunna vara aktuellt. Det skulle i så fall bli ett projekt där såväl KemI som verket skulle delta i. Med fördel kan flera konven-

tioner tillsammans utgöra grunden för samarbete kring institutionella frågor i en- skilda länder. Det är av vikt att undvika en fragmentisering av stödet till länder genom att se till enbart enskilda konventioner.

I samarbetet med EECCA-länderna utgör de regionala konventionerna en vik- tig grund. Den miljöstrategi som antogs i Kiev i maj 2003 kan också förväntas ge viss vägledning.

I detta sammanhang kan också nämnas samarbetet mellan Östersjöländerna och Victoriasjön, där Sverige har utlovat ett stöd på 1,5 miljarder kr under en tioårspe- riod. Verkets erfarenheter från Östersjösamarbetet kan här vara av värde.

Samarbete av denna typ fordrar långsiktighet. Vi föreslår att en gemensam samrådsgrupp tillsätta med representanter från Sida och verket för att lämna ett förslag på hur arbets- och ansvarsfördelningen skulle kunna se ut och vilka övriga svenska aktörer som kan bli aktuella att engagera. Verkets insatser bör begränsas till de sakområden där verket har unik kompetens. Där kompetens även finns på annat håll i Sverige bör sådan utnyttjas i största möjliga utsträckning. Samråds- gruppen bör få som särskilt angelägen uppgift instruktionen at kartlägga hur andra biståndsorgan och internationella institutioner arbetar med u-landsstöd inom sina områden.

Med tanke på att frågan berörs i propositionen om global utveckling föreslår vi att Naturvårdsverket ska ställa sig positivt till att engagera sig i denna typ av pro- jekt. Vi anser att villkoren för verkets medverkan i princip ska vara desamma som för annat projektsamarbete inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete i enlighet med kapitel 5.

6 Naturvårdsverkets arbete i