Miljö och handel

Slutsatser och förslag

· Kopplingen mellan miljö och handel har lyfts upp på den internationella agendan. Det bör vara av intresse för Naturvårdsverket att engagera sig ytterligare som en del i arbetet med att föra in miljö i andra politikområ- den.

· Naturvårdsverket håller på att bygga upp en kompetens kring frågan och kommer under kommande år behålla nuvarande resurser. Om Kinasam- arbetet kring WTO och miljö realiseras kommer ett ökat stöd från Sida att behövas.

· De för Naturvårdsverket prioriterade områdena de kommande åren bör vara arbetet med frågor om miljöavtalen (MEA) roll visavi WTO, libera- lisering av handel med miljöprodukter och -tjänster samt miljömärkning. · Naturvårdsverkets uppdrag för 2003 har varit otydligt. En avstämning har

skett med Miljödepartementet om att vi under kommande år bl.a. gör fortsatta analyser av förhållandet MEA-WTO. Uppdrag som ska göras tillsammans med Kommerskollegium bör tydligt ange önskad samarbets- grad.

Frågans plats på den internationella dagordningen samt Naturvårdsverkets nuvarande arbete

Frågan om miljö och handel är stor i internationella sammanhang och den ligger högt på många länders dagordning. I Sverige har fokus legat främst på WTO. OECD bedriver ett arbete i frågan i en speciell arbetsgrupp. EU arbetar också med miljö och handel och det finns även regionala fora som tar upp frågan. För Natur- vårdsverket är det viktigt att man får ett ömsesidigt stödjande mellan liberalisering av handelsregler och en hållbar utveckling och att miljöfrågorna integreras i WTO processen.

I den pågående Doha- rundan i WTO ingår miljöfrågor i form av specifika för- handlingsfrågor och som diskussionsfrågor och dessa behandlas i kommittén för handel och miljö (CTE). Inom ramen för denna har Sverige prioriterat några frågor. Sverige och Naturvårdsverket fokuserar på:

- Miljömärkning. Denna fråga är dock ännu ingen viktig förhand- lingsfråga. Många ser det som ett handelshinder. Det är framförallt EU som driver frågan om miljömärkning vilktet möter kritik från bl.a. u-länder. Frågan är om frivillig miljömärkning över huvud ta- get ska regleras av WTO-regler och vilka konsekvenser detta kan få. Sverige position är ännu inte klarlagd. Naturvårdsverket anser att sådan märkning inte ska regleras av WTO, men att en uppförande- kod kan bli nödvändig för att öka öppenheten och på längre sikt minska eventuella diskriminerande effekter.

- WTO-MEA (multilaterala miljöavtal). Två förhandlingsfrågor kan urskiljas. Den ena rör om MEA ska ha observatörsstatus i WTO:s kommitté för handel och miljö. Den andra frågan handlar om hur MEA:s och WTO kan göras ömsesidigt stödjande och hur eventuella konflikter mellan specifika handelsbestämmelser i olika MEA:s och WTO regelverket ska lösas. Naturvårdsverket har bidragit med ana- lyser inom den senare frågan.

- Liberalisering av handel med miljöprodukter - och tjänster är också en förhandlingsfråga. Fokus för analyser ligger på produkter f.n., ef- tersom liberaliseringen inom tjänstesektorn kommit förhållandevis långt. Sverige och Naturvårdsverket vill gärna inkludera miljöan- passade produkter i begreppet miljövara och vill då även prioritera liberalisering av handel med miljöprodukter med intresse för u- länderna, t.ex ekologiska produkter.

De resurser som finns nu på verket är en heltid på Hu och en deltid på Hn. Naturvårdsverket deltar i OECD:s grupp arbetsgrupp för miljö och handel tillsammans med Miljödepartementet och UD. Miljödepartemen- tet önskar även i fortsättningen att Naturvårdsverket kan bidra med syn- punkter inför dessa möten.

De kommande åren

Naturvårdsverket har de senaste åren ägnat frågan om miljö och handel relativt liten uppmärksamhet. Verkets kompetens inom området har ökat både inom det juridiska och ekonomiska området. Naturvårdsverkets engagemang i frågan förvän- tas öka. Under 2003 har mycket av Naturvårdsverkets arbete inom miljö och han- del gjorts i samarbete med Kommerskollegium som fått konkreta uppdrag inom området av UD. Möjligheten finns att Naturvårdsverket får ytterligare uppdrag. Ministermötet i Cancun blev ett misslyckande och inte heller på miljöområdet gjordes några framsteg. UD ska göra en ny prioritering av svenska insatser inför fortsättningen av rundan. Miljöavtalens relation till WTO kommer dock att stå på agendan även fortsättningsvis och likaså liberalisering av handel med miljövänliga produkter och -tjänster och även miljömärkning.

Verket bör under det kommande året satsa på att göra analyser framförallt inom OECD samt stödja Miljödepartementet i pågående WTO förhandlingar. Det är också viktigt att i arbetet med WTO processen försöka lära av arbetet i andra pro- cesser som t ex klimatarbetet under Kyotoprotokollet. Nästa ministermöte är i ja- nuari 2005 som är tänkt att avsluta Doharundan. Det är dock sannolikt att detta avslut förskjuts. Med inriktning på att förhandlingarna ska avslutas i januari 2005 betyder det att november och december 2004 kommer att bli viktiga. Verkets ambi- tion bör dock vara att ha en kontinuerlig roll.

Utöver detta arbete har Naturvårdsverket, Miljödepartementet och Sida under 2003 diskuterat ett projekt tillsammans med den kinesiska motsvarigheten till Sve- riges Naturvårdsverk som går ut på att utveckla Kinas kapacitet och kunskap inom området WTO och miljö. Detta är ett projekt som skulle kunna leda till stor miljö- nytta och även öka verkets kompetens vad gäller u-landsperspektivet. För att det ska vara möjligt att genomföra detta projekt parallellt med verkets övriga arbete inom miljö och handel krävs dock att verket kan upphandla tjänster från ett univer- sitet eller liknande för att administrera projektet samt att mer resurser avsätts på Naturvårdsverket i form av administrativt stöd. Projektet är Sida-finansierat.

3.12 Mark

Slutsatser och förslag

· Markfrågan har medelhög prioritet för Sverige och Naturvårdsverket. Subsidiaritetsprincipen bör beaktas.

· Arbetet inom ramen för den EU:s tematiska strategin för mark bör på kort sikt inriktas mot att begränsa nya svenska åtaganden för miljööver- vakning samt understödja arbetet med föroreningsfrågorna.

· Naturvårdsverket bör hela tiden följa arbetet med den tematiska strategin för att säkerställa att kommande arbete ligger i linje med svenska intres- sen och för att se om den kan öppna nya möjligheter för att driva frågor som är speciellt viktiga för Sverige.

Frågans plats på den internationella dagordningen

Markfrågor prioriteras starkast av EU:s sydliga länder (erosion) och i u-

landssammanhang (ökenutbredning). Av tradition hanteras de flesta markfrågor nationellt, i relation till jordbruk, skogsbruk, byggande av infrastruktur samt han- tering av förorenade områden. Från svensk sida har markfrågan i internationella sammanhang främst diskuterats ur försurnings-, övergödnings- och efterbehand- lingssynvinkel.

Markskydd är ett av de åtta områden som EU-kommissionen valt att ta fram en tematisk strategi för. Som grund för strategin har kommissionen tagit fram ett meddelande om frågan som publicerades våren 2002. Själva strategin om mark- skydd ska vara klar 2004.

Strategidokumentet tas fram av EU-kommissionen med hjälp av ett koordinerande Advisory Forum, där EEA agerar ordförande, och till vilket fem ämnesspecifika arbetsgrupper är kopplade. De ämnesområden som grupperna främst arbetar med är erosion, organisk substans, föroreningar (både lokala och diffusa), övervakning och forskning. Slutprodukten av arbetet ska bli en genomgång av situationen i de olika länderna samt förslag till ett åtgärdsprogram med konsekvensbeskrivning för de tre prioriterade områdena erosion, organisk substans och föroreningar, ett direktivförs- lag för övervakning och ett förslag till fortsatt forskning. Efter rekommendation av Advisory Forum (kommissionens samordnande expertgrupp), senast i april 2004, kommer detta strategidokument att gå till kommissionen för slutgiltigt ställningsta- gande.

Frågor rörande efterbehandling av förorenade områden hanteras nationellt och olika system för inventering, undersökning, riskvärdering och åtgärdsgenomföran- de har byggts upp i de industrialiserade länderna baserat på bl. a. befintligt lagstift- ning, myndighetsstruktur, drivkrafter och resurser. Naturvårdsverket deltar även i olika internationella forum rörande efterbehandling. När nu efterbehandlingsfrågor för första gången lyfts på EU-nivå genom strategiarbetet kan man förvänta sig mer internationellt arbete inom detta och angränsande områden under kommande år.

Sverige och Naturvårdsverkets prioriteringar

I dagsläget arbetar Naturvårdsverket med markfrågor främst inom EU på grund av det pågående strategiarbetet, men deltar även fortsättningsvis i andra internationella forum som hanterar markrelaterade frågor. Naturvårdsverket deltar aktivt i arbetet med den tematiska strategin för markskydd sedan grupperna tillsattes i våras. Sve- riges två platser i Advisory Forum innehas av en representant från Naturvårdsver- ket och en från Miljödepartementet. Sverige har även en plats i varje arbetsgrupp, vilka baserat på kompetensområde bemannats med representanter från SLU, SGI, SGU och verket.. Nationella möten mellan representanterna, Jordbruksdepartemen- tet, Näringsdepartementet och Jordbruksverket hålls inför mötena i Advisory Fo- rum.

Naturvårdsverket och Miljödepartementet identifierade tidigt de för Sverige viktigaste ämnesområdena inom strategin, nämligen övervakning och föroreningar. Eftersom ett direktivförslag ska tas fram på övervakningsområdet och de nordiska

förhållandena i detta avseende delvis kraftigt avviker från övriga Europas finns goda skäl till att delta i arbetet. Det är även viktigt att delta i arbetet med en strategi på föroreningsområdet på grund av att de olika system som används runt om i Eu- ropa lätt kan leda till stora omstruktureringar och omprioriteringar bl.a. av pågåen- de efterbehandlingsarbetet i Sverige.

Ännu uppfattas markstrategins syfte som oklart. Arbetet med strategin har dock knappt hunnit halvvägs. Vissa röster har höjts för en omfattande strategi, som skul- le leda till i ett ramdirektiv för mark, likt de ramdirektiv som finns för vatten och luft. Sverige och flera andra länder förespråkar dock en mindre ambitiös variant där problemen liksom deras omfattning inom EU definieras och där man ser över vad som ingår och kan förstärkas i andra politikområden samt identifierar de luckor som utöver detta behöver behandlas på EU-nivå. Denna ambitionsnivå delas av EU-kommissionen.

Det av kommissionen givna målet för övervakningsgruppen är att ta fram för- slag på ett övergripande och ett mer specifikt övervakningsprogram. Sverige anser att systemet bör baseras på befintliga system. Inom föroreningsgruppen bör Natur- vårdsverket delta i arbetet med att förbättra förutsättningarna för hantering av för- orening på alla nivåer och påverka med den erfarenhet verket har på området, men även värna om vårt sätt att se på bl.a. riskvärdering och om de system som byggts upp för bl.a. inventering och bidrag.

För Sveriges och Naturvårdsverkets del är markfrågan av medelhög prioritet, men strategin kan bli en drivkraft för att föra in markrelaterade frågor i andra poli- tikområden som exempelvis jordbruks-, kemikalie- och avfallspolitik. Drivkraften bakom strategiarbetet för markskydd finns fortfarande i Sydeuropa. Arbetet har dock vidgats betydligt. Jordbruks- och sydeuropeiska frågor har nu inom flera om- råden en underordnad betydelse. Frågan har därför enligt vår uppfattning en me- delhög svensk prioritet. Det bör gälla även för verkets del.