Förslag till verkets engagemang i den bilaterala projektverksamheten

Att Naturvårdsverket engagerade sig kraftfullt i bilateralt samarbete i närområdet, i huvudsak Ryssland och de baltiska länderna var naturligt med tanke på Östersjön och andra gemensamma miljöfrågor i närområdet. Så även om verkets hittillsva- rande projektverksamhet i huvudsak har finansierats av Sida medel har även verket satsat egna resurser i verksamheten.

När nu det bilaterala biståndet till de baltiska länderna och Polen snart upphör finns det skäl att noga analysera inriktningen av den framtida projektverksamheten på verket. Samarbetet med Ryssland bör enligt vår mening fortsätta i linje med den fastlagda strategin, dvs. med en betydande volymökning under de kommande året. Samarbetet fungerar väl och det finns tecken på att den ryska miljöadministratio- nen fungerar bättre.

Frågan för verket blir att avgöra om samarbetet ska utvecklas till längre bort belägna länder, där efterfrågan på verkets kompetens finns. Å ena sidan talar mycket för att projektverksamheten kan dras ner efter väl förrättat värv i våra bal- tiska grannländer. De svenska miljömässiga skälen för att engagera sig i samarbetet blir allt mindre ju längre bort man kommer. Å andra sidan finns det goda skäl för att utvidga samarbetet till andra länder. Ett par grundläggande faktorer talar enligt vår uppfattning för en fortsatt och på sikt vidgad verksamhet. I regeringens propo- sition om global utveckling betonas myndigheternas roll i arbetet, en allt tydligare efterfrågan uttrycks hos Sida samt viljan att leva upp till verkets instruktion som tydligt säger att verket ska vara en aktör i det svenska utvecklingssamarbetet. Till dessa skäl ska också läggas dels det positiva omdömet av gjorda utvärderingar, dels den grundläggande positiva inställningen till det bilaterala projektsamarbetet ut i

verket. Det faktum att Sida och det svenska biståndet har varit framgångsrikt i att integrera miljö i sin verksamhet bidrar givetvis också till att det känns naturligt att fortsätta att vara en aktiv samarbetspartner i utvecklingssamarbetet.

Den stora svårigheten med projektverksamheten är tillgången till expertis ute på enheterna. Det finns, som nämnts, ett intresse att delta i projektverksamheten men när den kolliderar med andra uppgifter fastlagda i verksamhetsplaner och regeringsuppdrag blir det svårt i praktiken att finna tid för sådana uppdrag. När förfrågningar om mer omfattande insatser i projektverksamheten kommer med kort varsel och under löpande verksamhetsår tvingas man på enheterna ofta säga nej till medverkan. Då hjälper inte utfästelser att få insatserna helt finansierade.

En grundförutsättning för vidare projektverksamhet är därför enligt vår mening att framförhållningen förbättras. Liknande avtal som det verket haft med närområ- det bör eftersträvas, dvs. långsiktiga avtal med Sida som helst bör löpa över ett par år och som ska innehålla budgetramar. Önskvärt är också att man kan identifiera och i möjligaste mån kvantifiera behoven på olika sakområden i sådana avtal eller protokoll. Andra myndigheter har samarbetsmodeller med Sida som verket bör studera.

U (Östeuropasekretariatet) bör tillsammans med Sida söka bedöma vilka insat- ser som kommer att behövas under kommande år och inleda överläggningar med sakenheterna om deras medverkan i så god tid att arbetet kan tas in i verksamhets- planen.

Samarbetet mellan verket och Sida bör bekräftas genom överenskommelser på gd-nivå. Syftet bör vara att man gemensamt gör bedömningen av volymen på sam- arbetet samt tar ansvaret för detta. Det innebär också att det är naturligt att om någon oförutsedd anledning något projekt inte blir av så ska inte den berörda enhe- ten ensamt behöva ta den ekonomiska risken för detta. Verket ska försöka finna arbetsuppgifter för vederbörande tjänsteman och Sida måste vara beredd att ta sin del av ansvaret för projekt om de inte blir av.

Verket bör eftersträva samarbetsområden som, inklusive förväntade resursin- satser blir tydligt inkluderade i landstrategierna eftersom dessa dokumentet är mycket vägledande för Sidas arbete i det operativa samarbetet.

Hittills har projektverksamheten i huvudsak berört enskilda särskilt intresserade handläggare. För att engagera så många som möjligt på verket är det önskvärt att flera personer inom en enhet/sakområde kan engageras. Det skulle ge ökad säker- het vid byte av handläggare, bättre förankring av verksamheten på enheterna och öka möjligheten till erfarenhetsutbyte inom enheterna.

Utbildningsbehovet för handläggare beräknas öka om verket engagerar sig i andra u-landssamarbetet. U bör få i uppdrag att tillsammans med Sida ordna sådan utbildning för intresserade på verket.

Det administrativa stödet till projektledarna anser vi bör öka. Projektverksam- heten omfattar stora delar ren projektledning och administration. Det är inte rimligt eller effektivt att varje ny projektledare ska behöva läras upp i allmän projektled- ning och administration särskilt inte om det gäller länder långt från Sverige. Östeu- ropasekretariatet ger redan omfattande värdefullt stöd till olika projektledare. Vi anser att projektsekretariatet bör undersöka möjligheterna att ge sådant bredare stöd

ev. med hjälp av inhyrda experter. Det är också angeläget att erfarenheter från genomförda projekt kommer nya projektansvariga till del. Det fordras viss nyrekry- tering på projektsekretariatet för att klara av en sådan utökning av arbetsuppgifter- na. Samverkan med länsstyrelser och ibland enskilda kommuner bör stärkas.

Även andra former av projektarbete bör prövas. Vi anser att större delar av pro- jektansvaret bör kunna läggas på utomstående aktörer, t ex ett konsultföretag men där verket fortfarande har ett klart ägaransvar och avgörande inflytande på projek- tets inriktning. Verket skulle också kunna åta sig en ”myndighetskomponent” i något av Sidas miljöprogram i utvalda länder, något som redan sker i Sida idag.

Om verket väljer att satsa mer resurser på biståndsverksamheten fordras en för- stärkning av projektsekretariatet. Verket kan inte vara helt beroende av stöd utifrån i den dagliga verksamheten. Verket måste alltså öka sin kompetens om allmänna u- landsfrågor för att kunna ge handläggare nödvändigt stöd i enskilda projekt.

På Exportrådet och inom UD:s projektexportsekretariat pågår f.n. en utredning om ökad svensk export av miljöteknik. Vi anser därför att verket bör beakta intres- set av miljöteknikexport i verksamheten. Denna aspekt har också lyfts fram tydli- gare i Sidas regleringsbrev under senare år.

Vad gäller ländervalet anser vi att samarbetet med Ryssland som nämnts bör fortsätta att öka enligt redan fattade beslut. Det finns såväl goda allmänpolitiska som miljöpolitiska skäl att samarbeta med Ryssland. Med tanke på klimat- och Östersjöfrågornas stora vikt i relation till Ryssland anser vi att ansträngningar ska göras för att finna projekt på dessa områden.

Med Baltikum kommer som nämnts det bilaterala biståndet att upphöra inom ett par år. Behovet av stöd kommer dock säkerligen att finnas kvar under många år framöver. Den goodwill som det svenska biståndet skapat i dessa länder är angelä- get att bevara och utnyttja när länderna blir fullvärdiga medlemmar i EU. Verket bör därför inte utesluta att inom ramen för egna budgetmedel stödja begränsade former av samarbetsarrangemang i EU-frågor. Med övriga nya och kommande medlemsländer i EU bör verket endast i undantagsfall inleda samarbete.

Till länderna i Balkan ger nu Sverige bistånd, närmare en och en halv miljard kronor per år. Huvuddelen av dessa medel går till fredsbevarande insatser, men en del även till övriga insatser. Miljö nämns som ett område där Sverige ska kunna ge bistånd. En miljöbiståndshandläggare finns placerad på ambassaden i Belgrad. Som nämndes ovan har Sida under hand efterfrågat en ökad satsning från verkets sida i denna region. Vi anser att verket ska vara berett att engagera sig i Balkan om en tydlig efterfrågan finns. Erfarenheterna från Baltikum torde här vara av värde. Verket behöver i så fall bygga upp en viss regionkompetens motsvarande den som finns för Ryssland t.ex. I sådan kompetens bör ingå god kännedom om EU-frågor eftersom länderna i regionen redan påbörjat sin (sannolikt långa) väg mot medlem- skap i EU. Verksamhetens omfattning bör klargöras i samråd med Sida men vår bedömning är att omfattningen inte kommer att bli lika omfattande som i Baltikum.

Med Vitryssland och Ukraina har verket visst pågående samarbete. Särskilt Vitryssland och delvis Ukraina hör till Östersjöns avrinningsområde vilket kan motivera begränsade insatser. Från de baltiska länderna framförs ibland önskemål om svenska insatser i särskilt Vitryssland, något som skulle hjälpa dessa länder.

Någon stor ökning rekommenderar vi emellertid inte med tanke på dessa länders besvärliga politiska situation. Detsamma gäller länder längre österut i Centralasien.

U-landssamarbetet på verket har inte utvecklats på det sätt Sida och verket pla- nerade i mitten av 1990-talet. Flera skäl kan anföras till detta. Efterfrågan från Sida har inte varit tydlig och inte långsiktig. Det har funnits en viss skepsis på verket till u-landsengagemang med tanke på främmande kulturer och olikartade miljöpro- blem. Verksamhetsnivån har blivit betydligt lägre än förväntat trots att Sida svarar för finansiering av verkets insatser. På U har också verket satsat egna resurser för att få igång verksamheten.

Vi rekommenderar med de argument som anförs ovan (biståndspropositionen och tydlig efterfrågan från Sida) att verket ska förklara sig berett att öka sitt enga- gemang i projektinriktat u-landssamarbete.

Vi anser att verkets insatser måste koncentreras till en region och det är natur- ligt att välja Asien eftersom miljön är särskilt framhållet som ett prioriterat område i den regionen i Sidas arbete och eftersom verket redan har erfarenheter från några länder i regionen. Regionalt samarbete med flera länder i regionen bör också vara möjligt.

Ämnesmässigt bör insatserna ligga i linje med mottagarländernas och Sidas prioriteringar, nämligen institutionsuppbyggnad och kapacitetshöjande insatser. Dessa insatser kan bl.a. innefatta stöd till genomförande av åtaganden inom vissa miljökonventioner.

Om Naturvårdsverket ska engagera sig i en vidgad verksamhet i u-länder krä- ver det en stabil finansieringsbas. Verket kan inte förväntas finansiera rena bi- ståndsinsatser från egna budgetmedel. Långsiktiga avtal med Sida erfordras för att säkerställa insatser från verkets sida. Verket bör dock vara berett, liksom hittills, finansiera viss verksamhet inom projektsekretariatet på U.

Samarbetet med Kina slutligen är ett specialfall. Verket har för Sveriges räk- ning ingått ett samarbetsavtal nyligen. Verket måste här räkna med att avsätta egna medel för samarbetet. Vi bör dock eftersträva att också ingå sådant projektsamarbe- te som kvalificerar för Sidafinansiering.

5 Stöd till u-länder för att