drag och en ”vi och dem-tänkande”, där svenska normer tolkas som ”vi” och normalitet och ”de andra” tolkas som avvikande. På så sätt handlar frågan inte enbart om jämställdhet utan kan även kopplas till integrationsfrågor. Få forskare ifrågasätter om själva begreppet är användbart eller inte, utan snarare skiljer sig förklaringarna kring fenomenet åt. Att hedersförtryck handlar om ett kollektivt uttryck för att kontrollera individens sexualitet, där både män och kvinnor kan drabbas av omgivningens förtryck, finns enighet om
(Hedersrelaterat våld och förtryck – en kunskap- och forskningsöversikt, 2010). Trots att fler studier (se t.ex. Johansson, 2005; Darvishpour & Lahdenperä & Lorentz, 2010) visar att hedersförtrycket har funnits i svensk historia, men frågan uppmärksammades först under andra hälften av 1990-talet i Sverige. För drygt femton år sedan användes sällan begreppen hedersvåld i svenska samhällsdebatter eller forskningssammanhang. Tahire Kocturk-Runefors bok En fråga om heder: turkiska kvinnor hemma och utomlands (1991) var en av de få verk som vetenskapligt berörde ämnet. Kocturk-Runefors lyfte ämnet relationer bland turkiska familjer i Turkiet och utomlands.
Mitt intresse kring hedersproblematiken började redan i mitten av 1990-talet, under mitt av- handlingsarbete som handlade om intensifierade maktkonflikter inom iranska familjer i Sverige. I min forskning har jag försökt att kombinera de tre perspektiven klass, kön och etnicitet för att studera separationer och skilsmässor mellan par inom olika invandrargrupper, framförallt maktkonflikter inom iranska familjer i Sverige (Darvishpour, 2003).
Men det var mordet på Sara Abed Ali, en ung kurdisk flicka som dödades av sin kusin och sin bror, i Umeå under december 1996 som satte igång diskussion och debatt kring heders- problematiken i Sverige. Medan de flesta journalister och samhällsdebattörer fokuserade på kulturella särdrag som förklaringen till detta våld inom invandrade familjer avvisade jag ”religiösa och kulturella skäl” som avgörande till våldet inom invandrade familjer (Svenska
Dagbladet, 1997-01-16). I intervjun betonade jag mitt forskningsresultat som tyder på att den maktförskjutning som sker mellan män och kvinnor efter invandringen är en av viktigaste faktorerna bakom de intensifierade maktkonflikterna och våldet inom invandrade familjer i Sverige. Mitt forskningsresultat har därefter publicerats i Statens offentliga utredning (SOU) som behandlar kvinnomaktutredningen (Darvishpour, 1997).
Redan från början var debatten polariserad mellan de som betonade kulturella särdrag som förklaring till hedersvåld och de som avvisade kulturbetingade förklaringar och hade en anti- rasistisk utgångspunkt. Journalisten Jesus Alcalá var bland de första som i den mediala debatten lyfte upp ett kulturbetingat perspektiv för att förklara hedersvåldet. Hans artikel ”Inte ett mord, en avrättning” (Dagens Nyheter, 10 februari 1997) som betonade att hedersvåld bottnar i kulturella särdrag fick stor uppmärksamhet. Inom det akademiska fältet var Annick Sjögren (1997), forskare i socialt arbete, en av dem som betonade kulturella särdrag som förklaring till mordet på Sara i sin artikel ”Stolthet över kvinnovåld? Oacceptabelt!” Professor Charles Westin (1997), som då var chef för Centrum för invandrarforskning vid Stockholms universitet, betonade däremot maktkonflikter inom familjer för att förklara hedersvåldet i sin artikel När männens makt hotas.
Mordet på Pela Atroshi, en annan kurdisk flicka som mördades av sin pappa under juni 1999, satte åter fart på debatten om ”hedersmord” och ”hedersvåld”. Pela som hade pojkvän i Sverige lurades och fördes till norra Irak för att giftas bort. Men det var enbart en plan för att döda henne utan att riskera samhällets eventuella hårda reaktioner. Pappan fick bara 6 månaders fängelse och släpptes fri i Irak. I Sverige var dock debatten begränsad. Men det var efter mordet på Fatima Sahindal, ytterligare en kurdisk flicka i Sverige som mördades av sin far under januari 2002, som hedersproblematiken uppmärksammades som mest i svensk offentlighet och politik. Samhällets reaktion på mordet var rätt omfattande. Man började tala om behovet av ”ett svensk-kultur-körkort” för att folk med utländsk bakgrund verkligen skulle anpassa sig till ”svensk kultur” och bli svenska medborgare. Förutom de mediala debatterna arrangerades hundratals konferenser och många utredningar initierades med syftet att öka kunskapen om och förståelsen av fenomenet för att förbättra arbetet mot heders- problematik. Många myndigheter från ministrar, jämställdhetsenheter inom regeringen, Integrationsverket, Polisen, rättsväsendemyndigheter, Skolverket, Socialstyrelsen, Läns- styrelsen, Ungdomsstyrelsen till politiker från olika partier, Rädda Barnen, så kallade kvinno- organisationer et cetera försökte förebygga hedersvåld och hedersmord genom debatt, utbildning, handlingsplaner och andra vägar. Även många utredningar och forskning kring hedersproblematiken satte fart.
Som statsvetare Maria Carbin (2010) beskriver var dock den dominerande förklaringen till hedersvåld i de svenska politiska debatterna under alla dessa år det kulturbetingade
perspektivet. Carbin (2010) betonar att den ökade islamofobin, efter den 11 september, förstärkte de kulturbetingade förklaringarna till hedersförtryck eller våld. I ett kulturbetingat synsätt fokuserar man kulturella skillnader mellan vissa invandrade grupper och rådande normer i Sverige (se exempelvis Schlytter, 2004; Wikan, 2004; Sjögren, 2006). Under senare tid har det kulturbetingade perspektivet ifrågasatts av fler forskare (de los Reyes, 2003; Elden, 2003; Larsson & Englund, 2004; Darvishpour, 2004, 2006, 2008, 2010; Gruber, 2007; Carbin, 2010). Den polarisering som har skedde i början av debatten mellan anhängare till
kulturbetingande perspektiv och forskare som hade en antirasistisk utgångspunkt har under senare tiden nyanserats. Det har blivit allt mer tydligt att det huvudsakligen är tre perspektiv som ligger till grund för olika förklaringar till hedersproblematiken (Darvishpour, Lahdenperä & Lorentz, 2010).
Som tidigare nämnts tolkar det kulturbetingade perspektivet hedersvåld som ett avvikande beteende som har sina rötter i ”en annan kultur”, vilket krockar med ”svenska normer och värderingar”. Det perspektivet anser att kulturell anpassning är det bästa sättet att öka jäm- ställdheten inom invandrade familjer (se t.ex. Schlytter, 2004; Wikan, 2004; Sjögren, 2006). Det andra perspektivet, som den senaste tiden, har blivit relativt marginaliserat är köns- maktperspektivet. Till skillnad från det kulturbetingade perspektivet förklarar detta perspektiv att det hedersrelaterade våldet mot ”invandrarflickor” enbart kan härledas till ett generellt könsperspektiv och därmed bör ses som en del av ett strukturellt förtryck av kvinnor (se t.ex. Elden, 2003). Maud Eduards (2002) betonar också att när hedersrelaterat våld benämns som ”ett särskilt våld” som skiljer sig från annat våld mot kvinnor konstruerar man och bäddar för idén om ”den andre” som patriarkal och om ”oss” som jämställda.33
Det tredje perspektivet, som bland annat är min utgångspunkt, strävar däremot efter att med en kontextuell och mångdimensionell förklaringsmodell nyansera bilden av heders- förtryck. Forskarna med en mångdimensionell analytisk utgångspunkt är inte enbart kritiska till de kulturbetingade tankesätten, som studerar hedersvåldet i Sverige som partikulära fenomenen, utan är samtidigt kritiska till ett universellt könsmaktsperspektiv. Kritiken beror på att det perspektivet kan reducera hedersförtrycket som enbart en del av det universella våldet mot kvinnor. Därmed riskerar man att bortse från de hårda och speciella omständig- heter som många kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk drabbas av. Jämställdhet kan
33 Se även de los Reyes (2003).
uppfattas som ett ”lyx-fenomen” under usla socioekonomiska förhållanden. Dessa
ekonomiska omständigheter samt etnisk diskriminering och exkludering kan dock motverka utvecklingen av jämställda relationer inom familjer och riskerar till och med att förstärka patriarkala värderingar (Darvishpour, Lahdenperä & Lorentz, 2010).
Att hedersproblematik måste ses i ett mångdimensionellt perspektiv innebär att man bör ta hänsyn till kön, klass, etnicitet, kultur och integration och de maktförskjutningar utifrån ett köns- och generationsperspektiv som man ofta ser efter invandringen inom familjer. En annan poäng med ett intersektionellt perspektiv är att det motverkar ”andrafiering” av människor. Stämpeln som ges är i sammanhanget en exkluderingsmekanism som marginaliserar människor med utländsk härkomst. Att andrafiera och att stämpla är en del av den makt- utövning som starkare grupper gör mot de svagare. Även rasismen som politisk diskurs bygger på andrafiering och ett ”vi och de tänkande”.
Idag kan man också konstatera att allt fler utredningar och rapporter, med ett inter- sektionellt perspektiv, snarare fokuserar på just diskrimineringens betydelse i diskussioner om hedersproblematik och familjekonflikter bland etniska minoriteter än kulturella särdrag (Se exempelvis Gruber, 2007; När man krockar, 2008; Darvishpour, Lahdenperä & Lorents, 2010; Interkulturellt socilat arbete, 2010).
En annan nyansering som uppmärksammats under senare år är kombination av ett inter- sektionellt perspektiv på makronivå, för att öka förståelsen av hedersproblematik, med en interkulturell pedagogik och kommunikation på mikronivå för att förbättra arbetet mot heders- problematiken (se bl.a. Darvishpour & Lahdenperä & Lorents, 2010; Interkulturell socialt
arbete, 2010). Interkulturell kommunikation handlar om hur människor från olika länder och med olika kulturell bakgrund agerar, kommunicerar och uppfattar världen omkring sig. Begreppet som är tvärvetenskapligt används idag i allt större utsträckning, speciellt kring integrationsfrågor, och handlar om hur människor från olika kulturella bakgrunder interagerar med varandra. Vidare bör man betona att mötet med människor, som kan ha en olika kulturell bakgrund, kräver både kunskap och pedagogisk förmåga för att underlätta kommunikationen och förståelsen av varandra, speciellt kring ett känsligt ämne som hedersproblematik.34
Trots många insatser, nyanseringar och ökade kunskaper kring hedersproblematiken kvarstår hur vi kan förebygga hedersvåldet på effektivare sätt på det empiriska fältet. Att vara med och leda en forskningscirkel om hederproblematik i Flen var därför en utmaning för mig och en lärandeprocess för att fördjupa mina kunskaper om arbetet på det empiriska fältet.
34 För en utförligare uppfattning kring interkulturell arbetssätt och interkulturell pedagogik se Lahdenperä, 2004;