Bemötande som kom att vara huvudtemat för forskningscirkeln är ett begrepp som används i olika sammanhang och det finns en uppsjö material om bemötande. Individuella, organisa- toriska och samhälleliga dimensioner av bemötande i olika konstellationer är återkommande i denna litteratur. Attityd, beteende, uppträdande, mottagande, behandling, interaktion och kommunikation (jfr Fossum, 2007; SOU 1998:16) är några begrepp som används för bemötande eller anses ha nära kopplingar det som menas med bemötande. I
Nationalencyklopedin definieras bemötande som uppträdande mot någon eller något.
Människosyn utgör oavsett sammanhang en grundpelare för bemötande. Hos myndigheter som utövar den offentliga makten sätter Regeringsformen (1 kap., 2 §) ramarna för människo- synen vilken i sin tur kan utgöra en lämplig grund för alla former av bemötande där tjänste- män interagerar med människor som vänder sig till myndigheter:
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet… Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka
diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person” (Justitiedepartementet, 1974).
Utifrån ett handlingsorienterat perspektiv (Echeverri, 2010) finns det olika dimensioner av bemötande. När bemötande skapar mening för de inblandade parterna handlar bemötande om dialogisk handling, medan när någon säger någonting till någon annan så är kommunikationen enkelriktad och linjär vilket gör att bemötande blir en monologisk handling. Eftersom två subjekt eller aktörer möts i en kontext handlar detta också om en social handling. Bemötande är en kommunikativ handling om det handlar om kapaciteten att skapa och reproducera gemensam förståelse. Eftersom ett och samma bemötande kan uppfattas på olika sätt av olika personer är bemötande även en diskursiv handling.
Ett av de perspektiv som Greta Marie Skau (2007) lägger på relationen mellan ”klient” och ”hjälpare”, som framgår19 av figur 1, är också intressant för att förstå de olika handlings-
former som kan förekomma vid bemötande.
19 Vid konstruktion av figur 1 har jag, jämfört med den ursprungliga, gjort en liten omformning avseende den
Figur 1. Personnivå (P) och systemnivå (S) i relationen mellan klient och hjälpare (Skau, 2007)
Med hjälp av två axlar får Skau (2007) fram fyra olika ”rum”, vilka framgår av figur 1. Den horisontella axeln representerar systemnivån (kallas även den strukturella nivån), och den vertikala representerar personnivån, vilka sträcker sig mellan två olika relationsorienteringar:
jämlikhetsorientering respektive hierarkisk orientering. De fyra ”rummen” som skapas sammanfaller med fyra olika grupper av professionsutövare i möten mellan klient och hjälp- apparat: ”Den räddande ängeln” i rummet ”Oasen” (1) som kännetecknas av en jämlikhets- orienterad person i ett hierarkiskt orienterat system, ”Den goda hjälparen” i rummet ”Växthuset” (2) kännetecknas av jämlikhetsorientering både på person- och på systemnivå, ”Torteraren” i rummet ”Tvångskammaren” (3) styrs av hierarkisk orientering både på person- och systemnivå, och ”Maktmissbrukaren” som befinner sig i ”Mörkrummet” (4) är en hierarkiskt orienterad person i ett jämlikhetsorienterat system.
Det är inte problemfritt att placera grupperna av professionsutövare i respektive ”rum”. Det kan bero på vem och i vilken kontext placeringarna görs. Emellertid är dessa idealtypiska ”rum” och professionsutövare mycket användbara för att förstå de individuella och organisatoriska inslagen vid bemötande i olika kontexter. När vi ser på bemötande som ett
förhållningssätt med en kombination av aktörer som är ”delvis människa, delvis organisation” (Ahrne, 1993), med olika grupper av professionsutövare och typer av ”rum” i relationer mellan ”klienter” och ”hjälpare”/ ”hjälpapparat” samt olika handlingsorienterade dimensioner av bemötande (Echeverri, 2010) kan olika praxis om bemötande komma på tal även om samma lagar, förordningar och styrdokument gäller. Fallbeskrivningen nedan är ett konkret exempel på denna kombination och den är även en tydlig form av det goda bemötandet:
När Carina Fast var i femte månaden sökte hon personlig assistans för att klara vardagen som mamma. Efter några veckor fick hon ja, 88 timmar i veckan utan diskussion, och ett par månader senare började hon använda assistans. Efter ett år ringde en handläggare från försäkringskassan och frågade hur det gick med assistansen. Carina svarade att det fungerade fint, och handläggaren sa ”så bra, då får du förlängt ett år” (SOU 1998:48, s. 36).
I detta fall ser vi en klar personlig prägel av handläggaren i fördel för Carina, men det finns också motsatta exempel. Exempelvis är Pontus Herins (2008) prolog i boken I Djursholm och
Tensta kindpussar vi varandra intressant för en sorts bemötande då ”fördomsfullhet” och/eller ”malltänkande” kan utgöra ett av grundproblemen för bemötande i synnerhet och mellan- mänskliga möten i allmänhet. På ett tåg från Göteborg till Stockholm ser Herin en muslimsk kvinna i slöja som sitter mitt emot honom. Hon lyssnar på musik och Herin läser en kvälls- tidning. ”Jag noterar förvånat att det låter som soulmusik, som hon spelar på hög volym. Det kan knappast vara renlärigt, tänker jag. Hon passar på att lyssna på förbjuden musik i smyg”, skriver Herin (2008, s. 9). Herin fortsätter sin berättelse:
Konduktören kommer och kontrollerar våra biljetter. Flickan mittemot saknar platsbiljett och säger att hon vill betala för sin plats nu istället. ”Jag hann helt enkelt inte köpa en biljett på stationen”, förklarar hon på perfekt svenska. Konduktören börjar förklara – på småländska – att man måste ha en platsbiljett för att åka på tåget och tycks inte ta någon notis om att hon vid flera tillfällen upprepar att hon vet det, tack, och nu vill betala.
”Tar du kort?” avbryter hon konduktören.
”Nu hade du tur”, säger konduktören och samtidigt som han förklarar att kortmaskinerna inte alltid fungerar på tågen (Herin, 2008, s. 9).
Här kan man undra om konduktören kom att fortsätta med ett sådant förhållningssätt och om Herin blev förvånad över liknande situationer vid andra tillfällen, men exemplet visar hur föreställningar om ”andra” kommer i konflikt med det som förekommer i praktiken. Självklart är det inte så lätt att skapa ett bemötande där alla inblandade blir nöjda eller känner sig väl bemötta. Det finns inga färdiga mallar vilket gör det relationella perspektivet (jfr Bourdieu,
1984; Emirbayer, 1997; Tilly, 2000) mer intressant för bemötandefrågor, eftersom mångt och mycket skapas, återskapas och transformeras i relationer människor emellan i olika kontexter, även om strukturer och system sätter en hel del ramar och gränser för dessa relationer.