Forskningsledaren på projektet JämBredd, Pirjo Lahdenperä, nämnde vid några tillfällen under 2009 att hon ville att jag skulle vara med i ett projekt som fått anslag från Europeiska socialfonden. Pirjo och jag var redan med i ett gemensamt uppdrag, Rektorsprogrammet från
Skolverket, och nu ville hon att jag skulle deltaga i det kommande projekt som kallades JämBredd. När planeringen var klar sade Pirjo att nu var dags att starta projektet med forskningscirklar och processledarutbildning. Jag var positiv till att deltaga i och bidraga till ett sådant projekt. Därefter var det bara att samråda med Mats Ekermo som är chef för Avdelningen för socialt arbete och social omsorg på Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV) vid Mälardalens högskola (MDH) och ta med denna i tjänsteplaneringen.
Med stor nyfikenhet deltog jag i JämBredds första möte med de andra
forskningscirkelledarna på MDH i Västerås den 25 januari 2010. Efter mötesdeltagarnas presentationsrunda pratade Torbjörn Messing och Max Jakobsson om JämBredd, dess hemsida, tanken med forskningscirklar och processledarutbildning et cetera. Därefter höll Pirjo en kort föreläsning om forskningscirklar som mötesplats och lyfte en del funderingar kring de planerade cirklarna. En av uppgifterna var att varje cirkelledare skulle skriva en egen artikel till en antologi om forskningscirklarna när arbetet slutförts. Hela konceptet verkade, enligt mitt första intryck, mycket intressant.
Utifrån intressen vid anmälningar hade deltagare delats in i olika cirklar och cirkelledarna fick lämna intresse för vilken cirkel hon eller han skulle vilja leda. Jag visade direkt ett intresse för i första hand cirkeln om bemötandefrågor, även om jag, utifrån mina forskningsintressen, kunde leda till någon annan cirkel också. Ämnet låg så nära hjärtat eftersom bemötande har nära kopplingar till ett huvudtema i min avhandling (Aytar, 2007) som handlar om interetniska relationer i och genom möten mellan människor som är aktiva i organisationer. Efter några dagar blev det också klart att jag skulle leda en forskningscirkel om bemötandefrågor i Flens kommun. Nu var det dags att ansluta sig till projektets resa och träffa mina deltagare från Flen på den gemensamma starten för Jämbredds utbildnings- satsningar.
Rapporten Forskningscirklar – en vägledning författad av Sven Persson (2008) blev den första rapport som jag läste om forskningscirklar och därefter tog intresset fart. Ju mer jag läste om forskningscirklar desto mer intresse för former av och innehåll i forskningscirklar uppstod hos mig.
Eftersom varje cirkelledare skulle skriva varsin artikel till antologin som var en del av slut- rapporterna till JämBredd och det empiriska materialet skulle samlas in under resans gång var det bättre att fundera över ett visst upplägg redan från början. Jag bestämde mig för att föra anteckningar under och mellan våra möten och därefter välja ett upplägg som skulle vara mycket empirinära.
Avseende valet av teori eller teorier bestämde jag också att inte ta en enda teori eller några få teorier som utgångspunkt utan ha en växelverkan mellan teori och praktik. Men Göran Ahrnes (1993) ansats om ”delvis människa, delvis organisation” inom organisationer skulle vara någonstans i ”bakgrunden” även om denna ansats inte skulle sätta ramarna för hela cirkelarbetet. Med en sådan användning skulle teorin vara som en ”lins”13 vilket innebär att
teori är ”ett sätt att se och tänka om världen snarare än en abstrakt representation av den” (Alvesson & Deetz, 2000, s. 44).
Ahrnes (1993) ansats om representanter eller organisatoriska kentaurer som ”delvis människa, delvis organisation” var en av de centrala teoretiska inspirationskällorna i mitt avhandlingsarbete och kunde nu vara med som ”förförståelse” under cirkelarbetets gång, men jag tog den inom ”parantes” för att vara öppen för nya vyer och perspektiv.
Oavsett hur vi definierar begreppet bemötande har de individuella och organisatoriska dimensionerna i människors handlande en central betydelse för bemötandet. De som bemöter människor å en organisations vägnar, oavsett om organisationen i fråga är statlig, kommunal, frivillig eller privat, är egentligen organisatoriska kentaurer eller aktörer och är ”delvis människa, delvis organisation”. Individer handlar å organisationens vägnar när organisationer vill göra någonting. Organisatoriskt handlande blir med ett sådant perspektiv en konstellation eller en social hybrid av det mänskliga och det organisatoriska inslaget (Ahrne, 1993).
I min forskning har jag fokuserat mest på relationer i och genom möten mellan människor som varit aktiva i olika organisationer. Bemötande som begrepp har däremot kommit upp vid litteratursökning under avhandlingsarbetet, men har alltid hamnat i ”skuggan” av begreppet
möte. Med denna forskningscirkel var det nu för min del dags att vara med i en process där fokus läggs på bemötande, både teoretiskt och empiriskt. På det sättet började de preliminära sonderingarna om bemötande, samtidigt som forskningscirkelarbetet så småningom skulle börja i Flen.
Mina personliga forskningsintressen och erfarenheter som forskare och som deltagare i utvecklings-, förbättrings- och utvecklingsarbete för demokrati, rättvisa och jämlikhet genom civilsamhälleliga rörelser i Kurdistan och i Sverige bäddade för ett brinnande intresse för ämnet forskning och praktik i samspel. En period före mitt deltagande i
forskningscirkelarbetet var jag involverad i ett forskningsinitiativ tillsammans med kollegor
13 Metaforen ”lins” är en alternativ användning till att ta teori som en ”spegel” av naturen. För att linsmetaforen
inte ska väcka föreställningar om teorins möjliga genomskinlighet bör man, enligt Alvesson och Deetz (2000, s. 44), ”betänka att det klaraste mikroskop ger en helt annan observation än teleskopet. Om dessutom metaforen låter ana stabiliteten hos en värld som bara visas på olika sätt genom olika linser, var ser man inte världen genom en lins? Linsmetaforen hjälper oss att tänka fruktbart om valet av teori: Vad vill vi rikta uppmärksamheten mot? Vad hjälper oss att rikta uppmärksamheten? Vad blir konsekvenserna därav?”
på Avdelningen för socialt arbete och social omsorg på HVV om forskning och praktik i samspel genom Verksamhetsförlagd utbildning14 inom Socionomprogrammet och
Utvärderingsverkstäder15, i vilka praktiker utbildas av forskare och lärare på MDH. Under denna period gick jag igenom en hel del om de forskningstraditioner som i sin kärna har växelverkan mellan forskning och praktik. Nu var det däremot första gången jag skulle vara med i och leda en forskningscirkel som en mötesplats mellan forskare och praktiker för ömsesidigt lärande och utveckling.
Nyfikenhet och nervositet gick i hand i hand och för min del skulle denna forskningscirkel vara som en möjlighet till att få ännu mer kännedom om de forskningstraditioner som jag inte helt var främmande för. Aktionsforskning16, som brukar kopplas till utvecklings-, förbättrings-
och förändringsarbeten, handlar om den forskning som startas utifrån praktikers frågor. Inom aktionsforskning utvecklas ett samarbete mellan forskare och praktiker med handledning är en av samarbetsformerna (Rönnerman, 2004). Vidare kan aktionsforskning innebära att forskaren tar parti för resurssvaga grupper eller en annan grupp (Starrin, 1998). Deltagarorienterad
forskning17, som är en vidareutveckling eller form18 av aktionsforskning med tydligare fokus
på deltagarorientering, går däremot ut på att forskarens inflytande över forskningsprocessen minskas till förmån för deltagarna och det finns eldsjälar som förmedlare i samspelet mellan forskare och praktiker (Dahlgren, 1998). Under den här resans gång kom flera av de kännetecken, som kan kopplas till dessa forskningstraditioner, att vara med oss i vårt cirkelarbete.
14 Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) är ett utbildningsmoment inom Socionomprogrammet där studenter gör
praktik inom socialt arbete. Liknande utbildningsmoment finns även inom andra yrkesinriktade program även om benämningen kan variera i vissa sammanhang.
15 Utvärderingsverkstäder ges som uppdragsutbildning där tjänstemän från myndigheter utbildas och vägleds av
forskare och lärare från Mälardalens högskola för att kunna genomföra utvärderingar inom ramen för sitt arbete.
16 Här vill jag nämna att inställningen till aktionsforskning som tradition (med dessa tidigare och nyare
inriktningar och versioner) varierar fortfarande bland forskare och i forskningsmiljöer, från dem som är mycket skeptiska till kritiker och användare med öppen förankring. För min del är det mest intressanta med denna tradition det fokus som läggs på samspelet mellan forskning och praktik, mellan forskare och praktiker som präglas av ömsesidighet, respekt, rättvisa och jämlikhet i de gemensamma utvecklings-, förbättrings- och förändringsarbetena.
17 Se Svensson, Brulin, Ellström och Widegren (Red.) (2002) och Åkerström och Brunnberg (2011) för en annan
forskningsinriktning, interaktiv forskning, som har huvudfokus på interaktionen mellan forskare och praktiker.
18 Det finns många forskningsinriktningar (med fokus på samspelet mellan forskare och praktiker) har utvecklats
inom eller i relation till aktionsforskning som har sina rötter i tidigare forskningsarbeten i slutet av 1800- och i början av 1900-talen. I detta avseende har aktionsforskning fungerat som en viktig inspirationskälla till flera inriktningar som anses gått vidare och fyllt ”luckor” som funnits inom aktionsforskning. Se exempelvis Rönnerman (2004), och Svensson, Brulin, Ellström och Widegren (Red.) (2002) för ett antal inriktningar som utvecklats inom eller i relation till aktionsforskning.