”Att göra en resa” används ofta som metafor i berättelser om forskning och processer som syftar till lärande och kunskapsutveckling (se t.ex. Kvale, 1999). Det är nog en bild som många förstår och kan relatera till. Ofta säger vi ju också att vi lär nya saker under faktiska resor som vi gör. Fast det är faktiskt ganska sällan vi gör resor som bryter mot det invanda och det är sällan vi reser till platser där vi inte varit förut. Faktum är atttrots privat-
transporternas dramatiska utveckling under 1900-talets andra hälft är våra förflyttningar oftast rutinartade och bildar symmetriska mönster mellan olika stationer så som hemmet, jobbet, gymmet och affären i vår vardagsgeografi.5
Men ibland tror jag att det är nyttigt att bryta invanda mönster och förbehållslöst segla ut på ”okända vatten”. Det var väl ungefär det jag gjorde då jag började som projektledare på Mälardalens högskola i projektet JämBredd, hösten 2009. Det var början på en resa där jag kom att få mycket nya erfarenheter och kunskaper. Det är om den resan som jag ska skriva om i detta kapitel. Närmare bestämt handlar texten om den del av resan som omfattas av det arbete vilket jag och deltagarna gjorde tillsammans i den forskningscirkel som jag ledde under 2010. Det är utifrån mitt perspektiv och mina erfarenheter som forskningscirkelledare som resan kommer att skildras.
Vad är en forskningscirkel?
5 Även om våra individuella förflyttningar generellt sett är rutinartade, är det viktigt att samtidigt påpeka att vi
idag lever i ett samhälle där mobilitet har kommit att bli ett honnörsord. Resor såväl i vardagen som på fritiden blir allt längre. Att vara mobil är idag en viktig del av vår (post-)moderna livsstil. Dock finns det tydliga klass- och könsmässiga skillnader i resandets mönster (se t.ex. Sandow & Westin, 2007). Tidsgeografiska studier, det vill säga studier med fokus på hur relationerna mellan tid och rum bidrar till att forma vår verklighet eller vardagsgeografi, har bland annat visat hur, ofta för-givet-tagna och oreflekterade, restriktioner i tidrummet, till exempel krav att vara på vissa platser vid vissa tider, rädsla som göra att man undviker vissa platser vid vissa tider) påverkar mäns och kvinnors liv olika (Andersson, 2001; Åquist, 1992).
JämBredd skulle, som jag förstod då jag sökte tjänsten som projektledare, tillhandahålla kompetenshöjande utbildningar inom kunskapsområdet för jämställdhet och mångfald. Utbildningarna skulle ges i mål 2-regionen Östra Mellansverige och riktas mot aktörer inom offentlig sektor och privat näringsliv, vilket jag tyckte lät bra. Det var inte alltför främmande och jag hade arbetat med uppdragsutbildningar tidigare.
Dock var detta med forskningscirklar någonting helt nytt för mig och jag hade ingen aning om hur cirklarna skulle fungera. Därför kände jag att det blev viktigt att söka svar vad en forskningscirkel är, hur den kan fungera och vad arbetet i en forskningscirkel syftar till. Frågor av den typen diskuterades också i den cirkelledargrupp som kom att formas inom JämBredd under hösten 2009.6 Utifrån hur jag uppfattade de inledande diskussionerna i cirkelledargruppen kan syftet med forskningscirklarna i JämBredd grovtses som en form av samverkan mellan forskning och praktik för kunskapsproduktion och lärande. De cirklar som vi skulle driva inomJämBredd skulle ta utgångspunkt i de deltagandes verksamhetersamt i de frågor om mångfald som fanns i verksamheterna.
Det var alltså deltagarnas erfarenheter och de dilemman som de upplevt i möten med olika aspekter av mångfald på arbetsplatsen som skulle stå i fokus för vårt arbete. Forsknings- cirklarna var tänkta att fungera som platser för möten mellan vetenskap och praktik (egna anteckningar från möten i cirkelledargruppen, hösten 2009).
Forskningscirkelledarens uppgift skulle i det här sammanhanget bli att förutom att organisera och leda arbetet ochutifrån sin roll som forskare bidraga med sin vetenskapliga kunskap, ett kritiskt förhållningssätt samt ett systematiskt tillvägagångssätt för lärande och kunskapsproduktion i cirkeln (egna anteckningar från möten i cirkelledargruppen, hösten 2009).
Forskningscirkel som begrepp och metod var visserligen fortfarande nytt för mig efter de inledande diskussionerna i cirkelledargruppen, dock kändes inte själva idén om forsknings- cirkeln som en plats för möte mellan forskning och praktik främmande. Sättet att arbeta med lärande och kunskapsproduktion i forskningscirklar är nämligen en utveckling av den studie- cirkeltradition som funnits inom den svenska arbetarrörelsen sedan 1900-talets början. Jag hade själv tillsammans med mina kompisar en studiecirkel inom ABF då vi var 15-16 år och spelade punk i gammal industrilokal i Örebro. Vi blev dock aldrig särskilt duktiga. Jag lärde mig till exempel aldrig att spela något instrument ordentligt, så jag fick sjunga. Men om vårt
6 Gruppen bestod förutom personerna som ledde forskningscirklar i JämBredd under 2010 också av professor
Pirjo Lahdenperä som fungerade som vetenskaplig ledare. Jag kommer i fortsättningen att referera till gruppen som cirkelledargruppen. Samtliga deltagare, utom en, i denna grupp, återfinns med egna kapitel i denna bok.
band aldrig blev särskilt bra på att spela, fanns det många andra som blev det. Flera av de stora rock- och popartisterna idag har börjat sina karriärer i en studiecirkel. Att det årligen bildas över 100 000 studiecirklar med anknytning till rock och pop har naturligtvis haft stor betydelse för det framgångsrika svenska musikklustret och det som ibland talas om som ”det svenska musikundret” (Folkbildningsförbundet, odaterad; Hallencreutz, Lundequist & Malmberg; Braunerhjelm & Helgesson, 2003).
Lars Holmstrand och Gunilla Härnsten (2003) menar att det var under slutet av 1970-talet som forskning kom att adderas till studiecirklar inom fackföreningsrörelsen. Ett skäl för till- komsten av forskningscirklar var bland annat den alltmer komplexa lagstiftningen kring arbetsrättsliga frågor som krävde ett mer systematiskt lärande och stöd av vetenskaplig kunskap. Det gjorde fackföreningsrörelsen intresserad av högskolornas och universitetens kunskapsresurser, och samarbete med forskare inom studiecirkelformen inleddes (Holmstrand & Härnsten, 2003).
För mig är denna typ av möten mellan forskning och aktörer i offentlig och privatsektor i grunden en demokratisk praktik och en form av samverkan med olika delar i samhället som hör till en högskolans centrala uppgifter. Från den fackliga sfären har arbetssättet också spridit sig till andra sammanhang, inte minst inom skolan där forskningscirklar har använts för verksamhetsutveckling och i verksamhetsnära forskning (se t.ex. Andersson, 2007; Holmstrand & Härnsten, 2003; Persson, odaterad).
Vad är nyttan?
Flera författare pekar på forskningscirklar som en arbetsform som dels kan bidraga till att forskningsresultat får spridning och användning i samhället, dels som en metod som kan initiera forskning och nya forskningsfrågor (se t.ex. Holmstrand & Härnsten, 2003; Persson, odaterad).
Den samlade bilden av vad forskningscirklar kan bidraga med är dock tämligen varierad och bred. Lars Holmstrand och KjellHaraldsson (1999) menar att forskningscirklar kan utgöra en emancipatorisk arena där grupper längst ner i samhällshierarkin, med marginell studiebakgrund och vars erfarenheter och tankar sällan kommer till uttryck, ges möjlighet att göra sina röster hörda samt få sin kunskap och sitt kunnande bekräftat.
Arbetet i forskningscirklar kan utifrån detta perspektiv ses som ett slags medvetande- görande av tyst kunskapeftersom deltagarna ges möjlighet att reflektera över och undersöka innehållet i sitt arbete. Holmstrand och Härnsten (2003) refererar till Svenstam som också ser
forskningscirklar som en emancipatorisk process där deltagarna blir ett slags ”barfota- forskare”.7
Holmstrandoch Haraldsson (1999) menar också att forskningscirklar kan vara strategiska i det avseende att de kan bidraga till att stärka kunskapskapital för att möta förändringar. Uti- från erfarenheter från ett trettiotal forskningscirklar i samverkan mellan Uppsala universitet, fack, näringsliv och kommuner i Mellansverige urskiljer de också tre olika huvudtyper av forskningscirklar:
(1) ”På golvet-cirklar” som bland annat söker beskrivningar av den tysta kunskap som finns i olika arbeten,
(2) ”strategiska eller övergripande cirklar” som bland annat kan handlar om regional utveck- ling eller om strukturella förändringar i till exempel välfärdssystem, och slutligen
(3) cirklar som handlar om verksamhetsutveckling inom kommuner, näringsliv eller inom fackliga organisationer.
Även Lönnback och Östberg (odaterad) gör ett försök att dela in forskningscirklar i tre huvud- typer. Detta liknar Holmstrand och Haraldssons typologi. De har definierat följande typer: (1) Cirklar för kunskapsfördjupning,
(2) cirklar i verksamhetsnära forskning, uppföljning och egenutvärdering samt (3) cirklar i utvecklingsarbete.
Förmodligen hittar man kombinationer och överlappningar av de forskningscirkeltyper som författarna definierat. Jag ser det dock som svårt att sortera in den cirkel som jag ledde under någon av de givna huvudtyperna. Min forskningscirkels arbete kan nog sägas ha varit före- trädesvis kunskapsfördjupande och utifrån de frågor som vi arbetade med skulle jag nog vilja
7 Barfotaforskare ska förstås som en variant på barfotadoktorer (barefoot doctors) i utvecklingsländer, framför
allt i landsbygdsområden, som fått en snabbutbildning i elementär sjuk- och hälsovård för en höja hälsostandard, minska barnadödlighet et cetera. Erfarenheterna av dessa barfotadoktorer har varit goda, bland annat på den kinesiska landsbygden och i Indien. Även i delar av Thailand har buddistmunkar använts i en sådan roll, fast då har de kallats för ”bare-head doctors” (Jones, 1990).
definiera den som i huvudsak en ”på golvet-cirkel”. Det är dock inte en ”klockren” definition. Sett till deltagarnas positioner i sina verksamheter var cirkel ganska heterogen. Cirkeln kom att bestå av en kommunal tjänsteman med högre befattning, två projektledare och två projekt- anställda. Senare tillkom ytterligare en projektanställd.
Kanske kan den kunskapsfördjupning som vi sysslade med, i förlängningen, mynna ut i någon form av verksamhetsutveckling. Det fanns dock inte med som ett syfte för arbetet. Arbetet startade egentligen ganska förbehållslöst och utan egentliga målsättningar för vad det skulle ge de deltagande individerna eller deras verksamheter. I efterhand strax efter vi avslutat arbetet gjorde jag intervjuer med flera av deltagarna, där jag ställde frågor om cirkelarbetets betydelse. Intervjuerna har givit en bild av arbetet som berikande för deltagarna på olika sätt, men en utvärdering av cirkelns betydelse för de deltagandes verksamheter behöver förmodlig- en göras på längre sikt.
Denna text är alltså inte en utvärdering av cirkelns arbete eller av cirkelns betydelse för de deltagandes arbetsplatser. Det är snarare mina sammanfattade reflektioner kring arbetet i forskningscirkeln, det vill säga min kunskapsresa som forskningscirkelledare, som presenteras i kapitlet. Min förhoppning är att min berättelse kan bidraga med inspiration till och
utveckling av arbete med forskningscirklar hos den som läser.