I den här delen av diskussionerna flyttar vi “ut” på fältet för att inkludera reflektioner från annan IDA-personal och andraIDA-skolor. Fältarbetet var helt organiserad och utförd av deltagarna43 som en del av deras slutarbete inom JämBredd-projektet. Det baseras på
ostrukturerade enkäter som skickades till samtlig IDA-personal; dessa var totalt 43 stycken och 30 besvarade frågorna; och en intervju med två lärare från en av IDA-skolorna. Respondenterna tillfrågades att besvara följande tre frågor:
• Har IDA-skolor en enande inkluderingsnorm och hur speglas i så fall dessa värden praktiken?
43 Svaren från enkäten är märkta med Respondent 1-30 I den ordningen som enkäterna besvarades, det vill säga
när de kom tillbaka. Intervjuerna med lärarna är märkta Lärare 1 och 2. Jag har behållit originaltranskriptionen i enlighet med talarens exakta ord. Inga förändringar har gjorts på originalstavningen eller språkliga
• Vilka är utmaningarna och framgångarna i att implementera värdegrunden? • Hur bemöter lärarna de tre pelarna i undervisningen och hur främjar man dessa
innovativa förutsättningar till en positiv attityd gentemot skolan och framgångsrika skolprestationer för studenter från olikartad bakgrund?
Röster från IDA-personal: enkätsvar 44
Generellt visade svaren på en övergripande konformitet kring vad de tre huvudmålen IDA står för och respondenterna uttryckte ett stort engagemang för att uppnå dessa mål i praktiken. Svaren på frågan om IDA:s övergripande norm var följande:
Vi har ju våra tre IDA ord, inkludering, delaktighet och aktivitet, dom två första tanker jag står mer för våra värderingar medans det sista, aktivitet, sker genom olika insatser och det blir en massa aktivitet när människor blir inkluderade och delaktiga i våra verksamheter/…/ 1+1=3 (skratt!) (Respondent 27).
En annan respondent beskrev IDA:s inkluderingsnorm som kontrasterande normer så här:
Inkluderingstanken bygger på att man har ett förståelseperspektiv på eleverna och deras hela situation/…/ detta I motsats till att ha ett uppfostrande perspektiv man där värderar och bedömer /…/ i första hand normföreträdare (Respondent 13).
Poängen ovan om interkulturell pedagogik som ett underliggande värde görs tydligare i exemplet nedan:
Vi vill sträva efter ett interkulturellt synsätt istället för ett mångkulturellt. Det handlar om vad som uppstår i mötet mellan olika individer med olika bakgrund, kultur, religion osv. /…/. I praktiken handlar om möten med elever, personal och föräldrar där vi försöker agera utifrån våra etos – insatser kan vara
handledning/utbildning med personal inom olika ämnen, komet, musik, bild drama, media, ämnesintegrerade /…/ det handlar om samtal med föräldrar, till viss del även utbildning (Respondent 27).
Förslaget på praktisk implementering, av den här respondenten, är slående lik de svar vi diskuterade i det förra avsnittet gällande den överväldigande fokuseringen på pedagogiska och praktiska lösningar, eller de två första komponenterna i Banks ramverk. De exempel som han ger för praktisk implementering, det vill säga “handledning/utbildning med personal inom olika ämnen, komet, musik, bild drama, media, ämnesintegrerade /…/ det handlar om samtal med föräldrar”är en slående kontrast till de föreslagna beskrivningarna av interkulturell pedagogik som förhandlingar med skillnader mellan kultur och religion. I exemplet nedan ser
44 Transkriberingssymbolen /…/ indikerar att ett ord är oklart eller saknas medan [...] refererar till ett förkortat
vi liknande normer för multikulturalism i relation till IDA:s värdegrund om inkludering uttryckt:
Det är lite klurigt att svara på, men det finns en norm, eller en förväntning på vad ‘en IDA’ är. En IDA ska förespråka det mångkulturella samhället, bejaka det “annorlunda” “gilla olika”. Dessutom ska en IDA gå utanför ramen, vara kreativ, tänka nytt, utanför det paradigm det verka i (Respondent 6).
Trots den generella konformiteten uttryck av en majoritet av IDA-respondenter fans det även andra röster som förespråkade ett mer kritiskt förhållningssätt gentemot IDA:s
inkluderingsmål:
Det finns olika normer inom IDA. Pga. det är olika grupper som jobbar inom IDA (passion, språk och familjestöd). Även inom varje grupp har vi olika normer (Respondent 9).
Jag tycker att den är (ethos) är mycket bra men att det behöver förtydligas eller medvetandegöras, både för oss som jobbar inom IDA och för de som vi arbetar med ute på våra enheter. När vi blir mer medvetna kan vi också vara mer självkritiska Vi får inte skapa en “vi” och “dom” förhållande, till dem vi jobbar med ute på enheterna. Vi vill vara drivande i skolutveckling och då måste vi hålla vår organisation (Respondent 8). Jag hoppas att vi har ett bemötande som inte baseras på snabba slutsatser och fördomar om människor. Jag tror att vi är positiva och glada för det mesta och har modet att gå in i situationer där andra kanske backar (Respondent 20).
Lärarnas svar visar i jämförelse en annan inställning gällande inkludering och arbetet i multikulturella klassrum. Lärarnas respons visar diskrepansen mellan styrdokument och praktik och den möjliga tvetydighet som kan existera i styrdokumentens innehåll och värdegrund.
Lärarnas röster: intervjusvar
De intervjuade lärarna var också mycket skeptiska gentemot existensen av en generell skolnormer om inkludering. Båda lärarna poängterade att:
Det finns nog, men det är nog kanske luddig i kanterna (Lärare 1).
Vi i vår har inte gemensamma regler och vi vet inte riktigt vad som gäller […]. För mig är norm något som jag bildar utifrån de regler och normer som det var när jag gick i skolan (Lärare 2).
Lärarna var inte bara skeptiska over existens av skolnormer om inkludering utan poängterade också att den finns en betydande diskrepans mellan vad som händer i den praktiska
verkligheten i skolvardagen och de normer och regler som konstaterats. Båda lärarna uttryckte sig så här:
Vi har ju pratar väldig mycket om vad som ska göras och hur organisationen ska vara och vad som är acceptabelt och så. Sedan har du verklighet som inte går att göra så mycket åt, även fast du har normerna va. Det blir ju hela tiden att du star mellan de här bitarna. Du vet precis vad du ska göra men verkligheten ger dig en helt annan förutsättning (Lärare 1).
Ja men alltså, det godtas väldigt mycket/…/jag är ju mer att barn är har för att vi ska lära dem, det ska vara en dialog tillsammans. Men idag är det väldigt svart att föra den har undervisningen framåt för att du hare lever som inte är mottagliga av olika orsaker givetvis va, och då har vi inte alltid tillräckligt med resurser för att möta de har barnen (Lärare 2).
Gällande samarbetet med IDA-personal var svaren generellt positiva. Båda intervjuerna uttryckte att samarbetet med IDA har bidragit till att stötta en positiv attityd gentemot barns modersmåls och följaktligen höjt skolresultaten på de skolorna med en hög andel varierade studenter (se dilemma 3).
Först var det väldigt ovant att ha någon annan i klassrummet som inte ens är en lärare/…/ men nu ser jag det som en trygghet /…/ jag har fått hjälp att få syn på hur jag agerar i vissa situationer. Passionsvägledare (IDA- personal) stormar in med idéer och glädje /…/ de är proffs vilket ger höjdpunkt för alla när de kommer/…/ (Lärare 1).
Idag tänker vi inte på nationalitet/…/ det är också naturligt att det pratas flera språk samtidigt både i klassrummen och lärarrummet. Det här är väldigt viktig i en skola som har 50% invandrare och överhuvudtaget samhället i dag (Lärare 2).
Dessa synpunkter har samröre med forskningscirkelns reflektioner om modersmål och den positiva förändring som har uppstått på IDA-skolor sedan inrättandet av och
omorganiseringen av modersmålsprogrammen. Vad resultaten ovan inte visar är i vilken utsträckning både det svenska språket och modersmålet utvecklas och huruvida modersmål används utöver klassrummens konversationer. Som poängterat ovan sker överföringen av kunskaper från modersmål till svenska, eller ett andraspråk (se interdependence principle), endast om båda språken utvecklas bortom en viss grundläggande tröskel (Cummins, 2006).