Överväganden Min bedömning:

En negativ utveckling kan i dag skönjas för de sverigefinska ele-vernas deltagande i undervisning på och i minoritetsspråket. För att stoppa den negativa utvecklingen måste kvarvarande under-visning i och på minoritetsspråket värnas.

De nationella minoriteternas bristande möjligheter till undervis-ning på minoritetsspråken har påtalats av både Europarådets rådgi-vande kommitté (ramkonventionen) och Europarådets expert-kommitté (minoritetsspråkskonventionen). Europarådets minis-terkommitté har t.o.m. uppmanat Sverige att vidta omedelbara åt-gärder för att göra undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk mer lättillgänglig, ta fram läromedel och förbättra lärarutbildningen på alla utbildningsnivåer. Europarådet har i sin granskning uppma-nat Sverige att på ett mer aktivt sätt beakta den sverigefinska mino-ritetens behov av utbildning och då särskilt behovet av utbildning på finska i den kommunala skolan (se avsnitt 5 där Europarådets kritik behandlas). I det följande kommer jag att beröra sverige-finska barns möjligheter att utveckla sitt minoritetsspråk inom skolan.

Tvåspråkiga undervisning i kommunal regi har tidigare varit re-lativt vanligt förekommande, framför allt bland sverigefinska ele-ver. För denna grupp har utvecklingen sedan tidigt 1990-tal dock varit nedslående, eftersom möjligheterna att få tvåspråkig under-visning har minskat drastiskt. Underunder-visning på finska är numera endast möjlig i ett fåtal sverigefinska friskolor och ett fåtal

kvarva-rande kommunala tvåspråkiga klasser. År 2003 beskrevs situationen på följande sätt:

Av de cirka 300 tvåspråkiga klasserna som existerade i början av nit-tiotalet finns sådana endast kvar i Haparanda, Stockholm, Botkyrka, Södertälje, Trollhättan och Västerås. Det totala antalet elever i klas-serna uppskattades av Sveriges Finska Lärarförbund till 450. I början av 1990-talet var antalet elever ca 4 500 elever.¹⁴

Sverigefinska barns möjligheter till undervisning på finska har för-sämrats kraftigt på många orter de senaste 10–15 åren. Den nega-tiva utveckling som tog fart på 1990-talet har inte avstannat. Även rörande undervisning i finska kan en negativ utveckling ses.

Även deltagandet i undervisning i finska, dvs. modersmålsunder-visning, har gått ned. Modersmålsundervisning anordnas inte i finska språket i alla kommuner i landet. Under läsåret 2002/03 uppgick antalet elever berättigade till modersmålsundervisning på finska till 11 384 elever. Av dessa deltog 42,5 procent (4839 elever) i modersmålsundervisning. 32,7 procent av undervisningen skedde utanför timplanebunden tid.¹⁵

Med tanke på intentionerna i minoritetskonventionerna borde utvecklingen i stället gå åt det andra hållet, att sverigefinska barn i allt större utsträckning har möjlighet och även väljer att delta i un-dervisning på eller i minoritetsspråket. Fåtalet kvarvarande möjlig-heter att få undervisning på finska är dessutom hotade på en del orter. Senast i april 2005 lades en finskspråkig förskoleklass ned i Haninge kommun. För att stoppa den negativa utveckling och för att stödja föräldrars strävanden att få undervisning på och i ritetsspråket, anser jag att kvarvarande undervisning på och i mino-ritetsspråket måste värnas.

Den negativa utveckling som Skolverket observerat i sina rap-porter fortsätter således. Det finns anledning att närmare analysera vad denna negativa utveckling kan bero på för de sverigefinska ele-vernas del. Min bedömning är att det beror på flera faktorer som påverkar i olika hög grad.

För det första medför anordnande av undervisning på och i mi-noritetsspråken kostnader för kommunerna. Sannolikt är det en av anledningarna till att många kommuner inte är särskilt angelägna att anordna tvåspråkig undervisning, trots att

14 Esko Melakari: ”Finskan – Ett svenskt språk: En kartläggning av det finska språkets ställning i det svenska samhället i början av 2000-talet”, 2003, s 18. Notera att det i dag även finns finskspråkiga klasser i Haninge kommun.

15 SCB:s statistik

ningen ger möjlighet till det. Det föreligger ingen skyldighet att anordna tvåspråkig undervisning, vilket en del föräldrar upplever som frustrerande. Kommunerna anser ofta att de finns anledning att prioritera andra frågor. I sammanhanget bör man beakta att de nationella minoriteterna i allmänhet ett mindretal i kommunen och som påpekats i avsnitt 6.8.1 hamnar de därmed i ett demokratiskt underläge. Detta medför att de har stora svårigheter att driva frågan undervisning på minoritetsspråk i många kommuner. Bristen på

”öronmärkta” medel innebär även i förlängningen att grupper med behov av stöd har svårt att värja sig mot kommunala besparingar och deras möjligheter att få det stöd lagstiftaren avsett blir begrän-sade. En motsvarande utveckling, att kommuner inte längre beaktar barns behov av särskilt stöd i tillräcklig grad när riktade medel tas bort, har kunnat noteras även för andra grupper av barn i behov av särskilt stöd på skolområdet bl.a. för barn med funktionshinder.¹⁶ Minoriteters bristande möjligheter att hävda sina utbildningsintres-sen i majoritetssamhället har även tagits upp av språkforskare:

En minoritets möjlighet att hävda sina utbildningspolitiska intressen – och då inte bara i fråga om de yngsta barnens skolgång utan på alla ni-våer – hänger samman med minoritetens ekonomiska och politiska styrka, men också … med statens ideologi med avseende på assimila-tion-pluralism-skalan… En ekonomiskt stark minoritet har större möjligheter att hävda kostnadskrävande önskemål gentemot staten, men det är den politiska styrkan, som i sin tur hänger samman med majoritetens inställning till minoriteten, som till sist blir avgörande för om det skall vara tillåtet inom en stat att arbeta efter särskilda läropla-ner och kursplaläropla-ner i skolor och lärarutbildning.¹⁷

För det andra föreligger ingen absolut skyldighet för kommunerna att anordna undervisning i minoritetsspråken, dvs. modersmålsun-dervisning. Det finns utrymme för kommunerna att neka elever sådan undervisning. Det är nämligen kommunen som avgör om modersmålsundervisning skall anordnas på basis av om det finns tillräckligt många elever, om eleverna uppfyller kraven och om det finns lämpliga lärare.

16 ”Fram till 1991 hade skolan öronmärkta resurser för elever med särskilda svårigheter, och de pengarna fick barn och ungdomar del av… Barn med funktionshinder ska inte längre vara med på nåder, skolan är också deras. Med de är fortfarande barn med funktionshinder, de behöver stöd för att kunna delta i undervisningen och kamratlivet på sina villkor. Den insikten försvinner lätt i besparingstider, och de öronmärkta pengarna är borta. ”Kontrol-lerad och ifrågasatt – intervjuer med personer med funktionshinder”, Rapport till Utred-ningen om bemötande av personer med funktionshinder, SOU 1998:48 s 140

17 Kenneth Hyltenstam, Christopher Stroud: ”Språkbyte och språkbevarande – Om samiskan och andra minoritetsspråk”, 1991, s 88

För det tredje kan det vara svårt för kommunerna att hitta de sverigefinska eleverna. Dessa barn framgår ofta inte av Statistiska Centralbyråns statistik över personer med finskt påbrå och en del av barnen i SCB:s statistik är finlandssvenska barn (denna proble-matik beskrivs närmare i avsnitt 8.2). De enda säkra sättet för kommunerna att hitta elever som talar finska eller har finska som språk i hemmet, är att fråga samtliga familjer antingen i förskolan eller i samband med skolstarten. Om kommunerna gör detta eller hur de insamlade uppgifterna sammanställs inom kommunerna känner utredningen inte till.

För det fjärde beror elevers efterfrågan på undervisning i mino-ritetsspråket, i vart fall delvis, på hur väl och i vilken omfattning kommunerna marknadsför och informerar om möjligheterna att få denna typ av undervisning och hur attraktiv den erbjudna under-visningen görs. Skolverkets rapport och även uttalanden från repre-sentanter för den sverigefinska minoriteten gör gällande att en del kommuner slarvar i möjligheterna att informera om möjligheterna att få undervisning i och på modersmålet. Som ett exempel kan nämnas Haninge kommun där man på kommunens hemsida med information om förskoleverksamhet inte informerat om befintlig finskspråkig förskoleverksamhet på förskolan Kantele i anslutning till Vikingaskolan, trots påpekanden från sverigefinskt håll.¹⁸ Haninge kommun har i april 2005 beslutat att den finskspråkiga förskoleklassen skall läggas ned eftersom antalet barn är för få och verksamheten därför anses ha blivit för dyr.¹⁹

För det femte är efterfrågan också beroende på hur långt språk-bytesprocessen har kommit inom språkgruppen. För sverigefinnar-nas del finns det tydliga tecken på att många sverigefinnar assimile-rats i så stor omfattning att de förlorat eller håller på att förlora det finska språket. En del sverigefinnar som nu är föräldrar upplever inte bevarandet av finska språket som särskilt viktigt. Deras barn känner kanske därför liten motivation för att lära sig språket.

För det sjätte upplever en del språkmedvetna sverigefinska för-äldrar, som faktiskt anser det angeläget att deras barn lär sig finska och utvecklar en aktiv tvåspråkighet, att möjligheterna att delta i modersmålsundervisningen begränsas genom undervisningen för-läggs på en annan skola, ”sena” eftermiddagar etc. Skolverket påta-lar i sin rapport att det framför allt är de yngre barnen som blir li-dande om modersmålsundervisning anordnas på en annan skola,

18 Artikel i Ruotsin Sanomat, 15 februari 2005

19 Artikel i Ruotsin Sanomat, 7 april 2005

”sena” eftermiddagar etc. Samtidigt är det framför allt de yngre barnen som bäst behöver undervisningen, med hänsyn till deras språkutveckling.

För det sjunde gäller olika regler för rätten till modersmålsun-dervisning för de nationella minoriteterna. Företrädare för sverige-finnarna anser det diskriminerande att sverigefinska elever inte ges samma möjligheter till undervisning i minoritetsspråket som sa-miska, tornedalska och romska elever. Det krävs att minst fem sve-rigefinska elever i kommunen begär att få modersmålsundervisning för att kommunen skall anordna sådan undervisning, medan det bara krävs en samisk, tornedalsk eller romsk elev. Det kan inte ute-slutas att denna ojämlikhet i regelverket påverkar sverigefinska ele-ver negativt och t.o.m. påskyndar språkbytesprocessen.

Den kartläggning som Skolverket för närvarande utför kommer sannolikt även att ge en tydligare bild av läget för de sverigefinska elevernas del.

Mot bakgrund av den negativa utvecklingen för de sverigefinska elevernas del samt de synpunkter som Europarådet haft på Sveriges tillämpning av bestämmelserna rörande utbildning finns det anled-ning överväga hur möjligheterna skall förbättras. Nedan lämnar jag därför förslag till åtgärder på utbildningsområdet som bör vidtas.

När det gäller möjligheterna att förbättra tillgången på undervis-ning på de nationella minoritetsspråken anser jag att frågan bör analyseras och belysas närmare. Ytterligare förslag i denna del kan komma att lämnas i slutbetänkandet.

7.2.7 Rätten till undervisning i minoritetsspråk skall