Bakgrund .1 Uppdraget

Utredaren skall analysera om det finns förutsättningar att utvidga nuvarande lagstiftning om rätt att använda finska hos förvalt-ningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen.

Som beskrivits ovan i avsnitt 5 har Europarådets expertkommitté framfört synpunkter rörande Sveriges tillämpning av minoritets-konventionerna. Europarådets ministerkommitté har rekommen-derat Sverige att förbättra situationen för det finska språket utanför det finska administrativa området i den offentliga förvaltningen.

Utredningens analys skall omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lag-stiftning eller andra åtgärder. Det finns ett inbyggt problem i att försöka kartlägga på enskilda individers önskemål och förutsätt-ningar rörande åtgärder inom minoritetspolitiken.

För det första gäller det att finna de berörda individerna och om man lyckas med detta, gäller det att få ett representativt urval.

För det andra krävs det att minoritetsgruppen är tillräckligt initi-erad och kunnig i frågan för att kunna ta ställning. Det går inte att fråga enskilda om de anser att det behövs ett förvaltningsområde, om de inte vet vad det innebär och vad syftet är. Som beskrivits ovan är kunskaperna om minoritetspolitiken och nuvarande mino-ritetslagstiftning begränsad hos den breda allmänheten, både hos majoritets- och minoritetsbefolkningen. Det finns således en in-byggd svårighet i att fråga enskilda individer i en minoritetsgrupp om vilka åtgärder de anser behöver vidtas för att minoritetsspråket skall kunna fortleva i Sverige eller för att vända en pågående språk-bytesprocess.

För det tredje krävs det att den som svarar även har viss kunskap om vilka faktorer som påverkar språkbevarande som ju är ett lång-siktigt mål med minoritetspolitiken. Det går inte att ta ställning till en åtgärds effektivitet för språkbevarandet om man inte förstår och känner till hur processen fungerar. De olika språkbevarande fakto-rerna har beskrivits i avsnitt 2.3 ovan. Det kan även noteras att en-skilda individer ofta tenderar att svara på en fråga ur det personliga perspektivet. Har jag personligen användning eller behov av en åt-gärd? Det är således inte givet att enskilda tydligt kan ge uttryck för vad som är lämpligt eller eftersträvansvärt för gruppen eller språket som helhet. De resultat som bl.a. framkommit vid djupin-tervjuerna visar t.ex. att yngre sverigefinnar har bristande kunska-per om minoritetsfrågorna. Detta beror åtminstone delvis på att yngre följer minoritetsmedia i mindre utsträckning och att majori-tetsmedia knappast behandlar dessa frågor överhuvudtaget.

Innan nuvarande förvaltningsområde genomfördes i Norrbotten gjordes ingen undersökning rörande enskilda individers önskemål och behov. Utgångspunkten var att Sverige genom sin ratificering av minoritetskonventionerna valde att ge ett visst skydd och stöd till erkända minoriteter. Norrbotten ansågs vara ett område där sär-skilda åtgärder skulle vidtas, eftersom de tre minoritetsspråken med historisk geografisk anknytning fanns närvarande där och dessa språk behöver stöd för sin framtid. Det åtgärder som vidtogs genom minoritetsspråklagarna hade för avsikt att bl.a. höja statusen på minoritetsspråken och på så sätt gynna språkens fortlevnad på sikt.

Situationen har inte förändrats avsevärt sedan riksdagen erkände de fem nationella minoriteterna och deras språk. Snarare är det så att implementeringen av konventionsåtagandena inte lyckats och ytterligare åtgärder kommer att krävas. Sålunda får språken alltjämt förutsättas behöva stöd i vart fall i samma omfattning. Det faktum att man nu överväger att utvidga förvaltningsområdet för finska språkets del, skulle innebära att fler enskilda individer skulle komma i åtnjutande av det skydd som avses i del III av minoritets-språkskonventionen. Inget talar heller för att individer i södra Sverige skulle vara i mindre behov av skydd för sitt minoritetsspråk än i Norrbotten.

9.1.2 Sverigefinnars ”behov”

Utredningen har tolkat ordet ”behov” i direktiven mot bakgrund av minoritetskonventionernas syften och den svenska minoritetspoli-tikens mål. Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Utgångspunkten för utredningens arbete har varit vilka behov sverigefinnar har i förhållande till dessa mål:

− Vilket skydd behöver den sverigefinska minoriteten för att åta-gandena i konventionerna skall uppnås?

− Vad krävs för att minoritetens möjligheter till inflytande stärks på ett sätt som anges i ramkonventionen?

− Vilket stöd krävs för att det finska språket hålls levande i Sverige på ett sätt som åsyftas i minoritetsspråkskonventionen?

Den första frågan, rörande skydd, har behandlats i avsnitt 6.2 där tydligare lagstiftning föreslås till skydd för de nationella minorite-terna.

Den andra frågan rörande minoriteters möjligheter till infly-tande, har behandlats utförligt i avsnitt 6.8 och berörs inte närmare i detta avsnitt. Förslag till åtgärder lämnas också i avsnitt 6.8.

Som svar på den tredje frågan, vilket stöd som behövs, konstate-rar jag att det krävs

− dels stödjande åtgärder som stärker implementeringen (avsnitt 6), t.ex. aktiva åtgärder för att främja språken,

− dels åtgärder som förbättrar möjligheterna att få utbildning på och i minoritetsspråken (avsnitt 7), och

− dels åtgärder rörande utvidgat förvaltningsområde (detta av-snitt).

Det bör än en gång påpekas att konventionsåtagandena således inte handlar om att sverigefinnarna som grupp eller som enskilda indi-vider skulle vara tvungna att tala finska i kontakter med myndig-heter och andra endast av den anledningen att de inte behärskar svenska språket. Däremot finns det givetvis många enskilda indivi-der som kan ha bristande kunskaper i svenska språket och därmed stora svårigheter i kontakter med myndigheter m.fl. och även be-höver kunna tala finska av den anledningen. Detta handlar dock

inte om minoritetsspråkskonventionens primära syfte, som ju är att höja statusen på minoritetsspråken.

I det följande avsnittet redovisas det som kommit fram under ut-redningens arbete som rör sverigefinnarnas synpunkter rörande ett utvidgat förvaltningsområde och även andra synpunkter av bety-delse för finska språkets fortlevnad i Sverige.