En samlad bedömning av förutsättningarna .1 Språkbevarande åtgärder krävs för att vända

språkbytesprocessen Min bedömning:

En utvidgning av förvaltningsområdet bedöms ha språkbeva-rande effekt på det finska språkets fortlevnad. Den sverigefinska minoriteten ger uttryck för att en utvidgning av förvaltningsom-rådet bör göras så att även Stockholms- och Mälardalsregionen omfattas.

Den sverigefinska minoriteten är inne i en språkbytesprocess, som är relativt långt gången. Under 1970-1980-talen fanns det olika ty-per av finskspråkiga samhällstjänster i Sverige. Många sverigefinska barn gick i tvåspråkiga klasser och deltog i modersmålsundervis-ning. Kommunaliseringen av skolorna och den ekonomiska krisen på 1990-talet har på ett negativt sätt påverkat de sverigefinska bar-nens möjligheter att lära sig finska tillräckligt bra för att de själva skall kunna föra språket vidare. Den sverigefinska minoriteten har under lång tid levt under ett starkt assimileringstryck, som påver-kat gruppens inställning till det egna språket. De negativa attityder som många sverigefinnar tidigare mötte har påverkat människors önskan att smälta in i majoritetsbefolkningen. Alla dessa olika faktorer har påverkat enskildas benägenhet att tala det finska språ-ket och deras barns vilja lära sig språsprå-ket. Det har även lett till att

många yngre sverigefinnar sannolikt inte behärskar finska tillräck-ligt bra för att kunna överföra språket till nästa generation i till-räcklig grad.

Språket är en viktig bärare av identiteten och kulturen. En mino-ritetsgrupp som inte längre förmår att överföra språket till nästa generation kommer oundvikligen att försvinna som kulturbärande grupp till slut. Som beskrivits i tidigare i detta betänkande har de språkbevarande faktorerna på samhällsnivå en avgörande betydelse för om språkbytesprocessen skall brytas och om ett hotat språk skall kunna revitaliseras. Det räcker inte att titta på de språkbeva-rande faktorerna på individnivå, dvs. individuella minoritetsmed-lemmars språkliga beteende. För att språkbytesprocessen skall kunna vändas krävs att åtgärder vidtas för att påverka rande faktorer på samhälls- och gruppnivå. Bland de språkbeva-rande faktorerna på samhällsnivå av intresse i sammanhanget kan nämnas (se även avsnitt 2.3.2) bl.a.

− majoritetssamhällets ideologi (hur majoritetssamhället upp-fattar minoriteten och vilken behandling olika uppfattningar leder till, t.ex. i termer av pluralistisk, segregativ eller assilimi-latorisk policy gentemot minoritetsgruppen),

− språklagstiftning (om det i samhällets lagar finns särskilda be-stämmelser om minoritetsspråkets officiella användning),

− implementering av minoritetspolitik (om och i vilken ut-sträckning politiska beslut angående minoriteten i praktiken genomförs) och

− utbildning (vars betydelse för finska språkets bevarande be-handlats i avsnitt 7 ovan).

Utvidgningen av förvaltningsområdet till ytterligare geografiska områden skulle kunna vara en sådan åtgärd som gynnar språkbeva-randet. Att i detta skede dels förstärka implementeringen av kon-ventionsåtagandena och genomförandet av den av riksdagen beslu-tade minoritetspolitiken, dels utvidga förvaltningsområdet så att det omfattar ett relativt stort geografiskt område där många sveri-gefinnar bor, skulle definitivt gynna språkets ställning.

Tanken med att införa ett utvidgat förvaltningsområde är att fler enskilda skulle kunna komma i åtnjutande av de möjligheter som nuvarande lag om rätt att använda finska ger, dvs. officiell använd-ning av minoritetsspråket och möjligheter till viss samhällsservice på det egna språket. Genom att ge språket en mer offentlig status

förbättras språkets möjligheter att fortleva. Språkets ökade synlig-het i samhället innebär också att enskildas benägensynlig-het att använda språket skulle öka. Om enskilda använder språket i många olika situationer och i större omfattning kommer språkets närvaro i samhället att öka. Den enskilde individens språkbehärskning kan även stärkas genom att han eller hon kan nyttja språket på ett mångsidigare sätt. Samtidigt skulle det finnas större möjligheter för människor att klara sig bättre i samhället om de kan nyttja sitt mo-dersmål i olika sammanhang. Genom att minoritetsspråket blir mer synligt i samhället och kunskaperna om de nationella minoriteterna ökar, kan majoritetsbefolkningens inställning till dessa grupper förväntas bli mer positiv, vilket även det gynnar språkens fortlev-nad.

Bland språkbevarande faktorer på gruppnivå kan nämnas bl.a.

följande

− demografi (bl.a. gruppens storlek, kärnområden, ålders- och könsfördelning)

− språkförhållanden (om språket har status som officiellt språk, talas det i mer än ett land, dialekt- eller språksplittring, stan-dardisering och modernisering, förhållandet mellan tal och skrift, graden av tvåspråkighet och språkbehärskning, gruppens språksyn, minoritetsspråkets status i förhållande till majoritets-språket)

− typ av etnicitet (vilken typ av mobilisering för t.ex. språkbeva-randefrågor som förekommer inom gruppen, eller om sådana frågor betraktas som viktiga över huvud taget)

− intern organisation (t.ex. om det förekommer organisationer och sammanslutningar inom gruppen, om man har tillgång till ledare eller talesmän, samt om gruppen omfattar en utbildad elit)

− institutioner (om det utbildning, kyrka, språkplanering, språk-vård, forskning och kultur på språket)

− medier (om gruppen har egna tidningar, radio- och TV-sänd-ningar, särskilt på minoritetsspråket)

− kulturyttringar (om gruppens kulturella angelägenheter mani-festeras genom berättartraditioner, musik, litteratur och teater etc.)

Den sverigefinska minoriteten i Stockholms- och Mälardalsregio-nen är stor och området kan betraktas som ett kärnområde för

finska språket. Den sverigefinska gruppen har en relativt jämn köns- och åldersfördelning och det finns en återväxt i gruppen.

Språkförhållandena är relativt goda eftersom det är ett modernt och standardiserat språk med närhet till ett land där språket är national-språk. De allra flesta sverigefinnar är tvåspråkiga och kunskaperna i finska språket är fortfarande mycket goda hos en stor del av grup-pen. Den sverigefinska gruppens språksyn kan betecknas som att det, i vart fall hos väldigt många som anser sig vara sverigefinnar, finns en stark medvetenhet om att språket är hotat och en stark önskan att bevara och främja språkets fortlevnad. Detta innefattar även en medvetenhet om att språkbevarande åtgärder kommer att behövas. Den sverigefinska gruppen har starka företrädare och or-ganisationer som aktivt driver de språkpolitiska frågorna. Det finns sverigefinska institutioner, media och en mängd sverigefinska kul-turyttringar i regionen.

Det som också talar för att detta skulle vara en lämplig åtgärd är att sverigefinnarna i regionen anser sig ha behov av åtgärden. De resultat utredningen fått fram tyder på att sverigefinnarna önskar detta och att de även skulle använda sig av de samhällstjänster som lagen ger rätt till.

Om förvaltningsområdet utvidgas till att omfatta även Stockholms- och Mälardalsregionen förväntas den sverigefinska minoriteten arbeta aktivt med de minoritetspolitiska frågorna på lokal, regional och nationell nivå (se förslag i avsnitt 6.8.2). Det innebär en förstärkning av gruppens egna arbete att värna moders-målet. Utvidgningen av förvaltningsområdet får därmed även en mobiliserande effekt på minoritetens egna språkfrämjande arbete.

Sammanfattningsvis kan ett utvidgat förvaltningsområde för-väntas ha en språkbevarande effekt på finska språkets fortlevnad.

11.2.2 Samhällets möjligheter att vidta språkbevarande åtgärder

Modellen med förvaltningsområden har tillämpats i fem år i Norr-botten. Erfarenheterna visar att minoritetsspråkens status i regio-nen har höjts, även om enskilda inte alltid kunnat nyttja de möjlig-heter som minoritetsspråkslagarna ger dem rätt till.

En utvidgning av förvaltningsområdet för finska språket skulle innebära helt nya åtaganden för kommunerna, landstingen, länssty-relserna samt domstolarna på lägre nivå i den aktuella regionen.

Domstolar på högre nivå samt många statliga myndigheter berörs redan i dag av nuvarande minoritetsspråkslagstiftning. Som redo-gjorts för i avsnitt 10 bedömer jag att förutsättningar finns för att utvidga förvaltningsområdet till Stockholms- och Mälardalsregio-nen.

11.3 Geografisk avgränsning av ett utvidgat