Sakområden som skall omfattas av särskilt stöd Mitt förslag:

Det utvidgade förvaltningsområdet skall omfatta samma sakom-råden som nuvarande lagstiftning rörande rätt att använda finska språket, dvs. förskola, äldreomsorg samt möjligheter att använda finska i kontakter med kommunala och statliga förvaltnings-myndigheter och domstolar.

Kommuner och landsting bör även i övrigt sträva efter att bemöta enskilda på det egna minoritetsspråket, så långt det är möjligt. Inom kulturverksamhet bör de nationella minoriteter-nas behov av stöd för minoritetskulturen beaktas. Barns behov av möjligheter till kultur på minoritetsspråket bör ges särskild uppmärksamhet.

I nuvarande minoritetsspråkslagstiftning finns möjligheter att få förskola på minoritetsspråket. Motsvarande möjlighet skall finnas i det utvidgade förvaltningsområdet. Denna möjlighet stärker och utvecklar barns möjligheter att lära sig finska och för det enskilda barnet innebär det något mycket positivt. Förskolans betydelse för barns utveckling av modersmålet och den kulturella identiteten har behandlats i avsnitt 7. Om en lagstadgad rätt till förskola helt eller delvis på finska införs, förbättras sverigefinska barns möjligheter att tillägna sig modersmålet och en aktiv tvåspråkighet. Den nega-tiva utveckling som pågår på utbildningssidan kan därmed motver-kas. Samtidigt kan en förstärkt ställning av finska språket i försko-lan stödja föräldrars strävanden att få till stånd tvåspråkig under-visning även i skolorna. Genom en lagstadgad rätt till finsk förskola lägger man således grunden för det fortsatta arbetet med att stärka barns språkutveckling.

Nuvarande regelverk ger även möjligheter till att få äldreomsorg helt eller delvis på finska inom förvaltningsområdet. Tanken är att äldre skall få åldras med värdighet och att de skall kunna bli för-stådda och kunna uttrycka sig på sitt eget språk. Äldreomsorg som bedrivs på finska ger enskilda möjligheter att åldras i en miljö där

deras kulturella tillhörighet och traditioner beaktas och få känna samhörighet. Många äldre tappar även senare inlärda språk och en-dast modersmålet består. Ytterst handlar det således om att ge människor livskvalité i livets slutskede. Genom att införa en lag-stadgad rätt till finskspråkig äldreomsorg stärks den enskilde indi-videns möjligheter att få sådan service.

I sammanhanget finns det anledning att nämna att Socialstyrel-sen tidigare har kartlagt hur äldreomsorg på finska kan organiseras.² Socialstyrelsens konstaterade att många av dem som tar del av finskspråkig äldreomsorg värdesätter den högt. En del brukare an-ger att finskspråkig äldreomsorg varit avgörande för att de ska ac-ceptera stödinsatser. Möjligheten till finskspråkig omsorg har även haft stor betydelse för de anhöriga. Socialstyrelsen noterar att me-dan en väl fungerande äldreomsorg ofta förmår avlasta anhöriga, gör den inte självklart det för anhöriga till äldre finländare. Pressen på dessa anhöriga kvarstår många gånger fram till dess de vet att den närstående har möjligheten att göra sig förstådd och kan ge uttryck för sin vilja. Rörande vikten att uppmärksamma språkbe-hov i samband med demens skriver Socialstyrelsen:

Personer med ett annat modersmål än svenska tappar ofta det svenska språket vid demenssjukdom. Samma sak gäller också vid andra sjuk-domar som t.ex. stroke. Det gör att förutsättningarna att få äldreom-sorg snabbt och oväntat kan förändras. En annan konsekvens är att den äldre också kan förlora förmågan att kommunicera med sina barn som inte självklart kan finska. En demenssjuk äldre finländare riskerar att hamna i en dubbel utsatt situation i ordinärt eller särskilt boende om insatserna inte ges av finskspråkig personal. Därför behöver de-menssjuka äldre finländare ägnas speciell uppmärksamhet av landsting och kommuner.

Socialstyrelsen konstaterade även att flera av de exempel på verk-samheter och lösningar som bedrivits har genom förts utan större kostnader. I flera fall har finskspråkig personal redan funnits. Lös-ningen har bestått i att organisera verksamheten så att obefintlig finsktalande personal arbetar där äldre finsktalande finns. När mer-kostnader har uppkommit har de ofta bedömts vara av temporär karaktär. Vidare framkom det i Socialstyrelsens kartläggning att arbetet med äldre finsktalande kan för många anställda utgöra en speciell och meningsfull nisch som ger finsktalande personal ett mervärde i deras arbete. Samtidigt undviks ohållbara arbetssituatio-ner för övrig personal där svårigheten att kommunicera hindrar det

2 Socialstyrelsen: ”Äldreomsorg för finsktalande”, 2001

samspel mellan brukare och personal som behövs för att bedriva bra äldreomsorg. Insikten av detta är enligt Socialstyrelsen en vik-tig del i diskussionen om framtidens personalförsörjning.

I en del kommuner i Stockholms- och Mälardalsregionen finns i dag möjligheter att få äldreomsorg på finska. Denna möjlighet bör, enligt min mening, tillkomma alla sverigefinnar i regionen. Behovet av sådan samhällsservice på finska kommer att öka i betydande omfattning inom en snar framtid, när det stora antalet sverigefinnar blir gamla. Det finns anledning för kommunerna att ta tag i denna fråga redan innan de stora grupperna av sverigefinnar behöver denna hjälp. Genom att redan nu bygga upp ett fungerande system kommer kommunerna att vara bättre rustade för framtiden.

De rättigheter nuvarande minoritetsspråkslagstiftning ger till att använda finska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och dom-stolar bör även gälla i det utvidgade förvaltningsområdet. Enligt nuvarande lydelse skall förvaltningsmyndigheter även i övrigt sträva efter att bemöta enskilda på minoritetsspråket.

Förutom det som jag anser skall ingå i de rättigheter som skall tillgodoses inom förvaltningsområdet för finska, vill jag även lyfta fram några andra områden där sverigefinnarna uttryckt att det är viktigt att det finns finskspråkig service och finskspråkig verksam-het.

Jag notera att sverigefinnarna även vill ha och har behov av finsk-språkig hälso- och sjukvård. Detta är särskilt påtagligt bland de äldre sverigefinnarna. Detta faller dock utanför de möjligheter som nuvarande lagstiftning om rätt att använda finska i dag ger möjlig-heter till. Enligt min uppfattning är det viktigt att landstingen or-ganiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att det finns tillgång till finskspråkig personal i möjligaste mån. Det är särskilt viktigt att det finns finskspråkig personal på vårdcentralerna och inom akut-vården.

En enskild som behöver samhällets stöd i form av hemsjukvård möter personal som är anställd av kommunen och även personal som är anställd av landstingen. Ambitionen bör vara att enskilda vårdtagare blir bemötta på det egna språket både inom äldreomsor-gen och hemsjukvården.

De undersökningar utredningen gjort och de synpunkter som kommit fram visar även att sverigefinnarna anser att finskspråkig kultur är viktig. Kultur på det egna modersmålet är viktigt för alla åldrar. Enligt min mening är det särskilt viktigt att barn och ung-domar ges goda möjligheter till kulturupplevelser på det egna

mo-dersmålet. Det stärker deras språkutveckling och deras minoritets-identitet. Något som också gynnar barns och ungdomars språkut-veckling är möjligheten att låna böcker på det egna modersmålet.

Ett bra sätt för kommunerna att stödja de nationella minoriteternas språk är således biblioteksverksamhet. En mycket stor majoritet, 88 procent, av dem som besvarat utredningens enkät ansåg att det är viktigt att det finns finskspråkig litteratur på biblioteket. Kommu-nerna bör således i sin kulturverksamhet beakta de nationella mino-riteternas särskilda behov.

11.5 Åtgärder för att underlätta genomförandet av en