7 Övriga förslag till åtgärder för att stärka minoritetsspråkens
7.2 Nationella minoriteters möjligheter till utbildning .1 Förskolans och skolans betydelse för
7.2.7 Rätten till undervisning i minoritetsspråk skall garanteras
Mitt förslag:
Bestämmelser rörande rätt till modersmålsundervisning för ele-ver som tillhör nationella minoriteter skall ha samma lydelse för samtliga nationella minoriteter. Krav på dels umgängesspråk, dels tidigare kunskaper i språket, skall inte ställas för de natio-nella minoriteterna. Även för de finska och judiska eleverna skall det räcka att det finns en elev som vill ha undervisning i minoritetsspråket.
Bestämmelsen i 2 kap. 9 § grundskoleförordningen (1994:1194) reglerar samtliga elevers rätt till modersmålsundervisning i Sverige.
Bestämmelsen skrevs ursprungligen med invandrarelevers behov i åtanke. I andra stycket anges specifika förhållanden som numera gäller för tre av de nationella minoriteterna, samer, tornedalingar och romer.
Den svenska modersmålsundervisningens (och tidigare hem-språksundervisningens) ursprungliga syfte har varit och är alltjämt att ge barn med annan modersmål än svenska möjlighet att bevara och utveckla sitt förstaspråk. Hyltenstam och Stroud konstaterar:
Det är av intresse att konstatera, att hemspråksreformen 1977 kom att gälla både invandrarbarn och barn till inhemska minoriteter. Detta var till en början en ”vinst” för de inhemska minoritetsbarnen, eftersom behovet av undervisning på och i minoritetsspråk därigenom i viss ut-sträckning blev tillfredsställt. Vare sig vid hemspråksreformens ge-nomförande eller senare har det dock på allvar diskuterats lämplighe-ten i att infoga inhemska minoritetsgrupper i samma organisatoriska ramar som invandrarbarn. Ett program som skall tjäna en inhemsk mi-noritets språkbevarande måste rimligen bygga på andra överväganden än valet av utbildningsmodell för invandrarbarn.20
Det har således ifrågasatts om det är lämpligt att de nationella mi-noriteterna behandlas på samma sätt som invandrargrupper, när det gäller rätten till modersmålsundervisning. Behoven för dessa grup-per skiljer sig åt och det innebär att man kan behöva arbeta på olika sätt med dessa behov. När det gäller de nationella minoriteterna måste även möjligheterna att få undervisning i minoritetsspråket ske i enlighet med Sveriges konventionsåtaganden.
Från sverigefinskt håll har det under lång tid framförts kritik mot att möjligheten att få modersmålsundervisning är mer begrän-sad än den är för de samiska, tornedalska och romska minorite-terna. Bestämmelsen uppfattas som diskriminerande och som ett faktiskt hinder mot rätten till utbildning i minoritetsspråket. Fö-reträdare för den sverigefinska minoriteten driver linjen att samt-liga nationella minoriteter skall behandlas lika vad gäller rätten till modersmålsundervisning.
På uppdrag av regeringen har Skolverket gjort en bedömning av vad det skulle kosta om begränsningen på fem elever skulle tas bort för finska och jiddisch i grundskolan och i gymnasiet. Skolverket uppskattade att kostnaden skulle uppgå till 6,5 miljoner kronor per
20 Hyltenstam, Stroud (1991) s 89
år för finskans del och 6 miljoner kronor för jiddisch del beräknat på de uppgifter som fanns tillgängliga för läsåret 2000/2001.21
Anledning att särbehandla någon av minoriteterna genom krav på olika antal elever saknas, enligt min bedömning. Fem elevers re-geln är diskriminerande eftersom de nationella minoritetsspråken behandlats olika och den gynnar inte sverigefinska eller judiska barns möjligheter att utveckla sitt språk. Därför anser jag att samma krav skall gälla för samtliga nationella minoriteter. Det finns goda skäl för en regel som anger att det räcker med att en elev öns-kar undervisning på minoritetsspråket eftersom den språkbytes-process som pågår måste brytas.
Är det nu så att sverigefinska elever i allmänhet efterfrågar mo-dersmålsundervisning i mindre utsträckning, talar även det för att fem elevers kravet bör tas bort. Det finns således än mer anledning att uppmuntra deltagande i modersmålsundervisning om en nedgå-ende utveckling kan avläsas i elevers deltagande.
En annan viktig fråga att beakta i samband med utformningen av modersmålsbestämmelsen är vilka krav samhället kan ställa på mi-noritetsspråkiga elever för att dessa skall anses ha rätt till undervis-ning i språket.
I ramkonventionens artikel 14.1 anges ”att parterna erkänner att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt mino-ritetsspråk.” Staters möjligheter att ställa upp villkor i utbildnings-sammanhang anges i andra delen av artikeln, i 14.2. I artikel 14.2 anges att staterna skall säkerställa möjligheten till undervisning i eller på minoritetsspråket i områden som ”av hävd eller i betydande antal bebos” av personer som tillhör nationella minoriteter.22 Kon-ventionen tillåter således en begränsning som baseras på att det skall finnas en tillräcklig koncentration av personer och att efter-frågan skall vara tillräckligt stor. Någon möjlighet till begränsning med anledning av de enskilda barnets eller förälderns tidigare kun-skaper eller bruk av språket nämns inte i ramkonventionen. Någon möjlighet att villkora rätten till undervisning i minoritetsspråket på grund av tidigare kunskaper finns inte heller i minoritetsspråks-konventionens bestämmelser. Enligt minoritetsspråkskonventio-nens artikel 8.1.b.i–iv skall Sverige som lägsta nivå erbjuda i vart fall
21 Skolverket, Redovisning av uppdrag rörande nationella minoritetsspråk – finska och jiddisch (U2001/775/G), 25 januari 2002
22 Notera att ramkonventionens skrivning inte nödvändigtvis skall likställas med förvalt-ningsområde (minoritetsspråkskonventionens skydd i del III). Ramkonventionen gäller i hela landet. Här talas om områden där det finns många personer som tillhör nationella minoriteter,
undervisning i landsdels- eller minoritetsspråket för de elever vars anhöriga begär det och om antalet elever bedöms vara tillräckligt.23
Det kan därför ifrågasättas om Sverige kan begränsa barnets rätt till minoritetsspråket om det tillhör en nationell minoritet på så sätt att han eller hon måste ha föräldrar eller vårdnadshavare som talar minoritetsspråket, att minoritetsspråket måste utgöra ett dag-ligt umgängesspråk eller att barnet skall ha grundläggande kunska-per i språket för att ha rätt att lära sig språket. Det enskilda barnets rätt till minoritetsspråket skall således inte vara beroende av föräld-rarnas eller individens tidigare kunskaper i språket. Det finns ex-empel på att minoritetselever förvägrats modersmålsundervisning därför att de inte ansetts uppfylla kraven i grundskoleförordningen.
I Norrtälje kommun nekades en samisk familj rätt till modersmåls-undervisning för sina tre barn därför att barnen inte ansågs ha till-räckliga kunskaper i samiska.24 Min slutsats är därför att krav på grundläggande kunskaper inte skall ställas för att rätt till undervis-ning i minoritetsspråket i grundskolan.
I 2 kap. 13 § grundskoleförordningen anges vidare att kommu-nen endast är skyldig att anordna modersmålsundervisning om det finns en lämplig lärare. Även denna reglering är bekymmersam med tanke på åtagandena i Europarådskonventionerna. Det bör beaktas att Europarådet har kritiserat Sverige för att tillämpningen av arti-kel 7 i minoritetsspråkskonventionen, dvs. ”tillhandahållandet av lämpliga former och medel för undervisning i och studier av lands-dels- eller minoritetsspråk på alla vederbörliga nivåer”(artikel 7.1.f), försvåras av att det inte finns tillräckligt många minoritetsspråkslä-rare. I Sverige är det ett statligt åtagande att utbilda lärare till olika nivåer i utbildningsväsendet. Om det inte utbildas tillräckligt många lärare med kompetens i minoritetsspråken och om rätten till undervisning i minoritetsspråken dessutom villkoras med att det skall finnas en lärare, kommer åtagandet rörande utbildning för na-tionella minoriteter att vara meningslöst.
Jag anser därför att Sverige måste ändra regleringen i grundskole- och gymnasieförordningen så att barn tillhörande nationella mino-riteter garanteras rätt till modersmålsundervisning. Bestämmelserna förslås få följande lydelse:
23 Notera att det i minoritetsspråkskonventionens artikel 7.1.g) anges att t.o.m. majoritets-medborgare skall ges möjligheter att lära sig ett minoritetsspråk om de så önskar.
24 ”Norrtälje kommun nekar samiska barn modersmålsundervisning”, Samefolket 5/2004, se även Sametinget/Regeringskansliet: ”Samer ett ursprungsfolk” (2004) s 54
2 kap. 9 § grundskoleförordningen (1994:1194)
Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne (mo-dersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och 2. eleven önskar få sådan undervisning.
En samisk, finsk, tornedalsfinsk, romsk eller judisk elev skall erbju-das modersmålsundervisning även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
En samisk, finsk, tornedalsfinsk, romsk eller judisk elev behöver inte heller ha grundläggande kunskaper i språket.
I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
2 kap. 13 § grundskoleförordningen (1994:1194)
En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk, endast om det finns en lämplig lärare.
En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning om minst fem elever önskar undervisning i språket. När det gäller samiska, finska, tornedalsfinska, romska eller judiska elever är kommunen skyl-dig att anordna modersmålsundervisning även om antalet elever är mindre än fem.
5 kap. 7 § gymnasieförordningen (1992:394)
Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett an-nat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt um-gängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne (modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har god kskaper i modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan un-dervisning.
En samisk, finsk, tornedalsfinsk, romsk eller judisk elev har rätt att få undervisning i det egna språket, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på ele-vens modersmål.
5 kap. 12 § gymnasieförordningen (1992:394)
En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om lämplig lärare inte finns att tillgå.
En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsundervis-ning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i ett visst språk är mindre än fem.
Andra stycket gäller inte i fråga om modersmålsundervisning för samiska, finska, tornedalsfinska, romska eller judiska elever.
7.2.8 Barns rätt till minoritetsspråket bör regleras särskilt