Allmänna synpunkter

Sverigefinska språknämnden konstaterar att det är av stor vikt att finska språket blivit erkänt som officiellt minoritetsspråk i Sverige och att språket fått lagstadgat stöd. Erkännandet är symboliskt

kommuner på svenska förhållanden. Kommuner i Finland, där minst 3000 personer eller 8 % av befolkningen har det andra officiella nationalspråket som modersmål, blir tvåspråkiga kommuner och kommunen är då skyldig att erbjuda service på både finska och svenska. Den finska modellen bygger på språkregistrering av befolkningens modersmål. Enligt De Geers tes skulle flera kommuner i Mälardalen kunna bli tvåspråkiga (svenska och finska) enligt denna typ av modell.

17 Sverigefinska språknämndens yttrande till utredningen 05-02-09

viktigt, men även praktiskt, förutsatt att implementeringen av den nya minoritetspolitiken i de enskilda kommunerna kan garanteras.

Antalet finsktalande minskar, framför allt bland de unga som under sin skoltid inte fått någon undervisning på eller i finska, och åtgärder måste, enligt Språknämnden, snabbt sättas in för att den negativa trenden ska kunna vändas. En förutsättning för finskans överlevnad i Sverige är, enligt nämndens mening, att det finska för-valtningsområdet utvidgas till att omfatta Mälardalen, Stor-Stockholm m.fl. områden där de flesta finsktalande bor. Samtidigt konstaterar nämnden att inte ens en utvidgning av förvaltningsom-rådet hjälper speciellt mycket om informationen om svenska sta-tens förpliktelser enligt Europarådets konventioner inte når de kommunala beslutsfattarna och tjänstemännen. Det bör därför fin-nas en ansvarig person/institution som följer utvecklingen, infor-merar kommuner, landsting m.m. och tar emot klagomål när det gäller brister i tillämpningen av minoritetspolitiken. Sverigefinska språknämnden anser att informationsbristen och oviljan att på lokal nivå följa statens förpliktelser enligt Europarådets konventioner riskerar att förvandla den svenska regeringens löften till tomma ord. När det gäller åtgärder som krävs till stöd för finska språket nämner nämnden ett antal områden.

8.3.2 Utbildning

Erfarenheten har visat att föräldrarnas insatser inte räcker till för att garantera deras barn en så bra språkinlärning att de i sin tur kan föra minoritetsspråket vidare till sina egna barn. Förskolan och skolan måste, enligt Språknämndens mening, bidra i detta arbete.

Nämnden konstaterar att stora försämringar har skett i skolans stöd till finskan under senaste två decennierna. Utvecklingen har varit negativ även efter år 2000, då de nya minoritetslagarna trädde i kraft. Detta har även påpekats av Europarådets expertkommitté.

Sverigefinska språknämnden anser att det skulle behövas ett eget system för sverigefinnar med en viss autonomi på skolområdet, ett antal skolor som sverigefinnarna själva kan styra och besluta om:

Det går inte i längden att år efter år, på varje ort, i varje skola försöka övertala ovilliga rektorer att ha kvar undervisning i och på finska, utan mer bestående strukturer måste skapas. De sverigefinska friskolorna måste få bättre stöd så länge de kommunala skolorna inte tar sitt an-svar för undervisningen i och på finska. Idag kan det hända att en sve-rigefinsk friskola inte ens får de pengar som alla friskolor är

berätti-gade till, vilket ett exempel från Botkyrka nyligen har visat. I andra kommuner tillåts man inte att starta förskola, som i Motala. Lärarut-bildningen i och på finska saknas idag nästan helt – detta var också en del av Europarådets kritik mot Sverige. Någon utbildning i tvåspråkig-hetsdidaktik och i att undervisa på ett minoritetsspråk i den svenska skolan finns inte heller i Sverige, vilket är ett allvarligt hinder om sta-ten verkligen vill hålla minoritetsspråken levande.

Språknämnden anser vidare att universitetsutbildningen och forsk-ningen i finska borde tryggas på lång sikt. Det är oacceptabelt, en-ligt nämnden, att den negativa trenden på det området tillåts fort-sätta som det har skett vid t.ex. Göteborgs och Lunds universitet.

Finskans status som nationellt minoritetsspråk bör gälla även högre utbildning och följaktligen bör finska språket inte behandlas som vilket ”småspråk” som helst eller ingå i den s.k. småämnesutred-ningen.

8.3.3 Kultur

För att säkra finska språkets överlevnad är det, enligt Språknämn-den, viktigt att stödja kultursträvandena i Sverige och inte nöja sig med att konstatera att finskspråkig kultur finns att hämta i Finland.

En stabil minoritetsbefolkning behöver en egen kultur och det är speciellt viktigt när det gäller de generationer som ser Sverige som sitt enda fosterland.

Tillgången på litteratur på finska måste stärkas. Språknämnden anser att det särskilt viktigt att rädda Finlandsinstitutets bibliotek som är den största samlingen böcker/tidskrifter på finska i Sverige.

Den sverigefinska litteraturen får för svagt stöd i proportion till antalet potentiella läsare. Språknämnden anser vidare att det är en stor brist att löftet om en finsk bibliotekskonsulenttjänst ännu inte infriats.

Teater har långa traditioner bland sverigefinnarna. Sverigefin-narna har fortfarande stort intresse för amatör- och professionell teater. Det är därför viktigt att det byggs upp en fast struktur för sverigefinsk teaterverksamhet.

Språknämnden påpekar att framtiden för Sverigefinländarnas ar-kiv är allvarligt hotad. Verksamheten står stilla sedan en tid tillbaka.

Arkivutredningens förslag, Arkiv för alla – nu och i framtiden¹⁸, som hade kunnat rädda Sverigefinländarnas arkiv, kommer sannolikt

18 Arkivutredningen: ”Arkiv för alla – nu och i framtiden”, SOU 2002:78

inte att genomföras. Finansiering saknas också för initiativet med ett kulturhus där Sverigefinländarnas arkiv och ett planerat mu-seum för sverigefinsk kultur skulle kunna ingå. Språknämnden an-ser att en permanent struktur med finansiering från Sverige måste etableras för verksamheter av dessa slag.¹⁹

8.3.4 Medier

Språknämnden konstaterar att stödet till finska TV-program har minskat efter år 2000. Detta är oacceptabelt eftersom den nya mi-noritetspolitiken förutsätter att stödet till minoritetsspråken istäl-let stärks. Vidare måste existensen för den enda sverigefinska dags-tidningen tryggas, eftersom den utgör en sammanhållande länk inom den stora sverigefinska gruppen²⁰. Språknämnden konstaterar att även mer sällan utkommande tidningar måste få permanent stöd utöver det som vanliga svenskspråkiga tidningar får, eftersom en minoritetstidning de facto inte kan få lika många prenumeranter som en tidning som vänder sig till landets hela befolkning.