Övriga tvångsmedel m.m

Vi föreslår inte några regler om underrättelse i samband med andra tvångsmedel eller i andra situationer. I de fall intresset av att uppgiften lämnas uppenbart väger över det intresse som sekretessen skall skydda kan generalklausulen tillämpas. Vi anser att detta är tillräckligt.

SOU 1999:53 8QGHUUlWWHOVHWLOONURQRIRJGHP\QGLJKHWRPEHVODJPP367

+XVUDQQVDNDQ

Vid sidan av beslag är husrannsakan det tvångsmedel som det ligger närmast till hands att diskutera i detta sammanhang. Oavsett om en husrannsakan leder till beslag eller inte kan polisen i samband med verkställigheten av husrannsakan få information av värde för kronofog-demyndigheten. Som exempel kan nämnas att husrannsakan i ett företags lokaler eller i en misstänkts bostad dokumenteras med hjälp av video eller vanlig kamera och att upptagningen senare visar att det funnits värdefull konst. Likaså kan under en husrannsakan påträffas pengar eller värdeföremål som saknar betydelse för den aktuella brottsutredningen och som därför inte tas i beslag. Vidare kan påträffas handlingar rörande ekonomiska transaktioner som saknar betydelse för brottsutredningen men som har stort värde för kronofogdemyndigheten när det gäller att spåra tillgångar utomlands eller tillgångar som gömts undan med hjälp av bulvaner.

Även om husrannsakan och beslag är närbesläktade tvångsmedel finns det också stora skillnader. Ett beslag är omedelbart tillgängligt för en exekutiv åtgärd medan det vid en husrannsakan enbart framkommer information som kan vidarebefordras och som kan ligga till grund för eventuella framtida exekutiva åtgärder. Om man ser till kronofogde-myndighetens möjligheter att verkställa utmätning, torde därför underrättelse om iakttagelser vid husrannsakan vara av mindre värde än en underrättelse om att polisen tagit hand om egendom. En annan viktig skillnad är att det är enkelt att göra en äganderättsutredning beträffande egendom som tagits om hand medan enbart det förhållandet att en viss egendom har iakttagits i en bostad eller en lokal inte ger någon säker grund för antaganden om vem som är ägare. Informationen som sådan kan således ha värde men på ett mera indirekt plan.

Enligt vår mening går det, när det gäller husrannsakan, inte att tillskapa regler som på en gång tillgodoser intresset av att vidare-befordra information till kronofogdemyndigheten och intresset av ett rimligt integritetsskydd för den enskilde. Som exempel kan nämnas att det inte torde vara möjligt att sätta upp någon begränsning som motsvarar värdegränsen vid beslag och att en regel därför måste omfatta all information. Vidare måste beaktas att det blir svårt att begränsa regeln till information som rör den misstänkte och att det även i övrigt är svårt att finna lämpliga avgränsningar. Enligt vår mening är möjligheterna att med stöd av generalklausulen lämna uppgifter fullt tillräckliga när det gäller husrannsakan.

3688QGHUUlWWHOVHWLOONURQRIRJGHP\QGLJKHWRPEHVODJPP SOU 1999:53

.YDUVWDG

Ett beslut om kvarstad är offentligt och beslutet verkställs av kronofogdemyndigheten (26 kap. 8 § rättegångsbalken samt 16 kap.

10 och 13 §§ utsökningsbalken). Något behov av underrättelse till kronofogdemyndigheten synes därför inte finnas i dessa fall.

)|UYDU

Förvar är enbart ett kortvarigt förstadium till kvarstad. Mot den bakgrunden finns enligt vår mening inte någon anledning att införa särskilda regler om underrättelse till kronofogdemyndigheten i dessa fall.

+HPOLJWHOHDYO\VVQLQJPP

Polisen kan få kännedom om tillgångar även genom vad som kommer fram under användningen av hemliga tvångsmedel. I första hand kan sådana uppgifter tänkas avslöjas under hemlig teleavlyssning. Även vid hemlig kameraövervakning kan möjligen sådana uppgifter komma i dagen. Dessa hemliga tvångsmedel anses med rätta vara särskilt integritetskränkande. I deras hemliga natur ligger att den som utsatts för tvångsmedlet kanske aldrig får kännedom om detta. Även om viss information skulle kunna vinnas är enligt vår mening dessa tvångsmedel av sådan art att eventuell överskottsinformation om ekonomiska tillgångar inte bör vidarebefordras rutinmässigt. Vi föreslår därför inte några regler om underrättelse till kronofogdemyndigheten i sådana fall.

$YYLVLWHULQJRFKNURSSVYLVLWDWLRQ

Det är normalt att pengar och värdeföremål påträffas vid den avvisitering som alltid genomförs i samband med gripande och omhändertagande av personer. Det rör sig då som regel om medel som är avsedda att täcka det normala behovet för personligt bruk. I vissa fall påträffas emellertid större summor pengar eller särskilt värdefulla föremål. Mot bakgrund av att avvisitering förekommer i betydligt fler situationer än då någon kan misstänkas för brott – som exempel kan nämnas att en s.k. trädkramare tas om hand för ordningsstörande, att någon omhändertas på grund av berusning eller att ett beslut om frihetsberövande enligt utlänningslagen skall verkställas – skulle

SOU 1999:53 8QGHUUlWWHOVHWLOONURQRIRJGHP\QGLJKHWRPEHVODJPP369

rutinmässig underrättelse till kronofogdemyndigheten i dessa fall komma att leda mycket långt. Härtill kommer att polisen som huvudregel inte får ta i från en person som tas in i polisarrest pengar, värdesaker och liknande egendom. Ett omhändertagande i polisarrest är normalt kortvarigt och äger inte sällan rum nattetid eller under helger, vilket innebär att förutsättningarna för att informationen skall kunna läggas till grund för en utmätning eller annan exekutiv åtgärd är mycket begränsade. Vi anser att det skulle föra för långt att rutinmässigt underrätta kronofogdemyndigheten i dessa fall. Polisen bör liksom nu kunna lämna uppgifter med stöd av generalklausulen efter en intresse-avvägning i det enskilda fallet.

På motsvarande sätt bör några särregler inte tillskapas för kropps-visitation enligt rättegångsbalken, varusmugglingslagen eller annan lagstiftning.

.RQWUROODYSDQWEDQNHU

Ett fall som vi har särskilt skäl att uppmärksamma är egendom som upptäcks vid polisens kontroll av en pantbank (jfr JO 1987/88 s. 93).

Enligt 27 § pantbankslagen (1995:1000) har polisen rätt att kontrollera pantlagret och granska pantboken samt de handlingar som ligger till grund för den. Panter får dock inte tas om hand av polisen med stöd av pantbankslagen. Med hänsyn till att det råder ett förtroendeförhållande mellan pantbanken och pantsättaren anser vi att sekretessen för uppgifter om pantsatt egendom inte bör brytas annat än om det kan antas att egendomen är frånhänd annan genom brott. Skulle så vara fallet kan egendomen tas i beslag med stöd av reglerna i 27 kap.

rättegångsbalken. Om polisen i annat fall upptäcker ett eventuellt överhypotek i pantsatt egendom bör underrättelse således inte få lämnas annat än efter en intresseavvägning i det enskilda fallet med stöd av generalklausulen.

2PKlQGHUWDJDQGHDYYDSHQ

Det har från polishåll framhållits att omhändertagna vapen ofta representerar ett betydande värde och att det skulle vara värdefullt om information kunde lämnas till kronofogdemyndigheten i dessa fall.

Enligt vår mening är det tillräckligt med de möjligheter till intresseav-vägning som generalklausulen erbjuder i dessa fall.

SOU 1999:53 371

18 Särskilda regler för