Tidigare förslag till sekretessreglering

Bakgrunden till att bestämmelsen i 8 kap. 17 § infördes i sekretesslagen var att regler av motsvarande innehåll hade funnits i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (1937 års sekretesslag). Enligt 5 kap. 1 § rättegångsbalken i dess dåvarande lydelse kunde rätten förordna att förhandling skulle hållas inom stängda dörrar bl.a. om anledning förekom att en yrkeshemlighet skulle röjas till följd av offentligheten. Förhandlingssekretessen kunde, med stöd av 36 § i 1937 års sekretesslag, läggas till grund för en handlingssekretess omfattande de handlingar som hade företetts eller avsågs företes inom stängda dörrar. Eftersom denna möjlighet att tillskapa handlingssekretess upphävdes, blev det nödvändigt att i den nya lagen i stället föra in en materiell sekretessbestämmelse, som tillgodosåg det behov av handlingssekretess vid domstol som förelåg i fråga om vissa affärs- och driftförhållanden (prop. 1979/80:2 del A, s. 247 f.).

Propositionen med förslag till sekretesslag grundades på en departementspromemoria; Handlingssekretess och tystnadsplikt (Ds Ju 1977:11). I promemorian hade den bestämmelse som motsvarar nuvarande 8 kap. 17 § (i förslaget 9 kap. 15 §) fått ett i det här sammanhanget intressant tillägg. I ett andra stycke i bestämmelsen förskrevs nämligen att ”vid utredning som sker enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål gäller sekretess motsvarande den som enligt första stycket gäller vid domstol”. Bestämmelsen motiverades av att det vid förundersökning i brottmål givetvis borde föreligga en sekretess som motsvarade den som skulle gälla vid domstol.

Förundersökningssekretessen skulle enligt denna bestämmelse vara subsidiär i förhållande till den allmänna bestämmelse om förunder-sökningssekretess som tagits in i 10 kap. 19 § och som motsvarar nuvarande 9 kap. 17 och 18 §§ sekretesslagen (Ds Ju 1977:11 del 2, s. 527).

I 10 kap. 18 § i promemorieförslaget fanns en regel som motsvarar nuvarande 9 kap. 16 § sekretesslagen och som innehöll regler om sekretess hos domstol i mål om bl.a. sexualbrott, utpressning m.m. I den föreslagna paragrafens andra stycke fanns en bestämmelse som motsvarade den i promemorian föreslagna 9 kap. 15 § andra stycket.

Vid förundersökning avseende de nyss nämnda brotten skulle således

SOU 1999:53 9LVVDDQGUDVHNUHWHVVIUnJRU429

gälla sekretess motsvarande den som enligt paragrafens första stycke skulle gälla i domstol.

Bestämmelserna i 9 kap. 15 § andra stycket och 10 kap. 18 § andra stycket i promemorian togs inte med i propositionen, vilket berodde på att förundersökningssekretessen utformades på ett annat sätt än i promemorian.

Enligt promemorieförslaget skulle sekundär sekretess gälla vid förundersökning i brottmål. Sekretessen skulle med andra ord följa med den hemliga information som lämnades från en myndighet till en förundersökningsmyndighet. I 10 kap. 19 § togs dock in en särskild regel som skulle gälla för det fall att någon annan regel inte kunde tillämpas. Denna bestämmelse motsvarar 9 kap. 17 och 18 §§ i nuvarande sekretesslag. Enligt 10 kap. 19 § skulle sekretess för uppgifter i förundersökning som regel upphöra för det material som lämnats till en domstol i samband med åtal; dock inte om det fanns någon annan bestämmelse som innebar att uppgifterna skyddades av sekretess. En bestämmelse som motsvarade nuvarande 9 kap. 18 § första stycket fanns med i förslaget. Till följd av konstruktionen med sekundär sekretess fanns däremot inte någon motsvarighet till den regel i nuvarande 9 kap. 18 § andra stycket enligt vilken sekretess för uppgifter i en förundersökning skall gälla även sedan åtal väckts om uppgifterna skyddas hos domstolen med stöd av 9 kap. 16 §. I stället skulle sekretessen för förundersökningsuppgifter vara beroende av den sekretess som enligt andra bestämmelser i lagen kunde gälla för uppgifterna. Exempel på sådana bestämmelser var de föreslagna 9 kap.

15 § andra stycket och 10 kap. 18 § andra stycket.

Förslaget i promemorian innebar att 10 kap. 19 § (nuvarande 9 kap.

17 och 18 §§) skulle tillämpas bara om någon annan bestämmelse inte var tillämplig. Bestämmelsen om att sekretess skulle upphöra att gälla för uppgifter som tillförts målet vid domstolen, skulle således inte heller gälla om sekretess gällde för uppgifterna med stöd av någon annan bestämmelse (Ds Ju 1977:11 del 2, s. 589). Detta innebar att uppgifter som skulle skyddas av bestämmelserna om förundersök-ningssekretess i 9 kap. 15 § (nuvarande 8 kap. 17 §) eller 10 kap. 18 § (nuvarande 9 kap. 16 §) också skulle omfattas av sekretess sedan målet överlämnats till domstol.

I propositionen hade konstruktionen med sekundär sekretess hos förundersökningsmyndighet övergetts. I stället utformades 9 kap.

17 och 18 §§ så att det som regel endast skulle vara dessa bestämmelser som skulle tillämpas. Regeln i 9 kap. 18 § andra stycket som hänvisar till 9 kap. 16 § lades till, samtidigt som den föreslagna särskilda regeln om förundersökningssekretess i den paragrafen togs bort. Någon motsvarande hänvisning till 8 kap. 17 § gjordes inte i 9 kap. 18 §, trots

4309LVVDDQGUDVHNUHWHVVIUnJRU SOU 1999:53

att regeln om förundersökningssekretess togs bort även från denna bestämmelse.

Förslaget i propositionen medför i praktiken att det, sedan åtal väckts, visserligen kan upprätthållas sekretess för uppgifter som hos domstolen skyddas med stöd av 9 kap. 16 §, men inte för sådana uppgifter som hos domstolen skyddas av 8 kap. 17 §. Vi har ställt oss frågan om denna skillnad var avsedd och varför man i så fall ansåg att det borde göras skillnad mellan dessa olika typer av uppgifter. Om det förekommit några överväganden i denna fråga borde dessa ha redovisats i propositionen i anslutning till 9 kap. 18 § alternativt 8 kap.

17 § och 9 kap. 16 §.

I motiven till 9 kap. 18 § sägs att vissa undantag måste göras från regeln att sekretess upphör för uppgifter som lämnas till domstol med anledning av åtal. Det undantag som är mest intressant i detta samman-hang avser uppgifter som hos domstol har sekretesskydd enligt 9 kap.

16 §. I propositionen anförs att undantaget har införts för att skyddet enligt 16 § inte skall bli illusoriskt genom att uppgifterna är oskyddade hos förundersökningsmyndigheten (a. prop. s. 287). Det sägs däremot inget om uppgifter som hos domstol skyddas av 8 kap. 17 §.

I 8 kap. 17 § andra stycket regleras den situationen att det av någon annan bestämmelse i sekretesslagen följer att sekretess inte skall gälla i domstol i en viss typ av ärenden. Då gäller inte sekretessen enligt 8 kap. 17 §. I motiven påpekas att det kan finnas behov av sekretess för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden också i brottmål och att paragrafen är tillämplig i sådana mål. Vidare sägs att sekretess inte skall gälla till förmån för en tilltalad eller en misstänkt (jfr 9 kap.

17 och 18 §§). Det noteras att den särskilda regel om förundersöknings-sekretess som i promemorian hade föreslagits i den paragrafen, inte tagits med i departementsförslaget. Som skäl anförs att förundersök-ningssekretessen fått en annan utformning i departementsförslaget. Det framhålls att det av 9 kap. 17 och 18 §§ följer att sekretess kan gälla vid förundersökning för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden (a. prop. s. 249).

21.2.3 Överväganden och förslag

Av de återgivna uttalandena i propositionen kan inte med säkerhet utläsas om lagstiftaren faktiskt avsett att åstadkomma olika sekretess-skydd för uppgifter som avses i 8 kap. 17 § och sådana som omfattas av 9 kap. 16 §. Uttalandet att sekretessen inte gäller till skydd för miss-tänkt eller tilltalad kan tyda på att så har varit fallet, medan hänvisning-en till att hänvisning-en annan lösning valts för förundersökningsekretesshänvisning-en kan

SOU 1999:53 9LVVDDQGUDVHNUHWHVVIUnJRU431

tolkas som att avsikten varit att den i propositionen föreslagna lösningen skulle ge samma materiella resultat som den som föreslagits i promemorian.

Som vi tidigare har konstaterat har den nuvarande regleringen lett till problem i tillämpningen. Det bör också framhållas att en företags-hemlighet numera oftast tillhör en juridisk person, vilket innebär att sekretess för sådana uppgifter normalt gäller i brottmål, även om någon i företagsledningen står under åtal. Det förhållandet att uppgifter om företagshemligheter i ett brottmål kan hållas hemliga hos domstolen, men inte hos åklagaren, har inneburit att dokumentationen i brottmål där företagshemligheter förekommer inte är fullständig. Med hänsyn till de problem som den nuvarande ordningen vållar och de risker det kan innebära för den enskilde att en företagshemlighet oavsiktligt avslöjas i samband med en förundersökning anser vi att sekretessen för uppgifter om företagshemligheter nu bör utvidgas så att den motsvarar vad som ursprungligen avsågs när den nya sekretessregleringen utreddes.

Uppgifter om företagshemligheter bör enligt vår mening skyddas i samma utsträckning hos domstolen och hos åklagaren. En sådan utvidgning kan åstadkommas genom en hänvisning från 9 kap. 18 § andra stycket till 8 kap. 17 §. Sekretess för uppgifter i en förundersök-ning om företagshemlighet skulle därmed inte upphöra att gälla även om uppgiften lämnas till domstol med anledning av åtal, om sekretess för uppgiften skall gälla enligt regeln i 8 kap. 17 § första stycket.

21.3 Sekretess i ärenden om internationell