• No results found

Akademisering av folk- och världsmusik

In document Att göra plats för traditioner (Page 33-37)

framväxt och forskning

2.2 TIDIGARE FORSKNING

2.2.2 Akademisering av folk- och världsmusik

En inriktning inom forskning om lärande i folk- och världsmusik är att företa studier om så kallad traditionell musik (Bohlman, 1988). Traditionell musik och tradition visade sig vara vanligt förekommande termer inom den folk- och världsmusikutbildning som Tullberg (2018) undersökt i en musikpedagogisk studie. Studenterna definierade och närmade sig termen tradition på varierande sätt beroende på ideologiska ställningstaganden, men delade samtidigt ett antal olika sätt att tänka kring tradition. Begreppet tradition betydde olika saker för olika studenter på utbildningen men ten-derade samtidigt att beskrivas övergripande som något homogent. Tullberg ser i sin studie att tradition användes i nära relation till musikalisk praktik på den studerade utbildningen och Hill (2009) ser begreppet tradition som centralt för folkmusikutbildning i den finska högre musikutbildningskontext som studerats. Hill och Tullberg formulerar sig om pedagogiska möjligheter i traditionsbegreppet om det undersöks och utforskas aktivt inom utbildning (Hill, 2009, 2014; Tullberg, 2018).

Som en del av det musiketnologiska intresset för traditionell musik och dess omkontextualisering i en globaliserad värld återfinns forskning som har intresserat sig för institutionalisering av folkmusik (Frank, 2014; Hill, 2005, 2009; Keegan-Phipps, 2008; Olson, 2014), ofta utifrån en underlig-gande frågeställning kring hur undervisning i traditionell musik fungerar inom institutionella ramar. Hill (2005, 2009) har i sin musiketnologiska av-handlingsstudie studerat institutionalisering av finsk folkmusik inom högre

musikutbildning i Finland, samt hur institutionerna för folkmusik i Finland påverkar folkmusikfältet i Finland i stort. De institutionella miljöerna har enligt Hill starka ideologiska intressen och högre musikutbildningsmiljöer sprider sina ideologier till informella miljöer utanför den akademiska och påverkar på så sätt hur folkmusik uppfattas och utövas i samhället (Hill, 2009). I en annan musiketnologisk avhandlingsstudie, med fokus på tradi-tionell musik inom högre musikutbildning i USA, undersöker Frank (2014) hur institutionalisering påverkar traditionell musik. Studien visar att kurser, pedagogiska metoder och repertoar varierar kraftigt mellan olika utbildningar. Det finns ingen tydlig standardisering av utbildningarna och inte heller tydliga gemensamma metoder för att undervisa i den musik som utbildningarna fokuserar på (Frank, 2014). Högre musikutbildning i traditionell musik har på de lärosäten där studien utfördes enligt Frank inte anpassat sig till normer för västerländsk konstmusikutbildning. Gehör och muntlig tradition fortsät-ter att användas som huvudsaklig pedagogisk metod på flera av de lärosäten som erbjuder högre musikutbildning i traditionell musik.

Olsons (2014) studie av tre amerikanska musikhögskoleutbildningar för fiolspel, även den musiketnologisk, visar att utbildningsmiljöerna fungerar som platser för självförverkligande, till stor del genom studenternas egna an-svar och lärande sinsemellan. Högre musikutbildning kan vara en vital arena för bevarande och utveckling av fiolspelstraditioner och skillnadsskapande praktiker accentuerar den egna utbildningens profil, till stor del beroende av utbildningarnas marginalisering i relation till västerländsk konstmusikut-bildning. I en av utbildningsmiljöerna som studeras ser Olson hur det finns förväntningar på studenterna att spela rätt slags sound, där varje musikalisk kultur framställs på ett autentiskt sätt genom imitation av musikalisk särart. Att spela en drill på rätt sätt, få till svänget och accenterna så att det känns igen som en irländsk jig eller en blues, är av central betydelse och studenterna imiterar inspelningar och lär sig av varandra för att nå dit. En annan utbild-ningskontext som ingått i studien arbetar enligt Olson (2014) mer riktat och medvetet med att kultivera en relation till autenticitet genom musik. Här är mästare-lärling en central metod utifrån en idé om att folkmusik kan förebildas men inte läras ut. Gemensamt för alla de utbildningar som studerades var en undervisningskultur som utgick från små ensembler, enskild undervisning i instrument och gehörsmetoder för lärande, samt en hel del undervisning utan lärare, med fokus på lärandet mellan studenterna. Det var också karaktäris-tiskt för alla utbildningar att ägna sig åt imitation, spela in undervisning och övande med ljudinspelning och att djupdyka i studier av enskilda framstående

musiker i historien och nutiden (Olson, 2014). Alla utbildningar markerade skillnader gentemot västerländsk konstmusikutbildning, dock i varierande grader. Den klassiska musiken var närvarande som en motpol och en domi-nant kultur på universitetet, intill vilken folkmusikutbildning framställdes som marginaliserad. Utbildningarna framställdes genom polariseringar där studenter från konstmusikutbildningen kritiserade folkmusikkurserna för att vara okomplicerade musikaliskt, medan folkmusikstudenter å sin sida talade om konstmusikutbildning som något tråkigt, icke-kreativt och alltför strikt. Olson såg hur underliggande ideologiska förhållningssätt skiljde sig åt mellan utbildningarna och bidrog till polariseringen, där folkmusikprogrammen stod för en ideologi som anammade kulturell mångfald både socialt och musika-liskt (Olson, 2014). De skillnader som producerades mellan utbildningarna formade en tydlig folkmusikprofil som enligt Olson erbjuder möjligheter till förhandlingar och gränsöverskridanden inom folkmusikutbildningen. Skillnadsgörandet blir enligt Olson alltså ett verktyg för hur utbildningarna profilerar sig inom samma akademiska institution, där de konkurrerar om status och resurser.

Ett annat resultat i Olsons studie är att utbildningsprogrammen i tradi-tionell musik saknade standardiserade undervisningsmetoder. Läraren sågs i studien som en musikalisk förebild och många studenter sökte sig till ett specifikt utbildningsprogram just för att få lektioner av en viss lärare. Enligt Olson förkroppsligar lärare på de studerade programmen traditioner genom att forma undervisning som utgår från livserfarenheter och musikalisk bakgrund, vilken förmedlas till studenten genom en nära, ofta vänskaplig relation. Genom lärarens centrala roll strukturerades och begränsades alltså undervisningen och utbildningsprogrammet i hög grad av dess verksamma lärare. Lärarna anställdes utifrån musikalisk erfarenhet och inom en viss musikalisk tradition snarare än på pedagogisk grund och det blev sedan upp till varje lärare att forma sitt eget undervisningssätt. Olson ser lärarens centrala roll som ett positivt exempel på hur folkmusikens egna kunskapsideal framhärdat inom den akademiska miljön. Annan kunskap än akademisk värderas högt inom folkmusikfältet och är enligt Olson ett skäl till varför majoriteten av de anställda på folkmusikprogrammen saknar akademisk bakgrund (Olson, 2014).

Institutionalisering av traditionell musik inom HMU i England är fokus i Keegan-Phipps (2008) musiketnologiska avhandling. Studien visar att sty-rande krafter inom folkmusikutbildning i HMU är pedagogiska incitament, utbildningsmarknad och folkmusikindustri. Vidare synliggörs i studien hur

regional och nationell identitet både framhävs och förkastas genom musika-lisk repertoar på utbildningarna. Utbildningsområdets rörelse in i formali-sering genom institutionaliformali-sering kan knytas till en konsumtionskultur som Keegan- Phipps (2008) ser som del av en liberal individualistisk samhällsanda. Folkmusikutbildning i dagens England fungerar inom ett kapitalistiskt eko-nomiskt system där musiken distribueras som en kulturell handelsvara med syfte att skapa kulturkonsumtion gentemot en publik (Keegan-Phipps, 2008). Keegan ser i sin studie hur den studerade folkmusikutbildningen förhåller sig eklektiskt till musikaliska repertoarer från många olika delar av världen, och tolkar detta som att det inte finns någon tydlig kanon på utbildningen. Traditionell såväl som icke-traditionell repertoar används i undervisningen och de musikaliska valen synliggör ett pluralistiskt ideal som innebär att genre dekonstrueras som utbildningsmässig förutsättning. Detta kännetecknar den studerade utbildningen, medan Keegan- Phipps noterar att andra högre mu-sikutbildningar i Storbritannien utgår från mer nationalistiska normer kring kunskap (Keegan-Phipps, 2008).

Den akademiserade folkmusiken i Sverige görs enligt Wachenfeldt (2015) utifrån klassmarkörer som handlar om ett förborgerligande av musiken, med konserten som centralt ideal och med ett avsteg från den funktionsmusik som spelmansrörelsen strävar efter att hålla levande genom spel till dans. Akademiseringen av folkmusik i Sverige innebär enligt Wachenfeldt att ensemblespel fått en allt mer central roll, något som kopplas till vad han ser som folkmusikens utveckling från solistinriktat spelmansideal till samspelsorienterat ensembleideal (Wachenfeldt, 2015). Inom folkhögskoleutbildning med folkmusik eller folk- och världsmusikinriktning uppger sex av elva utbildningar att fokus ligger på att spela i ensemble, något som beskrivs av Wachenfeldt som en manifest utbildningsideologi. Wachenfeldt ser en koppling mellan utbildningsideologi och inriktning utifrån de två delfält han menar finns i folk- och världsmusikområdet i Sverige: de utbildningar som har folk- och världsmusikprofil fokuserar på ensembleundervisning medan utbildningar med avgränsad folkmusikprofil utgår från ett spelmansideal. En slags ideologisk uppdelning kan enligt Wachenfeldt alltså skönjas, där folkmusikutbildningar som utgår från spelmansidealet med sin 1920-talsförankring vilar på konservativa och kulturarvsförvaltande ideal, medan folk- och världsmusikutbildningar utifrån sin tydligare anknytning till 1970-talets vidgade folkmusikbegrepp rymmer vänsterideologiska influenser av internationalism och progressivism. Detta resultat ses som särskilt viktigt utifrån denna studies intresse för konstruktion

av folk- och världsmusikutbildning inom universitetet. En frågeställning blir om, och i så fall hur dessa respektive strömningar som Wachenfeldt ser inom folkhögskolemiljöer och i informella lärandesammanhang av folkmusik i Sverige, kan tänkas influera utbildningsmiljön i denna studies intressefokus: folk- och världsmusikutbildning inom högre musikutbildning.

In document Att göra plats för traditioner (Page 33-37)