Berättelsen om musikexpeditionen

Utdrag 26

Det är instrumentredovisning. Alla studenter och en grupp lärare sitter i en stor sal fylld av instrument. Det står en grupp slagverksinstrument i ett hörn och intill hänger ett större antal gitarrer på väggen. En scen är uppbyggd på rummets långsida, och en flygel står nedanför scenen på höger sida. Ett PA-system med högtalare och mixerbord står färdigt att användas. På scenen står en mikrofon. Vi sitter på stolar utställda framför scenen och jag har min laptop i knäet och min zoom recorder intill mig. Stolarna står i två sektioner med en mittgång mellan, och vid den bakersta stolsraden har en lärare ställt en videokamera som ska dokumentera redovisningarna. En sångstudent som är i slutskedet av sin utbildning gör sin instrumentredovisning. Studenten står på scenen och har just sjungit sitt första stycke. Hen får applåder av publiken, som består av lärare, studenter och jag som observerar. Nu presenterar hen nästa låt.

Student: Tack. Nästa sång är en xx sång. För fyra år sedan reste jag till Turkiet, på en expedition. Och jag kom till en (andas ut, fnissar) till en liten stad. Och där mötte jag… femtio äldre män (publiken fnissar) som kallades xx. Och de sjunger en sångtradition där de går från stad till stad med sångerna och liksom berättar nyhe- terna, med sångerna, som i Bard-dagarna som vi hade här också. Och det var väldigt inspirerande för mig, så jag har valt en av sångerna att arbeta med, japp! Jag har arrangerat den på mitt eget sätt, för det är bara… det är bara en melodi så det finns inget arrangemang av den redan.

En berättelse konstrueras kring en resa till Turkiet. De personer som studenten enligt utsagan har mött, framställs med fokus på deras sångtradition och geo-grafiska hemvist. Medan studenten berättar så fnittrar både hen och publiken. Skrattet kan tolkas som en obekvämhet inför situationen att göra en scenisk akt inför klasskamrater och lärare i en terminsredovisningssituation, som är mer vardagsbetonad än en konsert. En möjlig tolkning av skrattet är också att

det markerar en distans eller ambivalens inför det som görs. Ordet expedition, som används av studenten när hen beskriver sin resa och mötet med sång-gruppen, klingar av en kolonial historia av att upptäcka och erövra världen.

Genom att jämföra sångtraditionen männen sjunger, med hur medeltida barder förde vidare berättelser genom Europa med hjälp av musik, konstrueras staden i Turkiet som en plats knuten till det förflutna. Sångtraditionen som knyts till den lilla staden och dess sånggrupp, framställs som ett skeende i nutid, något pågående, medan bardtraditionen placeras i en förfluten tid av studenten. På så sätt konstrueras den sångtradition som studenten presenterar som en nutida tradition, medan Västeuropa har rört sig vidare och lämnat traditionen bakom sig och nu genom studentens expedition kan inspireras av ett möte med den turkiska sångkulturen. En representation görs där en viss kulturell identitet (att ha hemhörighet i en liten turkisk stad och förvalta dess traditioner) generaliseras till något tidlöst och enhetligt. Denna kulturella identitet placeras i ett land eller på en lokal plats, vilket konstruerar plats som fixerad till en viss tid och tradition. I Connell och Gibsons (2003) forskning om plats, musik och identitet, synliggörs hur de traditioner som formas inom folk- och världsmusikfältet innebär en särskild konstruktion av geografi. His-toria och geografi samkonstrueras och en lokal kultur och dess musikaliska uttryck idealiseras och placeras på en fixerad plats, ofta med underliggande oro över att musiken är utrotningshotad av samhällsförändringar (Connell & Gibson, 2003). I linje med Connell och Gibsons (2003) forskning ses utsagan om sånggruppen i den lilla staden i Turkiet som ett exempel på hur utbild-ningsområdet konstrueras genom idén om att lokala platser blir historiska lämningar av en förlorad tid. Ordet expedition tillsammans med berättelsen om mötet med sånggruppen konstruerar upptäckt, möte med något okänt och hemkomst med nya musikaliska kunskaper som får brukas fritt.

Genom det sätt som musikens kontext konstrueras narrativt som en expedition och fältresa till en så kallad annan kultur reproduceras en makt-dynamik där västerländska normer för musikalisk kunskapsproduktion inte utmanas. Studenten använder sången hen lärt sig av sånggruppen och ar-rangerar den efter eget tycke och smak med hänvisning till att det bara finns en melodi sedan innan, det vill säga melodin görs till en fri resurs. Samtidigt används sångens kulturella kontext för att konstruera en berättelse med närmast mytologisk stämning. Den lilla staden framställs som en plats som härbärgerar en tradition och placeras i dåtid. Studentens angivelse av geografi och kulturell funktion för musikmaterialet har gemensamma nämnare med tidigare utdrag från konserter. Att konstruera berättelser om varifrån musiken

kommer är en vanligt förekommande praktik inom utbildningsområdet. Just denna berättelse om originalkontext konstruerar skillnad som del av upp-levelsen av musikakten. Sättet som plats och identitet framställs i utdraget, kan kopplas till en folk- och världsmusikbransch vars kommersiella intressen handlar om att möta västerländska behov av autentiska uttryck som bygger på en exotiserande estetik (Taylor, 1997). Berättelsen om sånggruppen i den Turkiska lilla staden, blir en berättelse om en plats för autenticitet, något som en västerländsk publik önskar sig, enligt aktörer inom folk- och världsmusik-branschen (Whitmore, 2016). Inom världsmusiksvärldsmusik-branschen är berättelser om kultur vanliga som en slags dräkt åt musiken, något som motiveras med att den behöver göras begripbar för en västerländsk publik (Whitmore, 2016).

I efterföljande samtal mellan studenten och lärarna kretsar samtalet kring musik som ljudskapande, samt kring fenomenet att sjunga på olika språk:

Utdrag 27

L1: Jag kan börja. Det var… det är ju jättebra. Väldigt spännande hur du jobbar med olika röstklanger. Som den första som är helt annat än den andra.

Student: Mm

L1: Och det som jag tycker är fint är att du tog tid på dig att verkli- gen som… bygga upp en stämning. Så blir det som ett tillstånd. Fint med kvartstonerna. Och sen den andra var ju väldigt stiligt med, väldigt fint arrangemang. Hur det liksom hänger ihop för det finns en sån frihet i… den loopen har en så lugn rörelse Student: Ja

L1: Så det känns inte… det känns levande och det här med glissando är ju väldigt snyggt

Student: Mm

L1: Du får liksom den, kördelen plus glissandot och sen får du det, ovanpå… du kan hålla på hur länge som helst. Liksom, väldigt öppet. Nyskapande. Ja.

L2: Vill du säga nåt? (pekar mot annan lärare)

L3: Det kan jag göra. Det som jag tycker känns jättefint, det är så oerhört fängslande och övertygande, det du gör. Även om man inte förstår så mycket av orden, så finns, man sitter bara och lyssnar. Och det tycker jag är, det visar ju också väldigt mycket av att du, du är verkligen inne i det du gör. Och sen att du har jättebra koll på, känner jag, jag kan inte den sångtekniken i sig men det känns som att du har väldig koll, också de här klangliga skiftningarna som L1 pratar om, det är också intressanta. Att också ha koll på tekniken, du balanserar ljudbilden väldigt behagligt för den som sitter och lyssnar. Och det är dynamiskt hela ditt framförande. Så jättefint, tycker jag

L4: Ja, starkt personligt, tycker jag. Jag har ju hört dig förut, en eller två gånger

Student: Ja i redovisningen förra året

L4: Ja, eller nån konsert eller så. Men, så jag har ju inte hört dig så många gånger. Men jag hör när det är du som sjunger. Så det tycker jag är fantastiskt. En viktig musikalisk egenskap. Men här sjunger du på två olika språk, eller hur?

Student: De här två? Ja.

L4: Hur… är du bekant med de språken? Student: Nej (skrattar)

L4: Du ser det som ljud…?

Student: Ja. Jag sjunger på väldigt många olika språk, som jag inte kan alls. Så det jag alltid gör är att träffa en som kan det språket, så det har jag gjort med båda de här två låtarna. Har fått dem att prata för mig. Men ibland är det svårt. Tillexempel nån av de bulgariska låtarna jag sjunger. De finns bara i nån by nånstans, ingen känner till den dialekten så… jo, men jo jag känner ju ljuden av det i mig själv. Ja mm

L4: Det känner jag när man hör dig, det är ju mer än en sångupplevelse, det är en ljudupplevelse också, på nåt sätt. Det är häftigt. I samtalet där lärarna ger studenten feedback, konstrueras hens framträdande som någonting spännande. I utdraget används ord som stämning och tillstånd, nyskapande och öppet. Lärarnas feedback är inriktad på musikens klangvärld och studentens arbete med egna tolkningar ur det musikaliska material hen använder. Fokus i samtalet handlar fortsatt om att göra det musikaliska ma-terialet till något eget och att skapa en tilltalande musikakt. I samtalet kon-strueras musiken som en fri resurs och den berättande presentation studenten gör innan hen sjunger tas inte upp av lärarna, trots att studenten verkar ha lagt omsorg om att skapa en akt där presentation och musik ses som delar i en helhet. Istället kretsar samtalet kring studentens konstnärliga prestation vilken får lovord av lärarna. Studentens framträdande framställs som något eget och färdigutvecklat. Två lärare formulerar sig kring hur de upplever ett lyssnade och en ljudupplevelse som övergår språket, som de inte förstår. När L4 frågar studenten hur hen arbetar med språk svarar hen att hen sjunger på väldigt många olika språk som hen inte förstår, och att hen upplever det framförallt som ljud. Här separeras musiken från sin kulturella kontext och ljudskapande och ett personligt uttryck står i fokus, vilket tolkas i relation till en konservatoriediskurs.

Framträdandet och det efterföljande samtalet under terminsredovis-ningen exemplifierar hur ett personligt uttryck konstrueras som centralt inom utbildningsområdet. I detta utdrag lovprisar de närvarande lärarna studentens bearbetning av ett traditionellt material som något som är både nyskapande och starkt personligt. Formuleringarna från lärarna analyseras som att studenten genom terminsredovisningen uppfyller utbildningsområdets normer om personligt uttryck inom en diskurs om musik som autonom, där musiken ses som en fri resurs som kan om/avkontextualiseras. Studentens terminsredovisning är ett konkret exempel på hur musik som observerats under denna studie tenderar att ibland hanteras som en kontextlös resurs

och en möjlighet att konstruera berättelser om särskilda platser. När

studen-tens genom sin sceniska akt positioneras som subjekt inom HMU i folk- och världsmusik, görs det genom fluiditet: akten framställs genom studentens och lärarnas formuleringar som nyskapande och som något öppet och dynamiskt. Musikens framställda originalkontext konstrueras samtidigt genom studentens utsaga på fixerade sätt och genom imaginär geografi.