Foucaults maktbegrepp

Foucault (1980) menar att makthandlingar är relationella och produceras genom aktiviteter som är normaliserande och sammanknutna med kunskap. Makt är alltså relationell och lokal samt verkar genom människor i deras vardag. Inom högre musikutbildning görs makt genom relationer mellan personer som kommer i kontakt med varandra på utbildningen, oavsett om de är studenter, lärare eller annan personal. Med Foucaults blick kan högre musikutbildning ses som en slags social kropp, där makt verkar inifrån. Det handlar om många varierande styrkeförhållanden som både är inneboende i och organiserar det område där de fungerar genom spel, stöd, motsätt-ningar och strategier (Foucault, 1976/2002). Högre musikutbildningsmiljöer är indragna i maktrelationer och eftersom makten är relationell kan spelreg-lerna ändras närsomhelst. Det finns ingen tydlig förutsägbarhet som omger maktutövande, enligt Foucault. Roller som rektor, dekan, prefekt och andra ledningspositioner inom ett lärosäte kan utifrån ett sådant perspektiv rymma maktmässig oförutsägbarhet och komplexitet.

Foucault (1980) är kritisk till antagandet att enskilda personer som har mycket makt medvetet använder den på förtryckande sätt. En sådan syn på makt riskerar enligt Foucault att fixera vissa positioner inom en utbildning som statiska istället för relationella. I sin kritik emot en juridisk och ekonomisk/ marxistisk förståelse av makt så är det just utgångspunkten att makt har en stabil kärna som är Foucaults kärnkritik (Foucault, 1980). Istället verkar makt enligt Foucault genom människor och producerar subjekt. Det vill säga, makt-relationer övergår subjekten, och göranden av makt kan producera effekter som är oförutsägbara och inte i enlighet med subjektens avsikter (Jackson & Mazzei, 2011). Detta är Foucaults (1980) främsta skäl till intresset för att studera maktens effekter snarare än dess bakomliggande orsaker. Genom hålla sig ”på ytan” undersöks makthandlingars funktioner och effekter snarare än att söka maktens ursprung (Jackson & Mazzei, 2011), vilket lätt skulle reducera maktens mångfacetterade, komplicerade funktioner till något förenklat och enhetligt. Dessutom görs makt enligt Foucault (1980) mellan mer eller mindre

fria människor. Totalt slaveri ses som ett exempel på icke-makt i de fall då inget motstånd gentemot den dominerande parten är möjligt, då det är själva viljehandlingen som aktivitet som gör makt (Foucault, 1980).

Att makt är en aktivitet blir en följd av det fokus Foucault lägger på makt som ett görande snarare än något som innehas. Genom att fokusera på maktens effekter introducerar Foucault en annan syn på makt är den suveräna makten, som ofta är utgångspunkten i en juridisk och ekonomisk syn på makt (Jackson & Mazzei, 2011). Detta innebär ett brott mot en tidigare maktförståelse som byggde på en essens som utgår från ett centrum (Hörn-qvist, 1996; Jackson & Mazzei, 2011).

Att se makt som produktiv innebär just att fokusera på de effekter och funktioner som maktgörandet får, d.v.s. vad makt producerar i form av för-utsättningar. Här tar Foucault (1972/1980) tydligt avstånd från en marxistisk syn på makt som negativ, och analyserar makt som varken negativ eller positiv utan produktiv:

What makes power hold good, what makes it accepted, is simply the fact that it doesn’t only weigh on us as a force that says no, but that it traverses and produces things, it induces pleasure, forms knowledge, produces discourse. It needs to be considered as a productive network which runs through the whole social body, much more than as a negative instance whose function is repression (Foucault, 1972/1980, s. 61).

Makt finns potentiellt närvarande överallt, menar Foucault (1980). För någon som är van vid att tolka makt som något negativt, ställs allt på ända genom Foucaults sätt att hantera makt som ett produktivt nätverk som orsakar olika slags effekter. När maktrelationer blir en del av det sociala meningsskapandet snarare än enbart en repressiv mekanism, kan maktens sätt att produceras inom ett utbildningssystem studeras.

Makt verkar normaliserande genom disciplinering. Straff är en makt-teknik som används för att korrigera brott mot ordningen och kan handla om att förödmjuka, dra tillbaka privilegier eller utdela aga (Foucault, 1974/2003). En viktig teknik för normalisering är belöning, som syftar till normalisering genom att förstärka handlingar som anses rätt inom ett disciplinärt system. Foucault visar i sin forskning hur maktutövande inom utbildningsväsen-det i Frankrike från 1700-talet utgick från normalisering som maktteknik. Normalisering har sedan dess utvecklats till att idag vara en av de viktigaste maktteknikerna i det västerländska samhället (Foucault, 1974/2003).

Att utgå från Foucaults maktbegrepp i en studie av högre musikut-bildning innebär också att studien utgår från en viss förståelse av makt som

sammanknuten med kunskap. Enligt Foucault producerar makt kunskap och

kunskap producerar i sin tur makt. Det handlar om ett ömsesidigt förhållande och ett görande (Foucault, 1974/2003) som är särskilt tydligt i samhällets olika institutioner som tillexempel utbildningsväsendet. Kunskap formas alltså ur särskilda förhållningssätt och intressen, och produceras alltid på sätt som utesluter något och samtidigt lyfter något annat. Då skolan har alltid varit en arena för produktion av kunskap har den också utifrån Foucaults förståelse varit en arena för produktion av makt. Ett historiskt exempel är 1800-talets övervakningsskola där skolan sågs som en viktig plats för att inpränta moral hos arbetarklassen. Här fick skolan funktionen att vara en ett slags maskineri för att producera disciplin hos medborgarna (Jones, 1995).

Utbildning utövar makt genom olika tekniker som bland annat innebär disciplinering av kroppen (Foucault, 1974/2003), till exempel genom sätten som elever i ett musikklassrum delas in i grupper (Ericsson & Lindgren, 2010). I musikpedagogisk kontext blir maktanalyser olika i varje musikundervis-ningskontext: de maktstrukturer som råder i grundskolans musikklassrum skiljer sig antagligen markant från högre musikutbildningars instrumentalun-dervisning samtidigt som båda kontexterna kan förhålla sig till samma slags diskurser kring till exempel musikalisk kvalitet. Kunskapsproduktion inom utbildning görs genom maktutövande som producerar specifika handlingar, ofta knutna till normalitet (Persson, 2003). Både den individualistiska synen på studenten som självlärande och den konstruerade uppdelningen mellan en auktoritär och en participativ pedagogisk praktik (Persson, 2003) blir del av sättet som utbildning konstrueras utifrån gemensamma normer och förutsättningar. Sådana göranden ses i denna studie som del av utbildnings-områdets lokala praktiker, det handlar om mikrodiskurser som har koppling till större diskurser på makronivå.

Foucault (1972/1980) kritiserar en marxistisk förståelse av makt som dualistisk, där någon härskar och någon annan är underkastad. Hans makt-analys innebar ett kritiskt alternativ till det fokus på ideologi som marxistisk teori utgick från. Makt är enligt Foucault (1976/2002, s. 104) ”namnet man sätter på en sammansatt strategisk situation i ett givet samhälle”. Det innebär att strategier baserade på strider mellan viljor för Foucault (1976/2002) är en nödvändig förutsättning när makt produceras. Foucault vill med sin forskning problematisera det som anses användbart eller nyttigt i en viss kontext, och därigenom synliggöra faran i att anta att det finns något inneboende gott som

är rätt sätt att göra saker på. Emancipatoriska pedagogiska praktiker kan till exempel kritiseras för att vila på upplysningstraditioner om utveckling och människan som enhetlig och rationell: man vill hitta riktning för en befri-ande pedagogik som bidrar till social förändring (Popkewitz & Brennan, 1997), något som enligt författarna blir problematiskt med en Foucauldiansk blick på utbildning. Foucault (1972/1980) är kritisk gentemot synen på makt som centrerad kring en huvudsaklig motsättning, till exempel marxismens klassmotsättning mellan borgerlighet och arbetarklass. Att göra emancipa-toriskt arbete i skolor ställs genom en sådan maktsyn i motsats till att handla förtryckande och hegemoniskt, vilket ger en idé om hur en så kallat god lärare bör agera. Enligt Foucault (1971/1993) kan en diskurs inte vara god eller ond i sig själv. Därför går det inte heller att skriva sig fri från förtryck genom att välja en viss väg som anses god. Samma idé kan enligt Foucault bli både befriande och potentiellt farlig, särskilt när idéns bakomliggande mekanismer inte synliggörs och problematiseras. Det är det förgivettagna som är det farliga (Foucault, 1971/1993). Som en följd av ovanstående makt-beskrivning har Foucault fått kritik för att inte ta hänsyn till större rådande strukturer som ger maktmässiga obalanser som kan vara mer bestående över tid (Loomba, 2005).