• No results found

Kanonisering, inlemmande av nya deltagare och bekännande utvärderingar

In document Att göra plats för traditioner (Page 86-89)

Teoretiskt ramverk

4.4 STUDIENS ANALYSVERKTYG

4.4.3 Kanonisering, inlemmande av nya deltagare och bekännande utvärderingar

Howley och Harnett har utifrån Foucaults maktanalyser analyserat tre cen-trala styrningsteknologier som de menar är verksamma när högre utbildning producerar kunskap och kontrollerar individer. I denna studie tillämpas tre av de styrningsteknologier som Howley och Hartnett (1992) ser som verksamma inom högre utbildning. Det handlar om: (1) Kanonisering av utbildning, (2)

Inlemmandet av nya deltagare (studenter/lärare/annan personal) och (3) Utvärderingar av utbildningsmiljön. Utöver dessa ses i denna studie även examinationer som en viktig teknik för styrning inom högre

musikutbild-ning, utifrån Foucaults sätt att analysera examination som en disciplinerande teknik (Foucault, 1974/2003).

Kanonisering

Kanon som maktteknik växer fram i nära anknytning till ett allmänt,

icke-elitistiskt utbildningssystem, en teknik som kan kopplas till pastoral makt genom sin normaliserande funktion inom högre utbildning (Howley & Hart-nett, 1992). Kanon är de former av kunskap som anses hålla måttet för en utbildnings syften: den standard som all kunskap mäts genom. Begreppet

kanonisering används i denna avhandling för att beskriva processer där kanon

görs genom normalisering. Kanon förknippas ofta med materiella verk. Om frågan inom en litterärt baserad akademi är vilka verk som är värda att stude-ras, så blir frågan inom HMU snarare vilken musik som är värd att studeras. Men kanoniseringsprocesser innebär för denna studie (och utifrån Foucaults vidgade språk- och diskursbegrepp) också andra former av kunskapspraktiker. Exempelvis involverar kanonisering utifrån ett vidgat diskursbegrepp vilka pedagogiska metoder som utgör norm, det vill säga, vilken kunskap som anses värdefull respektive onödig eller till och med ovälkommen. Det går därför att säga att kanonisering innebär normalisering av viss kunskapsproduktion, vilket blir en utgångspunkt för mina analyser av kunskap och makt inom HMU i folk- och världsmusik.

Kanonisering är en polariserande praktik på så sätt att kanon formas genom inkludering och exkludering av vissa kunskaper i en viss kontext (Foucault, 1980), där den egna utbildningen konstrueras som en motpol gentemot andra utbildningar (Ericsson & Lindgren, 2010). En förutsättning som kan antas forma kanonisering inom HMU i folk- och världsmusik är att

utbildningsområdet tillsammans med jazz och populärmusik har rötter i den musikutbildningsreform som ägde rum i 1970-talet i Sverige, utifrån tidens vänsterideologiska samhällsanda (Olsson, 1993). En viktig del i analysen av hur kanonisering fungerar som normaliserande teknologi, innebär att synliggöra hur kunskap som inte ingår i eller befinner sig i periferin av en dominerande kanon, tävlar med befintliga diskurser. Genom akademiseringen av folkmusik och världsmusik har tidigare negligerad kunskap fått tillträde till akademin. Utifrån ett historiskt perspektiv kan folk- och världsmusikutbildning sägas ha lyckats vidga kanon inom högre musikutbildning i stort. Samtidigt kan kanoniseringsprocesser inom folk- och världsmusik i HMU innebära andra, mer lokala maktdynamiker med varierande effekter.

Kanonisering görs genom en oförutsägbar process som innebär kontinu-erliga kamper och förhandlingar om makt/kunskap. En följd av utgångspunk-ten att kanonisering organiserar och bestämmer kunskap (Foucault, 1980) blir att den kunskap som privilegieras får en särskild status: den blir normativ och del av det Foucault kallar för en sanningsregim (Foucault, 1971/1993). De kunskaper som faller utanför sanningsregimen benämner Foucault subjugated

knowledges, så kallade underordnade kunskapsformer. Dessa kämpar ofta för

att få en plats inom kanon vilket görs möjligt genom en rad teknologier som handlar om bekännanden inom den rådande sanningsregimen. Samspe-let mellan makt och underordnade kunskaper gör kanoniseringsprocessen synlig. Det är när kanon utmanas genom kamper om vilken kunskap som anses normal inom en viss utbildning, som en utbildnings kanon blir synlig.

Inlemmande av nya deltagare

Inlemmande av novisen innebär kontroll över processen där nya deltagare

välkomnas till en utbildning, något som enligt Howley och Hartnett (1992) är en viktig del av hur maktens mikrofysik (Foucault 1974/2003) fungerar inom akademin. En effekt av splittringen av kanon i en diversifierad utbildningsmiljö är att universitetet behöver kompensera för den kontrollförlust som skapas när kanon inte längre är enhetligt. Detta blir inte minst aktuellt inom högre musikutbildning, där lärosäten historiskt utgått från en kanon avgränsad till (vissa verk inom) västerländsk konstmusik (Ford, 2010), till dagens miljöer för högre musikutbildning som involverar många olika slags musikaliska stilar och pedagogiska metoder. I en högre utbildningsmiljö som är diversifierad blir det enligt Howley och Harnett (1992) ännu viktigare att öka kontrol-len av individer som producerar och tar emot olika utsagor om sanning.

Enligt Howley och Hartnett (1992) finns en lång historia av skråtradi-tioner inom akademin, en organisationsform som enligt författarna bygger på ritualiserade positioner mellan mästare och lärling. Inom akademin görs dessa positioner av studenten och läraren, men även av de akademiska nivå-erna kandidat, master och doktor. Att gå igenom de akademiska nivånivå-erna och examineras innebär att bli inordnad i akademins disciplineringssystem såväl som dess normerande makttekniker. Disciplinering innebär utifrån Foucault (1974/2003) att social kontroll utövas genom generella och institutionaliserade mekanismer. Foucault ger som exempel hur rankingsystem används inom utbildning för att göra skillnad mellan individer utifrån en distinktion mellan normalitet och icke-normalitet. Inom HMU används ranking till exempel vid intagningsprov, för att välja sökanden till utbildningsprogram.

Som ny student eller medarbetare på en utbildning blir det viktigt att snabbt inlemmas i den existerande verksamheten. När en sådan socialisering sker hos studenter börjar de själva att konstruera skillnader mellan varandra, i relation till befintliga strukturer av ranking. Ett konkret exempel ur min egen studenttid som relaterar just till en idé om ranking, var när jag som nybliven sångstudent flera gånger uttryckte att det var skillnad mellan att bli antagen som musikerstudent gentemot de som antagits som musiklärarstudenter. Fil-trerat genom Foucaults maktanalys kan jag nu se att jag konstruerade skillnad för att hävda en särskild identitet som sågs som önskvärd i utbildningssys-temet. Skillnaden jag konstruerade innebar samtidigt en självstyrning som inordnade mig i en redan befintlig idé om musikerutbildning som hierarkiskt överordnad gentemot musiklärarutbildning. Förhandsinställningen som fanns som en outtalad sanning, var att jag som musikerstudent hade högre status och var rankad över musiklärarstudenterna, baserat på idéer om musiker-utbildning som musikaliskt överlägsen musiklärarstudier.

Bekännande utvärderingar

Användandet av bekännande utvärderingar är en annan styrningsteknik inom Foucaults pastorala maktanalys som enligt Howley och Hartnett (1992) används inom akademien. Howley och Hartnett påtalar hur lärare och ut-bildningsmiljö inom högre utbildning utsätts för utvärderingar för att ta reda på prestationsnivåer inom lärande och forskning, och kopplar sådana utvärderingar av egna prestationer till Foucaults teori om bekännelse som styrningsteknik (Howley & Hartnett, 1992).

exa-minationen, som kombinerar observerande hierarkiska tekniker och norma-liserande bedömningar (Foucault, 1974/2003). Det handlar om det Foucault kallar en normaliserande blick, som gör det möjligt att fälla omdömen till fördel eller nackdel för den som bedöms. Examination synliggör individer och gör samtidigt skillnad mellan dem genom de omdömen som fälls (Foucault, 1974/2003). Utöver individuella bedömningar handlar examination enligt Howley och Hartnett (1992) även om att studenternas affektiva responser (Howley & Hartnett, 1992) som reproducerar maktrelationer i samhället i stort. Önskan att bli godkänd av de som har mandatet att bedöma, handlar i en pastoral makt ofta om något personligt och intimt: att lyckas ger positiva affekter och ökar självstyrning och intimisering. På motsvarande sätt kan en nära relation mellan lärare och student påverka studenters självstyrning inom ett pastoralt maktutövande. Examinationer är moment av stark symbolisk betydelse vilket synliggörs bland annat genom den oro och nervositet som många studenter skildrar som del av proceduren. Inom högre musikutbildning blir dessutom vissa examinerande moment delade med omvärlden genom att bestå av konserter för studenter, lärare eller till och med allmänhet.

In document Att göra plats för traditioner (Page 86-89)