Tillträde till fältet

Att använda etnografisk metod i en studie som undersöker ett utbildningsom-råde, innebär förhandlingar om tillträde till fältet. Medlemskap och tillträde kan vara reglerat och innebära utmaningar för den som vill utföra en

etno-grafisk studie (Eberle & Maeder, 2011). Tillträde till fältet var i denna studie en process som varierande mellan de olika utbildningsmiljöerna.

En tydlig situation med koppling till tillträde till fältet som fick konse-kvenser för studien inträffade tidigt i fältarbetet. Inför planeringen av fält-studien hade jag fått tillgång till en terminsöversikt på ett utbildningspro-gram. Utifrån översikten och min tidsram, frågade jag en lärare om jag fick observera en viss kurs. Svaret dröjde och till slut fick jag ett definitivt nej, med motiveringen att undervisningsmomentet var särskilt exponerande för studenterna och att min närvaro riskerade att störa undervisningen. Det var ett av få tillfällen jag blev nekad tillträde till fältet. I retrospektiv kan jag se att just det undervisningsmoment som jag ville observera hade passat bättre att fråga om i ett senare skede av fältstudien, när förtroende för mig som forskare etablerats. Det går inte att säga om svaret då blivit ett annat, däremot synliggör situationen hur sårbart det kan upplevas att bli observerad. Genom händelsen fick jag insikt om att det krävs arbete både i form av formell in-formation och relationsbyggande, för att jag som forskare ska vara betrodd att observera viss undervisning. Situationen blev för mig en indikation på vikten av att vara medveten om min roll som forskare och om min väg in i miljön. Även om jag har tidigare koppling till fältet genom tidigare studier och undervisning inom utbildningsområdet och därigenom kan tänkas ha uppfattats som ”en av oss”, innebär forskarrollen en väsentligt annorlunda position som krävde arbete att iscensätta för studien. Utifrån erfarenheten av att bli nekad tillträde till den specifika kursen kunde jag senare navigera bättre i vilka undervisningssituationer som kunde tänkas vara observerbara i studiens olika skeden. Med händelsen i minnet valde jag att lägga merparten av intervjuerna som sista del av fältarbetet. De intervjuer som genomfördes gjordes därför med en välgrundad känsla för min roll som forskare inom musikutbildningsområdet och med tillträde till fältet, snarare än som någon som hade kopplingar till fältet genom tidigare roller som student och lärare.

En annan viktig vändpunkt i studien var deltagandet på den interna-tionella musikutbildningskonferens som blev del av fältstudien, som gav möjlighet att involvera mig i en mer aktivt deltagande observation där mu-sicerandet blev ett verktyg. Under observationer av reguljär undervisning blev min position ofta mer tillbakadragen, då jag satt vid sidan av gruppen och observerade deras lektioner. Det innebar samtidigt att många studenter och lärare inom utbildningsområdet inte kände till mitt musicerande. Det upplevdes som stundtals motigt att hitta rollen som interagerande forskare i miljön, då jag i många situationer mest befann mig tyst observerande i

bakgrunden. Deltagandet på konferensen, som skedde en bit in i mitt fältar-bete, blev därför en viktig väg in i mer informella samtal och kontakter med studiens deltagare där min tillhörighet till fältet fick träda fram lite tydligare.

4.5.2 Etiska avvägningar

Etik i forskningssammanhang handlar om att medvetet förhålla sig till och redogöra för ställningstaganden gjorda under forskning. För att säkerställa att forskning inte görs på sätt som missbrukar deltagares förtroende finns forskningsetiska riktlinjer (Stafström, 2017). Forskningsetiska aspekter gäller till exempel frågor om avidentifiering, ansvar för hur empiridata presenteras, beaktanden kring representation och eventuella val kring etikprövning. I denna studie har etikprövning inte varit aktuellt, då studien inte har behandlat känsliga personuppgifter.

I föreliggande studie gav deltagarna samtycke till deltagande i studien, förmedlat genom textdokument (se bilaga 2), oftast i kombination med in-formationsmöten i respektive utbildningsmiljö. Vid två tillfällen ville lärare eller utbildningsledning själva sköta informationen till studenterna, och frågade dem om de ville delta som grupp. Jag informerade då om vikten av anonymitet i samband med förfrågan om att deltaga i studien, och lärare eller ledning valde att lösa det på egen hand utan min inblandning. När processen var färdig fick jag besked om att hela gruppen av lärare och studenter hade godkänt deltagande, och deltagarna fyllde i och lämnade in medverkande-blanketterna direkt när jag kom och observerade för första gången.

Det hände i några fall att studenter inte var närvarande på det första mötet med mig, men ändå hade fått information om studien genom lärare och andra studenter. Vid ett par tillfällen dök någon upp sent till en lektion där jag redan fått medgivande av alla andra. I sådana situationer sökte jag upp deltagaren så snart det blev en paus och erbjöd möjlighet att avböja del-tagande. Alla som dök upp i efterhand visade sig dock vara positivt inställda till att delta i studien, och var redan delvis eller helt insatta i varför jag var där. Under konferensen jag deltog i som del av fältstudien blev det omöjligt att på förhand fråga alla deltagare om samtycke. Samtyckesaspekten löste jag genom att informera alla jag talade med om att jag var på konferensen som del av min studie om utbildningsområdet. Jag producerade empiri som framförallt var avgränsad till deltagare jag redan fått samtycke av, förutom mer miljöbeskrivande fältanteckningar där jag tog in hela konferensmiljön, men utan att exponera någon viss deltagare.

Deltagarna i föreliggande studie har på generösa sätt låtit mig observera och intervjua dem utifrån deras positioner som studenter eller lärare inom HMU i folk- och världsmusik. Genom studien har jag gjort mitt bästa för att vårda det förtroende jag fått, bland annat genom att hitta sätt att avidentifiera deltagare i största möjliga mån. Redan i förberedelserna inför denna studie stod det klart att studien skulle innebära en hel del viktiga etiska avvägningar relate-rade till avidentifiering. Högre musikutbildning är ett litet utbildningsområde i Sverige, och blir ännu mer avgränsat när studien utförs inriktat på folk- och världsmusik, som i skrivande stund finns i fyra utbildningsmiljöer i Sverige.

Processen med att avidentifiera deltagare har varit lång och flera olika sätt att avidentifiera har övervägts. En central avvägning har gällt hur utbildnings-områdets röster ska framställas i resultatkapitlen. Jag har gjort valet att samla alla deltagares röster under två kategorier: lärare respektive student. Detta gjorde jag för att rikta uppmärksamheten mot utbildningsområdet, snarare än dess aktörer. I sekvenser där flera studenter eller lärare deltar, har nummer använts (tex L1, L2, S1 och S2) för att särskilja deltagare från varandra i de enskilda sekvenserna. Dessa nummer är dock inte knutna till samma individ genom hela avhandlingen, utan skiftar mellan resultatets olika sekvenser. I studien står inte enskilda deltagares utsagor i fokus i sig, utan analyseras som pusselbitar som kartlägger utbildningsområdets diskurser. Det anses utifrån studiens ramverk därför inte vara relevant att presentera resultatet så att varje enskild deltagare kan följas mellan studiens olika resultatdelar. Det kan framstå som bitvis frustrerande och svårläst att man som läsare inte får chansen att följa studiens deltagare. Sättet som jag avidentifierat i studien fyller dock ett viktigt syfte: det hjälper läsaren att hålla i minnet att fokus i denna studie inte ligger på individuellt plan. Huruvida individer gör ”fel” el-ler ”rätt” är inte i fokus, utan jag analyserar i denna studie praktiker med ett öga för de större strukturer som praktikerna fungerar genom. Det handlar alltså inte om att döma personer för deras handlingar utan om att undersöka själva utbildningsområdets praktiker med kritiska ögon.

För att säkerställa att utbildningsmiljöerna inte exponeras har jag i denna studie dessutom valt att inte presentera varje utbildningsmiljö som studien företagits i mer ingående, utan hänvisar istället till avhandlingens bakgrundskapitel för en översikt över fältet för folk- och världsmusik inom högre musikutbildning i Sverige. I vissa fall har analysen krävt att studentens eller lärarens framställning av sin bakgrund/sitt sätt att konstruera identitet i någon mån kvarstår, eftersom det är del av det datamaterial som analyserats. I dessa fall har jag avidentifierat på sätt som syftar till att minska risken att

deltagarens identitet exponeras. Det har till exempel handlat om att aviden-tifiera ett instrument eller en musiktradition som anges i utdraget, eller att byta ut en geografisk eller kulturell referens på ett passande sätt.