Pastoral makt

Pastoral makt (Foucault, 1974/2003) är ett begrepp som Foucault använder

för att beskriva hur vissa kunskapsformer fungerar som maktteknologier. Det handlar om en styrning som bygger på omsorg och välvilja gentemot den som styrs, vilket gör att Foucault även kallar denna form av makt för en mjuk makt (Foucault, 1974/2003). Att Foucault kopplar ett mjuk maktutövande till det pastorala (kyrkan) beror på att han spårar dess historiska tillhörighet till kyrkans maktmekanismer där bland annat bekännelsen i form av bikt har central roll. Symbolen av Jesus som herden som vallar sina lamm blir en rik metafor för den mjuka makten som styr utifrån välvilja.

Det som händer med det moderna samhället och framförallt genom liberalismen är enligt Foucault (1974/2003) att frihet byggs in i maktutövande tekniker för att styra människan. I ett modernt samhälle utövas makt enligt Foucault genom självstyrning. Pastoral makt är i hög grad verksam i moderna former av självstyrning, särskilt sådana som bygger på en omsorgsdiskurs snarare än disciplinering, vilket till exempel kan vara en skolmiljö som utgår från en pedagogisk modell där delaktighet och progressivitet står i fokus.

Persson (2003) visar genom exempel från svensk grundskola hur det nutida samhällets styrning och kontroll kan länkas till det han kallar den participativa pedagogikens självreglerande styrningstekniker. I sin studie analyserar han hur en sådan pedagogisk praktik kan fungera som ett slags maktens öga som ser allt: genom att skapa relationer som bygger på frivillighet och delaktighet når läraren djupare in i eleven sätt att styra sig själv. I en studie om musik-undervisning i svensk grundskola (Ericsson & Lindgren, 2010) beskrivs en teknik för styrning som vilar på en diskurs om den fria viljan. Bedömning och disciplinering görs enligt Ericson och Lindgren i frihetens namn genom en pastoral makt och i en mjuk styrning. Ericsson och Lindgren beskriver lärarens pedagogiska position inom en mjuk styrning som tillbakalutad. När diskursen om den fria viljan är verksam, ser Ericsson och Lindgren hur elevers egna motivation utgör en viktig förutsättning för lärandet och hur motivering konstrueras bland annat genom bedömningar av elevens presta-tioner. Styrningen inom en diskurs om den fria viljan, utförs genom att på olika sätt markera hur lärandet är/ bör vara i elevens egna intresse, och att valmöjligheter finns (Ericsson & Lindgren, 2010). En annan styrningsteknik som enligt författarna är central är att överlåta ansvaret för att bedöma elevens prestationer åt eleven själv. Ericsson och Lindgren ser hur bedömningar blir en teknik av bekännelse där elevens process och slutmål formuleras av eleven själv inför läraren, något som har funktionen av ”att kontrollera, värdera och bedöma individen” (Ericsson & Lindgren, 2010, s. 211).

Enligt Howley och Hartnett (1992) är pastoral makt särskilt närvarande inom universitetet. Howley och Hartnett ser universitets makt som normativ, även om det även finns disciplinerande inslag. På grund av högre utbildnings organisering, som bygger på att studenters engagemang sker på frivillig basis, blir den normerande aspekten av styrning central. Howley och Hartnett (1992) beskriver utifrån Foucault hur maktrelationer flödar genom universitetets kapillärer och etablerar styrande diskurser som strömmar genom hela sys-temet. Det innebär att sätten som enskilda lärare och studenter positioneras som subjekt i utbildningsmiljön, också är del av universitetets blodomlopp och att deras självstyrning i sin tur förstärker de teknologier som kopplar samman makt och kunskap. En Foucauldiansk analys av maktrelationer inom högre utbildning synliggör enligt Howley och Hartnett (1992) hur kapillära maktrelationer är inbäddade i lokala utbildningspraktiker och teknologier. Att högre utbildning vilar på ett frivilligt deltagande, skapar även förutsättningar för maktutövande inom högre utbildning som skiljer sig från grundskolans verksamhet, som är obligatorisk i Sverige. Även om tidigare forskning visar

att pastoral makt är närvarande i grundskolans undervisning (för exempel, se Persson, 2003 och Ericsson & Lindgren, 2010), så är det rimligt att anta att obligatorium respektive egen ansökan till en utbildning innebär olika förutsättningar för hur pastoral makt produceras i utbildningskontexter, tillsammans med andra kontextuella förutsättningar.

Foucault (1974/2003) analyserar hur staten tagit över kyrkans makttek-nologier, och anger fyra centrala förutsättningar för pastoral makt: (1) Det är en makt som har som mål att befria/upplysa individen (i kyrkan är detta kopplat till nästa liv), (2) Det är en makt som kan vara självuppoffrande för gruppen/samhällets bästa, (3) Det är en form av makt som ser till individen och följer den genom livet och (4) det är en makt som kräver relationer till och kunskap om de som makten involverar: en intim makt som känner till psykologiska mekanismer som skam och samvete och kan använda dem i maktutövandet. Genom denna form av maktutövande etablerar pastoral makt en styrande teknologi där handlingar påverkar andra handlingar, den verkar normaliserande. Foucault (2013) beskriver det som att maktutövandet baseras på att säkerställa, upprätthålla och förbättra tillvaron för de inblan-dade. Howley och Hartnett (1992) framhåller att pastorala maktgöranden blir beroende av att de som styrs har förmågan att välja det som är bra för dem. Det blir därför centralt att den pastorala makten skapar förutsättningar som leder till det som anses vara rätt slags val. Detta flyttar makt från en central punkt som staten, till individerna själva. Det blir deras önskan att passera som normala och fungerande individer i samhället som driver själva makt-apparaten i ett pastoralt maktutövande. Inom utbildning innebär detta att självstyrning framförallt fungerar på individer som har förutsättningar och motivering för att navigera framgångsrikt genom utbildningssystemet (Er-icsson & Lindgren, 2010). Inbyggt i detta maktutövande utifrån omsorg och genom självstyrning, finns individens önskan och förmåga att söka stöd hos personer som har mandatet att godkänna eller underkänna deras självstyr-ning i kunskapens, hälsans, välbefinnandet eller säkerhetens namn (Howley & Hartnett, 1992). I utbyte krävs att individen inordnar sig i rådande diskurser. I pedagogiska kontexter kan dessa mandat företrädas till exempel av lärare, skolkurator eller rektor. Inom högre musikutbildning blir det utbildningens lärare och studieansvariga som tar rollen som förmedlare.

Utifrån Foucault (1974/2003) innebär tillvaron inom en pastoral makt-apparat att subjektet befinner sig i en kamp konstruerad mellan tvång och frihet. Maktutövandet sker i frihetens namn, något som Foucault menar är ett kännetecken för maktutövande inom en liberal diskurs (referens). Frihet

framstår inom den liberala diskursen enligt Foucault (1974/2003) som en möjlig autonom position, det allt riktas mot. Foucault ser hur möjligheter till trots och motstånd är inbyggt i systemet som möjligheter att välja: när någon går med på att bli styrd så har det varit ett val, inte en akt av underord-ning gentemot en dominant och kanske våldsam kraft (Foucault, 1974/2003). Samtidigt innebär just styrning i frihetens namn att man litar på att den pastorala makten verkligen vill väl. En central och anförtrodd lärare lär känna sina studenter väl och får genom kunskapen om sina studenter också en maktposition gentemot dem.