Den repertoarfokuserade undervisningen

Nästa exempel på självstyrning handlar om hur HMU i folk- och världsmusik konstrueras genom en till stora delar repertoarfokuserad undervisning som det blir studentens uppgift att ta ansvar för. Utbildningsområdets repertoarfokus

görs synligt såväl i intervjuer som i lektionsobservationer. Här följer ett antal utdrag som relaterar till repertoar som pedagogiskt fokus.

Utdrag 13

I en intervju med en student resonerar studenten kring det hen formulerar som pedagogiska brister inom folk- och världsmusikutbildning, och nämner reper-toarfokus som ett pedagogiskt problem. Studenten uttrycker en osäkerhet inför sin instrumentundervisning, som hen tycker sällan blir det hen skulle önska sig. Det blir oftast mest fokus på låtar och ett socialt, trevligt möte som efter en stund känns obekvämt, enligt studenten. Studentens instrument är ett traditionellt folkmusikinstrument som sällan spelas inom andra musikaliska stilar, vilket kan tänkas bidra till frustrationen som tolkas in i studentens resonerande:

Ingrid: Hur är det med enskild undervisning, fungerar det bra för dig? Student: Nej, inte för mig. Jag har aldrig, just nu har jag faktiskt inte ens en

lärare. Jag har bara haft två timmars undervisning den här terminen för att det fanns en lärare på mitt instrument som kom hit och jag hade två timmar med den läraren. Och sen skulle jag åka till xx och testa en ny lärare. Och han bor inte i xx men länge bort så jag behövde be skolan om ganska mycket pengar. Och sen kändes det lite kasst för att jag hade precis bestämt mig för att spela Irländsk musik. Och jag var lite rädd att han (läraren) inte skulle vara så teknisk. För det händer mycket i folkmusiken att man har många inspirerande lärare men att som jag sa, det finns ingen metod, ingen teknik. Så man pratar lite låtar och sen det är svårt att faktiskt känna, nu blir jag bättre, tycker jag. Så jag bestämde att inte åka och sen har det inte hänt nåt.

Utdraget synliggör hur det inom utbildningsområdet ofta blir studentens ansvar att hitta passande lärare. Studenten har själv sökt efter läraren samt sökt pengar för att kunna resa till läraren och ta lektioner. Situationen som studenten beskriver i detta utdrag tolkas som ett exempel på individuali-sering som självstyrning i relation till ovanstående angivna förutsättning inom utbildningsområdet. I utdraget framställer studenten sig tveksam till den tilltänkta lärarens musikaliska inriktning och pedagogiska kompetens.

Studenten säger i intervjun att undervisning i folkmusik ofta innebär inspire-rande lärare men att metoder och teknik saknas. I utsagan kopplar studenten folkmusikens förutsättningar till en beskrivning av att inte kunna känna att hen blir bättre. Utifrån sammanhanget tolkas ordet bättre i relation till musicerande, även om det inte nämns explicit. Studenten uttrycker skepsis och formulerar en osäkerhet inför att välja. Hen har till slut valt att avstå från undervisningen med läraren som hen inte känner sig säker på, med effekten att studenten när intervjun utförs inte har någon lärare i sitt huvudinstrument. Studentens utsaga tolkas som en svårighet att underordna sig självstyrning inom utbildningsområdets normaliserande ramar. Friheten som är inbyggd i utbildningsområdets självstyrande makttekniker, skapar ett handlingsutrymme att avstå från undervisningen. Handlingsutrymmet används för att välja bort den planerade undervisningen, samtidigt som studenten uttrycker frustration inför valet. Att riskera att få en undervisning som framförallt fokuserar på låtspel utan tekniker eller metoder ses inte som värt insatsen av studenten, som tidigare uttryckt en osäkerhet inför relationen mellan lärare och student i den enskilda instrumentundervisningen.

Utdrag 14

Jag och en lärare sitter i ett stort klassrum, det är mörkt ute och rummet är upplyst av lysrör. Jag har plockat fram min inspelningsapparat och spelar in samtalet. Läraren berättar om sin musikaliska och pedagogiska bakgrund. Jag frågar om lärarens sätt att utforma huvudinstrumentlektioner och hen svarar genom att ta upp sin bakgrund som en viktig influens:

Lärare: […] Klart att jag övat mycket men i huvudsak på repertoar lik- som, det… jag har inte stått och funderat jättemycket på hur jag gör när jag tonbildar, och andning och såna saker. Och det färgar ju också av sig på hur jag undervisar, att min undervisning på hu- vudinstrument är ganska repertoarfokuserad, vi jobbar mycket med repertoar, och jag kan framförallt hjälpa studenterna med såna frågor, hur gör jag de här ornamenten, hur är frasering, hur får man en låt att svänga, hur noterar man något och den typen av kunskap. Sen om det gäller hur ska jag förbättra min tonbildning, hur ska jag blir bättre på att andas, i musiken… jag kan i efterhand försöka analysera hur jag gör, men jag har svårt att sätta ord på det för jag har bara lärt mig att göra det på nåt slags intuitivt sätt,

så att därför så… det är ganska sällan som en student har mig som lärare på hela sin utbildning här för jag upplever att jag kan inte ge allt det till en student. Så studenter som vill jobba mer specifikt med instrumentteknik, då rekommenderar jag ofta att man job- bar lite mer med nån annan lärare som kan det bättre än jag. Så jag har inte riktigt fördjupat mig så mycket i det här med pedagogik jag kör rätt mycket intuitionen där.

Ingrid: Mm

Läraren fortsätter med att ställa sig frågan varför skulle man göra på ett annat

sätt? Hen beskriver hur utbildningens fokus på gehör leder till att pedagogiken

kommer naturligt och är knuten till erfarenhet.

Lärare: …jag har inte nån så jätteuttalad pedagogik som jag kan sätta ord på, kalla mig att jag tillhör nån viss skolbildning. Jag är en folk- och världsmusikpedagog. Jag använder det sätt att lära ut på som jag själv har lärt mig genom att lära mig musiken.

Lärarens initiala respons på min fråga innebär en koppling till hens egen musikaliska praktiserande, hen berättar om hur hen tänker vid övande på sitt instrument. Genom formuleringen konstrueras musikerbakgrund som betydande för lärarens konstruktion av pedagogisk position. Repertoarfokus framställs som centralt när läraren beskriver sitt sätt att undervisa i huvud-instrument, medan tekniska övningar och reflektion kring det egna spelet framställs som något läraren ägnat sig åt i mindre utsträckning. Läraren beskriver hur gehörsmusik innebär ett självklart sätt att göra saker på som bygger på hur man själv har lärt sig musik. Detta sätt att lära sig på kopplar läraren till musikutbildningsområdet: en folk- och världsmusikpedagogik som innebär ett lärande baserat på imitation konstrueras. Att imitation framställs som centralt när läraren konstruerar sin pedagogiska position, kan knytas till den mästare- lärlingsbaserade metod för lärande som är närvarande inom folk- och världsmusikområdet (Keegan-Phipps, 2008; Wachenfeldt, Bränd-ström, & Liljas, 2013). I lärarens beskrivning faller dock förebildandet i form av musikalisk expertis bort. Det är enligt utsagan musiken som är läraren, snarare än någon enskild förebild.

Läraren frågar sig varför man skulle göra på ett annat sätt (när man undervisar), en retorisk fråga som synliggör en normalisering av

imitations-baserat lärande och en legitimering av reproduktion av kunskap. Att lära ut låtar på det sätt man själv lärt sig dem, blir en förgivettagen praktik som läraren konstruerar som välfungerande inom HMU i folk- och världs - musik. Folk- och världsmusikpedagogik handlar enligt lärarens utsaga om att lära ut så som man själv lärt sig, kopplat till det direkta musicerandet av specifika repertoarer.