Jazz som gäst

Ett annat sätt som skillnadsgörande system framträder inom utbildnings-området är när vissa former av jazz välkomnas inom utbildningsutbildnings-områdets ramar, något som synliggör hur inkludering av element från jazz görs som ett sätt att konstruera utbildningsområdets kanon. I ett utdrag från en in-strumentredovisning berättar en student att hen arbetar med jazzmetodik på sitt huvudinstrument. Studenten har inom sina studier på ett folk- och världsmusikprogram tagit lektioner från en lärare som är fördjupad i jazz/ improvisationsområdet.

Utdrag 7

Det är instrumentredovisning med en student som är halvvägs in i sin utbildning. Vi befinner oss i ett litet rum på källarplan som är fyllt av trummor och andra slagverksinstrument. Studenten har nyss spelat två låtar tillsammans med en an-nan student, medan två lärare och jag sitter och lyssnar. Vi sitter nära varandra och ljudnivån är hög under redovisningen. När låtarna är spelade lämnar den ackompanjerande studenten rummet medan vi andra sitter kvar. Studenten och de två lärarna börjar prata om studentens övande genom instrumentmetodik.

Student: Mitt mål är att göra alla de här… det är ju omöjligt att göra alla övningar men att göra så många som möjligt så att… det spelar ingen roll vilken övning man får, nånstans har man gjort den. Så att man har alla byggstenar bara, och kan få upp det i flöde så att säga va. Det är ju mitt mål även om det är svårt.

Lärare: Men det är nyttigt så att man har gjort det där hantverket. det är ej att förglömma, det är viktigt. Och det ser man ju också om man går på en skola med jazzinriktning, som x (anonymiserat). Det här ska du kunna och det här ska du kunna. Och det är ju lättare i såna här typ av musik och i klassisk, än i worldmusic. Där får man ju uppfinna själv nästan, mycket av det. Det är så olika från genre till genre.

Student: Ja verkligen. Det är ju liksom samtidigt… jag har ju sett de här lektionerna med NN som att… det är ju inte som att jag brinner för att spela jazz liksom. Det är kul och det är en skola i sig självt typ, man går på jam och alla vet hur upplägget är typ. Jag ser det mer som att dels så är det skitbra teknikövningar. Koordination och allting och typ. Alla såna här grundläggande grejer, man har användning för det oavsett vad man gör.

Lärare: Absolut.

Samtalet mellan studenten och läraren har en guidande framtoning där stu-denten presenterar sin strategi och läraren svarar resonerande vidare kring den. I utdraget konstrueras användandet av jazz utifrån en instrumentell idé. Studenten beskriver sin relation till jazz som funktionsinriktad, det är inte för att hen älskar jazz som hen spelar det utan för att få verktyg som studenten kan använda i sitt musicerande på folk- och världsmusikutbildningprogram-met. Fokus ligger på teknik och övningar och den musikaliska repertoaren som lånas från jazzområdet nämns inte i samtalet.

Läraren refererar till en specifik (anonymiserad) jazzutbildning som en utbildning där det är tydligt vad studenten ska kunna. Det är svårare inom ”worldmusic” säger läraren, och menar att man inom det musikområdet får uppfinna det mesta själv eftersom de varierar så mellan genre. Formu-leringen konstruerar folk- och världsmusikutbildning som en utbildning med förutsättningar som innebär utmaningar för formalisering av metoder och repertoar, och framställer samtidigt jazz- och västerländsk konstmu-sikutbildning som mukonstmu-sikutbildningsområden där formalisering äger rum i högre utsträckning.

Under en annan instrumentredovisning tas också jazz upp som en viktig resurs för kunskapsproduktion inom folk- och världsmusikutbildning.

Utdrag 8

Det är instrumentredovisning och det börjar bli sent på eftermiddagen. En student står på scenen och spelar två solostycken. Jag sitter tillsammans med en grupp lärare och lyssnar. Studenten säger inte mycket utan fokuserar på spelan-det. Studentens ögon är slutna under de två musikstyckena. Efter redovisningen står studenten kvar på scenen medan lärarna ger sin feedback. Studenten går sitt första år på utbildningen, får jag veta.

Lärare: som jag förstod det så har du inte haft så mycket undervisning

ännu?

Student: Nej.

Lärare: Nej. Och du ska ha NN eller hur? Student: Alltså jag har träffat…

Lärare: NN en gång. Ja precis. Och jag tror att det kan va nyttigt för dig att också försöka kliva ur din comfort zone för att få jobba lite mer med renodlad jazz-repertoar, för att få prova på ett annat sätt att jobba med ditt instrument och ett annat klangideal och sådär för att få ett lite bredare, så att du kan låta på fler olika sätt om du förstår vad jag menar? Jag tror att det vore väldigt befruk- tande för dig. Även om du kanske aldrig blir en fantastisk jazzmu- siker, det du får med dig från jazz kan du ändå ta med dig in i det du gör och utveckla det. Så det tror jag kan vara lärorikt för dig. Genom utdraget framgår det att studenten tagit en instrumentlektion hittills under sin utbildning, samtidigt som instrumentredovisningen sker i slutet av terminen. Dialogen tolkas som att den lärare studenten har haft en lek-tion med har en jazzinriktad undervisning. Läraren i utdraget argumenterar för studenten (och oss andra i rummet) att studenten bör fortsätta sina in-strumentlektioner med denne lärare. Att fortsätta ta lektioner med läraren framställs som viktigt utifrån en idé om att det skulle gagna studenten att bredda sig genremässigt: studenten skulle ha ”nytta” av att spela jazz. Detta motiveras av läraren genom formuleringar om att få prova ett ”annat” sätt, ett ”annat” klangideal och en ”bredd”. Fokus ligger på jazzens repertoar och klangvärldar, medan mer tekniska aspekter som skalor och övningar inte nämns här. Här är det alltså en breddning i fokus, utifrån ett instrumentellt perspektiv på jazz som en resurs för studentens egna spelande.

Styrning genom disciplinering och kontroll

I utdrag 8 sker ett disciplinerande kopplat till studentens passiva respons eller kanske rentav motstånd gentemot hur instrumentalundervisningen utformats. Studenten har i slutet av terminen knappt börjat sin instrumentundervisning,

enligt en av de närvarande lärarna som tar upp det på redovisningen. Utan att uttalas explicit ligger en tillrättavisning från läraren i luften: det är hög tid att studenten tar tag i sina instrumentlektioner. Situationen synliggör hur instrumentundervisning inom HMU i folk- och världsmusik fungerar inom ett mjukt maktutövande, där det blir studentens ansvar att välja lärare och se till att lektionerna genomförs.

I en pastoral maktstyrning spelar frihet en central roll, vilket materia-liseras genom studentens val att inte engagera sig aktivt i sin undervisning. Studentens icke-görande tolkas som ett potentiellt motstånd och ett utnytt-jande av den frihet som hen har spelrum att nyttja inom utbildningen. Den disciplinerande situationen ses som ett exempel på kontroll av studentens självstyrning inom utbildningsområdet. I redovisningssituationen synlig-görs och utmanas studentens icke-görande av läraren, som intar positionen som kontrollant av studentens självstyrning. Genom lärarens disciplinerande retorik synliggörs terminsredovisningens funktion som kontrollmekanism för självstyrning. Disciplineringen i samtalet har en direkt framtoning där läraren talar om vad som vore bra för studenten. Disciplineringen görs genom en pastoral makt: den bygger på att läraren retoriskt informerar om vad som vore bra för studenten utifrån en omsorgsdiskurs. Samtidigt sker ett överläm-nande av ansvar till studenten genom sättet som instrumentundervisningen bygger på studentens frivilliga delaktighet.

Jazz som välkommen utbildningsinfluens

Läraren i utdrag 8 uppmanar studenten att gå ur sin ”comfort zone” med hjälp av jazzen. Formuleringen konstruerar jazzgenren som något okänt som ligger utanför studentens musikaliska kunskapsområde, samtidigt som läraren framställer jazz som en välkommen influens för studentens musice-rande. Jazz görs genom formuleringen till en kontrasterande genre som är både tillräckligt främmande och tillräckligt bekant för att fungera inom en folk- och världsmusikutbildning. I både utdrag 7 och 8 konstrueras jazzmusik som en resurs och möjlig influens inom folk- och världsmusikutbildning. Sättet som jazz konstrueras i de båda utdragen tolkas som instrumentellt. Det är som verktyg för ett eget musicerande inom folk- och världsmusik som jazzmusiken är meningsfull, jazz används instrumentellt för att konstruera gemensamma metoder inom folk- och världsmusikutbildning. Utsagan i utdrag 7 om skillnaden mellan folk- och världsmusikutbildning och jazz- och konstmusikutbildning, blir en motivering av användandet av jazzmetodik

inom den egna utbildningsmiljön. Samtidigt synliggör instrumentaliseringen av jazz folk- och världsmusikutbildningsområdets förutsättningar i form av en avsaknad av gemensam standardisering. Jazz konstrueras på sätt som skapar enhetlighet inom utbildningsområdet och blir således ett viktigt verktyg för kanonisering.