Folk- och världsmusik och social förändring

Arbetet med denna studies forskningsöversikt har inneburit sökningar på orden world music och education i forskningsdatabaser. En mängd träffar rör studier som undersökt världsmusik som ett verktyg för social förändring, något

som i amerikansk kontext ofta sätts i samband med begreppet multicultural

education, på svenska översatt till mångkulturell utbildning. Det amerikanska

begreppet world music education riktar sig nästan uteslutande till grundsko-lans musikundervisning (Volk, 2004) med fokus på studier av mångkulturell musikundervisning som fenomen och som socialt inkluderande redskap. Inom det musikpedagogiska forskningsfältet i västeuropeisk kontext finns en forskningsgren som intresserar sig för interkulturalitet, social förändring och mångfald i grundskolan. Världsmusik inom utbildning studeras alltså ofta från ett socialt inkluderande perspektiv i musikpedagogiska forskningssammanhang, och med fokus på grundskola. Forskning länkar undervisningspraktiker i folk- och världsmusik till frågor om inkludering och social förändring (Bergman & Lindgren, 2014; Bradley, 2012; Hess, 2013, 2015; Vaugeois, 2007). Den starka koppling som görs mellan världsmusik och social förändring synliggör en pedagogisk diskurs om folk- och världsmusik som verktyg för social inklu-dering. Världsmusik används utifrån detta pedagogiska ideal som ett socialt inkluderande verktyg i skolundervisning och forskning visar på kombinerade möjligheter och problem. En grundläggande kritik är att pedagogiska praktiker som bygger på mångkulturella eller interkulturella ideal inte har gjort upp med ett eurocentriskt perspektiv på verkligheten. Mina sökningar synliggör hur världsmusik framställs som ett musikaliskt och pedagogiskt område med socialt förändrande ambitioner, något som ses som relevant att ta i beaktande som en kontextuell förutsättning för HMU i folk- och världsmusik.

En studie som undersöker HMU i folk- och världsmusik utifrån ett inter-kulturellt perspektiv är Hebert och Saethers (2014) musikpedagogiska studie av ett världsmusikläger för musiklärarstudenter i Ghana 2011. Hebert och Saether (2014) ser i studien hur en interkulturell kurs i musik på avancerad nivå ökade vad de kallar interkulturell förståelse och pedagogisk kompetens hos musiklärarstudenterna som deltog. Under kursen användes världsmusik som ett pedagogisk och repertoarmässigt ramverk för interkulturell förståelse (Hebert & Saether, 2014). Kvaal (2018) undersökte i sin avhandlingsstudie musik som interkulturellt verktyg genom en etnografisk studie av ensemblen Fargespill i Norge. I ensemblen undervisar ledarna undervisar barn med olika kulturella bakgrunder. Den musik man arbetade med rymde repertoarer från olika delar av världen: deltagarnas egna val av musik kombinerades med vad Kvaal (2018) benämner traditionell norsk musik och populärmusik. Resultatet i avhandlingsstudien synliggjorde hur ensemblens pedagogiska verksamhet skedde genom mångkulturella idéer om musikalisk och kulturell mångfald, samtidigt som musiken gjordes på sätt som var bekanta och fångande för

publiken. Mångfalden inom ensemblen riskerade enligt Kvaal (2018) att i realiteten gå förlorad till förmån för konserternas tyngdpunkt på igenkän-nelse och underhållning.

Hess (2013, 2015) undersöker musikundervisning utifrån ett dekoloni-serande perspektiv i amerikansk forskningskontext, bland annat med fokus på undervisning i ensemble i folk- och världsmusik inom HMU. Genom att utgå från en relationell epistemologisk struktur menar Hess (2015) att mu-siklärare kan åstadkomma en undervisning där musik blir socialt situerad och formad genom relationer. En sådan relationell epistemologi har enligt Hess potential att nå bortom undervisningspraktiker där västerländsk musik agerar som kolonisatör (Hess, 2015). En musikpedagogisk studie som intres-serar sig för epistemologiska strukturer, är Saethers (2003) avhandlingsstudie, där nya former för musikaliskt lärande undersöktes i genom en etnografisk studie om musikaliskt lärande i Gambia . Genom att undersöka mandinka-kulturens musikaliska och filosofiska värld ville Saether erbjuda fler verktyg för musiklärare som verkar i ett mångkulturellt samhälle. Saether lanserar begreppet det muntliga universitetet (Saether, 2003) med syfte att slå hål på föreställningen om en tydlig och hierarkisk uppdelning av teori /praktik och informellt och formellt lärande i musik.

På den högre musikutbildning i folk- och världsmusik i Finland som Hill (2007) har studerat, synliggörs folk- och världsmusikområdets relation till idéer om globalisering och kulturell mångfald. På utbildningen användes enligt Hill världsmusik som verktyg för att skapa global musikalisk iden-titet och bygga ett internationellt folkmusik-community, som antogs vila på gemensamma ideologiska och musikaliska värderingar. Musiken. som benämndes global folkmusik inom utbildningen, var enligt Hill en blandning av finsk traditionell musik och världsmusikaliska influenser. Den globala musikaliska identiteten innebar enligt Hill ett avståndstagande till Finlands nationalsocialistiska förflutna, där folkmusiken blivit en symbol för konser-vatism och stelnade traditioner (Hill, 2007). I studien såg Hill tre sätt som studenterna och musikerna skapade identitet och markerade deltagande i ett nutida globalt musikcommunity: genom att (1) appropriera vissa musi-kaliska element som instrument, klanger och tekniker i den egna musiken, (2) Samarbeta med musiker från olika musikaliska traditioner och skapa musik tillsammans i en fusionanda och (3) djupstudera en särskild tradition. Samarbeten skedde genom utbyten av musikaliska traditioner, ofta under en kort intensiv period av spel, medan de egna fördjupade studierna i en viss musikalisk tradition skedde under längre tidsperioder genom inspelningar,

möten med invandrade musiker eller fältarbeten. Hill problematiserar de etiska aspekterna av att spela en så kallad annan kulturs musik, och tolkar samtidigt de mångkulturella influenserna som en uppgörelse med nationalromantiska idéer om ursprung. Enligt Hill vilar den globala musikaliska identitet som konstrueras inom utbildningen på en filosofisk grund där nationella gränser inte behöver styra vem som får spela vad, samtidigt som maktobalans och koloniala strukturer är närvarande till viss del.

2.3 SAMMANFATTNING

I det här kapitlet har jag tecknat en bild av folk- och världsmusikområdets historiska bakgrund och dess väg in i högre musikutbildning i Sverige. Jag har presenterat svensk folkmusik som ett fenomen som historiskt vilar på ett borgerligt, nationalromantiskt projekt att bevara folkets kulturella arv i form av allmogens musik. Folkmusikrörelsen har sedan 1920-talet formaliserats genom folkbildningsverksamhet, något som tillsammans med andra historiska förutsättningar utgör en viktig influens inom den nutida spelmansrörelsen. De olika organiserade verksamheter som bidragit till folkmusikens formali-sering har även bidragit till vad som inkluderas respektive exkluderas inom folkmusikrörelsen i form av genreideal och kvalitetssyn.

Ett fenomen inom folkmusikrörelsen med historisk koppling är marke-randet av skillnader mellan olika regioners och byars spelstilar och repertoarer genom regionalisering och provinsiell nationalism. Regionalisering och na-tionalistisk kulturarvssyn ses i denna studie som närvarande diskurser när folkmusik utövas och lärs ut. Ytterligare en närvarande förutsättning i folk- och världsmusikområdet visar sig vara relationen till kulturvetenskapliga forskningsdiscipliner, något som bland annat materialiseras genom tillgång till musikaliska repertoarer som producerats genom musikvetenskapliga och musiketnologiska fältarbeten. Jag ser det som relevant att förstå etnologiska och musikvetenskapliga influenser inom musikområdet som diskursiva, på så sätt att de formar musikområdets kunskapsbildning.

Koloniala och postkoloniala diskurser visar sig vara närvarande inom folk- och världsmusikområdet, som beskrivs som en strömning som vuxit fram genom täta relationer med musiketnologiska utbildnings- och forsk-ningsintressen såväl som kommersiella intressen från skivbolagsvärlden. Från 1980-talet växer skivbolagens intresse av folk- och världsmusik som en kulturell industri och musikområdet får kritik för att ha en kulturimperialis-tisk inramning. Världsmusik som social förändring utifrån mångkulturella

och interkulturella perspektiv, ses som ytterligare en närvarande diskurs inom utbildningsområdet. Frågor om identitet och koloniala maktstruk-turer i relation till folk- och världsmusikutbildning ställs av forskare inom det musikpedagogiska området, ofta med en tyngdpunkt på skolforskning, och kulturvetenskaplig forskning har undersökt hur plats konstrueras inom folk- och världsmusik.

De studier som utifrån olika forskningsperspektiv företagits inom folk-musik (och i mycket begränsad omfattning världsfolk-musik) i högre folk- musik-utbildningsmiljöer ger en delvis samstämmig bild av utbildningsområdet. 1970-talets folkmusikrevival i västvärlden beskrivs som en starkt influerande kraft för nutida HMU i folk- och världsmusik. Gehörsbaserat lärande inom en mästare-lärlingstradition är vanligt förekommande metoder för undervisning inom utbildningsområdet, och begreppet traditionell musik används åter-kommande inom HMU i folk- och världsmusik, men utifrån olika perspektiv som ofta fungerar i relation till geografisk utbildningskontext. Översikten synliggör ett stort behov av musikpedagogiska studier som inriktas på folk- och världsmusikutbildning inom HMU.