Diskussion och slutreflektioner
7.2 EN UTBILDNING I MUSIKALISK PLATSKONSTRUKTION
Att utbilda sig till musiker eller lärare inom folk- och världsmusik innebär att möta många olika musikaliska stilar och att lära sig att konstruera dessa i någon grad. Det är något som framträder tydligt i det empiriska underlaget för denna studie. Utbildning i folk- och världsmusik har en komplex relation till konstruktion av geografiska såväl som metaforiska platser, något som synliggörs just genom berättelser som en vanligt förekommande praktik inom utbildningsområdet. HMU i folk- och världsmusik kan därför förstås som en plats som innefattar många platser, såväl imaginära (Said, 2000) som materiella (Gieryn, 2000). Connell och Gibson (2003) beskriver hur folk- och världsmusikområdet konstruerar lokala platser som sammanknutna med särskilda traditioner. De analyserar samkonstruerandet av plats och tradition som styrande för formandet av musikaliska identiteter och musikscener inom folk- och världsmusik (Connell och Gibson, 2003). Resultatet i denna studie visar på täta kopplingar mellan hur det offentliga musiklivet inom folk- och världsmusik ägnar sig åt musikalisk kunskapsproduktion och hur utbild-ningsområdet HMU i folk- och världsmusik konstruerar kunskap om musik. Relationerna mellan plats och tradition synliggör hur utbildningsområdet ägnar sig åt vad jag väljer att kalla musikalisk platskonstruktion. Mitt sätt att analysera utbildningsområdets musikaliska platskonstruktion relaterar till Stokes (1994) förståelse av musik som konstruerad genom idéer om plats och identitet. Att synliggöra utbildningsområdets musikaliska platskonstruktion ger möjlighet att förstå de meningsskapande processer som är involverande när en högre musikutbildning producerar kunskap.
Ett annat tydligt resultat är hur platskonstruktion med historiska kopp-lingar till svensk folkmusik är normaliserande inom utbildningsområdet och styr hur andra former av musik används i undervisning inom folk- och världsmusikutbildning. Utbildningsområdets kunskapsideal kan alltså sägas vila i huvudsak på svensk/nordisk folkmusik, vilket samtidigt innebär att andra musikaliska epistemologier till stor del utesluts. Detta hänger enligt min analys samman med platsens materialitet. Den geografiska hemvist som utbildningsområdet uppstått i (Sverige) innebär inte helt förvånande att vissa musikaliska stilar och pedagogiska normer kommer dominera. Olsson (1993) diskuterar i sin avhandling hur total genrebredd inom den lärarutbildning han studerade innebar ett misslyckande i relation till utbildningsmässigt viktiga mål. Utifrån denna studies resultat angående en repertoarstyrd pedagogik
och en folkmusiknorm för undervisningen blir det intressant att fundera vidare på förhållandet mellan genrebredd, pedagogiska förutsättningar och utbildningsområdets sätt att producera kunskap.
Konserter inom utbildningsområdet görs genom berättande repre-sentationer som framställer imaginära, musikaliska bilder av kulturer och platser där publik och utövare kan vistas tillsammans, ett sätt att konstruera folk- och världsmusikutbildning som konsumerande underhållning (Taylor, 1997). Vidare görs representationer av identitet som konstrueras på fixerade sätt. Genom utbildningsområdets diskursiva kamper framträder postkolo-nialt laddade frågeställningar som handlar om vem som kan tala för och åt vem. En fråga jag flera gånger ställde mig under analysen av studien var till exempel huruvida de retoriska praktiker jag observerade och analyserade som skillnadsgörande representationer skulle gjorts på annorlunda sätt om någon i rummet tolkades som personligt indragen i de identiteter som framställdes. Även om denna studie inte kan redogöra för deltagares individuella sätt att konstruera identitet som till exempel genus, sexualitet eller kulturell och social bakgrund, så finns det en bakomliggande fråga och en utmaning som jag ser som viktigt att lyfta i en studie av högre musikutbildning. Frågan gäller hur deltagare i en social praktik talar om de som inte är närvarande i en under-visningssituation som involverar representation av vissa subjektspositioner. Framställning av kulturell kontext genom fixering är enligt min analys vanligt förekommande inom utbildningsområdet. Frågor om makt och etisk navigation är samtidigt närvarande som ett möjligt sätt att producera kunskap inom den kulturella och kontextuella musikdiskursen som är närvarande när HMU i folk- och världsmusik konstrueras. Här ser jag en möjlighet att fort-sätta med forskning i en kritisk riktning genom ett praxisnära, kollaborativt undersökande av folk- och världsmusikutbildning, kunskap och makt. Ett sätt att navigera etiskt genom berättandet som social praktik vore att med hjälp av Mohantys (2003) begrepp kunskapernas politik ställa kritiska frågor om kunskap, makt och etik genom ett forskningsprojekt tillsammans med studenter och lärare inom HMU i folk- och världsmusik. Om kunskap ses som berättelser om människors relationer till varandra så blir det viktigt att resonera kring hur dessa relationer konstrueras, eftersom det kommer forma hur kunskap produceras även i framtiden inom utbildningsområdet.
Hess (2015) utgår i likhet med Mohanty (2003) från relationer som kraftfulla verktyg i arbetet med att förskjuta normer inom musikutbildning. Hon skriver om vikten av ethical encounters inom folk- och världsmusikut-bildning. För Hess (2015) involverar ethical encounters oväntade och ibland
obekväma situationer som bryter reproduktion av rådande maktstrukturer inom musikutbildning. Ett sätt att förstå Hess (2015) etiska positionering är att se vidgandet av epistemologier som en verksam kraft för intensifierande strider mellan diskurser. Enligt Laclau och Mouffe (1985) producerar fler antagonistiska diskurser fler möjligheter för subjektspositionering, vilket kan relateras till exempel till diskussioner om breddad rekrytering och arbete med att nå nya målgrupper inom HMU.
I avhandlingens inledning introducerar jag hur frågor om makt och kunskap i relation till musik har funnits med mig under många år. Under forskarstudierna har mitt sätt att förstå och arbeta med dessa frågor fördjupats såväl som förskjutits till nya betydelser. Studiens abduktiva analysprocess har inneburit en rörelse mellan olika sätt att se empirin genom teoretiska verktyg, och olika sätt att teoretisera kring empirin. Även om jag gjort mitt bästa för att såhär på slutet sammanställa avhandlingsstudien som ett enhetligt bygge, kommer glidningar och förskjutningar som varit del av forskningsprocessen att glimta till här och där. Sådana glidningar är del av min lärandeprocess som forskarstudent.
En av utmaningarna med att förstå utbildningsområdets makthandlingar som jag vill lyfta, är mina analyser av resultatet i relation till postkoloniala teorier. Studiens resultat om representation av identiteter och konstruktion av plats ses som relevanta att diskutera utifrån postkolonial kritik, då det väcker maktrelaterade frågeställningar kring tolkningsutrymme. Jag vill samtidigt vara tydlig med att jag inte gör postkoloniala analyser i denna studie, utan framförallt sätter resultatet i studien i dialog med postkoloniala teorier om makt och representation. Studiens resultat kan enligt mig sättas i relation med koloniala och postkoloniala förutsättningar som är verksamma inom folk- och världsmusikområdet. Dessa förutsättningar är närvarande som makrodiskurser inom utbildningsområdet, men har i studien visat sig svåra att förankra direkt i de lokala praktiker som studerats. Sättet som representation av identiteter och konstruktion av plats används i denna studie, innebär bland
annat ett synliggörande av skillnadsgörande system som kan kopplas till
koloniala maktdynamiker. Representation sker i resultatet genom fixering av plats och identitet, men relaterar i min tolkning sällan till de imperialistiska diskurser som är fokus för postkolonial teoribildning (Ashcroft, Griffiths & Tiffin, 2000). Det är sällan kolonialt eller postkolonialt relaterade diskurser som materialiseras i denna studies resultat, utan andra former representation genom skillnadsgörande system som delar upp vi och dem. Undantaget är tillämpandet av imaginära geografier, som jag såg som tillräckligt tydligt i
empirin för att kunna analysera det som del av utbildningsområdets lokala praktiker. Jag ser en stor relevans i att undersöka postkoloniala maktdynamiker genom empiriska studier inom folk- och världsmusik, och ser det som en möjlig kommande forskning.