Det aktiva, gemensamma RESANDET längs en VÄG : att gå vidare, spåra ur eller stå i vägen för sig själv

I det här avsnittet diskuteras metaforiska uttryck där fokus ligger på det aktiva RESANDET längs en VÄG; I principall sorts förflyttningen mellan UTGÅNGSPUNKTEN och MÅLET. Av alla identifierade uttryck där erfarenheter av RESANDE aktualiseras, utgör uttryck där RESANDET längsen VÄG är i fokus majoriteten av identifierade uttryck (116 av 155 uttryck; ca 75 %). Då antalet metaforiska uttryck är stort har jag valt att dela in uttrycken ytterligare:

1. Hur personers aktiva RESANDE företas, inklusive RESANDETS deltagare. 2. Resedeltagarnas kontroll eller icke-kontroll över RESANDET, vilket

ibland beror på själva vägen och dess egenskaper. 3. Eventuella HINDER som kan inskränka RESANDET.

Viss överlappning mellan grupperna förekommer och är naturlig, men uppdelning syftar till att skapa struktur i ett stort och varierande material. Oftast fokuseras RESANDET, men i ett mindre antal uttryck fokuseras den explicita VÄGEN och/eller dess egenskaper. Jag disponerar avsnittet enligt indelningen ovan. 6.4.3.1 Det aktiva RESANDET

Ett av de vanligaste sätten en människa förflyttar sig på är till fots: vi går från köket till hallen, vi går från hemmet till bussen och vi går från bussen till jobbet.72

Vissa tar bilen till jobbet, men går likväl till och från bilen och gör således små korta resor. Personers abstrakta RESANDE längs en VÄG aktualiseras i samtalen ofta genom användningen av verbet gå, men även genom andra språkliga uttryck.73 Nedan diskuterar jag ett urval av uttryck där fokus ligger på det aktiva RESANDET: nio uttryck från samtal 3, fyra uttryck från samtal 2, tio uttryck från samtal 1 och två uttryck från samtal 4. Urvalet ämnar belysa den variation av uttryck som identifierats i samtalen, och täcker de olika sätt RESANDET aktualiseras i samtalen.

Olika sätt att resa: gå, komma eller trampa på

I mitten av samtal 1 diskuterar deltagarna stimulusfilmen och huruvida den attraktion som uppstår mellan Rakel och Kompisen kommer leda till någonting, eller om det bara är någonting tillfälligt. Här diskuterar de även om filmen är

72 Detta påstående gäller generellt och givetvis inte för personer med olika funktionsvariationer vars förflyttning till fots är inskränkt eller hindrad.

73 Jag har även tidigare uppmärksammat verbet gå och dess viktiga roll i metaforiceringen av SKOLPROCESSEN som en RESA (Boström, 2010).

trovärdig eller inte, enligt en av diskussionsfrågorna, där Karin då resonerar kring att det finns många olika lösningar på situationen som uppstått. I den här kontexten har jag identifierat två metaforiska uttryck där erfarenheter av RESANDE aktualiseras, och uttrycken kontextualiseras kort i Samtalssekvens 40 nedan.

Samtalssekvens 40. Samtal 1, rad 1143–1151

1143 Karin nej men jag säger,

1144 Karin jag menar det finns ju så många utvägar

1145 Karin för det första,

1146 Karin det är ju inte alls säkert att hon vill gå vidare med den här fransmannen,

1147 Helena nej.

1148 Eva nej.

1149 Karin att ...,

1150 Karin ja ...--

1151 Eva det behöver inte bli något.

Här diskuterar jag uttrycken ”många utvägar” (rad 1144) och ”gå vidare” (rad 1146). I det första uttrycket fokuseras själva VÄGEN, samtidigt som att situationen metaforiceras som en KROPPSEXTERN BEHÅLLARE som det finns många utvägar ut ur. I uttrycket metaforiceras alltså för det första attraktionen mellan Rakel och Kompisen som en KROPPSEXTERN BEHÅLLARE, någonting de befinner sig i. För det andra aktualiseras alla delar av föreställningsschemat för VÄG: UTGÅNGSPUNKTEN i BEHÅLLAREN, VÄGEN ut ur BEHÅLLAREN och MÅLET utanför BEHÅLLAREN. För det tredje så associerar Karin själv till att en utväg ur situationen är att Rakel kanske inte vill ”gå vidare med den här fransmannen”. Och även här metaforiceras den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett gemensamt RESANDE; med fokus på att RESANDET företas gående. Karin pratar här alltså om att Rakel och ”fransmannen” (Kompisen), i och med attraktionen dem emellan, har påbörjat något sorts RESANDE, gåendes mot ett visst, här icke-specificerat, mål. Det är dock inte säkert att RESANDET kommer att fortsätta. I båda uttrycken metaforiceras alltså den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett gemensamt RESANDE,där fokus ligger på det aktiva gemensamma RESANDET (”gå vidare med den här fransmannen”) längs VÄGEN (”utvägar”), samtidigt som attraktionen metaforiceras som en KROPPSEXTERN BEHÅLLARE.

Uttryckssättet ”gå vidare” är samtidigt ett frekvent och vanligt sätt att uttrycka allmän progression i någonting: gå vidare med ett projekt, gå vidare till nästa bar, han har gått vidare (=han har avlidit). Jag vill dock framhålla att det i alla dessa och liknande uttryck aktualiseras erfarenheter av RESANDE genom användningen av verbet gå, enligt betydelsen ”förflytta sig genom att växelvis flytta den ena foten framför den andra, som då hålls kvar mot underlaget vanligen med underförstådd riktning framåt; om människa el. djur” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. gå, HB1). En grundläggande färdighet hos människor (och hos vissa djur) är att förflytta sig till fots, vilket innebär återkommande erfarenheter av förflyttning på ett visst sätt mellan olika punkter längs en tänkt resväg. Dessa resor kan argumenteras ge upphov till att även abstrakta processer förstås och metaforiceras som just resor, där uttryck som ”det går bra nu” eller ”så kan det gå” är vanliga i vardaglig svenska (se Svensk Ordbok, 2009, s.v. gå, HB3). Jag vill här argumentera för att en metaforisk potential ständigt aktualiseras genom verbet gå, vilket gäller för en stor mängd uttryck. Jag stödjer detta på att föreställningsschemat för VÄG, såsom Johnson (1987) och andra beskriver det, strukturerar de återkommande erfarenheter av resor och resande en människa dagligen erfar. På så sätt kan man argumentera för att det i användningen av verbet gå i många metaforiska uttryck aktualiseras en metaforisk potential genom överföring av betydelse från ett konkret RESANDE till olika abstrakta erfarenheter, exempelvis ROMANTISK KÄRLEK. Jag ser denna aktualisering också som ett argument för det genomslag metaforen KÄRLEK ÄR EN RESA har fått: eftersom människan dagligen företar ett otal resor är det rimligt att även abstrakta skeenden förstås som ett RESANDE.

I relation till verbet gå, har jag även identifierat uttryck där RESANDET aktualiseras genom verbet komma. I kontrast till gå aktualiserar komma oftare en tänkt resas mål och rörelse mot betraktaren (Johansson, 2006, s. 23). Användningen av gå fokuserar oftare rörelsens utgångspunkt och rörelse bort från betraktaren, som när Karin uttrycker att Rakel kanske inte vill ”gå vidare” med Kompisen. Användningen av verbet gå är betydligt mer frekvent än användningen av komma i samtalen, men jag vill ändå kort diskutera ett metaforiskt uttryck. Uttrycket, som kontextualiseras i Samtalssekvens 41 nedan, används av Emma i samtal 3 i en kontext där Emma pratar om att det är skillnader på olika sorts kärlek, där man kan göra allt för att ens lillasyster ska vara lycklig, men att det inte fungerar bra att vara ”helt självuppoffrande” i en kärleksrelation.

Samtalssekvens 41. Samtal 3, rad 1618–1637

1619 Emma kärleksgrej och så--

1620 Linda mm.

1621 Emma och sen så ...,

1622 ...

1623 Emma mm ...,

1624 Emma och man kan inte--

1625 Emma och det det man hittar i en kärleksrelation,

1626 Emma då börjar man ju liksom,

1627 Emma i en romantisk kärleksrelation,

1628 Emma då börjar man ju komma någonvart.

1629 Linda mm.

1630 ...

1631 David mm.

1632 Emma men sen är det ju--

1633 Emma det menar--

1634 Emma man kan ju inte vara helt självuppoffrande för då finns ...--

1635 Emma då ...--

1636 Emma man kan vara det men det kommer antagligen inte heller ...,

1637 Emma sluta lyckligt då.

I uttrycket ”börjar man ju komma någonvart” (rad 1628) aktualiseras erfarenheter av RESANDE och fokus på resesättet, men också på riktningen mot något sorts MÅL och RESANDETS UTGÅNGSPUNKT. Det är genom användningen av verbet komma och adverbet någonvart som erfarenheter av RESANDE främst aktualiseras. Komma kan ha en mer fysisk/konkret betydelse: ”ibl. med partikel som anger rörelseriktning, t.ex. in, ut (förflytta sig och inom kort) vara framme på viss plats el. (underförstått) i talarens närhet etc.; ibl. med tonvikt på målet, ibl. på själva förflyttningen” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. 2komma, HB1) och i kontexten aktualiseras således förflyttningen till en viss plats. Även i användningen av adverbet någonvart aktualiseras förflyttning och målet med

förflyttningen: ”(äv. två ord; ofta i nekande el. frågande uttryck) till ngn plats över huvud taget” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. någonvart). I kontexten handlar det alltså om att ”komma någonvart” i RELATIONEN, vilket jag tolkar som att personer företar ett gemensamt RESANDE i ”kärleksrelationen” och där personerna i och med att inte vara helt ”självuppoffrande” kommer lite längre i RESANDET: lite närmare MÅLET. I uttrycket kan man även argumentera för att användningen av verbet börja bidrar till metaforiceringen. Det gemensamma RESANDET får genom detta också en UTGÅNGSPUNKT. Något tydligt MÅL med resandet formuleras dock inte i kontexten. I betydelsen av någonvart framhålls också att det ofta används nekande eller frågande, vilket i kontexten kan förstås som att personerna ”står still”, ett förmodat oönskat tillstånd, men att RESANDET nu kan fortsätta.

Ytterligare relaterat till verbet gå har jag i samtal 1 identifierat ett uttryck där gåendet nyanseras. Uttrycket kontextualiseras i Samtalssekvens 42 nedan. Här diskuterar deltagarna hur viktigt det är med kommunikation i en relation och att man visar vad det är man vill, något som enligt Karin blivit lättare med åren.

Samtalssekvens 42. Samtal 1, rad 755–770

755 Karin jag kräver,

756 Karin [alltså kräver låter ju alltså ...,

757 Eva [förväntar dig.

758 Helena [jo men du vill det.

759 Eva [du vill det,

760 Eva önskar dig det.

761 Karin men jag uttrycker att att,

762 Helena mm.

763 Eva ja precis.

764 Karin det är så jag ...,

765 Karin tror att det måste vara för att det ska fungera.

766 Eva ja det tror jag också,

767 Eva men men det kanske är svårt att få till det i praktiken,

769 Eva utan man trampar på och så uppstår det någonting kanske och så ...,

770 Eva ser man hur man tacklar problem.

Här diskuterar jag främst uttrycket ”man trampar på” (rad 769), men kommenterar även uttrycket ”hur man tacklar problem” (rad 770), där den metaforiska tolkningen förefaller relatera till tolkningen av ”man trampar på”. Eva uttrycker här att det finns en föreställning av att man kanske måste ”trampa på” för att se om relationen fungerar som man vill att den ska fungera; i kontexten att det ska finnas dialog mellan personerna i relationen. Att ”trampa på” kan ha en mer fysisk/konkret betydelse i att någon fysiskt går mot ett mål, och på så sätt förflyttar sig (implicit framåt). I kontexten handlar det om ett abstrakt ”trampande” där två personer företar ett gemensamt RESANDE i den ROMANTISKA KÄRLEKEN. Den här tolkningen bidrar även till analysen av ”hur man tacklar problem” där Eva i sitt RESANDE (med en partner) kan stöta på HINDER i form av ”problem” som kan ”tacklas”. Verbet tackla har en mer fysisk/konkret betydelse främst i sportsammanhang: ”gå (boll- eller puckförande motspelare) in på livet i syfte att erövra bollen eller pucken” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. tackla, HB2), en betydelse som här överförs till det abstrakta RESANDET där Eva och hennes partner tacklar ”problem” längs vägen. Här kan man alltså tänka sig att andra personer metaforiceras som potentiella ”motspelare” som kan tacklas för att inte hindra det gemensamma RESANDET. I båda uttrycken tolkar jag det alltså som att den ROMANTISKA KÄRLEKEN metaforiceras som ett gemensamt RESANDE.

I samtal 2 och 3 har jag vidare identifierat sju metaforiska uttryck där fokus ligger på personers aktiva RESANDE,och där själva VÄGENS egenskaper fokuseras. Jag diskuterar här ett uttryck från samtal 2, som kontextualiseras i Samtalssekvens 43 nedan. Deltagarna diskuterar i anslutning till samtalssekvensen Otrohet, och hur otroheten ibland kan leda till att relationer stärks genom att otroheten tillför någonting positivt. I sekvensen deltar Berit, Annika och Gun.

Samtalssekvens 43. Samtal 2, Rad 1007–1024

1007 Berit jag tror att de--

1008 Berit fick ett vara--

1009 Berit jag tror han kände--

1010 Berit det var nog så att--

1012 Annika ja.

1013 ^Gun

men du var ju inne på det också det här att att vi är djur och att vi kanske [inte passar i--

1014 Berit [ja.

1015 Gun att leva i parrelationer hela livet.

1016 Gun det kanske vi inte gör,

1017 Gun och vi kanske också måste öppna upp för att man,

1018 Gun fungerar så att man attraheras eller ...--

1019 Gun av andra--

1020 Annika mm.

1021 Gun eller att ens partner gör det.

1022 ^Annika

men jag tror jag tror att det är en mycket större chans att man--

1023 Annika att att relationen kan leva vidare ändå.

1024 Gun det behöver ju liksom inte vara slutet.

I sekvensen har jag identifierat flera olika metaforiska uttryck, men här diskuterar jag främst uttrycket ”här är ett vägskäl” (rad 1011) samt kommenterar uttrycket ”slutet” (rad 1024). I uttrycket ”här är ett vägskäl” går att identifiera att vägskäl har en mer fysisk/konkret betydelse i en annan kontext, såsom definitionen i Svensk Ordbok: ”ställe där en väg delar sig” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. vägskäl). Att tala om att en relation kommer till ett vägskäl noteras samtidigt som en bildlig betydelsenyans i Svensk Ordbok, och kan ses som ett konventionellt uttryckssätt. Här bedömer jag dock att en metaforisk potential fortfarande kan argumenteras för i kontexten, där den ROMANTISKA KÄRLEKEN metaforiceras som ett gemensamt RESANDE som kan komma till ett upplevt vägskäl. Denna tolkning stödjer även tolkningen av uttrycket ”slutet”. Då den ROMANTISKA KÄRLEKEN metaforiceras som ett gemensamt RESANDE som kan komma till olika vägskäl, kan man även argumentera för att slutet relaterar till att RESANDET når ”vägs ände” och upphör. Jag tolkar det alltså som att även här metaforiceras den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett gemensamt RESANDE, men med fokus på att ha nått vägs ände, slutet på VÄGEN och således slutet på det gemensamma RESANDET. Detta och liknande uttryck diskuteras ytterligare i avsnitt 6.4.4 nedan.

Att resa med ett dött tåg

Hittills har jag diskuterat metaforiska uttryck där människan främst ”för egen maskin” förflyttar sig. Men RESANDET kan också företas i eller med ett fordon. Detta är dock inte en vanlig metaforicering i samtalen, men jag vill ändå diskutera några uttryck från samtal 3 närmare då metaforiceringen är intressant på olika sätt. Uttrycken kontextualiseras i Samtalssekvens 44 nedan. Linda resonerar i sekvensen kring att ett tema som ofta förekommer i filmer och serier är att en person är förälskad i någon som redan är i ett förhållande eller äktenskap. Men personen som är förälskad inser ofta inte att det är lönlöst. Linda innehar här en berättelserunda, medan Emma backar upp och mot slutet av sekvensen plockar upp det Linda pratar om och framför sin syn på saken. Linda och Emma är här överens och stödjer varandra i resonemangen.

Samtalssekvens 44. Samtal 3, rad 1708–1748.

1708 Linda ehm nej jag tänker på sådana här filmer man man ser ofta eller eller serier eller så där,

1709 Linda där någon är upp över upp över öronen förälskad i någon som redan är i ett fö-,

1710 Linda i ett fö- --

1711 Linda äktenskap,

1712 Linda kanske till och med gift.

1713 Emma mm.

1714 Linda och den andra är som så här "ja men jag ska skilja mig snart" och så här,

1715 Linda bara [tummar på det hela tiden,

1716 Emma [men då är det--

1717 Linda och den andra är så här "åh snart ska han" --

1718 Linda "han ska snart eller hon ska snart" eh ...,

1719 Linda skilja sig och har lovat det och vi ska göra det här men egentligen så--

1720 Linda vi som ser utifrån ser att,

1721 Emma men lägg av sluta ja.

1723 Linda ja precis,

1724 Linda den bara utnyttjar läget,

1725 Linda alltså det här är ju dött tåg liksom,

1726 Linda det leder ingenstans,

1727 Linda avsluta här nu,

1728 Linda han/hon är ett svin.

1729 Emma mm.

1730 Linda men men,

1731 Linda den förälskade personen ser verkligen inte det,

1732 Linda utan den är bara så här åh,

1733 Emma men det kan också vara så att den förälskade personen ser det,

1734 Linda mm men inte riktigt--

1735 Emma men är liksom oförmögen att göra någonting åt det,

1736 Emma utan bara går och hänger--

1737 Emma liksom,

1738 Linda ja.

1739 Emma bara s- --

1740 Emma bara för att få vara med den här personen--

1741 Emma går med på att den här personen är ett svin.

1742 Linda mm.

1743 Emma det det förekommer tror jag.

1744 Linda mm.

1745 Emma eller tror jag,

1746 Emma det vet jag,

1747 Emma det förekommer liksom.

Här fokuseras uttrycken ”det här är ju dött tåg liksom” (rad 1725), ”det leder ingenstans” (rad 1726) samt ”avsluta här nu” (rad 1727). I de här uttrycken aktualiseras erfarenheter av RESANDE, men även erfarenheter av FYSISKAOBJEKT och LEVANDEORGANISMER. Till att börja med så uttrycker Linda på rad 1725 att situationen där någon går och väntar på någon annan är ett ”dött tåg”. Och här finns det en mer fysisk/konkret betydelse av substantivet tåg. Betydelsen med mest igenkänning är troligen ”rad av sammankopplade järnvägsvagnar med lok” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. 1tåg, HB2), som kommer från tyskans Zug, samtidigt som betydelsen ”större, kolonnformig grupp marscherande människor” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. 1tåg, HB1) är äldre och mer kroppsförankrad, och som kommer av lågtyskans toch (resa eller krigståg). Det tåg som aktualiseras i kontexten är högst troligt ett järnvägståg där förälskelsen eller den önskade relationen metaforiceras som ett tåg som i normalfallet stadigt förflyttar sig framåt, men som nu är dött och står stilla; en negativ inaktivitet. I användningen av adjektivet dött aktualiseras också erfarenheter av LEVANDE ORGANISMER, relaterat till den mer fysiska/konkreta betydelsen av död: ”som inte längre lever om varelse el. växt” (Svensk Ordbok, 2009, s.v. 1död, HB1).74 Tåget i sig metaforiceras alltså som en LEVANDEORGANISM som kan leva och dö (se avsnitt 6.2.5). Den olyckliga förälskelsen metaforiceras följaktligen som ett stillastående RESANDE då tåget som RESANDET företas i är ”dött”. Detta stillastående aktualiseras ytterligare i det efterföljande uttrycket ”det leder ingenstans”. Eftersom tåget är dött leder RESANDET ingenstans, där ett fysiskt RESANDE med ett tåg ofta har karaktären av ett okomplicerat RESANDE med ett tydligt mål, utan naturliga HINDER längs VÄGEN (även om många också har motsatta erfarenheter av tågresande).

Där förälskelsen metaforiceras som ett RESANDE med ett tåg som inte leder någonstans, menar Linda samtidigt att RESANDET nog bör upphöra: ”avsluta här nu” (rad 1727). Genom användningen av verbet avsluta aktualiseras inte automatiskt erfarenheter av RESANDE, men i kontexten tolkar jag det som att det handlar om att avsluta RESANDET; ett RESANDE som ändå inte leder någonstans då tåget är dött.

Sammantaget betraktas alla ovan analyserade uttryck som metaforiska uttryck där erfarenheter av RESANDE och LEVANDE ORGANISMER aktualiseras. Fokus i uttrycken ligger på personernas aktiva RESANDE, vilka befinner sig i/på ett tåg som inte förflyttar sig, och där Lindas rekommendation är att avsluta RESANDET

74 Även Vogel (2009, avs. 6.1.1) diskuterar hur betydelsen av död/dött när det kommer till elektriska apparater, men även förbränningsmotorer, relaterar till betydelsen av död/dött när det gäller människor, djur, växter och mikroorganismer då det i båda betydelserna handlar om att inte förbruka energi.

då ”han/hon är ett svin” (där måldomänsaspekten PARTNER också metaforiceras som en annan LEVANDE ORGANISM; ett svin).

Att göra ett gemensamt RESANDE: att få följa med på resan

I vissa av de ovan diskuterade uttrycken går det anta att RESANDET sker tillsammans med en partner även om det inte explicit uttrycks. Nedan diskuterar jag ett uttryck där det gemensamma RESANDET tydliggörs. Uttrycket används av Annika i samtal 2 i en kontext där deltagarna diskuterar Otrohet och där Annika framhåller att det värsta med otrohet är att bli förd ”bakom ljuset”, men att otroheten inte behöver vara så ”hotfull” om man bara är ”öppen med det i relationen”. Uttrycket kontextualiseras i Samtalssekvens 45 nedan. Det är här Annikas berättelserunda, men Berit och Ylva kommer in på slutet för att kommentera Annikas berättande.

Samtalssekvens 45. Samtal 2, rad 1434–1463

1434 Annika ja.

1435 Annika för,

1436 Annika för då skulle det inte bli så hotfullt,

1437 Annika eh för det var ju så det var för oss,

1438 Annika vi är vi är vana att babbla med varandra om allt.

1439 ^Annika

så när någon av oss plötsligt blev attraherad av någon så ville vi ju dela det med varandra,

1440 Annika det var liksom självklart att,

1441 Annika åh åh,

1442 Annika jag har varit med om något häftigt.

1443 Annika och därför--

1444 Annika och och och när man då får följa med på den resan,

1445 Annika då då blev det inte hotfullt utan då blev det mera,

1446 Annika lite spännande att man kanske--

1447 Berit ok.

1448 Annika ja så där.

1450 Berit det var ju ett fantastiskt sätt att hantera det eller hur?,

1451 Annika [mm.

1452 Berit [det var ju räddningen.

1453 Ylva [det--

1454 Ylva [för mig låter det rätt konstigt,

1455 Ylva förjävligt konstigt och--

1456 Annika ja jo.

1457 Ylva men jag tror att jag är lite gammeldags i gänget.

1458 Annika hahaha.

1459 Berit men det har ju bevisligen funkat.

1460 Annika ja jo för oss blev det ju [en en injektion,

1461 Berit [ja.

1462 Berit ja.

1463 Annika det gav förhållandet ... liksom en nytändning.

I sekvensen förekommer många metaforiska uttryck, men jag diskuterar här uttrycket ”följa med på den resan” (rad 1444). Annika pratar här om en relation som hon har, och där en eventuell otrohet inte behöver vara så hotfull om man är öppen med otroheten i relationen. Om man blir attraherad av någon annan och pratar med sin partner om det, så kan den andra parten känna sig mer delaktig. Detta metaforiceras här som att få ”följa med på den resan”, där erfarenheter av ett aktivt, gemensamt, RESANDE aktualiseras. RESANDET personen får följa med på är alltså explicit ett gemensamt RESANDE, då följa med ofta innebär förflyttning tillsammans med någon, enligt betydelsen ”förflytta sig tillsammans med ngn,

In document ”Det här är ju dött tåg liksom…” : en studie av metaforer för ROMANTISK KÄRLEK i talad svenska (Page 184-200)