Samtal 4: deltagare Sara Maria Karl Könsidentifikation Kvinna Kvinna Man
6 Analys: metaforicering av ROMANTISK
6.2 R OMANTISK KÄRLEK som ett FYSISKT OBJEKT : att få det att fungera med sin partner
6.2.7 R OMANTISK KÄRLEK som ett FYSISKT OBJEKT : diskussion i relation till tidigare forskning
I det här avslutande avsnittet diskuterar jag mina resultat i relation till tidigare metaforforskning som undersökt begreppet KÄRLEK och metaforiceringen av begreppet som ett FYSISKT OBJEKT, en ÄGODEL och en LEVANDE ORGANISM. Några initiala anmärkningar behöver dock göras. Dels har majoriteten av tidigare forskning gällande kärleksmetaforer engelska som arbets- och undersökningsspråk, så det finns ingen motsvarande studie på svenska att jämföra med. Dels baseras majoriteten av Kövecses teoretiska diskussioner på uppfattat konventionella språkliga uttryck som passar mer eller mindre bra in i de konceptuella metaforer man vill bevisa eller undersöka. Ytterligare har ingen av den tidigare forskning jag refererar ett diskursdynamiskt perspektiv på metaforicering, så utgångspunkterna är alltså olika, både teoretiskt och metodologiskt.
Tidigare kärleksmetaforforskning har inte i någon större grad diskuterat metaforiceringen av begreppet KÄRLEK som ett FYSISKT OBJEKT. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 6.2.1) så diskuterar Kövecses metaforicering av KÄRLEK som STRUKTURERAT OBJEKT eller ORGANISM som ”alternativa modeller”, där KÄRLEK som ENHET eller KÄRLEK som FYSISK eller NATURLIGKRAFT utgör mer traditionella och generella modeller för metaforiceringen av KÄRLEKEN (Kövecses, 1988, s. 79). De här alternativa modellerna framhålls ändå som viktiga eftersom de nyanserar de mer generella modellerna. I de analyserade samtalen är dessa ”alternativa modeller” intressant nog vanliga, samtidigt som de mer traditionella modellerna också identifieras, om än inte i lika stor utsträckning. Beger (2011, s. 29) diskuterar bara kort hur KÄRLEKEN i hennes studier i varierande grad metaforiceras som STRUKTURERADE OBJEKT, där metaforiceringen är betydligt vanligare hos ”experter” än hos ”lekmän”. Denna skillnad förklarar hon som att experterna försöker uppmuntra lekmännen till att vara mer aktiva och inte ett ”offer” för kärleken. Jag kan alltså påvisa ett liknande resultat som Beger, att KÄRLEKEN ofta metaforiceras somnågonting som går att påverka, förbättra och utveckla.
Metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som en ÄGODEL är inte heller väl utforskad i tidigare metaforforskning. I den Master Metaphor List som Lakoff med kollegor påbörjat men inte avslutat (Lakoff, Espenson, & Schwartz, 1991), diskuteras dock den konceptuella metaforen PROPERTIES ARE POSSESSION (EGENSKAPER ÄR ÄGANDE). Denna exemplifieras med uttryck som ”Hon har ett bra sinne för humor” (She has a nice sense of humor) (Lakoff m.fl., 1991, s. 11). Här anses personen alltså äga denna egenskap, vilket aktualiseras av verbet ha (have). I de analyserade samtalen har jag identifierat liknande metaforicering, men här handlar det inte om att det är egenskaper personerna ÄGER, men väl att personer anses ÄGA sina RELATIONER och sina KÄNSLOR. Just PARTNERN som en ÄGODEL förekommer i metaforlistan som LOVED ONE IS A POSSESSION (PARTNERN ÄR EN ÄGODEL), och exemplifieras med uttryck såsom ”Du är allt jag har” (You’re all I’ve got) eller ”Jag är din – var min” (I’m yours – be mine) (Lakoff m.fl., 1991, s. 158). Här menar man att metaforen troligtvis är besläktad med metaforen KÄRLEK ÄR EN ENHET, vilket kan identifieras hos Kövecses (1988, s. 18) som menar att uttryck såsom ”She is my better half” relaterar till erfarenheter av ENHET. Här kan man dock argumentera för att PARTNERN samtidigt metaforiceras som en ÄGODEL genom att det possessiva pronomenet min (my) aktualiserar att partnern tillhör den andra partnern. I relation till metaforiceringen av PARTNERN som en ÄGODEL diskuterar Kövecses (1988, s. 33) också den specifika metaforiceringen OBJEKTET FÖR KÄRLEKEN (=partnern) som ett VÄRDEFULLT OBJEKT; The Object of Love as a Valuable Object. Här ligger fokus dock på att partnern är värdefull, inte att partnern är en ÄGODEL, även om det är implicit i metaforiceringen. Kövecses (1988, s. 34) framhåller samtidigt att metaforiceringen främst fokuserar förbindelse (attachment): ”If you possess an object that both you and society value highly, then you will be attached to that object”. Denna förbindelse kan troligtvis uttolkas även i de metaforiska uttryck jag identifierat, men fokus i samtalen ligger på PARTNERN som en ÄGODEL och inte på att ägandet skulle innebära någon förbindelse. Just förbindelse diskuterar jag i avsnitt 6.5.4 i relation till metaforiska uttryck där erfarenheter av ENHET aktualiseras, och där ENHETENUPPRÄTTHÅLLS genom en metaforicerad förbindelse mellan personerna som ETABLERAR ENHETEN. I den feministiska forskning som diskuterats i 3.2.2, uttrycks också kritik mot en förhärskande monogami, som speciellt fokuserar på det omoraliska i att se den älskade som en ägodel. I min studie förefaller detta dock vara vanligt.
Metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som en LEVANDEORGANISM har i tidigare forskning behandlats på olika sätt. Kövecses (1988, s. 79–82) diskuterar metaforen KÄRLEK som en LEVANDE ORGANISM som separat från KÄRLEK som ett STRUKTURERAT OBJEKT.Senare, (Kövecses, 2000, s. 98) diskuterar han ORGANISM som en del av domänen KOMPLEXA FYSISKA OBJEKT. Beger (2011, s. 32–34) separerar dock ORGANISM från STRUKTURERADE OBJEKT. I mitt material har jag valt att lyfta ut just LEVANDEORGANISM, då de skiljer sig från andra FYSISKAOBJEKT jag
identifierat genom att inte vara tillverkade, i linje med Kövecses definition av OBJEKT (se avsnitt 6.2.1). Kövecses (1988, s. 80) framhåller även att metaforiceringen av KÄRLEK som en ORGANISM innebär att vi förstår KÄRLEKEN som någonting som existerar utanför oss och oberoende av oss, vilket även jag identifierat i den återkommande metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som en EXTERN BEHÅLLARE (se avsnitt 6.3.2 nedan). Men i metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som en ORGANISM menar Kövecses (2000, s. 80) att den aktiva kontrollen inte är lika tydlig jämfört med andra typer av FYSISKA OBJEKT, även om det också går att påverka en LEVANDEORGANISMS fortlevnad. Uttrycken Kövecses (1988) och Beger (2011) diskuterar förefaller främst relatera till kärleksrelationen, där Kövecses (2000) framhåller metaforen MÄNSKLIGA RELATIONER ÄR KOMPLEXA OBJEKT som ”master metaphor” för mänskliga relationer generellt. Likväl förs inte en mer utförlig diskussion om hur olika aspekter av den ROMANTISKAKÄRLEKEN metaforiceras. I mina resultat går det inte att dra några generella slutsatser kring vilken måldomänsaspekt som främst metaforiceras som ett FYSISKT OBJEKT,men det är tydligt att måldomänsaspekten PARTNER metaforiceras som en ÄGODEL och att aspekten KÄNSLA återkommande metaforiceras som en LEVANDE ORGANISM. Liknande tendenser går att identifiera i tidigare forskning där metaforen KÄRLEK SOM EN LEVANDE ORGANISM främst exemplifieras med uttryck som relaterar till vad jag definierat som måldomänsaspekten KÄNSLA: ”My love for her will never die” (Kövecses, 1988, s. 79).
Sammanfattningsvis framhålls inte metaforiceringen av ROMANTISK KÄRLEK som ett FYSISKT OBJEKT som en av de centrala metaforiceringarna för ROMANTISK KÄRLEK i tidigare forskning. Mina resultat pekar dock mot att metaforicering av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som olika typer av FYSISKA OBJEKT är framträdande i samtalen. I metaforiceringarna uttrycks samtidigt ett aktivt förhållningssätt gentemot den ROMANTISKA KÄRLEKEN. Den kan aktivt påverkas och är inte bara något som ”drabbar” en, vilket även Beger (2011, s. 68) påpekar: ”LOVE is not merely a romantic concept which happens to us, but something we maintain by providing everything a relationship needs”. I den här studien framkommer alltså att metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett FYSISKT OBJEKT, där personer aktivt kan påverka den ROMANTISKA KÄRLEKEN,är återkommande och förefaller central.