Olika perspektiv på romantisk kärlek

Kärlek är ett mångfasetterat begrepp, och det moderna kärleksbegreppet innefattar många olika former av kärlek. I detta avsnitt diskuterar jag vad som särskiljer den romantiska kärleken från andra former av kärlek utifrån tre vetenskapliga perspektiv: filosofiska, feministiska och psykologiska. Efter en genomgång av forskningslitteratur som fokuerar kärlek och romantisk kärlek, har dessa perspektiv visat sig vara de mest relevanta att diskutera. Det filosofiska perspektivet för dess teoretiska diskussioner av romantisk kärlek och dess särdrag, det feministiska perspektivet för dess normkritik, det psykologiska perspektivet för dess systematiska utforskande av romantisk kärlek i termer av modeller och prototyper. I de följande avsnitten är det ett modernt kärleksbegrepp som fokuseras, ett begrepp som samtidigt bygger på historiska föreställningar om kärlekslösa äktenskap, undertryckt lust och hot om dödsstraff för utomäktenskapliga relationer. Jag vill också tydliggöra att det i litteraturen inte alltid är explicit uttryckt om det är romantisk kärlek som diskuteras. Ofta går det dock att skönja ett förgivettagande i att det moderna kärleksbegreppet innebär romantisk kärlek. I avsnittet behandlas perspektiven i tur och ordning: filosofiska perspektiv först (3.2.1), feministiska perspektiv sedan (3.2.2) och psykologiska perspektiv därefter (3.2.3). I avsnitt 3.2.4 diskuterar jag sedan hur det i begreppet ROMANTISK KÄRLEK går att identifiera två centrala aspekter: KÄNSLA och RELATION. Avsnittet avslutas i avsnitt 3.2.5 med en sammanfattning av de perspektiv som diskuterats, och vad som utmärker begreppet ROMANTISK KÄRLEK.

3.2.1 Filosofiska perspektiv: känsla och relation

Robert Solomon (1992, s. 32) menar att om en teori om kärlek ska ha någon mening behöver den begränsas ”till den speciella form av kärlek som är en älskande människas kärlek”, och inte till ”kärleken till vackra ting, hur intensiv och extatisk en sådan känsla än kan vara” […] ”Ej heller är det fråga om kärleken tills Gud, hur hängiven och passionerad den än kan vara”. Här fokuseras alltså kärleken mellan två vuxna människor:

Vad vi menar med ”kärlek” är den exklusiva kärleken till en speciell person […] Men kärleken är inte åtrå efter eller uppskattning av ett ”föremål”, hur vackert eller charmerande detta än må vara. Kärleken är det emotionella behovet av en annan person som också har känslor och åsikter, och framför allt en person som har känslor för och åsikter om oss […] Kärleken är med andra ord nödvändigtvis något ömsesidigt. (Solomon, 1992, s. 32–33)

I denna avgränsning definieras den romantiska kärleken som exklusiv och speciell, som ett behov och som någonting ömsesidigt. För att ytterligare särskilja den romantiska kärleken från andra former av kärlek framhåller Solomon (1992, s. 35–37) tre speciella drag: sexualitet, fri vilja och kärleken som någonting som existerar mellan jämlikar. Den romantiska kärleken börjar ofta med den sexuella attraktionen, även när den är något annat. Newton-Smith (1989) varnar dock för att göra det sexuella till den viktigaste eller enda distinktionen, bland annat för att precisa distinktioner inte alltid är möjliga. Att ha möjligheten att välja är ytterligare utmärkande för en romantisk kärlek då vi inte aktivt väljer att älska våra föräldrar, barn eller syskon, medan föremålet för vår romantiska kärlek ofta är någonting vi (mer eller mindre aktivt) söker och/eller väljer. Jämlikhet är ett komplicerat problem i de flesta kärleksrelationer, där vissa relationer är mer jämlika än andra. Men att hävda att den romantiska kärleken är en strukturellt ojämlik företeelse är för Solomon (1992, s. 37) en ”smädelse och ett missförstånd av den romantiska kärlekens natur”. Samtidigt framhåller han att den romantiska kärleken ändå fungerar bäst mellan jämlika personer, också ur ett maktperspektiv. Också intimitet framhålls som en viktig del av en romantisk kärlek, bland annat för att intimiteten ger en känsla av enhet; en känsla av att vara två i någonting speciellt.

Ett annat sätt att förstå och definiera kärleken är utifrån olika ”kärleksbilder” (Newton-Smith, 1989). En framstående bild när det kommer till romantisk kärlek är den ofrivilliga bilden, där kärlek är en känsla som betvingar människan: ”The lover is held to be a victim of his passion […] This picture will be called the involuntaristic one” (1989, s. 211). Den motsatta bilden blir en frivillig kärlek: ”The voluntaristic picture”, där kärleken istället ses som ett avsiktligt, viljestyrt åtagande till en annan person. Valet av kärleksbild att ”tro” på kan även ha praktiska följder (Newton-Smith 1989, s. 212–213). Om den ofrivilliga bilden

dominerar, kan människan se sig befriad från ansvar; man kan inte rå för sina handlingar. Om man å andra sidan följer en mer frivillig kärleksbild kan man i en situation av ouppnåelig kärlek välja ett annat objekt för sin kärlek, och alltså mer fritt välja vem man ska känna kärlek för. Alltså, enligt dessa kärleksbilder kontrollerar kärleken människan, eller så kontrollerar människan kärleken. Solomon (1992, s. 39) menar samtidigt att den romantiska kärleken närmast kan förstås som en dynamisk process som blir ”omdefinierad och nyupptäckt” i olika kulturer, vilket gör en allmänkulturell definition av den romantiska kärleken svår eller kanske omöjlig. Att studera metaforiceringen av den romantiska kärleken i sin sociokulturella kontext kan dock bidra med underlag för hur den romantiska kärleken förstås och upplevs (se exempelvis Quinn, 1987).

3.2.2 Feministiska perspektiv: makt och ojämlikhet

Ur ett feministiskt perspektiv kan en mer kritisk syn på den romantiska kärleken identifieras. Här framställs den ibland som någonting negativt: ”one of the most destructive ideas in the history of human thought” (hooks, 2000, s. 170).26 Med detta menas att vi älskar utan vilja och möjligheten till val. Denna idé kan stå i vägen för vår förmåga att älska: ”To sustain our fantasy we substitute romance for love” (2000, s. 170). Även här utgör det sexuella en viktig del, men den erotiska attraktionen ska inte ses som ett tecken på kärlek, utan hooks menar att pressen på män i ett patriarkalt samhälle att prestera sexuellt är så stor, att många män nöjer sig med en partner där det sexuella fungerar och ignorerar resten, bland annat kärleken (hooks, 2000, s. 174). Detta leder till kärlekslösa förhållanden byggda på sex, vilket inte är en solid grund för en kärleksrelation: ”Shared sexual passion can be a sustaining and binding force in a troubled relationship, but it is not the proving ground for love” (hooks, 2000, s. 175). Vi bör alltså inte ersätta kärleken med det sexuella, även om det i det sexuella också ligger tankar om exklusivitet och intimitet.

Exklusivitet framhålls också av feministen Stevi Jackson (2014) som en definierande faktor för den romantiska kärleken. Jackson menar att exklusiviteten främst synliggörs när det kommer till kvinnors förväntade monogami: männen får tillgång till både kvinnan och avkomman. Detta gör exklusiviteten, ur ett heteronormativt perspektiv, fortfarande till en grundbult för den heterosexuella romantiska kärleken (Jackson, 2014, s. 41). Det finns en lång historia av feministisk kritik mot denna monogami, där speciellt fokus ligger på det omoraliska i att se den älskade som en ägodel. Kritiken baseras ofta i att kvinnor i kärleksrelationer ständigt förtrycks, och att förtrycket ligger i kärlekens ideologi; en ideologi som hos Leyna Lowe (2014, s. 193) ses som ”the glue that

26 Författaren bell hooks stavar sitt namn konsekvent med gemener då hon vill rikta fokus mot verket, inte namnet. Jag följer här hennes konvention.

helps keep these oppressive relations intact”. Den romantiska kärleken är alltså något sorts maktmedel. Hos Anna Jónasdóttir (2003) sammanfattas detta i begreppet kärlekskraft. Jónasdóttir menar att manssamhället upprätthålls av kvinnornas rätt att ge mannen kärlek och omsorg, där mannen har rätt att ta emot utan att behöva ge tillbaka. Människans kärleksförmåga, menar hon, brukas i stor utsträckning för mansbestämda syften, där de relationer som i dag dominerar, präglas av att männen exploaterar kvinnans frivilligt givna kärlekskraft. Kärleken är här en kraft som går att nyttja och utnyttja; någonting som människan, eller i alla fall män, har kontroll över.

Etnologen och genusforskaren Britta Lundgren (1995) anlägger ett lite annat perspektiv där hon menar att det sena 1900-talets äktenskapsideal bland annat hyllar makarna som bästa vänner, och att det aktiva ”kärleksvalet” inte bara medför en partner för kärlek och sexualitet, utan även en partner för djup vänskap. En av Lundgrens informanter uttrycker detta moderna kärleksideal stringent: ”’Man kan ju inte ha ett kärleksförhållande om man inte har ett vänskapsförhållande’” (Lundgren, 1995, s. 70). Det går alltså att se vänskap som ytterligare en viktig del i förståelsen och definitionen av en modern romantisk kärlek.

3.2.3 Psykologiska perspektiv: modeller och prototyper

Inom psykologisk forskning fokuseras främst på definition och precisering av kärleksbegreppet samt utarbetandet av metoder för att undersöka människors förståelser av romantisk kärlek.

I den psykologiska forskningen diskuteras ofta kriterier för romantisk kärlek, vilket bland annat lett till utvecklingen av olika kärleksmodeller.27 En av de första psykologiska modellerna, utvecklad under 70-talet av Ellen Berscheid och Elaine Walster (senare Hatfield) (1974), delade kärlek i två övergripande delar: ”sällskaplig kärlek” (companionate love) och ”passionerad kärlek” (passionate love) (se Fehr, 2001, s. 332).28 Den sällskapliga kärleken definieras här som ”the affection and tenderness we feel for those with whom our lives are deeply intertwined” och präglas av tillit, respekt, ärlighet, omhändertagande och hängivenhet. Den passionerade kärleken definieras i liknande men ändock särskiljande anda som ”a state of intense longing for union with another”, där

27 Denna redogörelse bygger på Fehr (2001). Notera även att det inte är tal om kulturella modeller, ej heller kärleksmodeller på det sätt som Kövecses (1986, 1988) diskuterar den ideala och typiska modellen för kärlek (se avsnitt 3.3.1).

28 Termen companionate love ter sig svåröversatt. Det handlar här om den del av kärleken som inte (=inte längre), är passionerad. Begreppet skulle kunna översättas till relationskärlek, men då antas att relationen är en kärleksrelation, och det är inte vad som här menas. Samtidigt vill man heller inte anta en relation. I brist på annat så använder jag sällskaplig kärlek, då essensen är att den passionerade kärleken avtagit men att parterna fortfarande är i sällskap med varandra, men där andra värden nu är viktiga.

begreppen psykologisk upphetsning, sexuell attraktion, känsloextremer och instabilitet fokuseras (se Fehr, 2001, s. 332). I denna indelning ligger också en progression: den passionerade kärleken har ett inbyggt mål i att den ska utvecklas till en trygg och tillitsfull sällskaplig kärlek. Dock menar Fehr att forskning utifrån denna modell varit problematisk då det inte funnits tillförlitliga sätt att mäta de olika kärlekarna.

En annan milstolpe inom den psykologiska forskningen gällande romantisk kärlek är Robert Sternbergs ”Triangular Theory of Love” (1986), där han hävdar att kärlek består av tre delar: intimitet, passion och beslut/engagemang; även beskrivna som de heta, varma och kalla delarna av kärlek. Om alla tre delar finns är kärleken ”fulländad” (Consummate love), om inga delar finns benämns den ”icke-kärlek” (Nonlove). Den romantiska kärleken anses här bestå av de två första delarna (passion och intimitet), men inte den tredje (engagemang): ”In essence, it is liking with an added element, namely, the arousal brought about by physical attraction and its concomitants. According to this view, then, romantic lovers are not only drawn physically to each other but are also bonded emotionally” (Sternberg, 1986, s. 124). Den romantiska kärleken som fokuseras i denna avhandling ligger nära det som här kallas den fulländade kärleken, då även engagemang förefaller vara en viktig del av ett modernt kärleksbegrepp.

I linje med den här studiens forskningsfrågor har man även inom psykologin frågat sig: hur förstår gemene man kärlek? Här har exempelvis psykologen Eleonor Roschs (1973) prototypteori använts för att undersöka både kärleksbeteende och kärlekserfarenheter, men även människors uppfattningar om kärlek. Teorin om prototypikalitet handlar förenklat om att det går att finna naturliga prototyper inom olika semantiska kategorier. Ett klassiskt exempel rör kategorin fågel. Det finns mer naturliga medlemmar (talgoxe) och mindre naturliga medlemmar (pingvin), vilket avgörs av hur väl den aktuella fågeln anses passa in i kategorin, något som bland annat är starkt kulturellt betingat.29 Beverly Fehr och James Russell (1991) påvisar i relation att människor typiskt framhåller kärlek (love) som en prototypisk känsla, där sexuell åtrå (desire) endast ses som en komponent i prototypen. Även när människor ombads exkludera termer från kategorin kärlek så var det få som exkluderade orden kärlek (love), omhändertagande (caring) och affektion (affection), medan många exkluderade vilja (desire), lust (lust) och ”blind” passion (infatuation) (Fehr & Russell, 1991, s. 430). Lisa Diamond (2003, 2004) påpekar samtidigt att erfarenheter av olika ”kärlekar” gör att vi kan förstå olika kärlekar som fristående: vi kan alltså känna romantisk kärlek för någon, men inte sexuell åtrå (och omvänt). Här kan man

29 När Rosch utförde experimentet på sina amerikanska studenter så var fågelsorten rödhake (robin) den vanligaste. Detta troligen för att studenterna främst hade erfarenheter av just rödhakar. Rödhake blev då här den prototypiska fågeln, också då den uppfyllde flest prototypiska drag. Hade studien utförts i en annan sociokulturell kontext hade den mest prototypiska fågeln kanske varit en annan.

också argumentera för att kärlek inte är ett statiskt tillstånd, utan dynamiskt till sin natur (se även Solomon, 1992). Och under relationens gång är det således rimligt att nivåerna av romantisk kärlek och sexuell åtrå skiftar. Dessa kärlekar kan också tänkas nå olika höjdpunkter under delar av relationen, där den sexuella åtrån kan tänkas vara starkare under början av relationen, för att sedan övergå i något mer stabilt (se även Solomon, 1992). Olika aspekter av en romantisk kärlek kan alltså ses fungera i dynamik med varandra.

3.2.4 Känsla och relation: två aspekter av ROMANTISK KÄRLEK

I den refererade kärlekslitteraturen i avsnitten ovan går det ofta att identifiera att man gör skillnad på kärlek och äktenskap/relation; sexuell åtrå och romantisk kärlek; passion och sällskaplighet; intimitet/passion och engagemang. Begreppet ROMANTISK KÄRLEK kan alltså argumenteras bestå av två övergripande aspekter, vilka jag här kallar KÄNSLA och RELATION. I följande avsnitt fokuseras dessa aspekter då de nyanserar den romantiska kärleken.

Solomon (1992) menar att relationer främst är praktiska, och att en fungerande relation är avgörande för kärlekens förverkligande. Det handlar helt enkelt om två olika saker: ”Man arbetar fram ett bra förhållande men man odlar kärleken” (Solomon, 1992, s. 71). Historiskt har relationen (ofta äktenskapet) ideligen varit kärlekslöst och främst en ekonomisk och praktisk institution. Under exempelvis den höviska kärlekens tid var det ”romantiska” ett alternativ till äktenskapet: ”att romantiken kunde vara själva äktenskapets grund var något helt otroligt” (Solomon, 1992, s. 50). Under historiens gång kan man också skönja att kärleken inte alls kopplats ihop med äktenskapet, utan att den romantiska kärleken hellre har fungerat som uppror mot äktenskapets lugn och ”praktiskhet”. Under 1600-talet, i och med Shakespeares komedier, går det dock att skymta kärleken och äktenskapet som en förening, där äktenskapet är kärlekens högsta mål och kulmen (Solomon, 1992, s. 50). Idag tas denna förening ofta för givet, och det kan alltså ses som en relativt modern tanke att så tydligt sammankoppla kärlek och relation/äktenskap.30

Utifrån den psykologiska forskningen kan man ofta likställa den sällskapliga kärleken med aspekten RELATION; någonting som innefattar tillit, respekt, ärlighet, omhändertagande och hängivenhet. Den passionerade kärleken å andra sidan innefattar psykologisk upphetsning, sexuell attraktion, känsloextremer och instabilitet (Fehr 2001, s. 332), och skulle närmare kunna förstås som aspekten KÄNSLA. Kärleken och relationen kan alltså uppfattas som olika saker, vilket får konsekvenser för hur vi uppfattar begreppet ROMANTISK KÄRLEK: ”förväxlingen av begreppen kärlek och relation har en oerhörd praktiskt

30 Se även diskussionen kring de heteronormativa aspekternas frånvaro i metaforlitteraturen i avsnitt 3.3.3 nedan.

betydelse” (Solomon, 1992, s. 72). På samma sätt går det att argumentera för att en relation främst får sin mening om den är baserad på kärlek, där en relation eller ett äktenskap utan kärlek är i det närmaste otänkbart idag:

Man kan säga att den är en hårfin skillnad, men jag håller strängt på att den är viktig. Ett kärleksförhållande och en relation kan förefalla oupplösligt hopkopplade i den mån man med ett ”meningsfullt förhållande” menar ett som hålls samma av kärlek och som för att bli fullt utvecklat kräver total ömsesidighet […] Om vi förblandar kärleken med den relation i vilken den utvecklas och uttrycker sig, förlorar vi känslan för vårt privata subjektiva jag. Ty sanningen om kärleken – i motsats till relationer – är att sist och slutligen är din kärlek din alldeles egen. (Solomon, 1992, s. 72–73)

I begreppet ROMANTISK KÄRLEK går det alltså att konstatera att aspekterna KÄNSLA och RELATION kan urskiljas, och utgör två centrala aspekter av det komplexa begreppet ROMANTISK KÄRLEK. Jag återkommer till den ROMANTISKA KÄRLEKENS aspekter i avsnitten nedan då tidigare metaforforskning ofta analyserar kärleksbegreppet som ett begrepp.

3.2.5 Vad utmärker en ROMANTISK KÄRLEK?

Ovan har filosofiska, feministiska och psykologiska perspektiv på romantisk kärlek presenterats. För att kunna närma mig en definition av begreppet ROMANTISK KÄRLEK sammanfattar jag här de diskuterade perspektiven.

I den filosofiska litteraturen framhåller Solomon (1992) exempelvis exklusivitet, det sexuella, ömsesidighet, spontanhet, uppsåtlighet och den ständiga närvaron av villkor som utmärkande drag för en romantisk kärlek (se även Ambjörnsson, 1978). Han påpekar dock att det kanske mest utmärkande är kärlekens egenvärde; det är känslan som betyder någonting, inte dess sociala roll. Även den heliga föreningen mellan man och kvinna framhålls som viktig för en modern förståelse av den romantiska kärleken. Den romantiska kärleken är här således heteronormativ. Även inom viss feministisk forskning framhålls exklusivitet och sexuell passion som utmärkande drag, men där exklusiviteten samtidigt skapar ojämlikhet (Jackson, 2014). Lundgren (1995) framhåller även vänskap som en del av det moderna kärleksidealet.

Psykologiska studier som utgått ifrån två kärleksvarianterna passionerad kärlek och sällskaplig kärlek visar på väldigt olika resultat, där studiedeltagare kan rapportera höga nivåer av båda kärleksvarianterna samtidigt. Och när nivåerna av varianterna jämförs så är resultaten högst beroende på vilken metod som använts. Det går alltså att konstatera att människor upplever höga nivåer av både sällskaplig kärlek och passionerad kärlek i deras relationer (Fehr, 2001, s. 342). Även när det kommer till prototypstudier förefaller sällskaplig och passionerad

kärlek vara utmärkande drag för en romantisk kärlek. Andra drag som framhålls är exempelvis passion, sällskaplighet, tillit, respekt, ärlighet, omhändertagande, hängivenhet, psykologisk upphetsning, sexuell attraktion, känslorextremer och instabilitet.

ROMANTISK KÄRLEK är alltså ett ytterst mångfasetterat begrepp, och diskuteras återkommande som präglad av intimitet, exklusivitet, passion och omtanke. Då begreppet ROMANTISKKÄRLEK också är lika abstrakt som det är mångfasetterat, har det även genererat en hel del metaforforskning. I nästa avsnitt diskuterar jag således ett urval av metaforforskning som studerat begreppet KÄRLEK (ofta implicit ROMANTISK KÄRLEK).