Föreställningsschemat VÄG och kroppsförankrade erfarenheter av RESANDE

Mark Johnson (1987, s. 113) betonar att våra liv är fyllda med vägar som kopplar samman vår spatiala värld: vägen från sängen till badrummet, vägen från hemmet till arbetet och vägen en projektil färdas i luften. Dessa och andra vägar struktureras av föreställningsschemat VÄG, som i sin tur struktureras av, och består av, tre delar: UTGÅNGSPUNKT (SOURCE), VÄG (PATH), MÅL (GOAL). Vägar är således rutter för att ta sig från en UTGÅNGSPUNKT till ett MÅL, längs en VÄG. Föreställningsschemat för VÄG grundar sig i fysiska erfarenheter av daglig förflyttning längs långa och korta, slingriga och raka, branta och flacka vägar. Johnson (1987, s. 116). framhåller att metaforiceringar som baseras på föreställningsschemat VÄG är så vanliga att vi oftast inte noterar dem: ”this understanding is so natural, so pervasive, and so immediate that we hardly notice it”. Föreställningsschemat VÄG framhålls vidare som en utmärkt kandidat för domänöverföring i konceptuella metaforer, bland annat eftersom: ”It is (a) pervasive in experience, (b) well-understood because it is pervasive, (c) well- structured, (d) simply structured, and (e) emergent and well-demarcated by virtue of (a)–(d)” (Johnson, 1987, s. 116). Schemat för VÄG är alltså grundläggande och genomgripande på en mängd olika nivåer, just eftersom de fysiska erfarenheterna av olika vägar och olika sätt att resa längs olika vägar är ständigt återkommande och mer eller mindre oundvikliga. Det går nästan inte att undvika förflyttning från en punkt till en annan under en vanlig dag. Och även om många inte skulle karaktärisera förflyttningen från sängen till köket som ett RESANDE, kvarstår att förflyttningen karaktäriseras av föreställningsschemat VÄG och alltså kan argumenteras vara ett sorts RESANDE. Även Anna Vogel (2011, s. 56) framhåller schemat för VÄG som ett mycket viktigt föreställningsschema, och understryker att schemat tydliggör ett samband av att man hamnar på ett visst ställe för att man tagit sig dit, vilket också skapar ordning i vår tillvaro: vi får en tydlig UTGÅNGSPUNKT, en tydlig VÄG, och ett tydligt MÅL. Det abstrakta LIVET är ett exempel, där födelsen är RESANDETSUTGÅNGSPUNKT, livet själva RESANDET längs VÄGEN och döden RESANDETSMÅL.

En fullständig analys av föreställningsschemat för VÄG skulle kräva en egen avhandling, och jag väljer således att hålla karaktäriseringen relativt kort. Essensen i föreställningsschemat VÄG är att många olika erfarenheter metaforiceras som RESANDET längs en VÄG, där UTGÅNGSPUNKTEN och MÅLET kan vara både implicit och explicit.70

70 För närmare utredning av föreställningsschemat för VÄG samt relaterade metaforiska användningar, se exempelvis Johansson Falck och Gibbs (2012) eller Oakley (2007), alternativt

I många metaforiska uttryck där erfarenheter av RESANDE aktualiseras brukar måldomänen generellt förklaras som MENINGSFULLA AKTIVITETER (purposeful activities), där LIVET, KÄRLEKEN, KARRIÄREN eller olika SYFTEN kan ses som MENINGSFULLA AKTIVITETER.71Lakoff (2006, s. 207) menar att det här finns en betydelsehierarki där strukturer i en metafor ”ärvs” till metaforer på en ”lägre” nivå, vilket Lakoff kallar för ”Inheritance hierarchies” (”arvshierarkier”). Detta innebär exempelvis att metaforen KÄRLEK ÄR EN RESA ”ärver” strukturer från metaforen LIVET ÄR EN RESA:

Thus, the LOVE IS A JOURNEY metaphor inherits the structure of the LIFE IS A JOURNEY

metaphor. What is special about the LOVE IS A JOURNEY metaphor, is that there are two lovers, who are travelers, and that the love relationship is a vehicle. The rest of the mapping is a consequence of inheriting the LIFE IS A JOURNEY metaphor. Because the lovers are in the same vehicle, they have common destinations, that is, common life goals. Relationship difficulties are impediments to travel. (Lakoff, 2006, s. 208)

I den konceptuella metaforen KÄRLEK ÄR EN RESA ärvs alltså olika strukturer från metaforiceringen av LIVET som en RESA. På så sätt kan vi komma till ”vägskäl” eller uppleva ”hinder” i LIVET, KARRIÄREN och KÄRLEKEN. Vissa metaforiceringar fungerar dock bara på vissa nivåer, såsom att ”klättra uppåt” inte fungerar väl i LIVET eller KÄRLEKEN, men väl i KARRIÄREN (Lakoff, 2006, s. 209). För att tydliggöra den teoretiska överföringen mellan källdomänen RESA och måldomänen KÄRLEK rekapitulerar jag i Figur 3 nedan uppställningen för den konceptuella metaforen KÄRLEK ÄR EN RESA (efter Kövecses, 1988, s. 16; Lakoff, 2006, s. 190; också i avsnitt 2.2.3). Utifrån genomförd analys har jag modifierat figuren.

studier som undersökt den konceptuella metaforen KÄRLEK ÄR EN RESA (exempelvis Katz & Taylor, 2008; Kövecses, 1988; Lakoff, 2006; McGlone, 1996; Semino m.fl., 2017).

71 Se även andra studier där olika abstrakta erfarenheter metaforiceras som RESANDE: SKOLPROCESSEN (Boström, 2010), LÄRANDE (Joan Turner, 1998) BERÄTTANDE (Forceville, 2012), FÖRSONING (Cameron, 2011, s. 61)ellerabstrakt RESONERANDE (M. Johnson, 1987, s. 38–39; Lakoff, 2006, s. 204).

Källdomän: RESA  Måldomän: KÄRLEK Resandet och vägen  Kärleksrelationen eller känslan

De resande  ^{De älskande (parterna i} _{relationen/känslan)} Fordonet (resan företas i)  Kärleksrelationen

Hinder längs vägen  ^{Hinder i relationen (otrohet,} _svartsjuka)

Mål med resan  Mål med relationen

(samboskap, äktenskap, barn)

Figur 3. Domänöverföring RESA – KÄRLEK.

Olika fysiska erfarenheter av RESOR, RESANDE och VÄGAR överförs alltså till (den ROMANTISKA) KÄRLEKEN, där källdomänen RESA struktureras av föreställningsschemat för VÄG. Värt att notera är att uppställningen endast tydliggör en teoretiskt generell bild av hur domänöverföringen kan se ut, och att analysen av ett autentiskt samtalsmaterial kan innebära ytterligare eller andra överföringar. I min analys har jag likväl utgått ifrån föreställningsschemat VÄG och sökt identifiera vilka delar av schemat som fokuseras i de metaforiska uttrycken, utifrån strukturen UTGÅNGSPUNKT – VÄG – MÅL (M. Johnson, 1987, s. 113–114). I analysen väljer jag dock att fokusera på det aktiva, gemensamma resande som samtalsdeltagarna ger uttryck för, och modifierar således föreställningsschemats struktur enligt Figur 4 nedan:

Figur 4. Modifierat föreställningsschema för VÄG.

Jag menar inte att det finns knivskarpa gränser mellan dessa delar av föreställningsschemat. Ofta går det att identifiera flera eller alla delar av föreställningsschemat i ett och samma uttryck då ett RESANDE återkommande startar någonstans och slutar någonstans, även om fokus ligger på själva RESANDET. Men även omvänt: där UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET fokuseras, följer ett aktivt RESANDE,och kanske ett MÅL. Om det finns en UTGÅNGSPUNKT (för ett RESANDE), innebär det även ett RESANDE. Detta innebär dock inteatt det finns ett MÅL med RESANDET. Viss överlappning förekommer

UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET Det gemensamma, aktiva RESANDET längs en VÄG Det gemensamma RESANDETS MÅL

alltså då gränserna mellan UTGÅNGSPUNKT, RESANDE och MÅL är flytande. I analysen väljer jag likväl att strukturera efter vilken del av föreställningsschemat VÄG som tydligast fokuseras, då indelningen också kan nyansera metaforiceringen av den ROMANTISKAKÄRLEKEN som ett RESANDE.

6.4.1.1 Sammanräkning av metaforiska uttryck där erfarenheter av

RESANDE aktualiseras

Metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett gemensamt RESANDE är relativt vanligt återkommande i alla analyserade samtal (totalt 155 av 780 metaforiska uttryck). Antalet metaforiska uttryck varierar mellan samtalen, likväl som att olika delar av det modifierade föreställningsschemat VÄG fokuseras i varierande grad samtalen emellan. I Tabell 7 nedan presenteras en sammanräkning av metaforiska uttryck där erfarenheter av ett gemensamt RESANDE aktualiserasoch där VÄG-schemats olika delar fokuseras.

Antal metaforiska uttryck där den ROMANTISKA KÄRLEKEN metaforiceras som ett RESANDE, och där

Samtal 1 Samtal 2 Samtal 3 Samtal 4 Totalt

UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET fokuseras ^{5 0 0 2 7} det gemensamma, aktiva RESANDET längs en VÄG fokuseras ^{41 21 29 25 116} det gemensamma RESANDETS MÅL fokuseras ^{8 7 9 8 32} Totalt 54 28 38 35 ^{155 av} ₇₈₀

Tabell 7. Sammanställning av metaforiska uttryck där erfarenheter av RESANDE aktualiseras.

Metaforiceringen av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som ett RESANDE är vanligast i samtal 1 (54 av 155 metaforiska uttryck) och minst vanlig i samtal 2 (28 av 155 metaforiska uttryck). I majoriteten av de metaforiska uttrycken (116 av 155) fokuseras det aktiva gemensamma RESANDET längs en VÄG. På grund av det stora antalet uttryck har jag även delat in dessa uttryck i tre undergrupper: uttryck där det aktiva RESANDET fokuseras, uttryck där kontrollen över RESANDET fokuseras och uttryck där HINDER längs VÄGEN fokuseras (se avsnitt 6.4.3). Näst vanligast är att det gemensamma RESANDETSMÅL fokuseras (32 av 155 uttryck). Här har jag delat in de metaforiska uttrycken i uttryck där ett målfokuserat RESANDE

fokuseras och uttryck där MÅLET som slutet på det gemensamma RESANDET fokuseras. Minst vanligt är metaforiska uttryck där UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET fokuseras (7 av 155). Metaforiska uttryck där UTGÅNGSPUNKTEN fokuseras har endast identifierats i samtal 1 (5 uttryck) och samtal 4 (2 uttryck).

I följande avsnitt diskuterar jag ett urval av metaforiska uttryck där erfarenheter av RESANDE aktualiseras, och i linje med föreställningsschemat VÄG diskuteras först metaforiska uttryck där fokus ligger på just UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET.

6.4.2 UTGÅNGSPUNKTEN för det gemensamma RESANDET: att starta