Gränsen mellan vad som kan ses som materialinsamling och analys av materialet var initialt glidande. Redan tidigt i forskningsprocessen pendlande jag mellan material-insamling och tentativa analyser, där preliminära tankefigurer ställdes i relation till såväl teori och tidigare forskning som till fältets praktik, för att sedan nyanseras eller omarbetas i relation till ny empiri. Förfarandet kan beskrivas som en abduktiv kunskapsprocess (Persson & Sahlin 2013). Detta var nödvändigt för att konkretisera de sensitiserande frågor och begrepp som jag initialt utgick ifrån. Mer konkret innebar det initiala analysarbetet att flera gånger läsa igenom och lära känna materialet, identifiera ord, beskrivningar, episoder eller händelser som jag uppfattade hade koppling till studiens forskningsfrågor.
En viktig analytisk sorteringsprincip i detta arbete var att i materialet skilja på
vad deltagarna gav uttryck för och hur de gav uttryck för det. Denna sortering handlar
mindre om att sortera konkret material utifrån hur det samlats in eller dokumenterats än om att uppmärksamma och skilja ut olika aspekter i ett och samma material. Gubrium och Holstein (1997) menar att kvalitativt material – liksom den sociala verkligheten som sådan – bär på en dubbelhet och att det finns en spänning mellan hur- och vad-aspekter. Forskaren bör här inte ge det ena företräde framför det andra,
utan istället erkänna och bejaka dubbelheten, eftersom kvalitativa studier blir ofull-ständiga om inte hänsyn tas både till vad den sociala världens byggs upp av för diskursiva resurser och hur den byggs upp i situerad språklig interaktion. De använder sig i detta sammanhang av begreppet analytisk parentessättning (analytical bracketing) som berörts tidigare i avhandlingen. Vad de avser en analytisk manöver
där en viss aspekt av materialet – utan att förringas – tillfälligt analytiskt suspenderas för att möjliggöra ett fokus på en annan aspekt. Denna parentessättning är, som Rennstam och Wästerfors (2015, s. 54) säger, ”temporär och lekfull”, och forskaren bör pendla mellan dessa fokus genom hela analysarbetet. Genom en sådan pendling menar Gubrium och Holstein (1997) att en mer komplex och fullständig bild av den sociala verkligheten kan nås, och det blir då också möjligt att ge en kvalitativ studie en viss förklaringskraft genom att studiens deltagares handlingar (deras hur) kan sättas
i relation till deras villkor betraktade som de diskursiva resurser – eller den ”lokala kultur” (ibid., s. 172–180) – som utgör deras kontext (deras vad). För min del innebar
detta att pendla mellan ett fokus på den situerade interaktionen och ett fokus på de diskursiva resurser i socialtjänstpersonalens kontext som tas i bruk, vilket liknar vad
jag i kapitel 4 beskrev som en pendling mellan diskursanalys och analys av diskurser
(Burr 1995/2015, se kapitel 4).
Efter att ovan beskrivna genomläsningar och grundläggande sorteringar var gjorda skilde sig det analytiska förfarandet åt med avseende på vilket material som analyserades. Nedan redogörs för detta.
Analys av intervjuer och fokusgrupper
I mina första läsningar av materialet som samlats in genom intervjuer och fokusgrupper låg mitt fokus framförallt på vad som sades. Primärt sökte jag efter
socialsekreterares beskrivningar (Holstein 1992; Miller 1991) av sitt arbete. Materialet
lästes igenom många gånger och jag gjorde en, vad Saldaña (2009) kallar, primär öppen kodning, vilket innebär att meningsbärande enheter namnges eller kodas utifrån forskarens första intryck. Exempel på sådana koder var ”kontakta”, ”söka upp”, ”kalla”, ”informera”, ”mota bort”, ”bistå”, ”villkora”, ”erbjuda”, ”avsluta”, ”argumentera”, ”bekräfta”, ”locka”, ”övertala”, ”utforska”, ”konfrontera”, ”ge råd”, ”hänvisa”. Därefter kategoriserades koderna, vilket innebar en form av reducering (ibid.). Exempelvis reducerades ”informera” och ”hänvisa” initialt till kategorin ”service” och så vidare. Detta kategoriseringsarbete var tentativt och kategorierna förändrades flera gånger under analysarbetets gång. Potter och Wetherell (1987) menar att detta sorterings- och kodningsarbete är en nödvändig del av analysen för att skapa en struktur och en ordning i materialet. I nästa läsning letade jag efter sådant som framstod som återkommande ideal och motstridigheter i personalens tal. För att identifiera ideal och motstridigheter blev det nödvändigt att växla analytiskt fokus på hur personalen orienterade sig mot sina beskrivningar, exempelvis om
orien-teringen utryckte sympati, antipati eller ambivalens gentemot beskrivningarna. Ett viktigt analytiskt begrepp i denna fas var ideologiska dilemman (Billig et al. 1988).
Därefter sökte jag i beskrivningarna efter passager där olika arbetsmoment som relaterade till handlingsimperativet rättfärdigades. Även här skedde en växling mellan ett fokus på beskrivningarnas innehåll och personalens orientering mot dem i forskningssituationen (som rättfärdigande beskrivningar). I denna del av analysen blev tolkningsrepertoarer (Potter & Wetherell 1987; Toth 2016) ett centralt analytiskt
begrepp. Tolkningsrepertoarerna analyserades först utifrån hur de orienterar social handling genom att rättfärdiga olika handlingsstrategier. Här guidades jag av Potter och Wetherells (1987) begrepp retorisk organisering och av deras syn på
tolknings-repertoarers interaktiva funktioner och sociala konsekvenser (Wetherell & Potter 1992). Därefter analyserades tolkningsrepertoarerna med avseende på hur social-sekreterare och klienter konstruerades och positionerades inom olika repertoarer. I denna läsning var positionering (Harré & van Langenhove 1999) liksom kategorisering
(Sacks 1992) viktiga analytiska begrepp. En sista läsning gjordes sedan av materialet, vilken guidades av begrepp från Foucaults (1975/2017; 2000a; 2000b; 2000c; 1976/2002) maktanalyser. Den empiri som presenteras och analyseras i avhandlingen som bygger på intervjuer och fokusgrupper (kapitel 6 och 7) är utvald utifrån att jag uppfattar den som representativ – men också illustrativ i en kondenserad mening – i förhållande till de ideal, dilemman och tolkningsrepertoarer som jag identifierar i materialet.
Analys av diskussioner på teammöten och andra samtal professionella emellan
Efter att, ur materialet som samlades in på enheternas teammöten, sorterat fram och transkriberat klientdiskussioner som berörde klienter med en av personalen för-modad narkotikaproblematik, fortsatte det analytiska förfarandet genom att läsa och läsa om materialet. Jag sökte i diskussionerna primärt efter beskrivningar av klienter och klienters situationer, samt efter de beslut, överenskommelser och slutsatser som diskussionerna utmynnade i. Till en början låg fokus på vad som sades, hur klienter
konstruerades och hur ansvar positionerades. Kategorisering (Sacks 1992) och positionering (Harré & van Langenhove 1999) var då viktiga analytiska begrepp.
Därefter gjorde jag en omläsning av materialet med ett fokus på hur diskussionerna
fördes. I och med detta kom jag att bli allt mer intresserad av det interaktionella arbete som personalen utförde i samband med klientdiskussioner, framförallt för de språkliga redskap som används för att skapa trovärdighet och fakticitet i klient-beskrivningarna. Jag sökte efter språkliga redskap och praktiker som bidrog till att framställa beskrivningar av klienter och deras omständigheter som solida, faktiska och oberoende av beskrivaren (externalizing devices, Potter 1996). Jag ville också
undersöka hur förhållningssätt, åtgärder och beslut framställdes som nödvändiga och rättfärdigade. Denna del av analysarbetet handlade om att identifiera språkliga redskap och talstilar som fungerade normaliserande respektive abnormaliserande (normalizing och abnormalizing devices, ibid.) samt minimerande respektive
extrem-iserande (minimizing och extrematizing devices, ibid.). Jag analyserade också hur
och ojäviga (disinterested, ibid.) i förhållande till sina beskrivningar (stake mangagement,
ibid.) och hur de byggde upp kategoritillhörigheter för sig själva med vilka kunskaps-anspråk gjordes (category entitlement, ibid.). Ett sista steg i det analytiska förfarande var
att göra en läsning med fokus på olika makttuttryck i materialet (Foucault 1975/2017; 2000a; 2000b; 2000c; 1976/2002).
Mitt fokus på hur diskussionerna fördes ledde mig till ett allt större intresse för
den interaktionella processen i klientdiskussioner. Jag upptäckte hur både klient-konstruktioner, fakticitet och rättfärdighet var något som ofta byggdes upp successivt över flera samtalssekvenser. I mitt analytiska arbete kom jag att bli allt mer inriktad mot att följa sådana konstruktionsprocesser, varför jag fattade ett beslut att välja ut fyra längre diskussioner, där processen som sådan står i centrum för analysen. Dessa diskussioner, som kan ses som fyra analytiska fallstudier (jfr Merriam 1994, s. 24–35), har valts ut dels för att de utgör tydliga exempel på hur klientversioner konstrueras som trovärdiga och faktiska, dels för att de sinsemellan uppvisar en variation i hur klienter konstrueras och hur ansvar positioneras. Här kan tilläggas att de utvalda klientdiskussionerna inte ska uppfattas som typiska eller representativa innehållsmässigt. Det finns ett närmast oändligt antal faktorer som påverkar klient-diskussioner, så som klienters ålder, kön, etnicitet, drogmönster, vilka droger som används, hur länge de varit klient, om de uppfattas som ”svåra” eller ”lätta” att hjälpa, vad de ansöker om för hjälp och så vidare. Även personalgruppens sammansättning påverkar diskussionerna, varför en sådan representativitet är svår att skapa. Istället motiveras mitt urval av fall av att diskussionerna ska uppvisa en variation som gör analyserna så rika som möjligt i förhållande till avhandlingens forskningsfrågor.
Analys av samtal mellan socialsekreterare och klienter
I min analys av transkriberade samtal mellan socialsekreterare och klienter sökte jag först efter sekvenser eller serier av sekvenser i materialet som innebar att klienter ställdes inför ställningstaganden gällande en insats, sin självuppfattning eller sitt narkotikabruk. Bland dessa gick jag sedan vidare och valde ut sekvensserier där klienter initialt – på ett eller annat sätt – uppvisade någon form av motstånd i förhållande till ställningstagandet, men där samtalet ändå fortsatte att kretsa kring det aktuella temat. Därefter gjordes en läsning av samtalen där frågan om hur klienter
subjektiverades (Foucault 2000c; Rose 1989/1999; Villadsen 2004c; Brownlie 2004)
sekvensserierna igen med ett fokus på det interaktionella arbete som genomfördes i
dessa samtal. Här guidades analysen av den tidigare forskningen om advice giving (Hall
& Slembrouck 2014) och doing delicacy (van Nijnatten & Suoninen 2014) men också
av det analytiska begreppet stake management (Potter 1996). I denna läsning
analys-erades även klienters motståndsarbete. Denna analys var guidad av tidigare forskning om resistance (Juhila, Caswell & Raitakari 2014). I mina analyser av dessa samtal har
jag, precis som i fallet med mina analyser av teammöten, haft ett fokus på processen i samtalen, snarare än på avgränsade språkliga tekniker som sådana. Det innebär att jag även här har valt ut ett mindre antal fall som jag följer över flera sekvenser. I kapitel 9 presenterar jag och analyserar tre sådana samtal. Dessa är utvalda utifrån att de bär på viktiga olikheter i förhållande till mina forskningsfrågor.