Knappast någon skola har väl varit föremål för sådan kontroll som de första nomadskolorna. I 1723 års förordning punkt 7 säges att superintendenten (biskopen) eller någon annan prästman åtminstone vart tredje år skulle inspektera skolan.
Åseleskolan inspekterades tätt och ofta, vanligen av kyrkoherden i Åsele.
Dessa inspektioner var rätt grundliga. Varje barn förhördes särskilt, och resultatet antecknades i protokollet. Tack vare dessa omfattande visitationsprotokoll kan man ganska väl följa livet vid skolan år för år.
Redan den 21 november 1733 verkställde kyrkoherde Erik Sjöberg i Åsele på Forsbergs anmodan första gången förhör i skolan. Det var fyra gossar, som Forsberg ansåg borde få lämna skolan och därför blev föremål för förhör.
Dessa gossar var Jacob Salten, Simon Lögden, Jonas Algstedt och Lars Bäckström. De läste berömligen botpsalmerna utantill, Luthers katekes,
"Symbolicum Athanasii" och Svebeli förklaringar. De kunde vanliga katekesfrågor, och även andra frågor i kristendom kunde de ge riktigt besked om. I skrivning var de tämligen noga övade.
I protokollet är också antecknat att eleverna erhållit föreskriven vård och att läraren alltid gått före dem med goda exempel i gudsfruktan. Enligt anteckningarna i skolkatalogen hade en elev, Lars Bäckström, utskrivits redan 1732, vilket sannolikt är felaktigt, då han ju var med vid visitationen 1734. En av de fyra förhörda gossarna, Jacob Salten, fick stanna ytterligare ett år vid skolan.
Den 14 februari 1734 verkställdes åter visitation vid skolan nu på anmodan av domkapitlet. Visitator var kyrkoherde Petrus Alstadius. Av protokollet ser vi, att Forsberg redan nu anlitat en annan som lärare vid skolan, nämligen herr Lars Malming. Uppgifterna om elevernas namn i Protokollet stämmer icke med katalogen, vilket säkerligen beror på, som redan förut påpekats, att katalogen upprättades först 1749.
Protokollet är ganska utförligt och omfattar fyra foliosidor. Om första eleven heter det:
"Erik Nilsson ifrån Tiomitis af 12 års ålder, uti skolan antagen in marti 1732 sedan han föruth hos sin fader brukaren vid Hytte församling lärt kiänna bokstäfwerna och uti book litet läsa, hwilket så wida hos honom nu finnes wara förbättrat, at han uti Book swenska endels rent läsa kan och uhr minnet Lutheri Cateches, Svebelii Förklaring tillika med Both Salmerna kan. Latinet kan han och litet uti Book läsa men till andra framsteg der uti intet faller. Skriver någorlunda efter föreskrift och kan litet läsa i bref.
Af Kungl. Maj:t och kronan har denne Erich Nilsson bekommit följande böcker, som han ännu uppwiste: ABC-Boken på Svenska och
Lappska, Lutheri lilla Cateches på bägge språken, Svebelii spörsmåhls cateches, Salmboken.
Dess Fader, Brukaren Nils Andersson Tiomitis nu äfwen närwarande afhämtade sin son med underdånig wördnad och tacksägelse för den af höga öfwerheten honom wederfarits nåden medelst dess sons ärhållne kundskap och information."
Lika utförligt behandlas alla barn, men alla fäder är icke lika tacksamma för att deras barn fått gå i skolan. Om nioårige Erik Pålsson heter det:
"Fadern Pål Ersson ifrån Rundijaur nu närvarande åstundande änteligen at återbekomma denna sin son, hwarföre emedan han så wida för sig kommen är som V. Consistori instruktion för Schola mästaren innehåller, ty blef han och Dimiterad."
Att samerna även då flyttade över stora områden ser vi i detta protokoll.
Där säges att eleven Amund Nilsson från "Fackmack" [säkert avses här Fatmomacke, det är första gången vi träffat på detta namn] av 12 års ålder i skolan antagen i mars förra året, 1733. Har förut gått i skola i Luleå stad.
Trots att denna elev sägs vara dummare än andra blev han utskriven. Inga böcker fick han heller.
När visitator Holmbom den 1 januari 1742 visiterade skolan hade skolmästaren Sebrelius redan tredje söndagen i Advent lämnat Åsele och rest till sina föräldrar i Härjedalen. Kyrkoherde Forsberg hade emellertid åtagit sig att vikariera.
Vid detta tillfälle fanns fem elever vid skolan. Orsaken till detta var att den sjätte gossen hade blivit utskriven i mars månad, därför att han "kunde försvarligen sin christendoms stycken." Anledningen till att ingen blev
antagen i hans ställe var, att på grund av den dyra tiden, de i staten upptagna anslagen icke räckte till mer än fem "piltars underhåll". Gång efter annan framhölls hur knappt anslaget i staten för skolhushållet var.
Bland eleverna i skolan fanns vid detta tillfälle en 17-årig yngling, Thomas Swangrip, som varit i skolan i tre år. Denna elev blev, trots att han ej hade
"gåfwor at fatta hwad honom föreställdes", utsedd till en slags informator.
Om honom heter det i visitationsprotokollet:
"Förhördes de uti Catechesmi huvudstycken, och befant man att den äldste, som längst gått i Scholan, Thomas Swangrip, wäl kunde Lutheri lilla Cateches utantill på swenska men myhcket litet af Svebelii. Hans begrepp befants eljest nog swagt; dock så at han någorlunda förstår det angelägnaste.
Och ehuru han i anseende till denna sin swaga kunskap tycktes behöfwa längre kontinuera [fortsätta] wid Scholan; samt man icke
desto mindre nådigt att dimittera honom, dels emedan han redan 3 års tid warit wid Scholan dels och emedan han efter kyrkoherdens intygande ej skal hafwa gåfwor at fatta hwad honom föreställes; kan ock hända, at där oförmögenhet til at läsa, til någon del härrörer deraf, att han ganska illa förstår det swenska språket, på hwilket han i skolan lärdt, undantagandes, at han lärdt ABC-boken på Lappska både utan och innan.
I anseende til hwilket senare han efter hr kyrkioherdens Förslag och försäkran blef förordnat; at komma till fiel Lappen Thomas Andersson Prost, at til en början lära dess Barn läsa ABC- boken och Chatechesen, försäkrades her kyrkioherden at wara answarig, så wäl för des skickelighet til deta, som ock at sedan förese bemälte lapp med en som kan wara bättre och aldeles förswarlig. Jag för min del påstod wäl at få någon bättre; men som her kyrkioherden ej viste at gifwa förslag på någon sådan, som kunde och wille sig det åtaga, så måste det derutinnan förblifwa."
På sätt och vis kari man säga, att Petrus Forsberg genom att förordna Thomas Swangrip till informator hos samen Thomas Andersson Prost introducerade kateketverksamheten inom Åsele lappmark.
Vid samma tillfälle framhöll visitator för de eleverna som lämnade skolan, att de skulle undervisa andra barn och ställde i utsikt att de härför skulle få viss ersättning. Härom heter det i protokollet:
"De, som dimiterades förmanades til at med all flit söka widare förkofring i den kunskap de redan ernått, at föra ett wackert och
christeligt lefwerne, at morgon och afton, der de wistas , och med dem de wistas, hålla bön, efter det de fått uti Scholan lärdt, til att flitigt undervisa sina syskon och anhöriga så wäl som andra, dem de umgås med, och om de ej kunna mera uträtta at de då åtminstone wid alla lediga tillfällen, och i synnerhet sön- och helgdagarna när de ej kunna komma till kyrckian, utom Bönen upläsa och oftare repetera Catchismi huvudstycken på lapska språket, på thet innehållet deraf genom daglig repetition må blifwa dem mer och mer bekant. Dem tilsades at ej allenast beröm och heder framför andra gelika, utan äfwen någon värchel [verklig] wedergällning, om de kunna lära några andra läsa i bok eller eljest utan bok, läsa rehtigt [riktigt] Lut. Catechismi huwudstycken."
Som vi redan sett, framhöll kyrkoherde Forsberg, att orsaken till att gossen Thomas Swangrip hade haft svårt för sig i skolan kanske till en del berodde på, att han hade svårt att förstå svenska språket, det språk på vilket han undervisats i skolan. Visitator Holmbom framhöll vid detta tillfälle, att eleverna borde undervisas på lapska.
Därom skriver han i protokollet:
"Giordes til Scholemästaren den påminnelse, at Scholse piltarna hädanefter böra lära sina Christendomsstycken på lapska språket, de böra läsa, frågas och förhöras på bemälte språk, och således wänjas wid,
att på samma sitt språk, gifwa korta och tydeliga swar, på thet the måtte blifwa skickeliga till andra Lapparnes underwisning; hwilket jag så mycket mera finner mig befogat at påminna som jag wid examina befant at hwarken de, som för detta kommit ifrån Scholan, eller de, som nu dimitterades, voro nog habila [skickade] at på sitt språk undervisa andra.
Herr kyrkioherden Forsberg erkände att detta för nödigt och nyttigt i anseende till andra lappars undervisning, som härmed påsyftas hwilka ej kunna swenska, och at det erfarenheten skal wara befunnit och ännu kunna befinnas, at de på bemälte språk underwisas snarare och lyckligare, än om det sker på lapska; så kan jag för min del likwäl intet begripa, huru det kan vara möjeligt, at en menniska på et främmande språk (som gemenligen alla lappar befinnas i Swenskan fremmande, fast de äntel. n_ kunna någorlunda förstå hwad som dem tiltalas) skal kunna bättre och beqwämligare lära sina Christendomsstycken än på sitt modersmål, det man har al orsak at tro, de hafwa sig bäst bekant."
Som synes förespråkade Holmbom med skärpa, att eleverna borde undervisas på sitt modersmål, lapskan.
För att ge en uppfattning om hur omfattande ett visitationsprotokoll var, återges här hela protokollet från Holmboms visitation i skolan i Åsele den 5 januari 1743.
"Anno 1743 d. 5 Januari 1743 hölts wisitation wid scholan uti Åsele i Kyrkioherden, Ärewördige och Högwällärde herr Petter Forsbergs samt Sholemästarens Ärewördig och Högl. de_herr Candid. Sebrelii närwaro.
§ 1. De twenne Piltar Nils Selleren antagen 2 år sedan, och om 15 år gammal och Clemet Gerhenmark, antagen samma tid, som den förra, och 15 år gammal, hwilka nästlidit års visitation blefwo behålldne wid Scholan til widare förkofring Hle Sholsemästaren Candid. Sebrelius dimitterade den förra d. 12 April och den sednare d. 18 junii näsl. År 1742. den förre Nils Selleren war nu wid examen närwarande och befants läsa rent Swenska innan, kunde ock utreda sig i Lappska Lecturen af de skrifter han förr ej sedt. Kan både större och mindre Catechesen pä Swenska utantill, på lappska allenast abc-boken. Har godt begrep om det han utan til läser.
§ 2. Jöran Algstedt, antagen til Scholan d. 6 januari 1742, dödde d. 13 Maji samma år.
§3.10- Olof Langwasser, antagen til Scholan d. 6 januari nästl. år 1742, om 14 års ålder, som man kan gissa, i Kyrkioboken finns han ej. Läser Swenska och Lappska rent innan. Utantil jämte abc Boken på bägge språken, Lutheri Cateches och Swebelii förklaring på lappska. Swarar wackert på sit egit språk til de mästa frågor som i anledning deraf föreställes; har fördenskull genom Praeceptoris [läraren] och egen flit
alenast på ett är giort sig skickelig at med säkerhet nu strax dimiteras, men behälles til Mathsmäss tiden, då först Erik Anderssons Son Anders kommer i dess ställe til Scholan.
2 Q- Menik Persson, ungefär om 13 års ålder, fins ej i kyrkioboken, kom til Scholan samma tid som den förre. Läser någorlunda Swenska, men lappska bättre innan. Kan utan til abc boken på bägge språken, och Lutheri Cateches på lappska, har ock begynt Swebelii förklaring och hunnit till 3 die Tros Artickelen.
3 Q- föran Persson, född d. 4 april 1731, antagen samma tid, som de 3 M.
föregående. Äger ej särdeles gåfwor att lära. Kan dock mäst utreda sig i lappska lecturen, i den swenska långt sämre, läsit utantil abc-Boken på bägge språken, samt Lutheri Cateches och Svebeli förklaring til 2 dJLå Artickelen på lappska.
4 Q- Nils Jaurin, född d. 6 october 1728. Kom til Scholan i stället för den dimitterade Nils Selleren [§ 1] den 12 April nästl. år. Läser förswarligen innan lappska och Swenska. Utan abc- Boken på bägge språken. Lutheri Cateches hehl och Svebelii förklaring til 3 Hi-hufwudstycket på lappska.
5 Q. Olof Hyderdahl, född d. 19 september 1731, antogs til Scholan i stället för den afl. föran Algstedt [§ 2]; ehuruwäl han ej kunde ärhållas förrän den 6 junii sistl. Kan ej läsa Abc boken på Swenska och lappska utan och innan, jämte Lutheri Cateches allenast på lappska.
6 2. Nils Risen, född d. 4 october 1726, antagen d. 18 junii sidstl. i stället för den dimitterade Clement Gerhenmark [§ 1] läser illa innan
Swenska, lappska förswarligen, kan Abc boken på bägge språken, Lutheri Cateches på lapska utan til. Alla dessa fem sidste befinnes äfwen af Hr Scholse mästaren efter hwars och ens capacitet wara öfwade med frågor och swar på lapska, förblifwa dock wid Scholan kwar til widare förkofring och bättre mogenhet.
§ 4. Scholse mästaren Hr Cand. Sebrelius anmodades at i fall någon gässe emellan Wisitationerna skulle hinna till de profeckter [framsteg]
at han med säkerhet kan dimitteras, den då i Hr Kyrkioherdens närvaro examineras och des profeckter Annoteras, ware och gossen likafult skyldig at til nästa Probste wisitation sig inställa.
§ 5. Räkningen för Gåssarnes beklädning öfwersågs och examinerades i deras närvaro. Alla ärkände sig hafwa undfått alla persedlar, som i Räkningen uppförde woro, bestigandes Summan deraf til 2 Daler 8 skilling kopparmynt öfwer det, som efter 1729 års faststälte Stat dertil bestås. Alla erkiände sig hafwa blifwit wäl spisade.
§ 6. Herr Kyrkioherden Forsberg, hwilken til denna tiden warit för Scholse piltarne både Inkiöpare och spisemästare, så wäl som Scholse
mästaren Hr Cand. Sebrelius, som nu dessa sysslor tillträdt, klaga öfwer Statens otillräcklighet til gossarnes utspisning, emedan derefter på war person, hwilka inberäknad hushållerskan jämte 6 gassar, äro til antalet siu, ej belöper mera än 7 1/4 öre k mt_ om dagen, hwilket i de bästa åren ej förslå, mindre nu när mäst hwar persedel som i Staten Specificeras är dubbelt dyrare än den i Staten upföres.
Anhåller för den skull bemälte Scholdemästare at för detta år undfå så stor tillökning, som differensen är på wärdet för hwilket persedlarna i Staten upföres och det de nu kunna inkiöpas före, efter Räkning som han först framdeles kan insinuera.
Fördenskull som wid Scholan är fult antal af gossar och befinteligit är at de i denna dyra tiden omöjligen kunna utan bemälte tilökning underhållas, war der detta hos Höga wederbörande til Nåd och höggunstig åtancka i största ödmiukhet recommenderad.
At nu något i gemen omröra denna Stats förbättring, kan man ej annat finna, än at de Specificerade persedlar giöra någorlunda til fyllest, undantagandes at de för färsk fisk, miölk och fogel upförde 2 Dr S m_t synes nödwändigt böra förökas til ett dubbelt qwantum neml. 4 daler dito mynt, belöpandes för 6 gossar jämte hushållerskan ändå ej mera än 14 öre Silfver mynt om veckan, som ej är för mycket i anseende dertil, at fisk och fogel stigit til dubbelt högre pris än förr, och miölken äfwen faller här nog dyr i anseende til den swårighet man har at få folk til bergning.
Til at i öfrigit utsätta något wist wärde på de andre persedlerne, hwarefter en wiss Summa penningar kunde til gåssarnas årliga underhåll anslås, det synes ej kunna låta sig giöras; utan torde wara bäst at Summan förökas eller förminskas alt som markegången årligen stiger eller faller, så at desse persedlar alla år kunna til fullo upkiöpas, så framt ej framdeles så kan skie, at de af Räntor in Natura kunna upbäras.
§ 7. Likaledes klagas deröfwer at ej mindre anordningen til penningar för Scholse Staten än Scholsemästarens lön så långt fram på Året plägar utfalla, at Scholsemästaren halfwa året öfwer och längre måste liggia i förskott och ofta med kostsamma och för Scholse gåssarnes underwisning hinderliga resor utöka bemälte penningar;
underställes för den skull i största ödmiukhet, om icke den dispositionen kunde giöras, at Scholsemästaren wid marknads tiderna bem:te_ [bemälte] penningar måtte undfå genom Crono Befallningsman, Hwilken dem i sedlar kunde upföra och emot wederbörligt qwittence lefwerera; på det Scholsemästaren ej må alt för länge wara i mistning, eller wara underkastad onödiga omkostningar och tidspillan.
Han har ock eljest så mycket swårare at betiena sig af Commissionaire til utsökande af dessa penningar, som Postgången och följackteligen, Correspondencen är å denna Orten ganska osäker och beswärlig.
§ 8. Som här wid Scholan ej fins någon Matricul; hwaruti discentium [skilda] namn med behörig efterrättelse hade ifrån början bordt wara upteknade; Fördenskull underställes i största ödmiukhet, om icke af lapp Scolse medlen ju förr ju häldre en sådan Matricul må inköpas inbunden i fol o [folio] af så många böcker Papper, at deruti nu och framdeles kunna antecknas följande, oss och efterwärlden til
underrättelse och god ordning ländande stycken:
I. o Angående Scholans förste inrättning och byggnad, genom hwilken Öfwerhets Gudeliga försorg för lapp Allmogens uplysning i Guds sanna kännedom och på hwilkens omkostnad sådant skiedt, Hwilka Höga befälhafwande fogat om wärckställigheten anstalt etc.
II. o_ Staten för Scholse mästaren och Piltarna jämte Scholans tillhörigheter med åker, ängesland, fiskewattn med mera, som den antingen redan hafwa eller hädanefter kan henne tilläggas, hwarjämte annoteras med dag och år de bref och dokumenter, som angå och stadfästa. Alla reparationer på Scholse husen; jemte andra förbättringar eller förändringar på lika sätt.
III.o Betienternes neml. n (nemligen) Inspectoris, Scholse mästarens, Spisemästarens och Inkiöparens namn, jemte dag och år när de til eller afträda.
IV.o_ Alla gossarnes namn ifrån början och framgent, hwarwid iackttages:
1 o År och dag när gossen är född.
2 o Dito när han kom til Scholan / o c h / blef antagen.
3 o Af hwilka Föräldrar han är född.
4 o Annoteras derwid af Inspectore des årl o profecter [framsteg].
5 o År och dag när han ifrån Scholan dimitterades, hwar han tager wägen och hwad han blifwer.
§ 9. Hr Scholsemästaren åstundar wäl en Swensk Bibel för Scholan, af hwilken gossarna åtminstone afton och morgon kunna läsa ett Capitel at derigenom få någon Kundskap af Bibliska Historien med mera; men som de förnemligast undervisas på lapska, och det de kunna wid Scholan lära af Swenska språket, ej torde wara för dem mera tillräckeligt at giöra sig önskelig nytta av Swenska Bibelen, än för andra lappar det Swänska de kunna, fast de i allmänt tal kunna utreda sig, at wäl förstå Swänska Predikningar,
Fördenskull underställes 1 o_huruvida en sådan Bibel kan pröfwas nödig. 2 o Om icke all möjelig skyndsamhet är nödig med lapska översättningarnes förfärdigande och befordrande till trycket.
Imedlertid lärer Hr Sholxmästaren ej underlåta at korteligen berätta för sina diciplar Bibliska Historier af gl [gamla] och Nya Testamentet.
Ut Supra P.N. Holmbom "
Som synes var dessa visitationer omfattande och visitatorerna skrev långa och utförliga protokoll. Alla protokoll var icke så långa som det ovan återgivna, med det fanns de som var längre också. Som vi sett av särskilt kapitel tillkom den av Holmbom förordnade matrikeln först fem år efter det han efterlyst den. Att Holmbom ställer sig kallsinnig till Sebrelius önskan om en svensk bibel till skolan förefaller en smula underligt, då många av eleverna enligt hans egen utsago ändå läste svenska.
När Petrus W. Holmbom visiterade skolan den 4 jan. 1745 fanns där sju gossar i stället för det fastställda antalet sex. Skolmästaren Olof Sebrelius berättade, att orsaken till detta var, att en skolgosse, Thomas Larsson Jouks /son/ ej kommit till skolan och att han /Sebrelius/ därför i augusti månad 1744 i dennes ställe intagit två gossar, som skulle vistas vid skolan ett halvår i stället för det helår Thomas icke varit där. Detta kom att upptagas vid visitationen i Åsele kyrka ett par dagar senare. I visitationsprotokollet från Åsele kyrka den 6 januari 1745 är nämligen under §10 antecknat:
"Lappman Thomas Larsson Jouks tilltalas för thet han bortfarit med sin son och icke lämnat honom till Scholan efter thet som aftalat blef vid sistl ne_ års visitation, hwarjämte föreställning gjordes i gemen, thet ingen må understå sig at bortföra och undanhålla sina barn ifrån Scholan, sedan theras eget bifall thertil blifwit utsedde och antecknade.
I widrig händelse torde the icke undwika laga answar för the olägenheter som theraf förorsakas."
I Holmboms visitationsprotokoll från skolan omnämnes en mycket
I Holmboms visitationsprotokoll från skolan omnämnes en mycket