Redari vid mitten av 1835 var Laestadius färdig med sitt "Förslag till reglemente för Ecclesiastikverket i Lappmarken", vilket han utsände för yttrande till lappmarksprästerna. Redan i juli 1835 avgav kyrkoherdarna i södra Lappmarken sina yttranden. Som vanligt var Laestadius mycket utförlig och mångordig när han avgav sitt förslag till reglemente för skolorna och kyrkorna i Lappmarken.
Hans långa och i minsta detalj utformade förslag omfattar tre delar, nämligen "Ödmjukaste utlåtande om Ecclesiastikverket i Lappmarken",
"Förslag till Ecclesiastikverket i Lappmarken" samt dessutom "Motiver till det föreslagna reglementet för Ecclesiastikverket i Lappmarken."
I den följeskrivelse, som åtföljde dessa förslag säger han, att
"för att taga så noga kännedom som möjligt om förhållandena i alla trakter af Lappmarken, har jag gjort icke blott de vanliga visitationsresorna derstädes, som ske vintertiden, utan ock till större delen användt sommarferierna till detta ändamål och besökt även de församlingar, som icke af Visitatorer tillförne varit besökta samt Capeilen i Fjällen.
Efter att sålunda till en sammanräknad sträcka af 900 mil hafva i åtskilliga riktningar genomrest landet, och dervid uppmärksamt gifvit akt på allt, som jag trott böra tagas i beräkning på Ecclesiastikväsendet derstädes har jag fördristat mig uppställa det förslag till Reglemente för Ecclesiastikverket i Lappmarken hvilket jag M. V. Consistorii prövning härhos i största ödmjukhet underställer."
Av hans digra skrivelser ska vi ta med endast en del av vad som rör skolväsendet. I hans reglementsförslag ska vi se vad han säger i första kapitlet, vilket behandlar "undervisningsverket" och innehåller 24 paragrafer.
I första paragrafen säges att
"varje Lapp-Schola skall hava sitt vissa och bestämda Scholdistrikt och varje Invånare inom Scholdistrikt et ega att sätta sina barn eller Pupiller [föräldralösa] i Scholan för att der erhålla den undervisning, som i sådane Scholor enligt denna författning bör meddelas."
Här ser vi, att Laestadius föreslår, att alla barn på orten, där skolan är, bör få gå i skolan. I sitt utlåtande motiverar han detta med, att den
"Svenska allmogen, som nu är den talrikare i Landet, bildar det af Tjenstemän, till och med af lärare, så är det klart, att den är vida mera omfattande, vida mer genomgripande än de nuvarande undervisningsanstalterna."
106
Vi får komma ihåg, att detta Laestadius skolprogram tillkom sju år före folkskolestadgans antagande, och därför ansåg han det rimligt, att även den svenska allmogens barn fick tillgång till skolgång. Detta ansåg han kunde bli möjligt, då i hans skola begränsades icke hans elevantal till sex, som i den gamla skolan. I sin stadga nämner han icke något, om hur många barn en lärare bör ta emot. Det tycks vara skolsalens storlek, som avgör detta. Han säger nämligen i första paragrafen, att barn utom distriktet också bör mottagas,
"allenast utrymmet i Scholan medgifver deras emottagande, och intet försummas i de barns undervisning, som Schol-districtet tillhöra."
I paragraf 2 säges att
"Husrum och kosthållning för i Scholan freqventerande barnen åligger det dessas föräldrar eller målsmän, att draga försorg om."
Men vid varje skola skall finnas gratisplatser för samebarn, dock högst sex stycken.
Tredje paragrafen omtalar att
"Undervisningen vid Lapp Scholor vare indelad i tvenne kurser.
Första cursen hafva till ändamål redlig innanläsning, samt Christendomskunskapens grundlinier; Andra cursen Christendomskunskap, skrifning, räkning m.m. på sätt här nedanföre närmare bestämmes, och innehåller Lapp-Schola således tvenne afdelningar, en lägre eller Pedagogi afdelning och en högre Apologist afdelning."
I fjärde paragrafen talas om att i den lägre afdelningen få både gossar och flickor gå och där redogöres för den kristendomskunskap som skall inhämtas.
Femte paragrafen behandlar skolans högre avdelning. Här får endast gossar undervisas.
"Eleverna i denna afdelning skola undervisas i Christendoms-kunskap, och framförallt läras att skrifva så väl läslig handstil, som ock correct Svenska. Till den ändan skall Svensk Grammatik der föredragas, i öfrigt Geographie och Historia särdeles Fäderneslandets, samt Matematik.
Någon kännedom om Sveriges Lag och författningar, i synnerhet den, som speciellt röra Lappmarken skall äfven bibringas, samt undervisning meddelas, huru Inlagor och Synebeskrifningar böra styliseras med hvad mera, som till Landsortens Publika ärenden hörer. Ändeteligen måge ock Naturkunnighet, Geometri och Landshushollning föredragas i den mån tillfälle medgifver och det kan pröfoar tienligt."
I Laestadius' skola kan också en tredje avdelning, lärdoms-avdelningen, inrättas, om läraren så önskar.
107 Paragraf sex innehåller bestämmelserna om en sådan. I denna avdelning skall eleverna läsa samma ämnen som i andra avdelningen och därtill lapska språket,
"så att de elever, som däri äro okunnige mage lära det, och de, som kunna det, mage lära att tala och skrifva det correct."
Paragraferna 7 - 9 behandlar frågor rörande gratisterna, vilka alltid måste vara fattiga.
"För att blifva intagen i Scholans Pedagogiafdelning fordras en ålder af mindst 6 år, i Apologist- och Lärdoms-afdelningen mindst 8 är,"
heter det bl.a. i paragraf 10.
Paragraf 11 talar om att skolan skall vara belägen på kyrkplatsen. Där skall finnas föreläsningsrum samt boningsrum för läraren och gratisterna.
I paragraf 12 heter det, att
"Lärotiden vid dessa Lapp-Scholor utgöra minst 30 veckor på året och vare fördelad i terminer efter arbetenas beskaffenhet och särskilda förhållanden. Dock skall vår-Terminen slutas sist vid
midsommartiden."
I denna paragraf finnes också bestämmelserna om examen.
Paragraferna 13 -15 talar om att det är läraren som bestämmer terminerna och har hand om gratisterna även under ferierna och ser till att eleverna börjar och slutar i rätt tid.
Enligt sextonde paragrafen har läraren rätt att anställa medhjälpare vid undervisningen och ordningsmän, som sköter eldning och städning av skollokalen.
"Lästimmar vid Lapp Schola vare 6. nemligen 4 på för middagen och två på efter middagen utom onsdagar och lördagar må inskränka sig till middagarna,"
heter det i § 17.
Att det åligger klockaren i församlingen att undervisa i sång, bestämmes i paragraf 18.
Enligt punkterna 19-22 åligger det allmogen att
"i hvarje Scholdistrict till hela sin vidd stå under Scholmästarens närmaste vård och befattning."
Han skulle anställa förhör med lapska allmogen både i kyrkan och i deras hemvisten.
"Honom åligger således att årligen gjöra förhörsresor till Lappska Allmogen. - - - Till de förhör, som Scholmästaren sålunda utlyser vare alllmogen vid vite skyldig att infinna sig."
Det var sannerligen inga små fordringar Laestadius ställde på skolmästaren. Hur skulle han först hinna med undervisning i en ända till
108
treklassig skola och sedan resa omkring i ett vidsträckt distrikt och förhöra samerna? Detta insåg också Laestadius och föreslår därför att läraren har rätt att "begagna tjenliga biträden bäst honom godt synes." För avlöning av ett sådant biträde skall han erhålla anslag av staten.
I de två sista paragraferna, 23 och 24, i första kapitlet talas om att lärarens förhörsresor helst skall ske under ferierna, och sist föreskrives vilka böcker läraren skall föra över sina elever.
Ur Laestadius andra digra del, "Ödmjukaste utlåtande om Ecclesiastikverket i Lappmarken" ska vi endast ta med vad han säger om Åsele lappmark.
Han utgår ifrån, att hans förslag skall antagas genast och sättas i verket redan från den första oktober 1836 på de ställen, där skolor redan finns, som bl.a. i Lycksele. Föga anade han då, att det skulle dröja tio år innan den skollag, som grundade sig på hans förslag, skulle bli verklighet. På en del håll kom hans förslag att stanna på papperet. Detta gällde bl.a. vad han föreslagit om Åsele lappmark.
Laestadius trodde, att det skulle gå särskilt bra att återupprätta den så plötsligt indragna skolan i Åsele. Han säger nämligen
"I Åsele Lappmark möta deremot de minsta hindren för Läroverkets reorganisation, men der är Scholae bolet olyckligtvis försåldt och för närvarande alls intet Scholhus. Ett förra Scholae bolet tillhörigt nybruk, hvars frihetstid också lupit till ända är likväl bibehållet under sepparation [särskiljande] af Schol-inrättningens möjliga återställande.
Detta ehuru ringa är således när som helst disponibelt för ändamålet.
Men då Scholan ovillkorligen bör vara å kyrk-platsen, så har nämnde hemmansdel en otjänlig belägenhet, såsom något aflägsen från kyrkplatsen, hvarföre det vore vida bättre om ett utbyte kunde ske mot någon del af det förra Schol bolet.
En blifvande visitator torde härom böra negatiera [bestrida] samt tillse om några ytterligare lägenheter för Scholxbolet kunde finnas att tillgå, och höra Åsele allmoge om den på något sätt vill bidraga till byggandet af nytt Scholhus, hvarom förhoppning icke alldeles saknas i anseende till den nytta nämnde allmoge kan hafva af Scholan i dess nu föreslagna form.
Här är ej fråga om Lappska allmogen, ty dess deltagande i några kostnader kan icke alls påräknas utan om den Svenska, af hvilken åtskilliga, tillfälligtvis af mig underrättades om den föreslagne -apologisti- afdelningen vid Scholan, deröfver yttrat en synnerlig fägnad och icke hörts ovilliga att för sådant ändamål också vidkännas
någon uppoffring. För instundande år måste dock Läroverket derstädes förblifva i sitt nuvarande tillstånd."
109 Laestadius är tydligen så optimistisk, att han t.o.m. anser, att skolan i Åsele skulle kunna komma igång redan år 1836. I verkligheten blev det ingen statlig sameskola i Åsele under hela 1800-talet. Om detta i någon mån berodde på att Svenska Missionssällskapet redan 1841 upprättade en skola inom Åsele lappmark, vet vi icke, men i Kungl. Maj:ts reglemente av 1846, vilket i stort sett följde Laestadius förslag, finns icke Åsele lappmark upptagen bland de lappmarker, som skulle få fasta skolor. (Se särskilt kapitel om 1846 års reglemente).
Som redan nämnts hade Laestadius i juni 1835 utsänt sitt förslag till prästerna i Lappmarken. Prästerna i Lycksele lämnade följande yttrande:
"Sedan Visitator Herr Magister P. Lsestadius communicerat oss sitt förslag till Reglemente för Ecclesiastikverket i Lappmarken och
deröfver begärt värt utlåtande, få vi härmedelst förklara det vi anse detsamma välgrundadt och antagligt, viljandes vi endast göra följande anmärkningar.
1 o att ett rum mera än hvad föreslaget är borde Scholmästaren bestås.
2 o att den del af Scholmästarens Löningsspannmål och Gratisternas underhåll, som in natura utfaller, bör, såsom hittills kostnadsfritt uppforslas,
3 o_ att vid Lycksele Skola den spannmål, som hittills in natura utfaller enligt vår tanke, också alt framgent bör utgå och att öfverhuvudtaget intet af hvad för denna Schola hittills anslagit är måtte förminskas, helst denna Schola grundar sig på privat Donation."
Pastor Huss i Fredrika instämmer i Lyckseleprästernas yttrande, men föreslår dessutom att vid fråga "om Brännvinsminutiering må kyrkorådet översända protocollet till länsman," som bör åtala förbrytaren vid häradsrätten. Dessutom ville han att i reglementet intogs den bestämmelsen, att när ett skolhus blivit så dåligt, att det ej kunde användas, skulle nytt uppföras på statens bekostnad.
Pastor Lindahl i Åsele instämde i vad prästerna i Lycksele och Fredrika anfört, men ville att Klockareposten skulle bibehållas som förut med två gånger om året.
Kyrkoherde P.O. Grönlund i Vilhelmina instämde helt i de föregående prästernas yttranden. Det gjorde också förre skolmästaren i Lycksele Petrus Rådström, och pastor Rådström i Stensele, vilka emellertid önskade att i reglementet infördes en paragraf, "som bestämde fattigförsörjningens organisation och vidsträckthet."
I sin följeskrivelse till konsistoriet av den 1 okt. 1835 omtalar Laestadius att hans förslag av prästerskapet blivit godkänt med 16 röster mot 1.
110
Beträffande anmärkningarna från prästerskapet i Lycksele om utökning av lärarnas rumsförmåner med ytterligare ett rum, och uppforslingen av spannmålen tillstyrker Laestadius. Men beträffande oförändrad tilldelning av spannmål för Lyckseleskolan anser han, att den skall lika fördelas mellan skolorna i Åsele och Lycksele. Likaså tillstyrker han kyrkoherdarna Huss, Lindahls och Rådströms yrkanden.
Som redan nämnts, kom detta Laestadius förslag icke att avgöras så fort som han hoppats. Det kom att dröja drygt 10 år innan det den 14 april 1846 fastställdes med vissa ändringar av Kungl. Maj:t. Orsaken till det långa dröjsmålet med ärendets avgörande berodde på att det först remitterades till landshövdingarna i Norrland och sedan till olika institutioner.
Laestadius var mycket förargad över dessa ideliga remisser och fick icke uppleva förslagets antagande, då han avled i aug. 1841.
111 Kapitel 17.