Redan från starten av Svenska Missionssällskapet den 6 januari 1835 riktades som vi redan sett blickarna och intresset till samerna i Lappland, och under 1860 - talet fick detta intresse en kraftig stöt framåt. En bidragande orsak till detta var att Sällskapet då fick till sekreterare och skattmästare kyrkoherden i finska församlingen i Stockholm, A. Sjöding.
Han var norrlänning och hade tjänstgjort femton år som präst i de nordligaste församlingarna. Därför kände han väl till förhållandena i dessa trakter.
En annan bidragande orsak till att skolfrågorna för samerna i södra Lappland och då särskilt i Vilhelmina aktualiserades, var att en ung samekvinna, Maria Magdalena Mathsdotter från Vilhelmina företog en resa till Stockholm. (Om denna märkliga kvinna är mer berättat under Biografier.)
Orsaken till att Maria Magdalena reste till Stockholm var, enligt de uppgifter pastor H. Roerich lämnar i sin bok "Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter", att hennes äldre syster Segrid Regina före sin död i juli 1863 hade bett Maria fara till Stockholm och be kungen om en skola i Dalasjö.
Orsaken till att Segrid Regina ville, att skolan skulle förläggas till Dalasjö, berodde säkert på, att hon sammanträffat med bonden Nils Nilsson, som så smått i sin gård börjat undervisa fattiga nybyggarbarn, dock utan att någon egentlig skola hade startats. Enligt kateket Blomqvist skulle skolan i Dalasjö ha startat den 11 jan. 1864, alltså sedan Maria Magdalena redan tillsammans med sin familj passerat byn med sina renar på väg till vinterbeteslandet längre söderut.
Visserligen hade Vilhelmina kommun 1849 anställt en folkskollärare, som börjat sin verksamhet i april 1850, men det var icke många byar denne ensamme lärare hann med att besöka. Det var väl därför Nils Nilsson startade sin s.k. fattigskola.
Sannolikt någon gång i februari månad 1864 startade Maria Magdalena sin resa till Stockholm, dit hon kom i slutet av månaden. Den första mars besökte hon Svenska Missionssällskapets Direktions sammanträde och framförde sina önskemål.
Direktionen beslöt då att skriva till prosten C. Grönlund i Åsele och
"Ordföranden i Dalasjö skoldirektion N. Nilsson och göra sig underrättad om rätta förhällandet med frågan om inrättande af en skola i Dalasjö".
162
Den 2 april 1864 skriver Nilsson svar på det brev han fått av Direktionen:
"Skrivelsen af den 4 sistl. Mars har jag riktigt bekommit och får härmed betyga min hjärtliga tacksägelse.
Det var nöjsamt att se, det lappflickan Maria Magdalena Mattsdotter för Svänska Misions Sällskapets Direktion underrättat om vår lilla Mission här i Wilhelmina. Fattigskolan har verkligen börjats här i Dalasjö by, oaktat ingen Skolbyggnad har blifvit uppförd utan blott materialer för densammas uppförande är anskaffat. Men om Gud vill, så tänka vi börja med byggandet denna vår, när det blir barmark. Nu för närvarande är skolan stationerad i min gård.
Jag får nu i största korthet svara på de frågor, som äro i Dit bref. Svaret på första frågan är den: vårt Barnhem är lika med Sällskapets underholne Missionsskolorna i Lappmarken deruti, att barnen njute både kläder och föda, så länge de vistas i Skolan; men olik derutinnan att vi hafva icke barn inackorderade hos bönder i gårdarne, utan barnen äro alltid i Barnhemmet alltså lika som Barnhemmen äro i Södra Sverje.
Äfvenså är vår Skola olik Direktionens Skolor i Lappmarken deri, att härvarande Skola är lik Folk-Skolan i afseende på tiden för undervisningen. Den upphör vid midsommar. Barnen får då vara hos sina föräldrar till början af October månad, då undervisningen åter börjas i Skolan.
Svaret på andra frågan blifver den: Denna skola eller Barnhem är blott för värnlösa och fattiga barn af Swänsk nation. Denna församling är en vidsträckt socken och har fattiga innevånare, och de flesta föräldrar äro oförmögne att lära sina barn Christendoms kunskap såsom tydligt nog visas på de barn som vi har i skolan hvilka äro 18 o 19 år och känna knapt ABCD.
Alldenstund Mission Sällskapet i Stockholm dragit omsorg för undervisningen i christendomen för barn af Lappska föräldrar, så har vi i följd deraf beslutat att denna vår anstalt skall vara för Swänska barn.
Bestyreisen för vår anstalt får tillika med ordföranden ensamt ordna och styra öfver Skolan. Inrättningen härstädes understödjes af ganska få församlingens invånare utan för det mesta understödjes den med frivilliga gåfvor och bidrag af barmhertiga vänner i andra orter.
Läraren, Nils Olsson, som förestår undervisningen i Skolan är från Åsele, han har en längre tid njutit undervisningen i Missions Skolan i Åsele och Lycksele under åren 1849-1853, så att han eger erforderliga
kunskaper. Dessutom har han nu praktiserat med barnaundervisningen i 10 års tid och anses derföre vara skicklig till lärare i vår skola. Och hvad hans uppförande beträffar så hoppas vi att hans nitälskan för sin och andra själars salighet...
163
Skulle Svänska Missions Sällskapets Direktion villa förena Missions skola med denna vår anstalt sä att ett visst antal Lapska barn, t.ex 8 ä 10 st. finge på Direktionens bekostnad njuta föda och undervisning här i skolan så äro vi tjenstvilliga att gå Direktionen till mötes; ty läraren härå stället kan ock undervisa i Lappska språket.
Alltså har jag nu i korthet besvarat det vänskapsfulla bref. Jag lämnar nu allt till Direktionens öfvervägande. Med vänskap och högaktning tecknar Eder ringaste tjenare N. Nilsson."
När detta brev anlände till Svenska Missionstyrelsens Direktion behandlades det i sammanträde den 23 april 1864, där det heter:
"Upplästes Nils Nilssons i Dalasjö skrivelse med anledning af gjord förfrågan med det därstädes inrättade Barnhemmet. Direktionen beslöt
att frågan skulle hvila till dess Consistorium i Hernösand skrivelse skulle ankomma såsom svar på Direktionens framställning om erhållande af underrättelse om lämpliga platser för anläggande af 2ne nya missionsskolor i Lappmarken."
Direktionen beslöt detta innan de fått svar från kyrkoherde C. Grönlund i Åsele. Den 17 maj 1864 svarar Grönlund på Direktionens brev av den 8 mars 1864.
Han föreslår att den ena av de tilltänkta nya skolorna i Lappland förläggs till Dalasjö. Han säger sig ha underhandlat med Dalasjö byamän, där 6 av 7 är välbeställda bönder, som kan mottaga barn för 65 Rdr per barn och år. För skollokalen begär de en hyra av 100 Rd. Han tror emellertid att dessa belopp kan nedsättas.
Han säger vidare:
"Redan för några år sedan hade en bonde i Dalasjö by vid namn Nils Nilsson fått i sinnet att inrätta ett så kallat barnhem, ett tillflyktsställe för fattiga Svenska barn till erhållande af undervisning i Christendom
och andlig uppfostran.
Penning Sammanskott för denna sköna inrättning har ock bland Christligt sinnade menniskor skedt, besynnerligen på de Södra orterna.
Jag önskar framgång åt denna Christliga inrättning. Måtte välgörenheten icke tröttna att dertill bidraga. Under denna förhoppning, och då Svenska Missions Sällskapets Direktion beslut sig
till en Skolas anläggning i Dalasjö by af Wilhelmina församling, föreslår jag i största ödmjukhet dessa bägge inrättningars förening till en skola och ömsesidig delaktighet i omkostnader för denna skolas underhåll."
Grönlund säger här att Nils Nilsson fått sig i sinnet att inrätta ett barnhem och att medel för hemmets drivande influtit men han säger icke, om verksamheten redan startat, vilket den enligt Blomqvists uppgift gjort i januari månad.
164
Att Nils Nilsson verkligen startat sin skola den 11 jan. 1864 som Blomqvist säger i sin skrivelse av den 26 juli 1864 till Direktionen förstår vi av Maria Magdalena Mathsdotters brev till vännerna i Stockholm av den 12 maj 1864. Där skriver hon bl.a "Det gläder mig att meddela eder, att skolan är börjad och att där är 32 barn." Den skola hon här talar om är givetvis Dalasjöskolan.
Samerna kom ju flyttande med sina renhjordar från fjällen i november månad, och då for de bl.a. förbi Dalasjö. Säkerligen var då Maria Magdalena i förbindelse med Nils Nilsson. Om skolan då hade startat, hade hon säkert talat om detta, då hon var i Stockholm. Detta talar för, att Nils Nilsson startat sin skola i början av 1864 som Blomqvist berättat, men vid nyårstiden var Maria Magdalena och hennes föräldrar med sina renar kanske redan i kusttrakterna i Ångermanland och kunde icke veta, att skolan redan startat, innan hon begav sig på sin resa till Stockholm.
När hon säger, att det var 32 barn i skolan, får vi nog tro henne, men om där fanns några samebarn, är väl mindre sannolikt. Nils Nilsson säger ju i sitt brev, som han skrev den 2 april, då skolan redan var igång, att: "Denna Skola eller Barnhem är blott för värnlösa och fattiga barn af Svänsk nation."
Men Maria Magdalena hoppades väl, att även samebarn skulle få tillträde till denna skola.
När kateket Blomqvist besökte skolan i Dalasjö den 25 juni 1864 säger han att där då fanns 15 barn. Detta är ju mindre än hälften av det antal Maria Magdalena uppgivit i sitt brev från början av maj. Den kraftiga minskningen av elevantalet under drygt en månad kan förklaras av att många föräldrar i slutet av maj och början av juni ville ha hem sina barn som hjälp i vårbruket och kanske främst som "getare", vallhjon.
Att bonden Nils Nilsson i Dalasjö var angelägen om att få även samebarn på Svenska Missionsstyrelsens bekostnad till sin skola ser vi bl.a. av hans brev till Direktionen. Han kallade också på kateket S. A. Blomqvist från Bastuträsk, som också reste till Dalasjö sedan han fått sanktion därtill av Direktionens inspektör Westerlund. Den 26 juni 1864 lämnar han följande rapport till Direktionen:
"Eftersom Nils Nilsson i Dalasjö by i Vilhelmina socken enträget anhållit att jag skulle resa till honom för att taga kännedom om hans skola och sedan giva vitsord derom, så föranledde detta att rådgöra med vår skolinspektör Herr pastor H. G. Westerlund i Tärna, hvilken m.fl. tillstyrkte resan.
Emellertid rådde Herr Prosten Grönlund att skriftligen fråga Pastor i församlingen om upplysning om Dalasjö skola, för att undvika resan,
som har en längd af 22 mil fram och åter.
Detta efterkoms, men alldenstund pastor i församlingen icke fått någon upplysning eller blifvit till- eller rådfrågad af Styrelsen för
165 nämnda skola om dess företag, alltså kunde icke mig gifvas något upplysande svar.
Följden blef att resan verkställdes. Wid ankomsten till Wilhelmina pr estgård blef jag med största vänlighet och gästfrihet mottagen. Efter att hafva vilat öfver natten och samspråkat med Pastorn om saken fortsattes resan till Dalasjö i sällskap med N. Nilsson som kom för att
hämta mig.
Wid ankomsten dit afhördes nöjaktigt det samtliga barn hade lärt sig läsa någorlunda innantill, men deremot andra voro ytterst klena oaktadt de voro mellan 16 a 20 år och detta så mycket mindre att undra på, som de vid ankomsten till skolan icke kände bokstäverna, hade klena fattningsgåfvor och icke varit längre i skolan, som bekant torde vara än sedan den 11 sistl. januari.
Barnens antal var 15.
Nu beslöts att styrelsens ledamöter för Barnhemmet skulle sammanträda vid kyrkan, vilket skedde i sockenstugan i närvaro af församlingens Pastor och Commisarie.
Nu frågades hvilken har största kännedom om behofvet och nödvändigheten af en mera utvidgad sann kristendom inom församlingen? Allas svar var: Pastorn.
Som räkenskaperna voro mindre nöjaktigt förda, emedan verifikationer saknades och materialet voro af Ordföranden N.
inköpta mot de andra ledamöternas vilja, emedan de med skäl ansågos för skolan ändamålslösa, så var alla ledamöternas svar på frågan: hvilken skall vara Skol-Inspektor? Vår Pastor.
N. endast var deremot.
Pastor sade: Jag är mycket intresserad af att ledamöterna vilja verka för kristendomsupplysningen och erkänner ett verkligt nit och godt uppsåt hos N. önskas dock att det måtte välordnas hans företag men icke vill jag tränga mig emellan, utan i må gerna fortsätta med N. i spetsen.
Ledamöterna: Wi måste hafva någon som kan riktigt ordna företaget annars blir hela verket förfelat. Resultatet blef att alla närvarande ledamöter beslöto sig till Pastorn. N. endast ville icke.
Pastorn frågade Dalasjö byamän: Wiljen I att en Missionsskola stationeras hos eder? Svaret blef Ja.
Sedan åtogo sig byamännen att hålla skollokal, husrum åt läraren, vedbrand åt skolan och läraren för 100 Rd. Rmt. per år, underhålla barnen och gifva dem öm vård och skötsel för 50 Rd Rmt. för hvarje
166
barn per år. Sedan fosterföräldrarna åtagit sig att för ett år föda barnen ega de icke rättighet afsäga sig dermed förrän årets slut.
De läto förbinda sig att, när skolan kommer att verkställas, föda 18 barn på nämnda villkor. Och önskas enhälligt att Sv. Missionssällskapet stationerar en Missions Skola i Dalajsö, ju förr desto hellre.
Alldenstund Pastor i församlingen inför det trängande behof af en vidgad kristendomsundervisning bland fattiga Svenska nybyggares barn inom församlingen och församlingen, som sjelf är mycket fattig, icke kan uppfylla detta behof, alltså framställes i största underdånighet den frågan, huruvida Sv. Missions Sällskapet skulle vilja åtaga sig att låta fattiga Svenska nybyggares barn äfven få fritt underhåll i Missionsskolan i Dalasjö.
Under de goda åren, då Gud gifver församlingen välsignelse på åkern, så förbinder hon sig att bestå halfva summan på de Svenska barnens underhåll, under de svaga åren vill hon vara fri från denna förbindelse.
Församlingens Folkskolestyrelse underkastar sig med nöje Svenska Missions Sällskapets Controll.
Commisarien i Wilhelmina Socken Herr P. A. Hellgren åtager sig med nöje kontrollen af räkenskaperna."
Denna skrivelse behandlades av Direktionen vid sammanträde den 19 aug.
1864 där det i § 13 heter:
"Upplästes en berättelse af kateketen S. A. Blomqvist om en företagen resa till Dalasjö på anmodan af dervarande Barnhemsföreståndare N.
Nilsson, hwarwid uttalades enhälligt en önskan om inrättande af en missionsskola i samma by. Denna berättelse såsom icke föranledande till någon åtgärd, lades till handlingarna."
Redan nu ser det ut, som om Svenska Missionsstyrelsens Direktion börjat tvivla på ett samarbete med Nils Nilsson i Dalasjö. När Direktionen sedan får svar på förfrågan hos kateket I. Nordfjell i Gafsele, kan man nog säga, att Dalasjö, som platsen för blivande missionsskola är mer eller mindre avskrivet. Nordfjell skriver den 27 sept. 1864 bl.a följande:
"För ärade skrivelse af den 6 i denna månad avlägges härmed en vördnadesfull tacksägelse.
Att Höglofl. Direktionen beslutit tvänne Barnhems uppsättande, är säkert en frukt af femöreföreningen och detta är något hvaröfver vi här högeligen gläder oss. Glädjande skall det ock vara för Knaftens åboer att ett Barnhem der kommer att inrättas.
Hvad Dalasjö beträffar torde det dock tåla vidare öfverläggning huruvida ett Barnhem der kan inrättas då Sällskapet numera ej kan tänka på någon förening med dervarande Fattigskola.
167
Genom ett klokt förfarande hade en sådan förening kunnat åvägabringas till förmån för det blifvande Barnhemmet, men denna synes nu vara omöjligt sedan kateket Blomqvist varit till Dalasjö der han bland skolstyrelsens ledamöter (troligen genom något förhastande) väckt misstroende emot sig och Sällskapets syftemål.
Mig synes derför bäst vara, att Sällskapet lemnar Dalasjö åsido med det trassel, som der kommer att uppstå och väljer en annan by i samma socken, som är mera passande för Barnhemmet.
På de svaga fötter fattigskolan i Dalasjö nu står, kan hon i längden ej hålla sig, och således kan hon blifva till något hinder för Sällskapets sak."
Redan den 30 aug. 1864 skrev Direktionen till kyrkoherde Magn. Hultin i Vilhelmina och bad om förslag på plats för ett blivande barnhem i Vilhel-mina. Den 26 sept. 1864 svarar Hultin:
"Till svar å ärade skrivelse under den 30 sistledne Augusti har /jag/
äran meddela att Byamännen i Besksele by förklarat sig beredvilliga att låta höglofliga Direktionen inrätta det kärleksfullt tilltänkta Barnhemmet hos dem. Besksele by utgöres af 8 grannar, hvilka befinna sig i någorlunda bergeliga omständigheter.
Då nu Herren åter hemsökt denna Socken med en svår missvext anse Byamennen sig ej kunna för detta år föda och kläda ett barn för mindre än 60 Rd riksmynt och tilltro sig ej heller, att om skolan tager sin början detta år kunna mottaga fler än ett barn för hvarje åbo. För ved och hushyra för Skolan fordra de 65 Rd för året. Byamennen önska äfven att deras barn måtte få njuta kostnadsfri undervisning i Skolan då de sjelva kosthålla dem.
Det är glädjefullt att erfara huru kärleksfullt den arma Lappska Allmogen omhuldas af den välvilliga allmänheten. Skulle man äfven väga hoppas någon hjelp för de många arma fattiga Nybyggarne och Inhyseshjon barn inom denna Socken.
Barn under 15 år bland Lappska allmogen är 150 stycken af hvilka 46 gossar och 45 flickor äro inom skolåldern, men bland fattiga Nybyggares och Inhyseshjons uppgår samma summa af dessa barn till 414 bland hvilka 99 gossar och 82 flickor äro inom Skolåldern.
Föräldrarna till dessa arme barn äro i så fattiga omständigheter, att de ej kunna kosthålla sina barn i den enda ambulatoriska folkskolan, som här finnes, och Socknemännen äro i så knappa omständigheter, att de ej billigtvis kunna bekosta deras skolgång. Det synes mörkt och bekymmersamt huru dessa många arma barn skola erhålla någon skolundervisning."
168
Som vi ser av detta Hultins brev har han träffat ett förmånligt avtal med bäskselebönderna, men nämner icke med ett ord Dalasjöskolan. Det är tydligen Hultins idé att missionsskolan skall förläggas till Bäsksele.
Hultin ber också samtidigt för de "arma" nybyggarnas barn, som han anser vara i lika om inte i ännu större behov av understöd än samebarnen.
Kanske detta i någon mån bidrog till den välvilja Direktionen visade Dalasjöskolan genom att vid flera tillfällen bevilja understöd åt skolan, trots att där icke vistades några samebarn.
Den 21 okt. 1864 behandlar Direktionen detta Hultins brev och skriver helt kort:
"Kyrkoherde M. Hultin som i href af den 26 sistlidne september tillkänn a gif v it att hemmansägarne i Besksele af Wilhelmina Lappmarks församling vore villiga att emottaga en missionsskola skulle anmodas inkomma med upplysning, huruvida icke ett barnhem skulle kunna inrättas därstädes eller i någon annan by."
Icke ens nu ville Direktionen besluta sig för var barnhemmet i Vilhelmina skulle förläggas. Då Missionssällskapet hade egna lokaler på en del ställen var de inne på tanken att även i Vilhelmina skaffa sig en egen fastighet.
Därför skriver de till kyrkoherde Hultin och ber honom undersöka möjligheterna till fastighetsförvärv här i socknen. Redan den 12 dec. 1864 lämnar Hultin in en rad uppgifter på fastigheter, som kan förvärvas.
Länsman P. A. Heligrens hemman Kristineberg kostar 4 000 Rdr, bonden Mats Andersson i Laxbäcken begär 6 000 Rdr och Mats Larsson i Bäsksele kostar 6 500 Rdr. Hultin för sin del rekommenderar Kristineberg, som ju också är billigast. Hultin, som i sitt förra brev icke nämnt något om Dalasjöskolan, frågar nu Direktionen hur det blir med skolan i Dalasjö.
Direktionen begär nu yttrande av prosten C. Grönlund i Åsele över tanken att köpa ett hemman för planerat barnhem i Vilhelmina. I ett mycket långt och utförligt brev av den 1 mars 1865 avstyrker Grönlund på det allra bestämdaste tanken på fastighetsförvärv, som utom att det kostar mycket att förvärva även drager stora kostnader för underhåll.
Missionssällskapet hade tydligen svårt att bestämma sig för var skolan i Vilhelmina skulle förläggas. Möjligen hade nästan alla i Direktionen ändå icke, trots allt, släppt tanken på Dalasjö. I protokollet av den 21 april 1865 heter det:
"Sedan herr prosten C. Grönlund inkommit med infordrat yttrande angående inrättandet af 2ne_ barnhem i Lappmarken och sedan Direktionen nu tagit kännedom deraf beslöts att i öfverensstämmelse dermed vidtaga åtgärder för ordnandet af denna sak på det sättet, att det ena Barnhemmet skall inrättas i den därtill lämpligaste byn inom Wilhelmina församling och det andra i Båtjaur by i Arjeplog såsom i alla hänseenden lämpligare än det förut föreslagna i Knaftens by. Till
169 lärare på förra stället ansågs kateketen Lindbom böra komma ifråga och tillförordnande kateketen Nordemark på det senare."
Av detta protokoll framgår det, att Missions sällskapets Direktion så sent som ett par månader före skolans start icke bestämt sig för var skolan i Vilhelmina skulle förläggas, men ändå utser de lärare till den planerade
Av detta protokoll framgår det, att Missions sällskapets Direktion så sent som ett par månader före skolans start icke bestämt sig för var skolan i Vilhelmina skulle förläggas, men ändå utser de lärare till den planerade