Petrus Laestadius inleder sin "Wördsam Framställning Rörande Undervisningswerket i Lappmarken" med en förklaring till, att han, trots att han icke blivit anmodad, ändå kommer med sitt omfattande inlägg.
"Sedan jag under min wistelse i Hernösand och Stockholm förledne wår tillfälligtwis fått underrättelse derom, att en ny modification af Underwisningswerket i Lappmarken är ä hane, och har anledning att tro Högloflige Kongl, Canzli Styrelsens och Högwördige Dom Capitlets i Hernösand afsigt wara att snart införa densamma, så fördristar jag mig att i denna, för Lappska allmogen wigtiga fråga, äfven framställa min enskilda tanke, hwilket jag wisst icke oåtsport skulle göra, heldst de i detta ämne redan inkomna yttranden utgöra en alltför widlyftig massa, derest icke åtskilliga wiktiga omständigheter så widt jag förstår, undfalligt allas uppmärksamhet eller kännedom, som hittills i denna saken yttrat sig.
Och efter Höglofliga Kongl. Canzli Styrelsen, som cummunicerat Högwördiga Dom Capitlet sitt förslag i detta ämne, ännu synes önska någon upplysning huruwida något wäsentligt är att deremot inwända, samt Högwördige Dom Capitlet, som meddelat wissa Pastorer i Lappmarken detta förslagets innehåll med befallning, att i anledning deraf höra Lappska allmogen, icke heller ännu synes hafwa stadgat sitt omdöme i denna del, så wågar jag hoppas, att Högt Respectiwe wederbörande ej skola illa upptaga mina, härhos i största wälmening framställda, åsikter af detta ämne.
Igenom Herr Lector Lindahls och Herr Consistorie Notarie Nensens gunstbenägna meddelande har jag warit i tillfälle att genomläsa alla Handlingarna som höra till denna fråga, och får nu på grund af hwad jag deraf efter ett helt hastigt och flyktigt genomläsande kan hafwa fattat, och komma ihåg, äfwensom af hwad mig eljest åt detta ämne är
bekant göra denna framställning."
Laestadius behandlar först kanslirådets Bruncronas förslag, där han,
"instämmer i grundidéen för detta förslag, som åsyftar att bringa det wäsenteliga och förmonliga af båda underwisnings anstalterna i beröring och förening med hwart annat, och mina anmärkningar åsyftar endast modificationer i det härtill föreslagna sättet, samt uppmärksamhetens fästande på åtskilligt som synes böra tagas i sammanhang härmed."
Men de anmärkningar Laestadius kommer med mot Bruncronas förslag är ändå rätt betydande Han säger beträffande
"undervisningstiden, ehuru redigerad till en termin af 4 månader och således wida bättre inrättad än den ambulatoriska
92
undervisningsanstaltens nuvarande skick, som icke medgifwer Catecheten mer än twå högst tre weckor i sender att sysselsätta sig med ett och samma subjects underwisning, synes mig ändå wara för kort och derest underwisningen skall begagnas i flera terminer, allt för långt afbruten, enär 8 månader är o mellan hivar Termin."
Lsestadius är också kritisk mot Bruncronas förslag om lärarfrågan.
"Lärar-personalen synes icke wara den bästa, enär den endast skall bestå af Lappska Catecheter. Också synes man ej warit fri från denna farliga, enär en förhöjning af deras lön till 50 procent blifwit föreslagen."
Att de elever, som undervisats av kateketerna sedan skulle gå i skolan, finner han vara förträffligt, men det blir omöjligt att realisera denna idé, om den kateketiska undervisningen är förlagd till annat distrikt än skolan, då kommunikationerna mellan olika distrikt är nästan obefintliga.
Om en elev, som undervisats i Föllinge av kateketen skulle hänvisas till skolan i Lycksele, skulle det bliva en resa på 50 - 60 mil, vilket avstånd skulle göra det omöjligt för eleven att besöka skolan.
Laestadius är också mycket kritisk mot att kateketerna även skulle vara religionslärare:
"Hwad will man då wänta af dessa halfbildade Lapp-Pojkar, som genom den här på orten för ganska stor ansedda Lönen af 8 tunnor, hastigt satte sig över sina wederlika, fatta en hög tanke om sig, börja i kläder och manér utan urskiljning och smak härma Herrskapsmoder och blifwa Half-Herrar, det ömkligaste mellanting i menskligheten, ett föremål för åtlöje och förakt i stället för den, för en Religionslärare
alldeles nödwändiga aktningen.
Och här den ganska naturliga orsaken till det dåliga witsord som allmänt blifwit gifwet dessa 8 Tunnors Catecheter.
- Hwad äro Catecheterna? De är ju ej annat än Lappdrängar, desto mera dum-högfärdiga och flärdfulla ju större lön de hafwa.
Det är omöjligt att genom löneförhöjning få skickliga subjecter, så länge de skola tagas ur en folk-Class, som till sin natur icke är passande till det embete man will besätta.
Det är säkert, att Catecheterne af den nya underwisningsanstalten hafwa gjort mindre gagn än Catecheterna af den gamla, som dock hade knapt så många Rd som de 8 Tunnor, och hwarför? - Således är jag så långt ifrån att anse den föreslagna förhöjningen af Catecheternas löner nyttig, att jag twärtom anser nedsättning bättre än förhöjning."
Som vi ser, är Laestadius icke nådig i sin kritik över kateketerna och förslaget till bättre löneförmåner åt dem.
93 Laestadius anmärker också på att enligt det nya undervisningssättet bliver de
"fattigas barn utan underwisning" därför, att deras föräldrar ej är i stånd att förse kateketen med behörig kost.
Men även den föreslagna undervisningen i skolstugor missgynnar de fattigas barn, "emedan deras föräldrar ej förmå kostkälla dem på kyrkoplatsen eller hwarest eljest underwisningsstället blifwer."
Beträffande undervisningsspråket håller Laestadius på att barnen bör undervisas på sitt modersmål. Annars blir det så, att när barnen
"hemkommit från Skolan till sina föräldrar, ha de glömt både språket och den därpå meddelade underwisningen. Nu är wäl förhållandet i de Sydligare Lappmarkerna särdeles Asele i så måtto förändradt, att nestan alla Lappar förstå Swenska, och äfwen tala det ehuru något rådbråkat. Möjligen kunde man der med fördel börja att underwisa Lapparna på Swenska språket."
I samband med denna fråga anför Laestadius den idé, som kyrkoherde Lindahl framkastat.
"I afseende på Christendoms kunskapens meddelande på Swenska språket, innehåller kyrkoherde Lindahls i Asele yttrande öfwer Holmströms förslag en Idée som förtjenar uppmärksamhet. Han föreslår, att Lappbarnen i stället för att gå i Skola eller underwisas af
Catecheter, skulle accorderas in hos Nybyggare, som skulle emottaga för samma pris som Barnhusbarn, nämligen 20 a 30 Rd om året.
De twenne år som eljest tillbringas i Skolan, skulle de på detta sätt tillbringa hos en Nybyggare, och de skulle derifrån utgå, efter Herr Pastor Lindahls tanke, lika wäl instruerade som en Skola, hwartill han anför såsom bewis; att Nybyggarnas barn, som underwisas af sina föräldrar, ingalunda äro de Lapp-barn underlägsna i
Christendomskunskap, som gått i Skolan.
Betraktar man den gamla skolinrättningen, sä måste man erkänna, att detta förslag eger framför densamma ett ostridigt företräde, och om wid dess uppgörande ingen missräkning wore begången, så förtjente det sättas i werkställighet kanske framför något annat. Sex barns underwisning på detta sättet, skulle kosta på sin höjd 120 Rd Banco om året."
Detta sätt att undervisa samebarnen kom senare att någon tid prövas, dock utan större framgång. (Se särskild redogörelse därom).
Men Laestadius bygger vidare på Lindahls idé genom att framkasta den tanken att
"Nybyggare åtager sig ett Lappbarns kosthållande och undervisning för temmeligen godt köp om man accorderade in det för flera år på en gång t. ex för 10 år räknat från barnets sjette till dess sextonde år. Han skule derwid considera den nytta han under tiden kunde hafwa deraf såsom barnsköterska och vallhjon.
94
Det förstås, att sådant likwäl icke borde widtagas med andra än utfattiga Lappbarn, som i brist på Redskap i alla fall icke kunna blifwa Nomader, ty det förstås att sådana hos Nybyggare inaccorderade blifwa alldeles förswenskade. Derigenom kunde de likwäl blifwa Nybyggare och
således nyttiga medborgare, i stället för att de nu vanligen uppehålla sig som tiggare och Wallhjon och slutligen falla fattigwården till last."
De gamla "Lapp-Skolorna" ville han icke helt förkasta. Han säger i stället att,
"jag har mot dessa ej sett några andra anmärkningar gjorda, än att de äro för sit ändamål otillräckliga, och, förmodligen just i anseende till denna otillräcklighet, för kostsamma."
Vidare anför han, att i den gamla skolan där i medeltal endast tre elever utskrevs varje år, kostade varje elevs skolgång 250 Rd årligen. Han frågar sig:
"är det där 6-talet så wäsentligt wid Lapp-skolorna, att icke med deras bibehållande Elevernas antal kan öfwerstiga det der Sex?"
Han säger sig i Stockholm och Uppsala sett att
en Skolmästare der kan underwisa wäl ända till 60 barn, hur kommer det då till, att en Skolmästare här ej skall kunna underwisa fler än 6."
Laestadius framhåller att för honom är
"Hufwudsaken är nu min tanke att Stationera skolor med Prästmän såsom Skolmästare äro den nyttigaste och ändamålsenligaste underwisningsanstalten i Lappmarken. Men wid skolorna böra icke blott Sex barn njuta underwisningen utan så många, som infinna sig.
Icke heller bör Skolbarnens underhåll i allmänhet bekostas af Staten, utan af föräldrarna."
Trots att Laestadius kraftigt kritiserat kateketerna, vill han icke avskaffa dem i den skola han skisserar.
"femte denna Skol-Inrättning böra äfwen Catecheter finnas, hwilkas underwisning kunde dels förbereda barnen för Skolan, dels ock, såsom en slags Priwat underwisning hos Lapparne, åstadkomma nytta."
Under höstarna, då lapparna en längre tid uppehålla sig på ett ställe, kunde kateketen samla barnen i något lämpligt beläget nybygge och undervisa dem där. Föräldrarna skulle då hålla barnen med kost. Övriga tider skulle kateketen vistas hos förmögnare lappar och undervisa deras barn.
Men han betonar, att kateketen icke skulle ha 12 eller 8 tunnor i lön, utan få nöja sig med 8 till 12 Rd Banco eller ungefärligen detsamma som en lappdräng har. För att lära barnen läsa behövs ingen större lärdom.
Vid vissa större skolor i större församlingar bör finnas en kateket, som kan överta undervisningen, då läraren måste lämna skolan för att vikariera för någon prästman.
95
"Enligt dessa grunder bör, enligt min tanke, Underwisningswerket i Lappmarken i allmänhet inrättas Lika med Höglofliga kongl. Canzli Styrelsens förslag upphäwer icke heller detta i grund nägotdera af de nuwarande underwisningssätten, utan sätter dem endast i möjligen lämpligare förening."
Därför
"wågar jag ödmjukast föreslå:
lo_att en reform efter här föreslagna grunder så snart som möjligt widtage wid de bibehållne Skolorna i Lycksele, Jockmock och Gellivare och
2 o att äfwen på de öfriga ställena i Lappmarken Underwisningswerket så snart ske kan, organiseras efter de här föreslagne grunderna med upphäwande af de nuwarande Missionairerna och Catecheterna."
Han finner det
o
"af nöden att jämwäl Asele och Jämtlands Lappmarker underwisningswerket bör organiseras efter de här föreslagna grunderna synes Naturligt."
Laestadius talar sedan om, att om man skall få klarhet om hur det nya undervisningsverket skall genomföras i den vidsträckta Lappmarken är det lämpligt att en och icke flera "kokkar" skaffar sig kännedom om trakterna och därvid föreslår han sig själv till generalvisitator för en tid av tre år.
"Skulle jag andraga skäl hwarföre jag till denna befattning föreslår just min person, så blefwe det nödwändigt att söka wisa det jag ägde den härtill erforderliga både psykiska och moraliska skickligheten och förmågan, men förslaget innebär nog ett sådant sjelfberöm förutan,
tillräcklig anstrykning af förmätenhet, hwarföre jag är nödsakad att lemna denna proposition utan någre widare andragna grunder till Högt Respectiwe Wederbörande Endast det må jag lämna oanmärkt, att ingen bedrifwe en plans werkställighet med större nit och bemödanden än dess upphovsman.
Men innebär mitt förslag i denna del en stämpel af förmätenhet, så skall den deremot ej wara stämplad af winningslystnad.
Att sådana resor skola medtaga högst betydliga resekostnader, hwilka omöjligen skola beteckas med de, för de wanliga Visitations resorna anslagna medel inses lätt. Dock will jag ej föreslå en dyrare utgift för det allmänna, utan om jag, jemte åtnjutande af min nu innehafda Missionarie Lön får uppbära de wanliga Visitator ernås resepenningar så will jag dermed bestrida Resekostnaderna."
Petrus Laestadius skrev sin digra inlaga i Arjeplog den 21 okt. 1831 och sedan
"Wederbörande" grunnat på saken drygt ett år, blev han utnämnd till generalvisitator 1832.
96
Kapitel 15.