När lappmarksprästerna skulle yttra sig över kanslirådet Bruncronas av Kanslistyrelsen godtagna förslag, framhöll kyrkoherde Lindahl i Åsele, att i stället för att sätta samebarnen i skola, skulle de utackorderas hos nybyggare, som skulle underhålla dem samtidigt som de lärde dem kristendomskunskap under två år.
För detta skulle de icke behöva ta mera än vad de få för inackorderade barnhusbarn, eller 20-30 Rd. om året. Kostnaden för två år per barn skulle då belöpa sig på 80-120 Rd., vilket skulle bli mycket billigare, än att ha barnen i skola. Han säger också, att nybyggarnas barn, som endast undervisats av sina föräldrar i hemmet är i kristendomskunskap icke underlägsna de samebarn, som gått i skola.
Petrus Laestadius upptar detta i sin vidlyftiga framställning rörande undervisningsverket i Lappmarken, av den 21 okt. 1831, och tillstyrker det livligt. Samtidigt utvidgar han det och säger, att man skulle kunna utackordera samebarnen hos nybyggarna längre tid - ända till tio år eller under hela deras uppväxttid från sex till sexton år.
Idén till utackordering av samebarn hos bönder, i likhet med det övriga i reglementet, har Kungl. Maj:t hämtat från Laestadius.
Men redan innan förordningen om utackordering av samebarn utkom, tog Härnösands domkapitel upp frågan i en skrivelse till församlingarna i Lappmarken. Den 10 nov. 1844 lämnar kyrkoherde P.O. Grönlund bl. a följande svar till Domkapitlet:
"I anledning deraf att fråga blifvit väckt om utpensionering af Lappska Allmogens barn inom vissa församlingar af de under detta stift hörande Lappmarker, och uppgift å antalet af den Lappska allmoge, som finnes inom Wilhelmina Pastorat, derföre blifvit infordrat, får jag densamma här nedanföre i största ödmjukhet meddela jämte tillkännagifvande, att uppgiften är gjord enligt nyligen upprättad Kyrkobok och upptager noggrant alla till Åsele Lappmark hörande lappar.
Gifta personer 102 män 102 kvinnor s:a 204
Enklingar 2 2
Enkor 31 31
Ungdom 46 54 100
Barn under 15 år 90 84 174
S:a 240 271 511
Enligt beslut av Ecklesiastikverket skulle 8 av de 174 barnen under 15 år utpensioneras, vilket var mindre än fem procent av det totala antalet barn.
129
I kungl. reglementet av den 14 april 1846 för ecklesiastiverket behandlas i första kapitlet undervisningen av samernas barn. I första paragrafen heter det:
"Barna-undervisningen i de församlingar inom Lappmarken, i hvilka Lappska språket är rådande, besörjes på detta språk i tre fasta skolor, en i Jockmock, en i Gellivare och en i Arjeploug. En dylik skola inrättas derjemte i Lycksele församling. [Skytteanska skolan hade ju funnits i Lycksele över hundra år, eller sedan 1632.]
I öfriga delar af Lappmarken åter, hwarest Swenska språket allmännan begagnas, inaccorderas Lapparnas barn, genom wederbörande kyrkoherdes försorg och till så stort antal som anslaget medgifwer, hos wälkända och pålitliga bönder eller nybygges-innehafware, helst i den socken, hwartill barnen höra, för att på enahanda sätt, som öfriga barn inom socknen, undervisas på Swenska språket, åtnjuta christelig uppfostran och omvårdnad samt öfwas i nyttigt arbete."
Inom Åsele lappmark försökte prästerna så gott det nu gick att efterkomma denna bestämmelse, men att denna anordning icke var särskilt omtyckt, framgår av det brev, som pastor Uno Sundelin skrev till domkapitlet den 2 juni 1847. Han skriver:
"Till ödmjukaste följe af Hövärdiga Domcapitlets, under den 25 :te November sistlidne år, aflåtna skrifwelse, har jag nu änteligen lyckats att utaccordera 8 st. Lappbarn till välkända och pålitliga hemmansåboer inom denna och Fredrika Socken. Barnens och Fosterföräldrarnas namn och hemvist är följande, neml.
Uti Wilhelmina
Lappgossen Lars Thomason hos åboen Nils Nilsson, Dalasjö
Lappgossen Lars Thomasson Rua hos åboen Hans Edv. Persson, Siksjö.
Lappgossen Johan Johansson hos åboen Anders Mårtensson i Rismyrliden.
Lappgossen Hans Er. Hansson hos åboen Daniel Edman i Löfnäs.
Uti Fredrika
Lappgossen Nils Nilsson hos åboen Salomon Ersson i Tallsjö.
Lappgossen Nils Johan Antonsson hos åboen Nils Hansson i Norr fors.
Lappgossen Lars Nicanor Larsson hos åboen Mårten Lindström i Lögda.
Lappflickan Anna Bents dr. hos åboen Daniel Persson i Orrberget.
Det fastställda inackorderingspriset 20 Rdr Bo årligen för hwarje barn hafwa alla ansett aldeles för lågt beräknat, och de personer som åtagit sig barnens wård och underwisning hafwa i stället förbehållit sig, att någon längre tid behålla barnen emot det utlofwade årliga arfwodet, på samma sätt ungefärligen, som händelsen lärer wara, när
130
Barnhusbarn till uppfostran utlämnas och antages samt fosterhjälpen i flera år utbetalas.
Huruwida dock sådant öfwerenstämmer med den plan, som ligger till grund för detta föga verkställbara underwisningssätt, är mig obekant; men min öfwertygelse är, att dermed näppeligen något godt resultat kan winnas och att stora swårigheter i flera afseenden komma att ega rum med denna utpensionering, som dessutom skall väcka icke ringa missnöje hos Lapp-allmogen, om den längre än den förut vanliga skoltiden skall beröfwas umgänget med sina barn och den hjälp de billigtwis kunna wänta af barnens biträde uti wården af sina renhjordar, likasom det ligger något antinationellt uti den författning, att barnen på sitt modersmål icke få inhämta nödig
Religions-kundskap.
Wilhelmina den 2 junii 1847.
Uno Emd. Sundelin."
Som synes var Sundelin med rätta mycket kritisk mot denna undervisningsform av samebarnen.
En del av de barn, som utackorderades 1847 inom Vilhelmina förhördes vid Visitationen i Vilhelmina den 23 och 24 juni 1848 av pastor Conrad Grönlund. Så här skriver han i protokollet:
"De lapska barn som här i socknen blifvit utpensionerade, befunnos efter med dem anstäldt förhör, hafwa gjort följande framsteg:
Gossen Lars Thomasson, född 1836 och utpensionerad till nybyggaren Nils Nilsson i Dalasjö kunde wid ankomsten endast mycket klent läsa inan i Abc-boken på Lappska språket.
I anseende till hans stammande uttal och swaga minne hade swårighet mött honom för ett snabbare inhämtande af sin christendoms kunskap, men genom flit och trogen öfning hade han dock wunnit så mycket, att han wid det förhör som nu med honom förewarit befanns läsa innan i Swensk bok någorlunda, ehuru han i anseende till utanläsningen hwarmed han jemte Lutheri lilla Cateches, hunnit till 2 ra artikeln af Lindbloms förklaring, ännu war mycket swag.
Gossen Johan Johansson, född 1835 9/12 och utpensionerad till bonden Anders Mårtensson i Rismyrliden, kunde wid ankomsten till nämnde sin fosterfader icke stafwo. Wid nu med honom hållen examen befans han läsa innan i Swensk bok någorlunda; men deremot utantill Luthers lilla Cateches, den han jemte Lindbloms förklaring till 4:de hufwudstycket hade läst Klent.
Gossen Jonas Michael Thomasson född 1837 ljlO och utpensionerad till Bonden Hans Edwall i Siksjö, hade wid ankomsten börjat stafwa i Lappska Abc -boken. Vid nu med honom anstäldt förhör läste han
131 innan i Swensk bok någorlunda, och i afseende på utanläsningen, dermed han jemte det han lärt Lutheri lilla Cateches, hunnit till 3 dje_art. i Lindbloms förklaring, befanns han förswarlig.
Gossen Hans Erik Hansson är född 1840 2/9; wid ankomsten till sin fosterfader Bonden Daniel Edman i Löfnäs kunde han endast stafwa i swenska Abc-boken. Af nu med honom anstäld examen inhämtades, att han läser innan i Swensk bok någorlunda och utantill Lutheri lilla cateches samt i Lindbloms förklaring till första huwudstycket med samma witsord.
Fosterföräldrarna till ofwanstående Lappska barn yttrade det de hade i sinnet att nu afsäga sig detsamma, emedan det arwode af 20 Rds Bco, som de erhöllo omöjligen motswara födan åt dem, samt den möda och tid, de för deras underwisning måste uppoffra.
Visitator öfwertalade dem dock att fortfara med barnens uppfostran och belöning, till dess de, åtminstone hunnit inhämta den nödiga bokstafskunskapen, hwilket de ock lofwade.
Lapparna äro ock sjelfwa owilliga att lemna sina barn till Nybyggare, emedan de icke få lära sin Christendomskunskap på Lappska, utan på Swenska språket, i synnerhet wisa de förmögnare bland dem denna owilja; men den torde dock kunna öfwerwinnas i småningom, och i den mon de sjelfwa begynna inse fördelen deraf.
Emedlertid är wäl detta sätt att bibringa deras barn Christendoms kunskap det minst kostsamma, hwarförutan, då man besinnar, huru odlingen i denna orten alt mer och mer framgår, så att Lapparna icke en gång hafwa sjelfwa fjellen i ostörd besittning, så kan man säkert nog finna, att denna nation åtminstone här icke kan ega länge bestånd, i anseende hwartill dess införliwande med den swenska till språk, bruk, yrke och genom den widtagna anstalten icke bör anses för tidigt började."
Visitator Conrad Grönlund tycks ha omfattat den åsikten, som flera gånger tagit sig uttryck bland prästerskapet, att samerna icke hade någon framtid som renskötare utan borde så snart som möjligt bli bofasta nybyggare.
Samma inställning till samernas framtid finner vi också hos biskop L.
Landgren i Härnösand. Han ansåg, att inackorderingen av samebarnen hos bönderna skall bidraga till, att de upphör med sin renskötsel och blir nybyggare. I ett utlåtande till Svenska Missionssällskapet av den 24 feb.
1883 skriver biskop Landgren:
"Men hvad som gör ett fortfarande frivillighetens arbete nödigt vid sidan af statens, är den fullkomliga likgiltighet, som Lappfolket öfverhuvud och särdeles norrut visar för undervisningen.
Äfven Lappar som ega många tusen renar inskränka sina barns undervisningstid till det minst möjliga; ty de befara att vistelsen i
132
skolorna skulle ingiva ungdomen afsmak för nomadlivet, hvilket delvis skett i södra Lappland.
Man ser häri faran att mista tjenare för renskötseln och dess deraf följande undergång. Då imedlertid Svenska folket ej lärer kunna tåla
bland sig en rå befolkning, som ändock med tiden måste vända sig till andra näringar, så måste det öfvertaga målsmanskapet för de unga och med allt flera anordningar och uppoffringar komma dem på livet, dels emot faran att vi själve eljest i framtiden skola öfversvämmas af råa hopar, som ej till mycket annat duga än tigga.
Både Missionssällskapet och Femöreföreningens metod att ej belasta sig med dyra anläggningar som uppsluka tillgångarna utan att inackordera barnen i större byalag, visar sig derför även deri, att barnen sålunda få uppväxa under förhållanden som mera öfverensstämma med deras framtid; och de som skola ingå i andra näringar blifva från början förtrogna med allmogelivets förhållanden.
Den gudfruktige läraren måste alltid sätta sig i beröring med fosterföräldrarne och har derigenom tillfälle till en välsignelserik
inverkan på den kringboende befolkningen, som, derest den är ond, kan förderfva äfven de barn, som lefva i internat."
Av visitationsprotokollet från Åsele av den 24 juni 1850 framgår det, att samebarnen inackorderades även i Gafsele by, trots att där redan fanns en missionsskola för samebarn sedan år 1842. I nämnda protokoll heter det:
"De Lappska barn som i denna Socken blifvit utpensionerade till nedan nämnde Hemmansägare, tillkallades och befanns af det förhör, som nu med dem blifvit verkställdt, hafva gjort följande framsteg:
Lappgossen Lars Larsson i från Klippfjäll, f. 1839 18/4 och utpensionerad den 13 december 1849 hos hemmansägare Anders Marcusson i Gafsele, läste vid ankomsten innan i Svensk bok klent och utantill Lutheri lilla Catches med samma vitsord. Wid nu med honom anstäldt förhör befanns han kunna läsa innan försvarligt, samt Lutheri lilla Cateches och Lindbloms förklaring någorlunda.
Lapp Gossen Jonas Johansson är född 1838 23/4 och utpensionerades till missionskateketen Anders Fredrik Nordenstam i Gafsele den 8 december den 8 december 1849, samt kunde vid ankomsten endast stafva. Wid nu med honom anstäldt förhör kunde han läsa innan i Svensk bok försvarligt, och utan Lutheri lilla Cateches, samt Lindbloms förklaring till 3 dje artikeln.
133
Lapp Gossen Per Eric Danielsson är född 1839 22/12 , hos Hemmansägaren Marins Ersson i Gafsele den 3 februari 1850 utpensionerad. Wid ankomsten kunde han läsa innan i Svensk bok någorlunda, och utan, femte Lutheri lilla Cateches, äfven till 2 art. i Lindbloms förklaring. Av nu med honom anstäldt förhör befanns han kunna läsa innan rätt försvarligt, och utan hela sin christendoms bok med samma vitsord.
Lapp Gossen Klement Klemetsson född 1839 och utpensionerad i början af December 1849 till Hemmansägaren Eric Daniel Gafvelin i Gafsele, kunde vid ankomsten icke läsa något. Af det förhör, som nu med honom förevarit, befanns han endast kunna stafva.
Hvad som någon gång jemväl tillförne blifvit anmärkt angående Lapparnas ovilja att lämna sina barn till utpensionering hos nybyggare, det eger ännu rum, ty med stor svårighet har man kunnat erhålla det antal barn, som till utpensionering är bestämdt, emedan de anse den undervisning, som genom denna anstalt meddelas för osäker, hvaremot de hysa ett oinskränkt förtroende för den, som gifves i Missions Skolan.
Då nu förhållandet är sådant, att då man verkligen måste medgifva, att Lapparne icke heller å sitt förmenande misstaga sig, ty visserligen är det en pålitligare undervisning, som meddelas i Missions Skolan, hvarest en Missions Catechet är detsamma för Lappen, som en Folk Schollärare för Svenskar, så ville visitator all dr a ödmjukast förnya hvad redan förut blifvit föreslaget om den förening med Missions Sällskapet, att de 8 barn, som blifvit bestämda till utpensionering mätte få intagas i Gafsele Missions Schola, hvilket och ju nu skulle sä mycket helldre låta sig verkställas, som utpensioneringsarfvodet, sedan det blifvit förökt är enahanda med det hvilket vid denna
Schola erläggs för Lappska barns underhåll, och det åsyftade ändamålet lättare kan vinnas."
Som tydligt framgår av detta protokoll anser icke blott samerna, utan även visitator Conrad Grönlund nu att det vore bättre om samebarnen finge gå i en fast skola, än att vara utackorderade hos bönderna.
Av kyrkoherde Magnus Hultins berättelse av den 17 augusti 1849 framgår det, att bönderna i Vilhelmina icke vidare voro villiga att mottaga samebarn för underhåll och undervisning. Han skriver:
"De Lappska barn, som här i Socknen varit utpensionerade blefvo i vår vid Lapparnes uppflyttning till fjellen, demitterade efter förut med dem anställt förhör, dervid de befunnos läsa innan i Svensk bok försvarligt som och Lutheri lilla Cateches, samt hela Lindbloms förklaring utantill försvarligt.
Barnens fosterföräldrar erhöllo då betalning för årets kosthållning och öfversändes härhos ödmjukligen deras qvittenser derå. Ingen
134
utpensionering af barn för kommande året har kunnat verkställas af den orsak, att ingen bland allmogen härstädes vill för 20 Rdr Banco föda och underhålla ett barn."
Som vi sett kom derma undervisningsform att inta en mycket blygsam ställning inom Åsele lappmark och försvann rätt snart, då både samerna och den svenska allmogen var emot densamma.
135 Kapitel 20.