I avhandlingens första kapitel ges en introduktion till studien. Habilite-ring som praktik introduceras kort, syfte och frågeställningar formule-ras och jag gör en exposé över tidigare forskning som jag uppfattar som relevant för studien. I kapitel 2 presenteras det empiriska materialet och jag redogör för hur jag har gått tillväga i studien. Mina etiska över-väganden redovisas liksom hur jag valt att avgränsa arbetet. I Kapitel 3 presenteras de teoretiska tolkningsramar som jag inspirerats av; ett or-ganisationsteoretiskt perspektiv förankrat i social konstruktivism. De teoretiska begrepp som kommer till användning i analysen presenteras. Kapitel 4 är ett beskrivande kapitel som syftar till att sätta in habilite-ringen i en historisk kontext. I framställningen återkommer jag till habi-literingens dubbla rötter: den medicinska habiliteringen och omsorgs-verksamheten för utvecklingsstörda. I kapitel 5 presenterar jag barn- och ungdomshabiliteringen som den utformas idag; tankebakgrund, grundläggande idéer och bärande element. Idéer i tiden som habilite-ringsverksamheten har att förhålla sig till kommenteras. Kapitel 6 be-handlar träningsmetoden konduktiv pedagogik (CE). Dess bakgrund, framväxt, grundläggande principer och bärande element introduceras. Framställningen syftar till att ge läsaren en förståelse för kommande resonemang om relationen mellan konduktiv pedagogik och habilite-ringsmodellen. Studiens resultat presenteras i kapitel 7, 8 och 9. Kapitel 7 som är avhandlingens mest omfattande behandlar habiliteringsföre-trädares uppfattningar om sitt arbete. Strukturen på kapitlet följer prin-cipen att uppgifterna utredning, rådgivning och stöd, behandling samt träning, avhandlas ett efter ett. Varje arbetsuppgift medför dilemman
som de olika yrkesgrupperna talar om, förhåller sig till och försöker lösa. Gränsdragningsproblem, legitimitet och handlingsutrymme inom den människobehandlande organisationen är centrala begrepp. En röd tråd är relationen mellan det medicinska och det psykosociala kun-skapsområdet. I kapitel 8 fokuseras frågor om organisation, professio-nell samverkan, föreställningar om tolkningsföreträde, effekter och utfall. Begreppet habiliteringskompetens analyseras. Kapitel 9 handlar om habiliteringsföreträdares uppfattningar om konduktiv pedagogik och vilka strategier som kan spåras hos habiliteringsinstitutionen för att förhålla sig till CE. Legitimitet är även här ett bärande begrepp. I det avslutande kapitel 10 sammanfattar jag mina slutsatser, reflekterar över studien och anger några möjliga vägar framåt för kommande forskning om barn- och ungdomshabilitering.
Kapitel 2. Metod, material och
av-gränsningar
Inledning
– Jag undrar om du skulle vilja tala om för mig vilken väg jag ska gå nu?
– Det beror rätt mycket på vart du ska? svarade katten. – Det gör nästan detsamma…, sa Alice.
– Då gör det detsamma åt vilket håll du går, sa katten.
– Bara jag kommer någonstans, la Alice till som en förklaring. – Jo, det gör du säkert, sa katten. Om du bara går långt nog.
Ur: Alice i Underlandet (Carroll 1865/1999:103)
Precis som Cheshirekatten konstaterar ovan, beror en forskares vägval på vart man vill komma och hur långt man vill gå för att nå sitt mål. Idealt sett kan forskaren självständigt välja en intressant forskningsfrå-ga, utveckla ett koncept eller en metodologi som överensstämmer med frågan och arbeta framgångsrikt utifrån sitt oberoende vetenskapliga tänkande (Silverman 2005). När arbetet med denna avhandling påbör-jades hade jag under en period redan medverkat i ett forskningsprojekt som hade genererat ett omfattande empiriskt material.13 Jag hade ge-nomfört litteraturstudier, granskat forskningsrapporter, gjort en avse-värd mängd intervjuer och observationer, alltsammans med fokus på de frågor som var centrala i forskningsprojektet. Den centrala forsknings-frågan löd: ”Varför förefaller det vara så svårt för alternativa arbetssätt att tränga in i den etablerade habiliteringen, eller att alternativa arbets-sätt här tas tillvara?”
Av skäl som jag utvecklar nedan kom habiliteringsprojektet att få en annan tyngdpunkt under resans gång. Den för projektet centrala frågan
13
Forskningsprojektet ”Habiliteringen ifrågasatt. Den konduktiva pedagogiken som organisatorisk, professionell och kunskapsteoretisk utmaning” (Bohlin m. fl. 2001).
om hur man kan förstå habiliteringens sätt att förhålla sig till metoden konduktiv pedagogik tonades ner och intervjuerna med habiliteringens företrädare kom att handla mindre om konduktiv pedagogik än vad som ursprungligen planerades. De flesta uttrycker dock uppfattningar om konduktiv pedagogik och kommenterar frågan om den så kallade mull-backdebatten.
Vid denna tidpunkt hade det preciserade syftet med mitt avhand-lingsarbete ännu inte utkristalliserats. Efter hand beslutade jag mig för att använda mycket av materialet i den existerande studien men att för-hålla mig till det utifrån delvis andra forskningsfrågor som jag själv formulerat. Från att handla om barnhabiliteringen och dess relation till konduktiv pedagogik har fokus förskjutits till frågor som också berör hur habilitering ”konstrueras” och blir en institutionell praktik i tal och handling. David Silverman (2005) reflekterar kring forskningsproces-sen för en doktorand och nämner fyra strategier som kan bidra till ett framgångsrikt avhandlingsarbete, nämligen att utveckla en egen meto-dologi, tänka kritiskt om sin approach, utgå från en existerande studie samt vara beredd att ändra inriktning. Åtminstone de två sistnämnda strategierna gäller för mig – och liksom för Alice i Underlandet har detta lett mig till en annan, nog så intressant plats.
Det är möjligen få doktorander förunnat att snabbt få grepp om sitt forskningsområde, formulera stringenta frågeställningar, göra ett tydligt perspektivval i konsekvens med detta, hitta lämpliga strategier för ge-nomförande och sedan ta sig smidigt genom hela forskningsprocessen från start till mål. Min ”resa” har snarare präglats av det motsatta, näm-ligen en serie tveksamheter, omprövningar, metodologiska och teoretis-ka ifrågasättanden och en stor vilsenhet: vad i detta komplexa kun-skapsfält ska jag koncentrera mig på? Vilka frågor och analytiska ele-ment kan ”sättas inom parentes” (Jfr. Gubrium & Holstein 1997)?