Parallellt med observationerna gjorde jag en serie intervjuer med 11 företrädare för det studerade habiliteringsteamet. Under 2004 gjorde jag sedan 14 intervjuer med företrädare för olika habiliteringsteam i fem landsting. Valet av habiliteringsteam gick till enligt följande: jag kon-taktade ett antal habiliteringschefer i Syd- och Västsverige,
presentera-de projektet och frågapresentera-de om presentera-de kunpresentera-de förmedla kontakt med habilite-ringsteam inom sina domäner. De som ställde sig positiva till idén för-medlade sedan kontakt med de olika yrkesverksamma som tog ställning till om de ville bli intervjuade. Viss geografisk spridning eftersträvades. I materialet finns distriktsarbetslag som verkar i såväl storstadsområden som på mindre orter. Målet var att företrädare för så många professio-ner som möjligt skulle komma till tals.
Urvalet i en kvalitativ studie styrs i allmänhet av syftet med studien (Patton 1990). Målet i denna studie är att urvalet ska ge förståelse av variationer i det som studeras här: habiliteringsorganisationen och dess processer. En för verksamheten representativ fördelning av olika pro-fessionella perspektiv eftersträvades och målet var att intervjua minst en person ur varje tillgänglig yrkeskategori. I den första studien tillfrå-gade jag själv de personer jag mötte tills detta mål hade uppnåtts. Urva-let vid övriga habiliteringsenheter överlät jag på teamsamordnarna som gav mig namn på personer som var villiga att ställa upp. Av praktiska skäl (tid och ekonomiska resurser) drog jag gränsen vid 25 intervjuer. Två yrkesgrupper ”sticker ut” i materialet: sju sjukgymnaster och sju psykologer har intervjuats medan exempelvis endast en kurator respek-tive logoped kommer till tals.18 Detta väcker frågan om mättnad, dvs. huruvida det empiriska materialet är tillräckligt omfattande och hur ett till omfånget begränsat material kan valideras (Kvale 1997). Naturligt-vis kan jag inte säkert utesluta att intervjuer med andra representanter för yrkesgrupperna skulle ge en annan bild. Beträffande läkaren gjordes dock i ett tidigt skede en provintervju med en habiliteringsläkare vars uppfattningar i hög utsträckning överensstämde med den person som sedan kom att intervjuas. För kuratorns del liksom för andra som en-samma kommit att stå för sin yrkesgrupps perspektiv är reliabiliteten svårbedömd. Jag kan bara konstatera att kontaktpersonerna varit mer benägna att hänvisa sjukgymnaster och psykologer till studien. En tolk-ning är att de anses ha en central roll i habiliteringsteamen i synnerhet när det gäller den fråga som ursprungligen var i fokus för projektet, nämligen synen på CE som alternativ till annan behandling. De är ock-så fler till antalet i organisationen. En form av ”triangulering” är att undersöka huruvida andra informationskällor stärker den bild som
18
kommer fram i intervjuerna. Exempelvis kunde sådant material som producerats av och för respektive yrkesgrupp ha varit värdefullt. I den mån jag har funnit sådant material har jag försökt använda mig av det (se kap 1). Enligt min erfarenhet finns det dock mycket litet skrivet om exempelvis kuratorsrollen i barnhabiliteringen.
Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide med ett antal teman som de intervjuade hade tagit del av inför vårt möte.19 Det-ta ägde rum i avskildhet på respektive habiliteringsenhet. SamDet-talen varierade i längd mellan en och en halv till två och en halv timme och spelades in på band, undantaget en intervju där jag antecknade under samtalets gång och renskrev direkt efteråt för att kunna rekapitulera detaljerna. I transkriberat skick blev omfattningen 20-25 sidor per in-tervju. Intervjuutskrifterna kommunicerades sedan med alla intervjua-de. Några av intervjuerna kom i retur med marginalanteckningar och korrigeringar av missuppfattade faktauppgifter samt tillrättalägganden på punkter där intervjupersonen ville förtydliga sig. I flera fall återkom kommentaren: ”Oj så mycket jag pratar”, en vanlig reaktion när man ser sitt talspråk nedtecknat. Efter varje avslutad intervju noterade jag med hjälp av bandspelaren mina intuitiva reaktioner, associationer och reflektioner kring såväl innehåll som process.
I samband med uppläggningen av forskningsprojektet hade ett antal intervjuteman som föreföll centrala vaskats fram. Nya infallsvinklar tillkom genom observationerna. Mitt mål var att dessa olika teman skul-le beröras under loppet av respektive intervju. Men ambitionen var också att låta samtalet löpa så fritt och otvunget som möjligt. Jag ville vara öppen för den intervjuades intresse av att fördjupa någon aspekt som hon kunde anse viktig. Intervjuerna blev därför ganska olika. Gemensamt för samtliga intervjuer är dock teammedlemmarnas enga-gemang, beredvillighet att dela med sig av egna erfarenheter och käns-lor samt strävan att få mig att förstå sin verklighet. För mig som inter-vjuare var intervjuerna förtätade upplevelser och tiden kändes många gånger alltför knapp, också med tanke på det stora antal tunga teman som ”skulle” avhandlas. En grundläggande självkritik handlar således om en orealistisk ambition att ”gapa över för mycket”.
19
Bearbetningen av materialet gjordes i flera led. En första bearbet-ning gjordes genom att ett antal teman renodlades och de direkta citaten ur intervjuerna fördes in under respektive tema. I anslutning till varje tema skrev jag ner mina egna kommentarer, tankar, associationer och reflektioner som den genomlästa intervjun gav upphov till. En andra bearbetning gjordes genom att gå igenom samtliga intervjuer ”på tvä-ren”, och föra samman de olika informanternas utsagor under samma tema. Den tredje bearbetningen gjordes genom att i detalj gå igenom varje tema och urskilja underteman för att på så vis se mönster i utsa-gorna. Som i många andra studier av kvalitativ karaktär är mitt tillvä-gagångssätt inspirerat av grounded theory, men jag vill understryka att jag inte följt någon renlärig procedur i analysen. Jag har dock dragit nytta av metoden genom att steg för steg ta mig an materialet med data-kodning, minnesnoteringar samt teoretisk sampling (Charmaz 2000).